EHRENSKIÖLD, NILS.

Fadren hette Johan Nilsson, som, född i Finland, från Kamererare tjente sig upp till StatsCommissarie, KammarRåd och sist Landshöfding i Österbotten. Adlades 1686. Modren var Cath. Rask, Kamererare -dotter från Götheborg. Sonen Nils, född i Åbo 1674, tog tjenst vid Amiralitetet. Hans första steg äro oss obekanta; först 1714 finna vi honom såsom Contre-Amiral öfver den Svenska flotta, som i Aug. 1714 på höjden af Åland vid Hangö udd mötte den Ryska, bestående af 30 krigsskepp, 80 galerer och 100 halfgalerer med 20,000 soldater om bord. Amiral Apraxin förde öfverbefalet och Czaren sjelf tjente som Contre-Amiral. Ehuru Svenska flottan var tvåtredjedelar svagare, emottog den striden och uthärdade den i tre timmar. Czaren äntrade Svenska Amiral-skeppet Elefanten och tog både det och befälhafvaren till fánga. Donna seger var Czaren äfven i särskildt hänseende angenäm. Han hade nemligen kort förut hos sin egen Senat gjort ansökning att få blifva Vice-Amiral, men Senaten hade derpå svarat: "Att som flottan vore en dyrbar rikets klenod, så borde han hafva betänkande vid, att taga den under sitt eget commando, såsom ännu ovan att strida till sjös." — Nu, efter vunnen seger, höll Peter ett präktigt intåg i Petersburg, ock skänkte vid detta tillfälle den fångne Svenska Amiralen en med silfver rikt beprydd klädning. Sedan tog han honom vid handen, förde honom upp till Senaten, och frågade: "om de, nu ville samtycka till hans förra begäran, sedan han i en så stor och blodig action tagit en så dråplig sjöman till fånga?" Alla jakade enstämmigt, lyckönskade Czaren till den ärorika segern och förklarade honom värdig att blifva Vice-Amiral. — E. blef sedan mycket väl hållen och besöktes ofta af Czaren. Sin frihet återfick han dock icke förr än efter freden, och vid afresan 1721 begåfvade honom Kejsaren med sitt rikt infattade porträt.

Straxt efter hemkomsten utnämndes E. till Amiral och Directör vid Amiralitetet; han dog ogift i Carlskrona mot slutet af år 1728. Gift med Lovisa Ankarstjerna. Han hade grundliga kunskaper, särdeles i mathematiken. Under sin fångenskap förfärdigade han flera instrumenter, bland hvilka ett Astrolabium universale, beskrifvet i Acta Lit. Suec. 1723.

Farbrodern Erik hade också såsom Kamererare börjat sin bana; blef sedan ÖfverCommissarie vid Amiralitetet, Ståthållare i Kalmar, och derefter Lagman först i Nerike, sedan i södra Finland, och adlades 1675. Slägten utgick med sonen Johan, som strandade 1718 pä ett fartyg utanfor Uddevalla, och blef ihjälslagen af dem, som skulle berga godset.

(Källor: Stjernm. Matr. – Norbergs och Voltaires Carl XII:s Hist. – Beckstadii Sv. Sjömän. – Gezelii B. Lex. – Ennes, Carl XII:s Krigare).

Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män.
Leffler och Sebell, Upsala, 1838. Fjerde bandet, s 364-365.

Transcribed by Lars Bruzelius.

The Maritime History Virtual Archives | Biography | Search.