Kongl. Krigs-Vettenskaps-Akademiens Stadgar föreskrifva, att på dess Högtidsdag återkalla minnet af dess aflidne medlemmar. Edert utmärkta förtroende, för hvilket jag nu får betyga min vördnadsfulla erkänsla, har tillskyndat mig den äran, att i dag blifva en tolk för af eder saknad. En enkel teckning af den bortgångnes lefnad skall närmast svara emot edra Stadgars föreskrift om korthet och Talarens förmåga.
Öfverste-Löjtnanten vid Flottornes Constructions-Corps och Riddaren af Kgl. Svärds-Orden Herr Fredrik Ludv. af Klinteberg, föddes d. 21 April 1760, i Herrlöfs Prestgård i Skåne, der fadern, Prosten och Kyrkoherden Paul Klinteberg och modern Laurentia Faxe, genom en vårdad uppfostran, inplantade hos denne, äfvensom deras öfriga söner, de grundsatser, som med tiden bilda dugliga Embetsmän.
Efter inhämtade studier i Föräldrarnes hus, valde Klinteberg år 1777 sitt vitæ genus, och antogs vid Örlogsflottans Skepps-varf i Carlskrona till Elef; och sedan han der i tvenne år förvärfvat de teoretiska och praktiska kunskaper, hvilka detta yrke kräfva, erhöll han 1779 permission att vid Carolinska Akademien i Lund inhämta kunskap i de högre matematiska vettenskaperna. Här arbetade han efter en utstakad plan; ytliga kunskaper ansåg han mer skadliga än gagnande, hvarföre han der vistades till 1782, då han återvände till Carlskrona, hvarest Flottans nybyggnad, med den utmärktaste drift, och under ett nytt befäl, tagit sin början. Här sysselsatt med varfsgöremål, nyttjades han jemväl af då varande Varfs-Amiralen och Kom. af Chapman vid calkulers upprättande och ritningars construerande derefter, samt njöt derjemte den lyckan att af bemälte Amiral blifva i Örlogs-byggnadens mest vetenskapliga delar anförd.
År 1786 fullbordade han ett arbete bestående uti illuminerade constructions- och inrednings-ritningar öfver Kongl. Skonerten Amphion och Kongl. Jakten Amadis, hvilka ritningar blefvo af Högstsal. Hans Maj:t Konung Gustaf III öfversände till Konungen i Neapel.
Nu först den 18 Juni samma år utnämndes han till extra Underskepps-Byggmästare, en grad, som svarar emot nuvarande Under-Löjtnans-graden [!] vid Corpsen. Krigets utbrott 1788 gaf göremålen vid Örlogs-Varfvet, och i synnerhet dess Styresman Hr Vice Amiralen af Chapman, en vidsträcktare och hastigare omfattning af försvars-verket, så väl vid Örlogs- som Arméns Flottor. Nya dessiner och calkuler skulle uppgöras, för att i alla Rikets landsorter bygga bevärade fartyg. Härvid var Klinteberg icke lottlös, och dess mödor belöntes vid krigets slut, då Kongl. Maj:t den 9 Dec. 1790 utnämde honom till Under-Skeppsbyggmästare, eller, som den nu benämnes, Löjtnant vid Corpsen.
Oaktadt trägna Embetsgöremål under dessa krigsår, hindrades han icke, att på annat håll gagna. Ett pris-ämne var uppgifvet af Kongl. Patriotiska Sällskapet, om lättaste och gagneligaste sättet att inreda Ostindie-farare till Krigsskepp. Klinteberg ingaf 1789 sina tankar, jemte bifogade ritningar och calkuler, af den förtjenst, att honom tilldömdes den utfästa belöningen af 50 dukater i guld.
Då vår nuvarande allernådigste Konung, år 1793, fann för godt att af Örlogs- och Arméns Flottors byggnads-stater, grunda nuvarande Flottornes Constructions-corps, blef Klinteberg den 27 Nov. samma år utnämnd till Kapiten vid denna Corps.
Följande år 1794 utförde han, under Vice-Amiralen m.m. af Chapmans öfverinseende, de fysiska rön, om kroppars motstånd i vatten, hvaraf nya upptäckter vunnos, till Constructions-vettenskapens framsteg.
Oaktadt en försvagad helsa, men med rättskaffens nit för sitt yrke, åtföljde Klinteberg i Nov. 1794 Örlogs Kutter-Briggen Husarens expedition till Tunis. Denna Brigg var af en ny construction och skulle tillika profseglas. Häröfver har jag väl icke kunnat igenfinna någon afgifven berättelse, men då kutter-briggen i Febr. 1795 afseglade ifrån Tunis, qvarblef Klinteberg der, för att, enligt erhållen befallning, företaga en resa till Constantinopel, hvarest han i Juli månad samma år inträffade, för att, lika med flera andra Svenska Öfficerare, ingå i Ottomaniska Portens tjenst, till dess sjöväsendes förbättrande.
Politiska orsaker hade tid efter annan förmått Svenska Regeringen att fördröja Constructions-Officerarnes afsändande till Turkiet, hvarom detta Rikes Regering länge anhållit. Således befans, vid Klintebergs ankomst, Förste Constructions-Officers-platsen upptagen af en ganska kunnig Fransk Constructör, Herr Le Brun den äldre, som redan verkställt byggnaden af ett 74 kanon-skepp, hvilket då låg under klargöring. Att Klinteberg i dessa omständigheter ej skulle finna svårigheter att öfvervinna, var så mycket mindre att förmoda, som Franska Missionen i Constantinopel ogerna såg Svenskarnes inblandning i dess hittills odelade anspråk, att förse Turkarne med Officerare i alla försvars-verkets grenar, och följaktligen använde alla medel att utstänga dem, eller åtminstone göra deras förrättningar på det högsta obehagliga. Med mogenhet och saktmod mötte Klinteberg sådana tillställningar; och hans rådighet och erfarenhet blefvo i dessa omständigheter, icke blott honom sjelf gagneliga, utan äfven ett stöd för de öfriga på stället varande Svenska Officerare, och ett skydd för hans medcommenderade underhafvande.
Oaktadt alla kabaler, yppades dock under tiden tillfälle att väcka Turkarnes uppmärksamhet på Klintebergs både goda vilja och insigter. Capudan Pacha önskade att det nybyggda 74 kanonskeppets artilleri skulle inrättas efter nyaste, bäst erkända uppfinningar, och om verkställigheten deraf beordrades Klinteberg. I följd häraf uppgafs projekt till nya kanon-raperter, som genast sattes i verkställighet, och då Capudan Pachas order äfven innehöllo att Klinteberg skulle uppdragas verkställigheten af alla de förändringar i artilleri-vägen, som han pröfvade nyttiga, fick, emot den vana som hittills på Turkiska Linieskepp ägt rum, hvarje batteri en jemlik kaliber; äfven verkställde Klinteberg diverse machiner i Arsenalens tackelkammare, med flera arbeten, som alla med bifall godkändes.
Härigenom beredande en ökad heder åt Svenska namnet, på detta afstånd från fäderneslandet, blef han der icke bortglömd; den 2 Juni 1795 utnämndes han till Major i Flottornes Constructions-corps.
Med en verksamhet, som hade stora hinder att öfvervinna, förmådde Klinteberg i början af året 1796 Turkiska Regeringen att besluta byggnaden af ett nytt 74 kanon-skepp och en fregatt, hvartill ritningar och förslager upprättades och inlemnades; men denna byggnad skulle verkställas på ön Rhodus, hvarest man påstod att alla erforderliga materialier voro anskaffade. Klinteberg afreste genast dit, jemte medcommenderade öfver- och under-befäl af Constructions-Staten, men fann vid ankomsten icke allenast lokalen olämplig för byggnad af linieskepp, utan äfven total brist på virke och öfriga materialier. För att häfva detta sednare hinder, reste Klinteberg om sommaren 1796 till Mytilene, der Capudan Pacha låg med Ottomaniska eskadern; och som Guvernören på Rhodus genast blef tillkallad för att få bestämda order att anskaffa virke till linieskepps-byggnaden, som oaktadt Klintebergs föreställning om lokalens olämplighet, likafullt skulle der verkställas, återreste han, för att utföra byggnaden af en 24 kanon-fregatt, hvilken genast företogs, emedan tjenligt virke dertill på ön kunde anskaffas. Nu inrättades verkstäder, arbetsplatser och utslager, så väl till linieskeppet, som fregatten, men fregattbyggnaden var ännu föga avancerad, då Klintebergs helsa, af klimatet mycket försvagad, tvang honom att lemna Rhodus och begifva sig till trakten af Smirna, der en helsosammare luft lofvade och gaf honom nya krafter.
Efter flera månaders uppehåll i och vid Smirna, återkom Klinteberg till Rhodus 1797; fregatten var nu färdig, samt köl och stäfvar reste till 74 kanonskeppet, genom den medkommenderade Constructions-Officerens, numera Öfverste-Löjtnanten och Ridd. Kihlgrens nitfulla bemödande. Långsamheten i anskaffandet af nödiga materialier fördröjde fortsättningen af skepps-byggnaden, och som Guvernören på stället måste vidkännas hela kostnaden, härledde sig från denna vexation den utmärktaste ovilja i allt hvad som borde befordra drift vid arbetet. Härtill kom pestsmittan, som alla dessa år rasade på ön och utspridde sitt gift, äfven i det hus som Klinteberg med de öfriga Svenskarne bebodde, och för hvilken flere personer blefvo offer. Alla dessa vidrigheter verkade nedslagenhet och förökade hos Klinteberg den sjuklighet Rhodiska klimatet redan föranledt. Likväl fördröjde han här till 1799, då han afreste till Constantinopel, dels för att i ombytet af klimat söka förbättra sin helsa, dels för att genom sin dervaro gifva mera drift åt Regeringens befordrande af skeppsbyggnaden på Rhodus. 74-kanon-skeppet var likväl före hans afresa gånget af stapeln. Skeppets aflöpning fordrade utomordentliga tillställningar. Det grunda vattnet måste fördjupas, som verkställdes och icke fordrade ringa omtanka; men det svåraste af allt blef skeppets uttagning ur hamnen, hvars utlopp ej hade mer än 11 fots djuplek; uppfyldt dels af ruiner, dels till grunden bestående af sandstensberg.
Turkiska Regeringen hade lofvat besörja så väl muddringen för skeppets aflöpning, som upprensningen i utloppet af hamnen, i hvilket afseende en Fransk Ingeniör-Officer blef ditsänd; denne tillgjorde likväl icke mera dervid, än att en karta öfver hamnen upprättades, hvadan Klinteberg, öm om sin och sina medkommenderade landsmäns heder, ansåg sin skyldighet fordra att så tillställa, att detta arbete, ehuru utom all dess förbindelser, icke borde studsa, och vidtog derföre sådana anstalter, att det blef för dess på Rhodus qvarlemnade landsmän görligt, att äfven under hans frånvaro, icke allenast fullborda 74 kanon-skeppets byggnad, utan äfven upprensa utloppet i hamnen, så att skeppet utan lyftning, hvilket bredden i utloppet icke tillät, lyckligen bragtes ur hamnen.
Under denna sednare tiden blef, jemte skeppets klargöring, en corvett af 18 kanoner byggd, på Guvernörens enskilta begäran; men då Capudan Pacha blifvit underrättad om denna corvetts utseende och beskaffenhet, ankom order att den genast skulle klargöras och till Amiralitetet öfverlemnas. Att Klinteberg tröttnade vid den tröghet, och icke sällan chican, som öfver allt mötte göremålen, bör icke förefalla underligt; han yrkade derföre flera gånger sitt och medcommenderades entledigande från en tjenst, som var både odräglig och föga lönande. Hans vistande i Constantinopel hade dock ett fördelaktigt inflytande i båda afseenden; och Turkiska Regeringen, som af hvad så väl på Rhodus, som i Constantinopel var verkstäldt, fästade en närmare uppmärksamhet på Klintebergs förtjenster och afvärjde allt vidare yrkande om Svenska Constructions-Officerarnes entledigande, förklarade med de mest tillfredställande uttryck deras oumbärlighet för Ottomanniska marinen.
Kejsar Selim gaf härvid befallning, att Klinteberg skulle qvarstadna i Constantinopel, för att till en början i den af Svenskar nu nära färdigbyggda skeppsdocka, insätta första skeppet till koppring; en förutsättning, som spände hela hufvudstadens uppmärksamhet; och då Klinteberg, med en öfverlägsen teoretisk kännedom, haft tillfälle att i samråd med Svenska Kapiten-Mekanicus Rodée, dela djerfheten af denna utmärkt sköna dockas anläggning och fullbordan, delade han ock rättvist med honom allmänhetens beundran, utan minskning af Rodées förtjenster; begge saknade icke vid detta tillfälle bevis af Regeringens frikostiga ädelmod. Kejsaren, närvarande vid skeppets insättande i dockan år 1800, befallte i en art af exstas, att ingen annan än Klinteberg skulle bygga första skeppet i dockan, och denna befallning kungjordes Klinteberg i de mest Österländska ordalag; Svenskarnes hittills hafda lönevillkor erkändes vara alltför ringa och blefvo derföre ökade.
Arbetena på Rhodus voro nu fullbordade, och de der qvarlemnade Svenskar återvände till Constantinopel, då beslutet fattades till ett 3:däcks linieskepps uppsättande i dockan. Ritning uppgafs till ett 110 kanon-skepp och nödiga förberedelser till byggnaden företogos.
Capudan Pacha, som under Turkiska och Engelska flottornas combinerade kryssning vid Egyptiska och Syriska kusterna, hade ägt tillfälle att bedömma egenskaperna af de 2:ne fregatter, som blifvit byggda på Rhodus, befallte nu, att på docke-planen, eller så kallade nya Arsenalen, byggnaden af en Corvett, af lika storlek och precist lika med den sednast på Rhodus byggda, skulle verkställas, och blef denna befallning inom en tid af 2:ne månader, utan synnerligt afbrott i arbetet, 3:däcks linieskeppet uppfylld.
Byggnaden af detta 110 kanon-skepp hade Klinteberg åtagit sig, med det bestämda förbehåll, att arbetet från början till slut skulle forceras, och alla reqvisitioner af arbetare och materialier, öfver och icke under, fullgöras. Varfsstyrelsen hade högtidligen härtill utfäst sig, och inga medel saknades till uppfyllandet af dess förbindelse. Allt gick med största drift, och skeppet var inom ganska kort tid i full förtimring, ehuru mot conventionen, ett annat 3:däcks skepp af Franska Constructören Benoix uppsattes på gamla arsenalen. Detta verkade likväl collisioner, som lade hinder i vägen för göremålen, vid nya arsenalen, hvarigenom Svenskarnes motståndare fingo tillfälle att, under Capudan Pachas frånvaro, hämnas den öfverlägsenhet, de förre i allmänna opinionen tillvunnit sig; häraf föranleddes Klinteberg att inlemna starka demonstrationer, hvilka väl vunno ett ögonblicks gehör, men verkade en ny illska hos motpartiet, att genom de svartaste intriger förleda Capudan Pacha, att från Egypten, der han med flottan vistades, tillskrifva Klinteberg ett bref, som innehöll uttryck, hvilka icke kunde fördragas af en Officer, hvars erkända förtjenster åtnjutit de största ärebetygelser, och hvars nitälskan för den tjenst han innehade, ensamt bort försäkra hans värde och beröm. Capudan Pacha, som förut med alla krafter satt sig emot Svenska Constructörernes begärta entledigande, lemnade nu Klinteberg valet, att antingen underkasta sig Amiralitetets godtfinnande, i anstalterne med byggnaderne, eller ock att taga afsked. Han valte det sednare, och ehuru Turkiska Regeringen häröfver allarmerades, förblef han fast i sitt beslut, och erhöll nådig rapell, samt återreste i Juni 1801, jemte medkommenderade, till fäderneslandet, efter 6 års oafbruten tjenst vid hamnarne och Arsenalerne i Constantinopel och på Rhodus; samt anlände i Dec. till Sverige.
Efter hemkomsten erhöll Klinteberg ett smickrande vedermäle af Konungens välbehag, öfver dess förhållande i Ottomanniska Rikets tjenst, i det han nådigst utnämdes, d. 28 April 1802, till Riddare af Kongl. Svärds-Orden; hvarefter han samma år d. 1 Juli afreste å nyo ifrån fäderneslandet, för att på erhållen nådig befallning bese Franska örlogshamnar och varf. Under resan besöktes hamnar, varf och inrättningar i Köpenhamn, Amsterdam, Rotterdam och Helvoetsluis.
Efter ankomsten till Paris och erhållet företräde hos dåvarande Förste Consuln, fick han dess tillåtelse af fritt tillträde i alla Franska Örlogshamnar och Arsenaler, m.m. hvarpå följde öppna order till Befälhafvarne vid alla stationer. Härigenom öppnades för honom obehindrad väg att få bese alla märkvärdigheter, hvilket i synnerhet begagnades i de fyra största Franska hamnarne; Brest, l'Orient, Rochefort och Toulon.
Ifrån detta sednare ställe företogs, i afsigt att förbättra en af fatig och flera års sjuklighet försvagad helsa, en högst nödig öfverresa till Livorno och Pisa, hvarest han begagnade de varma baden. Härigenom någorlunda återställd, återvände Klinteberg till fäderneslandet, och ankom dit i Okt. 1803, hvarefter han ingaf till tjenstgörande General-Adjutanten af Flottorne en utförlig rapport om sin resa, som innehåller flera intressanta underrättelser, särdeles i afseende på det ekonomiska i sjöväsendet.
År 1804 d. 2 Maj undfick han Kgl. Maj:ts nådiga fullmakt, att vara Öfverste-Löjtnant i Flottornes Constructions-Corps, och genom särskilt nådigt bref af samma dato, förordnande, att, såsom Chef för Constructions-Departementet vid Örlogs-Flottan, sättas i verksamhet för sitt fädernesland.
Äfven samma år d. 21 Sept. hedrade denna Kongl. Akademi honom med kallelse, att som Ledamöt deltaga i Akademiens yrken, och redan förut hade Örlogsmanna-Sällskapet i Carlskrona fästat sitt uppmärksamhet vid dess erkända kunskaper i sjöväsendet mest vettenskapliga delar, och underlät han icke att äfven här gagna.
Under en tid af 7 år, eller ifrån 1804 till slutet af år 1811, förestod Klinteberg, med utmärkt nådigt bifall, Chefskapet vid Constructions-Departementet, hvarföre han icke heller dervid saknade vedermälen af Konungens nåd. Han upphöjdes d. 6 Febr. 1807 i Adeligt Stånd, med namnet af Klinteberg.
De hufvudsakliga arbeten, som under denna tid af honom bestriddes vid Örlogs-varfvet i Carlskrona, voro, utom de beständiga rustningarne, hvarvid Constructions-Departements-Chefen haft en icke obetydlig del, ett nytt 74 kanon-skepps uppsättande och fullbordande till hela dess förtimring i Conservations-dockan; fregatten Eurydices totala förbyggnad och förändrande, så till sjelfva constructionen, som inredning och tackling, hvarigenom modell gafs till flera fregatters förbyggnad och betydliga förändringar; skeppet Vasas förändrande till dubbel fregatt; kutterbriggen Vänta Litet och Delphins tacklingars ställande i en lämpligare proportion til fartygens styfhet, och 74 kanon-skeppet Gustaf den Stores, med flere andra linieskepps förändrande, särdeles till förbättrade inredningar.
Efter denna korta tafla af Klintebergs mångåriga mödor i Statens tjenst, återstår att fästa en bick [!] på hans enskilta lefnad. År 1807 d. 27 Febr. ingick han ett lyckligt äktenskap med Fröken Ulrika Horn, född d. 4 Juni 1777, dotter af Öfverste-Löjtnanten vid Amiralitetet och Ridd. af Kgl. Svärds-Orden, Grefve Baltz. Philip Horn, som blef skjuten på dess förande linieskepp Vasa i sjöslaget vid Hogland d. 17 Juni 1788, och Fru Gustava Regina Gersdorff, dotter af Amiralitets-Chirurgus Zach. Gottfr. Gersdorff, född i Halle, härstammande af Tysk Adelig familj af samma namn.
I detta äktenskap hade af Klinteberg 2:ne barn, som honom efterlefva, neml. Sonen Paul Baltzar Vilhelm Svante, född den 25 Maj 1810, och Dottern Armance Ulrica Gustava född d. 12 Dec. 1808.
Efter ett flera månaders beklagansvärdt sjukdoms-tillstånd inträffade Öfver-Löjtnanten och Ridd. Fredric Ludv. af Klintebergs död i Carlskrona den 10 Dec. 1812.
Jag skulle anse mig icke varit alldeles ovärdig edert förtroende, mine Herrar, om jag i denna korta teckning af vår bortgångne Ledamot, visat honom sjelf grundande sin lycka genom redbara förtjenster, aldrig modfälld af långsamheten i deras belöning, ständigt öka dem med nya, och derigenom gifva ett nytt stöd åt den anmärkning, som i detta Samfund säkert icke kan för någon vara främmande, att ädla själar finna sin njutning i sina mödor, och sin högsta belöning i det gagn de beredt sitt fädernesland. Taflan af en sådan mans lefnad är derföre mindre en gärd åt hans minne, än ett offer åt fäderneslandet, som fordrar att hans förtjenster framställas till efterföljd; och Medborgaren vågar derföre här räkna på sitt öfverseende, som ej skulle skänkas åt Talaren.
Sjöbohm, Sal.: Åminnelse-tal öfver Öfverste-Löjtnanten vid Flottornes Constructions-Corps och Ridd. af Kongl. Svärds-Orden Fredr. Ludv. af Klinteberg, af Öfverste Löjtnanten vid Flottornes Constructions-Corps och Ridd. af K. Svärds-Orden Sal. Sjöbohm. Vid dess inträde i Akad. den 13 Nov. 1815.
Stockholm. C. Delén, 1815. 18cm, 8vo, [2], 163-182 s.
Särtryck/Extrakt ur Tal, hållne i Kongl. Krigs Vettenskaps-Akademien, 1811-1815, s. 164-182.
Transcribed by Lars Bruzelius.
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Biography | Search.
Copyright © 2009 Lars Bruzelius.