Project til Afhandling om Hiellmare-Slußwärk uti Weßmanland, nemligen deß uplåtande til en ewärdelig Egendom.

Kongl. Maj:ts och Sweriges Rikes Kammar-Collegii, Wi underskrefne &c. &c. Giöre witterligit: At alldenstund, sedan til underdånigst följe af Hans Kongl. Maj:ts Nådige Förordnande genom Rescript til Kongl. Collegium af den 15 December 1767, efter allmänt i Riket skedde Kundgiörelser, Hiellmare Slußwärk uti Weßmanlands Höfdingedöme belägit, blifwit wederbörligen utbiudit til den eller dem, som wille det samma emottaga utan någon köpeskilling, såsom deß ewärdeliga Egendom och för all tid possidera, med wilkor, at först af egne medel och utan någon Kronans Gravation besagde wärk i fullkomligit stånd sättia och sedermera alt framgent behörigen skiöta och underhålla; och derefter uppå den innewarande år den uti Länet i sådan afsigt behörigen wärkstälte Auctionen, N. N. antagit berörde anbud, nemligen wärkets emotttagande til ewärdelig Egendom, emot nyßnämde, jemte efterföljande wilkor; Förthenskull har Kongl. Collegium, i förmågo af ofwan högstberörde Hans Kongl. Maj:ts Nådige Förordnande, samt uppå Deß och Kronans wägnar, sedan N. N. äfwen nu mera stält Kongl. Maj:t och Kronan nöjaktig Borgen för deß skyldigheters upfyllande til alla delar, med honom N. N. welat ingå och sluta om bemälte Slußwärk följande Afhandling, neml.

1:o.

I kraft af detta uplåtes N. N. till en ewärdelig Egendom, för sig, deß Hustru, Barn och Arfwingar, så ock Arfwinge efter Arfwinge, at för all deras tid nyttia, bruka och Possidera, såsom all annan deras Lag- och wälfångna Egendom, förberörde uti Weßmanlands Höfdingedöme belägne Hiellmare Slußwärk, utgiörande Nio särskilta Slußar, så beskaffade och i det tillstånd, som den senast af Öfwersten och Riddaren af Kongl. Swärds-Orden, Wälborne Herr Nordencreutz den 6 Martii 1766 in loco förrättade Besigtningen, (hwilken ock härhos fogas) eller i den belägenhet de sedermera kunna kommit och nu befinnas, med deraf fallande Kongl. Maj:ts och Kronans Inkomster, bestående så wäl uti Slußafgifterne, efter den år 1701 den 24 Maji utfärdade Taxan som uti den derå sedermera giorde Tredje parts förhögningen efter Kongl. Maj:ts särskilte Nådige Bref af den 28 Januarii 1725, hwilka bägge genom trycket äro allmänt giorde, at båda delarne deße Slußafgifter för deß räkning och såsom deß egen revenue i alla tider få upbära, nyttia och gagna, tillika med den wärket tillhörige Krono-Sågen, så wäl som Krono-Hemmanen Hälleby N:o 1 och 2, hwardera fem åttondedels Mantal samt Wallby N:o 3 ett mantal, med deraf gående räntor, belägne uti Örebro Härad och Sätterbo Sockn, jemte Räntan af Skattehemmanet Skillinge N:o 3. ett fjerdedels Mantal i Torpa Sockn, hwilka för detta warit Slußwärket underlagde; Dock undantages af bemälte Hemmans Räntor Jordeboks dagswärkerne, samt hela Boskaps och Mantals dagswärks-penningarne, bestigande tilsammans til Trettio Tre Dal. 10 twå tredjedels öre Silf:mt, de der, jemte de personelle afgifterne efter Förordningarne Kongl. Maj:t och Kronan förbehållas, samt hwilka til Kronofogden i orten årligen böra lefwereras.

2:o.

Wid de i så måtto Ägaren uplåtne Sluß-afgifters eller Slußpenningars upbärande, förplicktas han, at i alla delar stricte och noga följa och efterlefwa den i föregående §. anförde 1701 Års Taxa, så wäl som 1725 års Kongl. Bref angående 3:die parts förhögningen derå, hwilka, jemte flere Sluß-wärket rörande Förordningar, blifwa Ägaren et rättesnöre, så at ingen med högre Slußafgifters erläggande må beswäras; Hwarföre ock til alla wederbörandes efterrättelse han blifwer skyldig, at låta antekna på hwars och ens Paß eller Farktsedel, huru mycket för hwarje wahra blifwit betalt. Och skulle Ägaren beträdas, at häremot hafwa handlat, tilhålles han icke allenast, at genast återställa hwad han således orättmäteligen upburit, jemte skadans ärsättande, utan blifwer han ock befordrad til plickt enligit Lag, efter omständigheterne.

3:o.

Alla de waror, af hwad namn de wara måge, som Kongl. Maj:t och Kronan tilhöra och genom Slußarne passera, skola likmätigt Slußordingen 6. §. altid wara för Slußafgifter frie; Dock, at förekomma underslef och til mera säkerhet för Ägaren, skall för alla Factorie- och Ammunitions-sorter, til en sådan frihets ärhållande, företes Kongl. Krigs-Collegii Attest, såsom ock öfwer alla andra Kronans waror eller persedlar antingen Kongl. Stats-Contoirets eller wederbörande Konungens Befallningshafwandes Attester, till bewis af richtigheten deraf.

4:o.

Till följe af Kongl. Collegii Förordnande af den 17 December 1704. §. 2. skall ock, enär gods föres Slußwärket förbi Landwägen, neml. ifrån Fartyg, som sent på hösten infrysa, likafullt Sluß-afgifterne derföre betalas, innan lasten tillåtes at brytas och godset därifrån hämtas; eller ock må wid sådane tilfällen, Sluß-afgifterne i de Tullar där bästa Controllen däröfwer kan hållas, efter Slußägarens anwisning få upbäras, och lika med Tull-medlen uti Landt-Ränteriet til des Disposition insättas, så wida icke Slußarne genom hans förwållande blifwit bragte utur stånd at nyttias.

5:o.

Enär ock någre för wiß Frackt betingade private Fartyg med Kronans waror gå Sluß-wärket igenom; Så skall, när något private tillhörigt gods derhos tillika följer, Sluß-afgifterne för det senare owägerligen erläggas, ehuru the förre fritt passera, som förut förmält är.

6:o.

Där något gods skulle undandöljas, för hwilket Slußpenningar böra ärläggas; Så i fall Skepparen icke godwilligt afgifterne derföre efter Förordningarne will betala, må sådant hos Konungens Befallningshafwande i orten angifwas, som icke allenast skaffar Slußwärks ägaren derföre rätt, utan bör ock den, som dermed beträdes, böta Tio Dal. S:mt, bemälte ägares ensak; Börandes dock ingen, utan laga skäl, blott för mißtankar skull, långe uppehållas, utan deras resor skyndesammeligen befordras.

7:o.

Understår sig någon deßutom, at på et eller annat sätt tillskynda Ägaren mehn eller förfång uti det honom med rätta härwid Competerar, och uti denne Afhandling, eller de särskilte om Slußwärket utgifne Förordningar är grundat; Så har han sådant, til behörig bot och rättelses ärhållande, hos Konungens Befallningshafwande i orten at anmäla, hwilken noga och alfwarsam hand deröfwer bör hålla, at ägaren deß tillständiga rättigheter må komma at åtniuta. Och på det ej heller ägaren, till hinder och skada, må beswäras, at medelst wederbörandes handräcknings sökande och executions twång utfordra Sluß-afgifterne, i fall någon Slußwärket passerande, föregofwo sig icke hafwa penningar med sig til bemälte afgifters Clarerande; Så böra, innan någon derigenom får gå, slike afgifter antingen Contant erläggas, eller ock derföre fullgod pant qwarlemnas; Samt må, der panten icke igenlöses innom Tre månader, Ägaren efter Lag den wid offentelig Auction i nästa Kiöpstad låta försälja och deß öfwerskiutande wärde Pante-ägaren, der han sig innom et halft år efter pantsättningen anmäler, sedermera tilställa: Men i fall Pante-ägaren sig icke inom besagde halfwa års förlopp anmäler, tilfalle då nästa Hospital hwad pantens wärde öfwerskiuter det, som Slußägaren tilkommer.

8:o.

Som förberörde Slußafgifter, jemte sielfwa Slußwärket, komma under ägarens fria Disposition och förwaltning, så at der intraden wärkets widmakthållande kunde öfwerstiga, det blifwer hans winst och förmon, utan at han någonsin blifwer förbunden, at derföre redo wisa, som han ock twärt om, ingen ärsätting har at förwänta, der bemälte intrade sig ringare skulle bestiga; Så kommer äfwen all Slußbetiening hädanefter af Ägaren at lönas och underhållas, efter den Stat och med de wilkor han för godt finner och the å ömse sidor kunna öfwerens komma, utan at wara bunden til den der nu warande Staten, hwilken derföre kommer at indragas.

9:o.

Utom det efter första §. af Slußordningen, som bifogas 1701 års tryckte Tull-Taxa, Betieningen wid Slußwärket äro tagne uti Kongl. Maj:ts hägn, samt at, enligt 1704 års Förordnings 6. §., de ej heller få tubbas derifrån under Milicen; så äga jemwäl, til underdånigst följe af främst anförde hans Kongl. Maj:ts Nådiga Bref til Kongl. Collegium af den 15 Decemb. 1767, Ägaren sielf, så wäl som berörde Betiening, Kongl. Maj:ts Specielle Nådige protectorial och beskydd emot alla slags öfwerwåld, jämte det af Graf- och Slußwärkets byggnader för alt ohägn, okynne och wåldsam medfart så skyddas, at ock ägaren må tillåteligit wara, at genast gripa och fängsla den brottsliga; Dock at han derwid lagligen procederar och til reconvention efter Lag förbindes: Hwilket ock allmänneligen bör kundgiöras.

10:o.

Ägaren med deß Betiente wid wärket blifwa befriade för Inquartering och Skiuts, i anseende til den ständiga kiörsel som fordras med Materialier och Byggningsämnen till Slußwärkets behöriga widmagthållande.

11:o.

Häremot, som efter skedde Besigtningar, i synnerhet den senaste af Herr Öfwersten Nordencreutz den 6 Martii 1766 förrättade, hwilken främst åberopas, Slußwärket är i den belägenhet, at en del Slußar, åtminstone Fem, tarfwa å nyo ombyggas, hwartil ock Deseiner samt Förslager på kostnaden blifwit uprättade; Altså blifwer det aldraförst Ägarens åliggande, at samma förfallne Slußar nu genast och till en början uprätta; hwarwid antingen bemälte Desseiner, eller ock andre, dem han sielf kunde utfinna, mindre kostsamme, men med wärkets bestånd och i anseende til waraktigheten lika fördelaktige kunna följas, som på ägaren sielf skal ankomma; hwars egna Interesse därpå äfwen beror. Utom besagde fem Slußar, förbindas ock ägaren til de öfrigas upbyggande, så snart de än mera förfalla, eller då de ej längre med Reparationer stå at hielpa, och det äfwen för alla tider, enär wärket råkar i en lika belägenhet; Som ock alla Reparationer, större och mindre, Bryggor och Broar som thit höra, jemte grafwens renhållning och deß ränsning, enär så påfordras, tillkomma honom Ägaren; Och således hela wärkets underhållande til alla delar, det ware sig nybyggnad, enär den tarfwas, eller reparationer, ehwad namn thet hafwa må, och sådant alt af egna medel och för egen räkning at bestrida utan någon Kronans Gravation; Börandes wärket ständigt wara i det stånd, at Seglationen eller farten derigenom om Sommaren icke på et eller annat sätt hindras, hwilket deßutom ägarens egen derunder beroende förmohn, honom ålägger, så wäl som at Byggnader och Reparationer så tidigt företagas, at ej eller såmedelst något hinder deruti må möta.

12:o.

De Slußwärket underlagde Kronohemmanen bör ock ägaren behörigen skiöta, bygga och förbättra efter Lag, samt deras ägor wårda; Dock må det wara honom tillåtit, at sammanslå Wallby med Hälleby Hemmanen, så wäl som at det senare eller Hälleby Hemmans åbyggnad må för tilräckelig anses, när Ägaren eller deß Betiening kunna dermed wara hulpne.

13:o.

Til alla Slußwärkets Byggnader och Reparationer undfår Arrendatoren nödigt timmer och wirke, så af Ekar, Furu pch Biörk, som annat erforderligit, ehwarest det finnes, såsom i synnerhet af den under wärket lydande Skogs Allmänningen, samt Hemmanen Hällebys och Wallbys Skogar; Dock undantagne de Kongl. Maj:t och Kronan förbehållne Skogar och Parker, eller sådane, som med Privilegier äro försedde; men för ingen del tillåtes Ägaren sielf, eller någon deß Betiente, efter egen enskilt utsyning, någon skogsfällning, utan bör nödwändigheten och behofwet deraf ordenteligen hos Konungens Befallningshafwande anmälas, som då wid answar åligger, at draga försorg, det den requirerade Skogsfällningen skyndesamligen må wärkställas på de för Slußwärket beqwämligaste ställen; Dock, i anseende til det myckna Ekewirke, som upgår til wärkets underhållande, skall det wara Ägarens skyldighet, at återplantera Ekar, wiße för hwar och en som utkrönes, på the ställen å Graf-Allmänningen, eller de derunder lydande Hemmans-skogar, der de kunna planteras, wåxa och trifwas; Hwilken Ekeplantering sedan bör af Ägaren wårdas, på det för framtiden, Slußwärket ej må tryta et så högst nödigt wirke.

14:o.

Uti högsta nödfall, och då hela Slußwärket wid förefallande wådelige händelser, stodo i et drygt eller oboteligit äfwentyr, samt hela landet derigenom kunde stadna i lidande af en förhindrad Seglation, må ock, i brist af annat arbetsfolk, nödigt manskap af Landt-Milicen, sedan sådane synnerlige skäl och omständigheter hos Konungens Befallningshafwande förut blifwit anmälte och bestyrkte, genom honom af i Länet warande Regements Chefs få requireras, då deras Dagswärken af Ägaren likwäl betalas så högt, som uti hwarje års markegång finnes utsatt; Men i annat fall än som sagt är, må något Manskap til Slußwärket icke aflåtas: Och åligger jemwäl ägaren, at på alt sätt förebygga sådane olyckelige händelser.

15:o.

Skulle ägaren finna för sig nödigt, at wid wärket inrätta husbehofs Miölqwarn, så wäl som at där anlägga Tegelbruk, må, efter särskilt ansökning derom, sådant ankomma på det i Lagen derom giordt förordnande, samt wederbörligt bepröfwande.

16:o.

Sist skall Slußwärket med de tillagde hemmanen, så wäl som Graf-Allmänningen och Sågen, jemte det Kronan derstädes tilhörige inventarium, blifwa ägaren deraf wederbörligen tilsynt med nästkommande års början, Ettusende Siuhundrade Sextio och Nio, då han hela denna Egendom kommer at tilträda; Och som han å deß sida är förbunden, at troligen och noga efterkomma och fullgiöra alt, hwad han medelst denna Afhandling tillförbindes och sig åtagit; Så warder ock å Kongl. Maj:ts och Kronones wägnar honom härmed på det kraftigaste försäkrat, det han, deß hustru, Barn och arfwingar, så ock arfwinge, eller i hwars hand Egendomen ock må komma, emedan friheten af des Transporterande på androm jämwäl är otwifwelaktig, när dem, til hwilken samma Egendom öfwerlåtes är af tilräckelig förmögenhet samt en oklandrad Frägd, eller då han Kronan nöjaktig säkerhet ställer, med samma wilkor, som anförde äro, och när de äfwenledes å deße senares sida fullgiöras, för nu och tilkommande tider skola wid berörde Egendom fullkomligen och trygt bibehållas. Åliggandes det emedlertid Konungens Befallningshafwande i orten, at wederbörligen låta tilse, samt hand deröfwer hålla, thet Innehafwaren deras skyldigheter och förbindelser på intet sätt eftersätta, Landets Inwånare, eller dem, hwilka af Slußfarten sig betiena, till hinder, mehn och förfång i någor måtto, så wida i händelse däraf och där Kongl. Maj:t och Kronan blifwer föranlåten, at för sådane ordsaker skull, sig åter antaga merberörde Slußwärk, ägande rätten därtill då uphörer och förswinner samt återfaller till Kongl. Maj:t och Kronan.

Till yttermera wißo &c. &c.