Johan F. Dalman: Utkast til et Sjö-Lexicon, 1765.

Företal

Icke allenast har hwar nation olika språk, utan ock har hwar science och metié sina egentliga ord eller Termini technici.

Den är en utländning hos folk af metié som ej förstår deras termer; man lärer dem med större swårighet under det man börjar idka metién än om man förut har sig dem bekanta, dock medförer practiquen och application fullkomligare begrep, äfwen som et språk som läres af böcker och Språkmästare, är mycket lättare at tala när man kommer til den nation där det brukas, än om man då först skal börja lära det samma, men ändå fullkomnas uttalet, och man får igenom ständigt umgänge och samtal större färdighet, än som igenom blotta lecturen kan ärhållas.

De Sjö-termer som i Swerige brukas härstamma icke alla ifrån Swenskan utan i synnerhet ifrån Hålländskan, som lärer härröra derutaf, at de Swenska förnämligast hos Hålländarne lärt sig metién: Nu äro likwäl alla deßa Sjö-ord blefne naturaliserade och låta Swenskt.

Så wäl för dem som applicera sig til Ammiralitetet, som för sjelfwa wettenskapen, är det nyttigt at få alla ord riktigt definierade, på det icke må wara olika begrepp om et och samma ord, eller ock at icke orden måtte hafwa odeterminerade significationer.

Utom sjelfwa definition på et ord behöfdes ofta fullkomlig beskrifning och ofta ritningar, det torde framdeles uti et fullkomligare Sjö-Lexicon utkomma; emedlertid är en början gjord med detta försök, för at lemna andra tilfälle så wäl til nyttiga critiquer som andra förbättringar.

J.F.D.

A.

Advis-Jacht
Et litet Fartyg med Gaffel-Segel och Topp-Segel, som går med Påsten eller Pasagerare ifrån Engeland. Eller ock små Fartyg som följa flottan och nyttjas at sända med underrättelser, bref och ordres.
Afdelningar
uti et Skepp, göras med brädskått eller ramar hwaruti Segelduk spännes; Sådane äro Hyttorne på öfra Däcket, Cajutan, Skansen, Backen, Archliet på undra däck, Hyttorne på tråßbotten samt Skafferierne, Durckarne, Krutkällarne och Slaggångarne.
Afdrift bidewind
Är den wäg Skeppet går twärs eller sidowärts; Skepp som hafwa liten köl och äro mycket grunda samt illa skapade i bogen, eller som hafwa för mycket windfång öfwer watten, de hafwa för stor afdrift, och tappa således mycket bidewind.
Affall
Är någon hel bit träd som blir öfwer när en plancka eller något timmer apteras. Affallen sågas ifrån träden, för at få dem så stora som möjeligt är.
Akter
Är den delen af Skeppet hwarest rodret sitter. Under watten äro skeppen akter skarpast för styrningens skuld, men öfwer watnet breda för rymlighetens skuld.
Akter-Spegel
Är den flata delen akter öfwer rodret, hwaräst äro fenster til Cajutan, och på store skepp altan.
Akterstäf
är et perpendiculairt träd eller något lutande som står på aktersta ändan af kölen nertappat och förbultat wid resningsknät. Akterstäfwen stadnar ofwantil mot Häcktbalken, och är der nerom fästad med några krokiga horizontela trän eller band.
Altan
är en öppen spasergång akter om Cajutan antingen inbygd eller utbygd; utbygd gör Skeppet längre men inbygd ökar icke längden. Mindre än 60 Canon skepp få inga altaner.
Altitudo
är Solens eller en Stjernas högd öfwer horizonten i grader.
Ammunition
Därtil hörer krut och kulor: Full ammunition är 50 skått för hwar Canon.
Ammiralitetet
derunder höra Flaggmännerna, Collegium med Contoiren, Lotswercket, Artilleriet, Wärfwet och Officerarne, samt Civil, medicinal och Ecclestastique staterne, Baraquer, Casserner, Magaziner, Timmermän, Under-Officerare och Gemena.
Amiral
för flagg på stortoppen och ligger midt uti Corps de Bataille med sit skepp, hwarifrån alla Signaler göras.
Amplitudo
är Solens distence i grader från ost eller wäst strecket när hon går up eller ned.
Ankare
äro 6. Pliktankare det swårasta, så daglige och reserve samt töjankaret och 2:ne warpankare. Dertil höra:
"   Boijen
är en tom tunna eller et stycke träd som medelst bojerepet sitter wid flyet, och som den flytter wisar den ankarets plats.
"   Flyet
är den breda delen af kroken som hakar fast i bottnen och är medelst armen fast wid.
"   Läggen
som är fyrkantigt jemntjockt jern wid hwars ända, sitter.
"   Röringen
hwilken tåget är genomträdt och sedan förbändt.
"   Stocken
sitter nerom Röringen och förordsakar at ankaret wänder sig så at flyet griper bottnen.
"   Tågen
äro 6 eller 7 stycken; 5 eller 6 plägar splißas ihopa, och fördelas emellan Toij och dagligas ankaret, och et til plikt ankaret. Der Ebb och flod går är et enkelt tåg wid töijankaret.
Ankarbotten
är all lös och stenfri botten, men den som tillika är seger kallas steckbotten och är den bästa.
Apan
kallas det seglet som är under mesans staget. Det har ingen ledare för firrie ändans skuld utan hißas ryggen styf med en hanfot.
Archelie
är et afstängt rum på andra däck där roderpinnen wandrar. Där hafwa Artillerie Officerare och Constaplar sina hyttor, men på skottet hänga kruthorn, kokerskor ock flere persedler, stundom äfwen Feuerwerkerie persedlar som dock är farligit.
Archelie Mästare
är den andre under Officeraren wid Artilleriet.
Artillerie
dermed förstås Canoner och Lavetter.
Artilleriet eller Arilleriestaten
innefattar Tygmästaren, Artillerie och Fyrwerkare, Capitainerne, Artillerie Lieutenanterne, Constaplar och Archelie mästarne.
Artillerie-Gården
är innesluten af Tyghuset, Smedjorne, Werkstäderne, Contoiret och hamnen. Står under Tygmästaren; arbetet drifwes af en Artillerie Capitaine och en Sjö-Artillerie Lieutenant som månateligen ombytas. På sjelfwa gården ligga Canonerne, men i huset Lavetterne och de övrige Artillerie persedlar.
Artillerie Persedlar
äro Brokar och Taljor, Luntor, Brandrör, Carduser, kokerskor, riktkilar, domkrafter, styckelängor, handspakar, kofötter, remnålar, kruthorn, Luntstakar, läskebaljor, läderämbar, laddskyflar, sättare, wiskare, landterner, proppar, blylappar, m.m.
Azimut
är Solens distence ifrån rätta nord eller sydstreket och tjenar när man pejlat Solen på Compaßen för at finna Compaßens miswisning.

B.

Babord
är den wänstra sidan i skeppet när man wänder sig förut, den hålles ringare än Styrbord, så at Underofficerare lägga til, entra up och hålla sig om Babord.
Babords wakt
är den andra fördelningen af waktfolket som commenderas af andra Officeren efter Capitainen, såsom Styrbords wakten commenderas af första.
Backen
är det främsta afstängda rum med däck på, hwarutinnan Cabbyßan är mittuti, men på sidorne äro hyttor för Timmerman och Skepparen.
Back
är också en bunke hwarutur et fatlag af 5 eller 7 man äta.
Backa seglen
säges när winden faller uti dem på försidan.
Båck
är en ståck med 4 fötter under, hwarpå träd läggas som skola sågas.
Båk
är en hög stång som sättes til kännemärke på uddar och skär.
Fyrbåkar
äro torn, öfwerst på dem hållas eld nattetid.
Ballancering
uti et skepp, betyder den jemnvigt som bör wara mellan för och akterdelen, så at under krägning af seglen bidewind, fördelen ej må tryckas ned.
Balkar
äro trän räta på sidorne men buktige up och ned som ligga twärs öfwer skeppet och bära däcken, de ligga på balkwägaren och hållas fast af knän förbultas i balken och Skeppets sida. De göras nu af et, twå eller trenne träd som dammas ihop med hakar och förbultas.
Balkwägare
är en tjock planka som löper under alla däcks balkar och förbultas wid balken och Skeppets sida.
Band
äro swåra horizontala trän som för och akter förbultas igenom stäfwen och timren å ömse sidor.
Bända in
är at kröka et tåg omkring en Cous, et blåck, en jungfru eller en röring och sedan lägga bensel om parterne.
Bänsel
är lina eller garn hwarmed parterne af et krökt tåg bindes fast wid tåget så at bukten ej kan gå ut.
Barcasse
är en bred och flat båt som ros med par åror, och har twenne slupsegel med utliggare och klyfwert, brukas at hämta watten och förfriskning.
Barduner
gå ifrån toppen af stänger eller bramstänger ned til Rusten och tjena som want at hålla dem.
Lofbardun
går ifrån stången öfwer en klyka i märsen ner til rustet åt lofwart, förflyttes sålunda hwar gång man går öfwer stag.
Bärga Segel
säges när man halar ner leseglen eller stagseglen och beslår råseglen.
Barlast
är järn eller sten i botten af Skeppet at göra det styft.
Bärling
är detsamma som en stång, brukas at sätta af med ifrån et annat Skepp.
Barqve
är spetsig åt ändarne men flat i bottnen, och för et eller twänne Latin Segel.
Barqvelonge
är skapad som en Barqve med råsegel perpendiculairt Bogspröte at hala ut bolinan.
Basning
sker med itänd spån på plankorne under basningen fuktas med wåta swablar at de måga desto bättre böjas utan at förbrännas.
Båt
är et flatt och trubbigt kårt Fartyg med slupsegel och fock brukas större och smärre, äro swåra at ro.
Båtsmän
äro de som skola förrätta alt arbete om bord.
Bek smält
hälles i nåten at hålla qwar Drefwet.
Bedara
säges när en storm börjar taga af.
Begine-Rån
tjenar at hålla ut kryssegels skot, men har intet segel under sig.
Bensel
se Bänsel.
Bestick
är skeppets ställe i sjön, utsatt på Sjökortet med en prick.
Beting
är et swårt Horizontalt träd förut på undra däck hwaromkring ankartågen läggas när skeppet ligger för ankar.
Betingsknektar
äro twänne swåra verticala träd som gå från kölswinet igenom undra däck up, wid dem är Betingen fastbultad.
Betingskalf
är en furufyllning på akterkant af betingen för tåget at nöta emot.
Betingsknän
äro et wid hwardera knekten förbultade i däcket. At stöda
Besan
se Mesan.
Beslå seglen
är at duka up dem under Rån och taga omkring med beslaglina, så at seglen sitta på förkant af Rån och icke böra synas akter ifrån.
Bila
är en mycket bred yxa.
Bil och borfärdigt
är Skeppet när skråfwet och alt som derwid bör fastspikas eller förbultas är färdigt samt äfwen rundhulten.
Blåck
kallas swåra piecer som när de brukas under Skepp som stå på stapel, kallas stapel-blåck.
Blåck
med skifwor äro flere slag. Bestå af hus, nagel, skifwa och stropp eller beslag.
"   Doubbla
när et hus har twänne naglar.
"   Enkla
när et hus enbart har en nagel.
"   Enskifwe, twåskifwe, treskifwe &c.
betecknar skifwornas antal.
"   Hakeblåck
äro jernbeslagne med Hake.
"   Kipblåck
är huset på sidan utskurit at tåget kan läggas öfwer skifwan.
"   Stropp-Blåck
äro Blåck inbände i en stropp eller hopsplißad tågstump.
"   Stjert-Blåck
har en stjert eller tågstump fast wid huset.
Blinda
är et Råsegel som hänger under bogsprötet, har ingen bolin, men i stället för topp läntor och braßar, har den Gajert och Triß.
"   Stufblinda
är et Råsegel under klyfwertbommen hwars skot halas til blindrån.
Blysor
eller stora lycktor med ljus om nattetid, föras akter up och i marsen, utom sein blysor hwilka hißas enligit Seinbrefwet.
Bofwen Lesegel
eller öfwer lesegel se Lesegel.
Bofwen blinda
eller Skufblinda se blinda.
Bofwen bramsegel
och bofwen kryssegel brukas af Engelsmänner öfwer Bramseglet och krysseglet.
Bog
är fördelen af Skeppet under watnet och närmst öfwer, är antingen twär, spitsig, mager eller skarp, fyllig, rätt upp och ner eller springande.
Twärbog
gör stort motstånd, men spetsig mindre.
Skarpbog
gör Skeppet rankare, men fyllig styfware.
Springande bog
stampar eller arbetar hårt emot sjön, men rätt upp och ner är makelig.
Bogband
äro Horizontala trän inuti Skeppet som förbultas wid förstäfwen och bogtimren.
Bogtimmer
är kantringstimmer eller sådande som icke sitta twärs öfwer kölen utan allesammans sträfwa til en punct.
Boj, ankar Boj, wakare
är et träd eller ihålig tunna som flyter mitt öfwer det stället ankaret ligger på.
Bojrepet
eller tåget hwarmed Bojen är fast om flyet förkortas så at det icke mycket öfwerstiger djupet som ankaret ligger på.
Boliner
måste wara på alla råsegel, at hålla seglet styft emot winden, inwid seglet är bolin fast medelst et par buckter som kallas sprutor.
Bomkitsar
äro hukertar eller enmastade fartyg, hwars mast står akter om midskepps, men för om masten är ställning för mörsaren, under bomkastning kastas stagen låß.
Bommsegel
sitta akter om masten, och hafwa bom under, hwarwid skotet halas ut, äro beqwämligast bijwind.
Bord, skeppsbord
kallas skeppets sidor: wara om bord, är wara i skeppet.
Bordläggning
eller yttra huden, spikas och förbultas utan på timren, der som finnas qwistar eller rötor hugges ut och sättes spunning uti, sedan drifwas nåt och störor.
Borgar på Råerne
sättjes när något swårt skal hißas med nocktaljorne.
Borgstaget
löper under rätta staget med ormning emellan på det borgstaget må hålla masten om staget skjutes af.
Bouteiller
kallas Gallerierne, för det de gå bukige och likna en bouteille.
Bouttler
är en Skrifware som har om händer brännewin och proviant, kallas på Orlogs skeppen Skeppskrifware.
Boxera
är at släpa något efter sig wid et tåg i wattnet.
Boxhorn
är et starckt krokugt jern wid Styckeportarne som annars kallas kakebult, hwarwid taljorne hackas.
Boxhorn
är ock på styckelådan at hacka uti taljor med Cous, men när man hafwer hakar på taljeblåcket äro ringar på lådan bättre.
Bråbänk
äro fasta broar på wärfwet hwarpå äro kappståndare och ginor at kölhala skepp.
Bräckbommar
äro björcke bommar hwarmed brädspel wrides kring.
Brädspel
brukas på smärre fartyg, är et horizontalt träd hwaromkring ankartåget lägges, och äro fyrkantiga hål at sticka in bräckbommarne samt pall på förkant.
Bramtachling
dertil hörer stången med deß stag, want och barduner, Rån med deß fall, toppläntor, perter och braßar, seglet med skot, gigtåg, gårdingar och bolinor.
Bramtachling
är på stormasten och fockemasten; men när bramsegel är på kryßmasten kallas det öfwer kryssegel.
Bränning
säges när Sjön bryter mot land, grund eller klippa så at hwit forß synes.
Brännare
äro fartyg försedde med brännande materier och draggar wid rårne at haka fast med uti fientelige skepp, när Brännaren under Canonade och krutrök är kommen nog nära, itändes han och portarne som hafwa gångjern nertil fällas, men manskapet retirerar sig utföre en bred trappa akter ned i slupen.
Braßar
äro på alla råsegel och löpa ifrån nåckarne akterut, men de braßar som löpa förut kallas kryße-braßar eller Contra-braßar.
Braßa an
är at hala braßen så at nåcken kommer acterut, och seglet närmare winden.
Braßa af
är at braßa seglet så at winden fyller när det förut warit uppbraßat.
Braßa bi
är at braßa seglet så det kommer nära intil winden.
Braßa back
gör at winden kommer för om seglet.
Braßa fult
är braßa längre från winden så at seglet står fullt.
Braßa fyrkant
bringar råerne twärskepps.
Braßa up
är at braßa det ena seglet bi och det andra back, då ligger skeppet och drifwer utan fart.
Breda seglen
är at braßa dem fördewind.
Bredd
är en av skeppets hufwud dimensioner hwarpå styfheten mycket beror, bör bli mindre i anseende til längden när nollspantot är fylligare än när det är magrare, bredden mätes i wattengången eller wid berghultet där skeppet är bredast, på utsidan af timren, men bör mätas från yttre kant af bordläggningen.
Bredfock
är et råsegel som hißas fördewind på sådane master som hafwa gaffel, sprie eller bomsegel. Men strykes bidewind.
Bredsegel
är det samma som råsegel.
Bredsömmar
äro på alla stora segel då kanterne af segelduken inwikes och sys med twenne sömmar så at mellan dem blir platt.
Bredsida
wända bredsidan til är at wända hela sidan emot.
Brigantin
är hos oß en Orlogsbrigg men i medelhafwet en sort Galeer.
Brigg
är et twåmastat fartyg med råsegel för, men gaffel eller bomsegel på stormasten utan storrå.
Brok til Canonerne
är et tjockt tåg som går genom styckelådan och fästes i brokringen wid skeppets sida, är så långt at Canon kan spela in, när skeppet kränger, hänga lofwarts Canonerne i sina brokar.
Brok til Mesan
är en slags gårding som snörer ihop mesan där spriet och masten råkas.
Broktaljan
far under staget ner til stormasten, och har et smalt tåg som kallas Drängen at hala nedra blåcket tilbakars up när broken skal låßas och mesan sättas til.
Brok til uphalning
är et tjockt tåg som flere gångor går längs omkring skeppet och hålles up af riare eller smalare tåg som gå up til relingen. Wid brokens ena ända sitta gineblåcken igenom hwilka ginorne inskäras då skeppet windas up på uphalningsplatsen.
Brotwindare
eller drifware är et råsegel som fördewind hißas up under mesans sprie.
Bultjern
är rundt eller åttkantigt jern hwaraf gjöras bultar hwars tjocklek är indelt i wißa numrer, innan en bult kan jagas in måste man båra för honom.
Jagbult
nyttjas at drifwa undan en bult som sitter i träd.
Klinkbult
nådas i ena ändan emot en jernring som blir qwar under nådningen.
Skarpbult
går ej igenom utan fastnar med ändan i träd.
Ringbultar
som hafwa ring i ena ändan, äro på sidan om styckeportarne för broken, utan på portarne på porttaljan; wid skärstockarne för löstaljorne, omkring masterne för fotblåck, wid betingen, storluckan och i rummet för stoppare.
Hakebultar
äro wid hwar sida om porten för stycketaljornes skuld.
Bultslagare
båra för bultar och jaga dem ut och in.
Buis
fiskare Buis är som en Galliothe eller Hukert med mast at lägga ned.
Bunkåror
äro långa och swåra åror hwarmed skepp wändas i stilt.
Bußar
klysbußar äro tjocka tärningar som äro inpaßade för i bogen med hål eller klys igenom för tågen at fara uti.

C.

Cabbellarium
är et tåg med stora Cuntor eller knutar på, hopsplißad med båda ändarna, detta lägges kring gångspelet och räcker för omkring betingen, när ankartåget är påseisat windas Cabellarium omkring spelet som då drager tåget med sig til luckan hwarest seisingarne låßas och förfares til klyset, så länge tils ankaret är lyftat och upwindat då tåget stoppas med stopparne i Däck och göres löst ifrån Cabellarium.
Cabelslagit tågwerke
består af 9 parter som alla synas utanpå.
Cabblar
äro sex stycken uti et Skepp, at förtöja och förhala med; de äro utaf tråßslagit tågwerke.
Cabbysan eller köket
består av stora inmurade kopparkjettlar för besättningen, och spis för Cajutan, är midt under backen.
Cajutan
är akterst på halfdäcket, och har fönstren på akterspegeln, stundom är Cajutan akterst på öfra däck.
Canoer
äro små Indianska fartyg urhålade utur et träd.
Campan
är den öfwersta delen af akterskeppet öfwer Hyttorne.
Campansflagg
är den stora flaggen som sitter på Campansstaken öfwer akter-spegeln.
Calfatra
är at drifwa och smörja et Skepp.
Calibern
är diametern af en Canons kullopp.
Canoner
swåra äro 24 och 18 pundige, lätta äro 12, 8 och 6 pundige, smärre äro obruklige til Orlogs.
Capitain eller Kölherre
är i allmänhet den som Commenderar et skepp, men wid Ammiralitetet skola Commendeur-Capitainer föra Skepp, och Capitainer fregatter.
Capitain-Lieutenanter
Commendera wakterne på Orlogs-Skeppen, och föra lätta Fregater och tremastade Lastdragare.
Carkedor
är et smalt tåg hwarmed racken hißas på akter kant af masten.
Cent
äro långa smala trärebbor hwaraf långcent spikas på spanten längs sidan; twärcent, spikas twärs öfwer spanten at hålla dem under byggnaden.
Certer
eller slag af Skepp äro:
Centrum Gravitatis
är den puncten uti et Skepp, omkring hwilken tyngderne åt alla kanter ligga i jemnwikt med hwarandra; när et Skepp röres af Sjön så at det arbetar, då hwilar Centrum gravitatis mäst, och de ställen som äro närmast deromkring. Om Centrum gravitatis ligger för högt up, så blir Skeppet rankt, men kommer det för långt ner, så arbetar Skeppet hårdt, men rätta stället i högden, hålles före wara i wattugången; och rätta stället i längden just midskepps.
Charor
se Sjökort.
Champaner
äro flata Chinesiske Fartyg, med runda hyttedäck, och matte segel, hwilka dock förnämligast drifwas fram, medels långa wrickar.
Chavotter
äro där halfdäcket slutar, åt sidan där fallrepet går.
Chebeqver
äro roddare fartyg utan wingar, men segla med latin-segel.
Commendeurer
hafwa befäl öfwer en division Orlogs skepp, och föra standert.
Commendeur-Capitainer
Commendera Linee-Skepp.
Compaßer
bestå af magnetnål fästad wid en pappersskifwa, som wandrar på en pigg uti en ask med glas öfwer.
Styr-Compaßer
äro runda askar.
Peil-Compaßer
fyrkantiga askar med dioptrer.
Azimut-Compaßer
hafwa Index med graderad mäßings skifwa.
Compaßstrek
är 32, upritade på Compaßskifwan och updragne på Sjökorten, och följa sålunda. Nord. Nord til Osten. Nord nordost. Nordost til Norden. Nordost. Nordost til osten. Ost nordost. Ost til norden. Ost. Ost til syden. Ost sudost. Sudost til osten. Sydost. Sydost til Syden. Syd sydost. Syden til osten. Syd. Syd til wästen. Syd sydwäst. Sydwäst til syden. Sydwäst. Sydwäst til wästen. Wästsyd Wäst. Wäst til syden. Wäst. Wäst til Norden. Wäst nordwäst. Nordwäst til wästen. Nordwäst. Nordwäst til norden. Nord nordwäst. Nord til wästen.
Constapel
är den högsta Artillerie Under-Officer.
Construction
betecknar dels et Skepps byggnad och sammansättning, dels deß skapnad och utseende, dels metoden at göra Skeps ritningar, sålunda säger man Construera en Skeps ritning. Dertil behöfwas ritbågor och mallar at draga krokuge linier.

Construction grundas på tilräckeligt innehåld och styfhet, med litet motstånd, liten afdrift och stampning.

Contrabraßar
löpa från råerne förut.
Convoj
dertil brukas mäst Fregater och 50 Canon-Skepp, Köpmansskeppen få signalbref, och Rendes vous; och beskyddas för Caperie och visitering.
Cuntor
är det samma som stora knutar; finnas Cabellarie-Cuntor och Slag-Cuntor; på ankartåg kallas långsplißingen ochså Cunta.
Couser
äro jern eller träringar inbände i tåg.
Coursier
är en gång midt igenom en Galeer.
Cubiqve
är på et Skepp antalet af cubiqvefot watten som det trycker undan för sig när det ligger stilla.
'" '
På werke är det antalet af Cubique fot träd som en piece innehåller.
Cingels
äro små kullrige stenar som följa up med lodet då de ej äro större än at talgen kan hålla dem fast.
Cours
Styrd Cours är det streket på Compaßen som man styrt efter under det man seglat.
Behållen Cours
är det Compaßstrek som Skeppet werkeligen gått, när man drager afdriften från styrda courßen bidewind så får man behållna Courßen, men fördewind är styrd och behållen Cours densamma.
Rättad Cours
fås när man ser efter mißwisningen, och derefter rättar behållna Courßen.
General Cours
för et dygn, är det Compaßstrek som är emellan den puncten på Cortet som wisar skeppets ställe i början af dygnet, och den som wisar stället wid slutet af dygnet.

D.

Däck
är det samma som Tak eller golf, sådane äro uti et Skepp.
Dagg
är en kort tågstump hwarmed manskapet agas.
Dagligsankaret
se Ankare.
Dagvakt
se Wakt.
Dagskott
låßas i dagningen af Chefen för Orlogs skepp, och betyder at fartyg få paßera och ankomma utan parolle och lösen.
Damning
är en tät hopfogning af twenne träd med utskurne rutor som paßa uti hwarandra så at fogen ej kan skufwas.
Dämpgårdingar
eller bukgårdingar äro twenne gårdingar hwarmed medlaredelen eller buken på seglet snöres ihop sedan seglet är gigat.
Dävert
är en stock eller spira som räcker utom bords men är fast surrad innom bords; brukas til lofbardunerne och fockehalsar.
Debarqvera
är at transportera i land manskapet eller hästar med små fartyg.
Declination
är Solens afstånd åt norr eller söder i grader från äqvator; tjänar wid alla uträkningar som göras öfwer observationer på Solen.
Declination
på Compaßen eller mißwisningen, är differencen mellan magnetens nordstrek och rätta nordstreket, som är olika på olika ställen och olika tider, men synes hafwa en slags pereodisk flyttning. Derföre måste i et skep dageligen när tilfälle gifwes observeras azimut eller amplitudo för at kunna uträkna mißwisningen.
Deisa
säges när Skeppet går baklänges; när man går öfwer stag måste rodret läggas om så snart Skeppet börjar deisa.
Designation
är förteckning och proportion på alt werke och materialer som til bygnaden af et Skepp åtgår.
Dickta
är at drifwa nåten och becka dem.
Dimensionerne
äro längd öfwer stäf, bredd, djupgående, portarnes högd öfwer watten, portarnes bredd och högd samt distance från däck, distancen mellan portarne, distance mellan däck och balck, balkarnes och däckens tjocklek, balkarnes buckt, däckens språng, häktbalkens bredd, topptimrens infall, styrlastigheten, gallions och galleriernes längd, bogsprötets inclination, längd af back, skans och hytta, distancen mellan yttersta portarne och stäfwerne, samt kölens högd midskepps.
Direction
är beskrifningen öfwer byggnadens sammanfogning, laskning, förskjutning, förbultning och spikning.
Difference
af Latitud och Longitud i grader och minuter beror på den Cours man styrt och den hastighet hwarmed man seglat sedan sidsta bestick och nyttjas at göra nytt bestick.
Distance
eller afstånd gißas ifrån någon peilad huk eller annat märke.
Seglad distance
eller de parture, är den wäg skeppet seglat på någon wiß tid, utsatt uti Sjömil och hundrade delar.
Meridian distance
är affståndet från en meridian i sjömil.
Djupgående
är distancen från wattubrynen til underkant af kölen; til at se det samma, sättjas ziffror på för och akter stäfwerne för hwar fot, så at numreringen börjas från kölen.
Djup i rummet
är distancen från underkant af balken wid storluckan til kölswinet, är en hufwud dimension på lastdragare.
Djuplek
står i sjökorten utsatt i famnar med ziffror, men där som är grund utsättes den i fot.
Docka
är en håla i marken, som Skepp gå in uti, då sedan öpningen igenstängs med sätt eller portar, och watnet utpumpas sedan skeppet är stöttat, så at det kan repareras, hwarefter wattnet åter insläppes, och portarne öpnas, eller sätten bortlyftas, så at skeppet kommer ut.
Dodkopp
är et flatt trädklot med 3:ne hål som inbändes i nedra ändan af wanten, at medelst taljerepen som gå igenom hålen på dodkoppen och hålen på puttings jungfrun ansättja wanten.
Domkraft
är en trähylsa med hjul uti och hwef, hwilken då den kringwrides skjuter up en jernstång, som kan lyfta stora tyngder.
Doubbla blåck
äro blåck med twenne naglar.
Doubbla hwalfwet
äro på akter speglen öfwer Archlie portarne.
Dragg
är litet ankare utan ståck, med sex klor, brukas på smärre fartyg.
Kastdragg
är en liten dragg med et smalt tåg wid, som brukas at kasta på bojen, för at få fast på den samma och hala den up i skeppet när ankaret lyftas.
Dräng
är et smalt tåg hwarmed mesans broktalje-blåcket lyftas.
Drängar
bestås om bord wißa för hwar Officer hwilka njuta sina portioner af Kronans kost.
Dref
hwarmed nåten drifwas plåckas af gammalt tågwirke, redes och spinnes samt af Timmermän med drefhammare och drefjern indrifwas i nåten.
Drifwa
är at jaga drefwet in i nåten.
Drägtighet
är den tyngd som ett Skepp kan bära utom sin egen; på Orlogs-Skepp är drägtigheten merendels lika med skråfwets tyngd; men på Copvardie-skepp och lastdragare är den närmare dubbel mot skråfwet.
Drägtiga skepp
äro flata i botten och fylliga i bogen.
Drägt
Seglen stå til drägt när winden kommer in på baksidan.
Drifwa
ligga bi och drifwa, händer när stormen är så hård at intet mer än et eller twenne undersegel kunna föras, hwarmed skeppet hålles bidewind utan at göra fart.
Drifwa för ankare
råka i drift, säges när ankaret intet mera håller fast utan går med, då et annat ankare måste fällas, at åter stoppa före, drifwer man för twenne ankare så fälles det tredje, och ibland det fjerde.
Drill
är et hjul som står vericalt på halfdäcket wid kryßmasten, kring deß axel går drilltåget några slag, men båda ändarna gå genom hål på däck ner i archliet öfwer skifwor som sitta bordwarts och til rodderpinnen. Således kan rodret regeras med drillen.
Dufwa up
säges när man efter storm sätter segel til och styrer Cours.
Duk
är antingen segelduk eller flaggduk, af segelduk brukas den swåraste til undersegel, den lättare til märssegel och den lättaste til bramsegel, lesegel och stagsegel.
Durk
är rum för krut eller fylda Carduser som ligga uti kistor, sådane äro trenne under tråßbottnen, en för, en midskepps, och en akter, wid hwardera står en påst.

E.

Ek
brukas förnämligast til Skeppswerke, får icke fällas utan utstämpling, Adelens ekar böra äfwen hembjudas Kronan förn de säljas; Ekeskogarnes wård tilkommer Landshöfdingarne och Orlogsbetjeningen under Ammiralitets-Collegii disposition.
Ung
eller tiltagande Ek, bör icke fällas.
Fullmogen Ek
bör fällas innan den tager skada, aftager och fornar.
Enmastade fartyg
äro, Hukertar, Galleotter, Hukertjakter, Galleasser, Espingar, Jakter, Cutters, Wrakekor, Båtar och Jullar. Alla de fartyg som icke hafwa Stormast och Fockemast räknas för enmastade, om de än hafwa en liten mesans mast.
Endäckare
hafwa endast et däck öfwer watten men kunna hafwa back och skans.
Enkla blåck
hafwa endast en nagel.
Enkla Skepp
säges om Orlogs Skepp som intet gå tilsammans under högre order än Chefen på hwart skepp.
Enkel lösen
brukas af alla nationers Orlogsskepp utom Swenska, men Galeerer bruka dubbel lösen.
Enterbilor
äro yxor med pigg och långa skaft at haka fast sig när man Entrar et Skepp.
Entra et Skepp
sker antingen då man lägger sig sida mot sida och skalar öfwer relingarne och genom portarne samt ifrån råerne, eller då man bringar den andras bogspröte i sina want.
Escadre
är fem eller flere Skepp som stå under en Commendeur eller Flaggman.
Escaloupe
eller slup är lång och smal, ros med en åra på hwar bänk och seglar med twenne sprie segel; har från 4 til 14 åror.
Esping
är taklad som en jakt men har ingen akterspegel.
Espingsbod
är et skjul hwarest Espingar och små fartyg byggas.
Espingsbyggare
äro timmermän som arbeta i Espingsboden.

F.

Fall
är tåg hwarmed Rår och Stagsegel hißas så at fallet halas när man will hißa men fires när man will stryka.
Falla låt falla
Commenderas när folket på råerne gjort lösa seglen, men hålla dem mellan händerna så at de wid commando ordet på en gång låta dem falla. Det samma observeras wid märs och relings kläden om morgon.
Falla af
säges när mnan legat mycket nära winden och nu går längre från.
Fallrep
äro tåg på sidorne om trappor at hålla i händerne när man går up och ner. På Skeppets sidor äro fallrep at komma i och utur skeppet, om styrbords sidan äro fallrepen klädda och ställas några man på hwardera sidan om trappan til at hedra den som skal stig up.
Gifwa någon fallrep
är at låta fallrepskarlarne entra ut på sidan hwilket sker för alla som äga Konglig fullmakt och för Nobleße.
Fart
Skeppets fart afmätes igenom et Instrument som kallas Logg. Farten kan också gißas til utaf tiden som något skum flyter förbi Skeppet.
Fartyg
kalls alt det hwarmed man färdas på Sjön, fördelas uti små Fartyg som äro utan däck såsom Slupar, Jullar, Båtar, Barquer, Små däcks fartyg Jakter, Espingar, Scooners, Cutters, Galleotter, Snauter, Brigger, Smackar, Galleaßer, Roddare fartyg, Galeerer, Chebeqver, Lastdragare, Fleuter, Pinqver, Hukare, Orlogsfartyg, Fregatter och Orlogsskepp.
Farwatten
är allestädes hwarest man wet djupet af klipporne, när djupet är sådant at skeppet kan flyta.
Fast gör fast eller belägg
säges om ändan af et tåg när man slutat at arbeta dermed och då lägger ändan omkring et kogshult eller en confernagel.
Fat watten faten
ligga ner i rummet ofwan på liggarne.
Fatta winden
säges medan man gått öfwer stag när winden börjar komma in på andra sidan.
Finkenät
äro på relingarne tåg utspände mellan jernstöttor med nät widbundne at lägga hängemattorne uti för bättre betäckning under action.
Fingerlingar
är det samma som roröglor.
Fira
är at släppa efter et tåg sålunda at man intet kastar de aldeles löst, utan kan stoppa eller hålla igen så snart de behöfs.
Fiskar
äro tjocka däcks plankor som masterne gå igenom.
Fjädra
är den delen af kölen som är inuti skeppet ofwanför spanningen.
Flack
är den flataste delen af skeppets botten midskepps som är aldeles linrät; somliga Skepp hafwa intet flack. Stort flack hålles före förordsaka slingring.
Fläcka
är en afsnuddad kant på en planka. Man säger också fläcka en planka eller et timmer när tunna spånor huggas af ytan så at man får se huru trädet ser ut.
Flagg
är nationernes kännemärcke til Sjöß. Alla skeppen föra Compans flagg; flaggorne göras af flaggduk och hißas samt strykes på flaggstaken medelst flaggfallet som går genom knappen på stången.
Flaggmän
äro såsom Generals personer til Sjöß och föra flagg på en topp, Ammiraler på stortoppen, vice Ammiralen på förtoppen men Schoutbynachter eller Contra Ammiraler på kryßtoppen.
Flagg-Capitain
är den en Capitain som på Flaggskeppet expedierar Flaggmans ordres til de andra Skeppen och gör Signalerne.
Flaggdragare
äro båtsmän som hafwa om händer flaggorne, och bringa dem dit som de skola sitta när Signaler göras.
Flaggskepp
är det skeppet hwarpå den högsta Flaggman i Escadern är.
Flaggstyrmän, Flaggskeppare, Flagg-Constaplar
är de högsta Underofficers grader.
Flög
ofwan på topparne, wisar windens direction, består af flaggduk som sitter uti en träram eller flögskäret, hwilken wandrar omkring Flögten som är af jern.
Fleute
är en stor tremastad lastdragare som är bred och fyllig akter och för.
Fläskebodal
är til Copvardies rummet för provianten.
Fockemast
är den främsta masten, deß undersegel är focken, sedan kommer förmärssegel och förbramssegel, stången på fockemasten är förstången och derofwanpå förbramstången.
Fock
är på Skepp et råsegel under fockerån men på Jakter är det et Stagsegel.
Följare
på förstäfwen, äro twänne träd, det ena öfwer underloppet och förstäfwen så långt up som det hinner, det andra sedan up til bogsprötet, deße äro at styrka förstäfwen där som skarfwen är, med underloppet eller främsta delen af kölen.
Förbindning
sker medelst band, knän, kattspår, slagstinnare, skärstockar, wägare och bärghult.
Förbultning
anordnas wid direction huru många bultar och spikar komma efter hwarje nummer i en lask, i et knä, i spanten, i plankorne och i balckarne.
Förfara
är det samma som flytta.
Förhydning
är en tunn hud ofwanpå bordläggningen med papper och hår mellan, på det sjömasken ej må komma til bordläggningen.
Förknappning
när besättningen får mindre mat än efter kostordningen så lefwa de på förknappning och få det ärsatt i penningar.
Förladdning
består af gammalt dref; men i mörsare af jord.
Förse taklingen
är at lägga bänslar, kläda, tagla ändarne, och smörja eller lappsalva.
Försegla
är det samma som segla bort.
Försegel
äro focken, förmärssegel, förbramsegel, förstängstagsegel och klyfwert. Jämwäl blindan samt skufblindan.
Förstäf
är et krokugt stycke träd aldrafrämst från förkant af kölen up til bogsprötet.
Förtimring
är fyllning af lösa timmer mellan Spanten, tages annars för alla trän som sitta verticalt i et Skepp.
Förtoning
är afritning huru et land ser ut när det först börjar synas ifrån Sjön.
Förtynning
är en tunn furubordläggning öfwer Råhultet.
Förut
Se wäl förut, ropas om nätterne til folket som sitta på utkik på bogsprötet och i förmärßen, då de swara ja, at man må höra dem wara wakna.
Fot
Mastfot göres af Ek.
Fregatte
är et tremastat Orlogs fartyg som för mindre Canoner på undra däck än 24 pundare. De finnas endäckare och twådäckare.
Swåra Fregatter
föra 18 pundare och äro twådäckare, kallas hos oß 50 Canon Skepp eller 40 Canon Skepp.
Lätta Fregatter
föra icke öfwer 12 pundare.
Främmande Styrman
kallas den som utom Östersjön åtager sig Styrmans answar och derföre undfår aparte tractamente.
Friska tåget
säges när man ligger för ankar och sticker ut litet stycke af tåget så at det i klyset och förstäfwen må nöta på et nytt ställe.
Frisk Cultie
är när winden blåser så starkt at märsseglen knapt kunna stå utan ref.
Fullt
Hålla fullt säges när man seglar bidewind och håller så mycket af at seglen intet fladdra utan altid stå wäl fulla.
Furu
nyttjas til däck och stundom til balckar och bordlaggning [sic] öfwer watten. Fur hålles före gifwa mer splint under action än Ek, nyttjas fördenskuld icke så gärna.
Fyllning
kallas den bordläggning som är mellan twänne bärghult så och den garnering som är emellan wägarne, jämwäl kallas fyllning en trekantig planka som lägges under berghultets underkant, eller plankor som läggas mellan berghulten för i bogen, jemwäl plankor som sättas på sned ifrån fockerust ned til sidan.
Fyr eller eldsken
at åstadkomma det samma brukas Lanternor med ljus uti på hackebrädet, i märsarne eller under bogsprötet, när man säger et Skepp förer en, twå eller tre fyrar acter, så förstås at så många lanterner äro antände på hackebrädet, deßa fyrar tjäna dels til signaler, dels på det et Skepp i mörkret må se det andra, och Skeppen icke segla på hwarannan.
Fyrbåk
är et torn på någon udde hwarutinnan brinner ljus eller stenkols eld til kännetecken för sjöfarande, hwilka til deras underhåld på wißa platser få betala fyrpenningar för de fyrbåkar som de paßerat.
Fyrkant, braßa Rån fyrkant
är at braßa henne rätt twärskepps.
Fyrkant
är en brädlapp som bidewinds linierne stå updragne på, hwilken tjänar til rättelse wid Evolutioners formerande, och at segla i någon wiß ordre.

G.

Gabarre eller Barqvelonge
äro en, twå och tremastade med råsegel, och et bogspröte som står prependiculairt, och endast tjänar at hala ut boglinan.
Gaffel
brukas på Jakter, Culters, Galliotter, Galleaßer, Briggar, Snauer och Sconers hwarest seglet far akter om masten; äfwen på tremastade Galliotter på mesans masten i stället för sprie.
Gaffelsegel
äro alla sådane segel som bäras optil af en gaffel akterom masten, men om de tillika hafwa bom nertil kallas de bomsegel.
Gajert
far från blinderån til ändan af klyfwert-bommen och tjänar at braßa blinderån långskepps.
Galleer
är stora Roddare fartyg med 20 a 30 par åror och 5 man wid åran, och Canoner för i Piken och akter, samt nickor på sidorne, bruka latinsegel och 3 master.
Half-Galleer
äro från 16 til 20 par åror.
Galleasse
i medelhafwet, är en stor Galleer; men hos oß är det et fartyg med en stormast som har både råsegel och gaffelsegel och liten mesans mast.
Gallerie
äro utbyggnader på sidorne akter, med fönster och trummor för avträde.
Gallion
är en utbyggnad för, med trallewerk i bottnen, och trummor på sidorne för manskapet til afträde.
Gallions-trän
sitta verticalt.
Gallions-ziegler
löpa horizontalt.
Galliotte
är et Fartyg med Gaffelsegel och toppsegel på stormasten, samt en liten mesans mast akter.
Gångbord
äro plankor som ligga wid relingen emellan halfdäcket och backen.
Gårdingar
äro tåg som fara från nedra delen af seglet öfwer blåck på rån och så neder igen, och tjäna at gårda eller snöra hop seglet.
Buk-gårdingarne
äro fasta mitt på seglet.
Nåck-gårdingarne
äro fasta wid ändarne.
Garder
äro taljor som gå ifrån nåcken af en gaffel eller et sprie neder til relingen och tjena at hålla honom stadig.
Garn
spinnes af hampa och däraf slås sedan tåg, äro grofware för tåg och stående gods, men finare för löpande godset.
Garnering
är beklädningen af plankor inuti Skeppet; brukas nu för tiden merendels rättwinklig; men hos de Franska förswaras ibland den obliqva garneringen som löper sned mot timren.
Giga
är at hißa up Skothörnen til rån. När seglet är gigat gör ännu winden tämmelig werkan derpå.
Gigtåg
fara nedifrån skothörnen up til fjerndelen af rån ner igen hwarmed skothörnen hißas up.
Gigtågs-blåck
eller qwarters-blåck sitta på en fjerndel af rån, deröfwer fara gigtågen.
Gillingar
äro smala lister som brukas akter och för på sidorne.
Ginor
äro tjocka tåg som fara genom flerskifwige blåck, och tjäna at lyfta stor tyngd, såsom stänger, ankare, master wid kran, Canoner, och at hala up Skepp på uphalnings platser, samt kränga Skepp wid bråbänkar.
Gißning
När man skall göra an land eller paßera någon klippa eller grund, gör man förut sin gißning huru man har landet eller klippan från sig, och derefter resolverar man sig at styra Cours, antingen at göra an landet om wäderleken är favorabel, eller at hålla Sjön.
Gita
är at kasta wattnet på Skeppet med långa krokuge urhålade träd som kallas Gitor, hwarigenom sidan blir twättad och swalad i hetta.
Gjös
är en mindre flagg än Campans-flaggan hwilken far på ändan af bogsprötet.
Glas
brukas på Compaßerne, och äfwen timglas för 4 timmar, för en timma, för en half, och för en fjerndel, samt half minut eller logglas.
Grad
är en Nittionde del af en fjerndels Cirkel, en Grad delas i 60 minuter. Alla högder och distancer af Sol och stjernor mätas i grader och minuter, äfwen magnetens mißwisning, samt latitudo och longitudo på jorden.
Gradstock
har warit et Instrument såsom en fyrkantig käpp med twenne brickor eller kryß at skufwa, dermed har Solens högd observerats, men deß felaktigheter göra at den nu mindre nyttjas.
Granat
är en ihålig kula fyld med krut, med et brandtrör som itändes när granaten kastas, och spränger honom när han fallit ner; brukas hand-granater och mörsare-granater eller bomber.
Gritor eller rebbor
på dem ligga däcks planckorne.
Grund
kallas sjelfwa Sjöbotten, jämwäl uphögningar på sjöbotten som äro farlige för Skepp.
Grofhuggare
äro timmer-båtsmän som intet kunna hugga efter lod och lina.
Grundtåg
är wid kölhalningar tåg som gå under botten af Skeppet at det icke må kantra eller sjunka.
Grynlådor
äro uti rummet at förwara gryn och ärter.

H.

Hackebräde
är öfwersta delen af akterspegelen som plär utsiras med bilthuggerie eller målning.
Häcktbalk
sitter twärs öfwer alla timmerna under Archlieportarne akter och binder ihopa ransons-timmerna med akter-stäfwen.
Häck
När akterdelen är kulriger men öfwerste sidorne springa ut, så har Skeppet akter en häck.
Häckebåt
är en tre-mastare som har häck akter.
Haining
är en rörelse som för och akterdelen af skeppet gör up och ned.
Hairing
säges när landen synas som de wore up i luften, så at himmelen synes mellan landet och sjön.
Hake
På en lång lask är hake när plankorne äro sålunda huggne at de hakas uti hwar andra.
Hakeblåck
är et blåck med jernbeslag och hake. Sådane äro wid takelen, för at hißa något ur eller i skeppet.
Hala
är at dra på et tåg.
Halfdäck
är det aktersta halfwa däck som räcker från stormasten til Hyttorne.
Halfmåne
är en ledstång wid främsta ändan af halfdäck; jämwäl kallas halfrunda pokenholtz skifwor som sitta uti reftalje hålen på råerne halfmånar.
Halftimmer
äro akter och för fär skeppet blir så skarpt at intet något träd kan ligga twärs öfwer kölen, då sättes et träd på hwardera sidan.
Halfslag
när man lägger et tåg en enkel gång kring något, så at ändarne intet kryßa hwarandra.
Hålla af
är at styra mer fördewind än tilförne.
Hålla fullt
är at hålla af så mycket at seglen stå fulla.
Halsar
äro tjocka tåg hwarmed hörnerne af underseglen kunna halas förut bidewind.
Babords-Halsar
brukas bidewind när winden kommer in om babord, och styrbords-halsar när winden kommer in om styrbord.
Focke-halsar
fara igenom et hål för på skägget eller där genom et blåck, eller ock brukas nu merendels devertar i gallion för fockehalsar.
Store halsar
fara igenom et par hål som kallas hals-klamparne där backen begynnes.
Halsar
och Skot fångas wid watten när de ej brukas.
Hamn
God hamn är där ingen Sjö kan komma in.
Hampa
hwaraf tåg spinnes kommer mäst från Liffland, den odugeliga kallas Paßhampa. Hampan redes, häklas och spinnes til finare och gröfre garn.
Hanefot
är många strängar som gå ihop til et centrum eller til et träd som håller dem, sådane äro från märßarne til stagen för at hindra seglets skumfilning.
Hangare
äro tjocka tågändar om masttoppen hwaruti hangare-taklen komma.
Hängande knä
äro verticala knän som bära däcksbalckarne.
Hängemattor
äro af buldan som hängas up under däcks balkarne för besättningen at sofwa uti.
Hintertåg
är et tjockt tåg såsom en fastmakare eller stycke af gammalt ankartåg, som ligger bakom Canonerne at de ej må spela för långt in.
Hißa
är at draga på et tåg hwarigenom någon ting lyftes up.
Högd
Solens middagshögd observeras så ofta man har klart i sjön at deraf kunna uträkna latitudo.
Hafwa högden
af någon udde är när man är så mycket i lofwart at man kan segla honom förbi.
Wara på högden
af någon ort är när man har samma latitudo.
Holmen
kallas wärfwet i Stockholm.
Holm-Ammiral
eller Wärfs-Ammiral är den Flaggman som har speciela tilsynen på wärfwet.
Holm-betjenter
äro Eqvipagemästare, Wärfs-Skeppare och Byggmästare.
Holck
är et gammalt fartyg som sättes en sort kran uti, och tjänar at bestycka andra Skepp, äfwen at kölhala och förmasta.
Hukare
har stormasten midskepps, med 3 råsegel och en mesanmast men ingen fockemast, apteras lätteligen til Bomkits.
Hukertsjakt
har en mast mäst midskepps med rå och gaffel-segel.
Hwalfwet
akter, är där spegelen börjar och skjuter ut öfwer archeliet.
Hyttan
är öfwersta delen af Skeppet akter som består af Cajuta och hyttor.

J

Jakt
är et Fartyg med en mast och bomsegel.
Jungfru
är et träklot med 3:ne hål mitt på, och jernbeslag i kanten, jernet kallas puttingsjärn, och håller Jungfrun wid rustet eller märsen, i ändan af wanten äro dodkoppar, eller dylika trädklot som jungfrurne, med 3 hål igenom; när wanter skola sättas an, trädes et tåg eller taljerep igenom hålen på jungfrun och så dodkoppen och drages til.
Junk
är et stort Chinesiskt eller Indiskt fartyg med matte segel, spjäle, ror, gräs, tåg och träankare.
Julle
är et litet fartyg med en mast och spriesegel, samt stagfock; de Norrska jullarne äro berömde för at bärga sig wäl i sjön.
Inhult
kallas alla timren i et skepp.
Inskära et tåg
är at sticka det igenom sit blåck.

K

Kalfatra
är at drifwa och tjära et skepp.
Kantra
är at wältra öfwerända, et skepp kantrar om där kommer för mycket watten in, eller om för mycket segel föres och skeppet är rankt, eller om lasten och Canonerne råka öfwer åt läsidan. Skepp som äro rankt byggda kantra så snart de ligga aldeles toma.
Kapare
är et private fartyg som har bestyckning och tilstånd at angripa fientliga skepp och upbringa dem.
Kappa
är det samma som hugga af. Masterne kappas i nödfall, när man strandat eller när man drifwer för ankar och annars ej kan stoppa icke eller kan komma under segel; när man råkar för en orcan så at skeppet ej wil waka. Ankartågen kappas när man måste gå under segel och antingen för fiendens eller windens skuld intet kan lyfta ankaret, då om man har hopp at få igen ankaret sticker man ut helt tåg och kappar i splißingen om rummet där man ligger det tillåter eller ock windar man in så mycket man kan af tåget.
Kappståndare
äro machiner at winda med, såsom et spel på skepp, hwilka kunna flyttas och göras fast wid en bråbänk eller uphalnings plats, då tåget som skal windas lägges ner omkring, men up igenom hufwudet sättes windbommar, medelst hwilka manskapet drar omkring kappståndaren.
Karflar
äro infälda i däcks balckarne, så at de räcka emellan twänne balkar, ofwan på dem ligga rebborne twärskepps, och därpå däcksplankorne.
Karkedor
är et litet tåg öfwer et blåck hwarmed racken lyftes akter om masten.
Kasttåg
kastas af manskapet i rusten eller på relingen, til slupar och små fartyg som komma til et skepp, för at hålla fast derwid.
Kastby
är en by som kommer hastigt från en annan sida än winden förut warit, derigenom kunna små fartyg lätt kantra.
Kattginan eller Krantaljan
går öfwer twå skifwor i kranbalken, och 2 i blåcket som har hake, hwilken hakas i ankar-röringen när ankaret är så långt upwindat, sedan halas på kattginan så at ankaret kommer at hänga under karn.
Kattryggigt
är et skepp när det brutits så at kölen går uti en båge inåt. Härrör endast af för mycken tyngd akter och för.
Kattspår
är swåra trän som ligga twärs öfwer kölswinet och garneringen.
Kjalk
är et fartyg med slupsegel och fock.
Kink
Nya tåg slå kinkar på sig, i synnerhet om de äro hårdt slagne.
Kimming
är där bottenstockarne sluta sig.
Kimmings-wägare
är en tjockare planka än den öfriga garneringen, som löper längs kimmingen.
Kipa ankare
När ankaret skal kipas eller flyet lyftas up åt sidan, sättes en dävert ut för boghaks taljan, hwars hake hakas om flyet, jemte förtakels haken, och hißas flyet up.
Kipblåck
är et blåck med hål twärs för skifwan, så at man kan lägga bukten af et tåg twärs öfwer skifwan utan at träda in ändan.
Klåcka
brukas at ringa af wakten, at ringa til skaffning, och at slå et slag för hwart halftimme glas som är utrunnit på en wakt.
Kläda
Ankartåg klädes på de ställen där någon skamfilning kan komma, med tränsning.
Klara
Göra redigt. Klara ankare behöfwes när man legat för twänne ankare och skeppet swajat om så at tågen wridit sig om hwarandra, då kan man klara dem, antingen at skeppet får swaja om igen, eller at man lyfter et ena ankaret, eller ock at man sticker ut sladden på töjtåget.
Göra klart skepp
såsom til en action, då häfwes kistor, trall, tomma fat och hwad som kan wara på däcken ner i hålskeppet, hängemattor tages up och läggas i finkenäten, lösa hyttorne slås ner, sängar och bord tagas bort, portarne låßas, Canonernes surrning göres lös och taljorne hakas i, Artillerie persedlarne tagas fram och läggas på sina ställen, Råerne fångas med kjettingar och manskapet fördelas til sina påster.
Klargöring
är Artillerie eller Wärfs, den förra är på Constapelens upbörd, den sednare är dels timmermans dels skepparens.

Med klargörning förstås alla de Persedlar som äro nödwändige utan afseende på expeditions beskaffenhet. Sådane Persedlar få Consumeras medan skeppet ligger under klargöring; men utrednings persedlarne bero på expeditions natur och få intet angripas förrn skeppet är klargjordt ifrån wärfwet, och expedition börjad.

Klåßar
äro stora träklumpar som läggas på kölen i skarpet där halftimren komma och där bottenstockarne ej kunna råka kölen.
Lås-klåßar
i stället för winkelknän, swalas in i balkarne och förbultas wid timmerne.
Klinck
Faryg äro bygde på klinck när ena kanten af bordläggningen ligger ofwanpå den andra: brukas endast wid smärre fartyg som byggas af skärgårds-karlar, kunna icke drifwas och äro swåre at reparera.
Klinkbult
klinkas inuti skeppet emot en liten jernring.
Klyfwert
är det främsta stagseglet, hwars löpare-stag kan halas ut och in på klyfwerts-bommen. Detta seglet hjelper skeppet i synnerhet at falla.
Klys
äro 4 hål igenom hwilka ankartågen gå ut.
Klysbußar
äro fyrkantige furuklampar som äro insatte i bogen och igenom dem äro klyshålen.
Knän
äro krokuge trän fastbultade wid däcksbalkarne och sidan af skeppet.
Hängande knän
sitta verticalt.
Winkelknän
eller snedknän sitta horizontalt.
Knallar
eller succarie bröd äro torkade fyrkantige brödbitar för besätningen.
Knappar
äro på flaggstängerna.
Knapp wind
säges när han är så mycket emot at man knapt kan segla bidewind.
Knapar
äro trädbitar som slås spik igenom för at hålla något annat fast.
Knecktar
äro trän som stå verticalt hwaromkring något tåg belägges.
Betings-knecktar
äro twänne på förkant om betingen at lägga ankartågen kring.
Skot-knecktar
äro twänne wid masten hwarigenom märseskot halas.
Knipare
brukas när ankaret skall lyftas och tåget seisas wid Cabellarium då en knipare dräjas til emellan twänne sarvingar.
Knipa högt up i winden
är at gå winden så nära som möjeligt är.
Knop eller knut
Logglinan är delt i wißa knop, och om man brukar halfminuts logglas bör det wara 50 fot mellan hwar knop; så många knop som löpa ut af logglinan på en half minut, så många sjömil eller minuter af äqvator seglar Skeppet på en timme.
Knopar
skola Copvardie-karlarne kunna göra åtskilige såsom, enkla, dubbla, taljereps- och fallreps knopar.
Kobrygga
den hwilar på bock förom stormasten, och på backen, och ligger midskepps; samt består af alla förråds rundhulten, hwilka äro wäl sammansurrade och öfwerdragne med presenning, där ofwanwanpå [sic] pläga sluparne sättas.
Koffernagel
är en rund kafle omkring hwilken et tåg belägges.
Kofot
är af järn, spetsig åt ena ändan och bredare åt andra med en krok, tjänar at bryta med, och i synnerhet wid Archeliet när Canonerne skola föras hit eller dit.
Köl
är den understa delen af Skeppet, består af flere träd wäl sammanfogade med långlaskar, samt wallmar emellan, och swalning i båda ändarne, fäste med 6 klinkbultar och spikade med 3 spik i hwardera ändan.
Lösköl
sättes under kölen när han annars ej kan bli nog hög.
Kölhala eller kränga up kölen
för at förse bottnen, sker hälst wid en bråbänk, hwarest äro ginor och gångspel, at winda full Skeppet, sedan förut Skeppets sida är ökad med stängbord, eller och däcket drifwit, masterne stöttade, och swängbommar utsatte, eller saxar upreste för gine-blåcken. När bottnen är upkrängd, äro timmermännen på en flotbro med ljung, at bränna och torka bottnen i en hast, så skrapa, hugga ut hwad som ej duger, sätta in nytt, drifwa, halfbecka nåten, tjära sidan, och åter upgå krängningar, hwilket alt i en stor hast bör ske, at Skeppet ej må ligga länge krängdt.
Kölswin
består af 3 breda och tjocka trän, som ligga längs öfwer kölen och alla bottenstockarne, öfwer laskarne, de bröstas ner par tum för bottenstockarne, och bultas igenom hwar bottenstock ner i kölen.
Kräjare
äro irregulairt bygde och tacklade Fartyg.
Kränga eller luta et Skepp
sker at kunna förse de öfwersta plankorne näst watten-lineen; för at kränga up 4 a 6 gånger halar man öfwer Canonerne, och om man will kränga mera, hänger man slup eller båt med wattenfat uti, i nocktaljorne.
Krängningen
som winden förorsakar bidewind, är merendels proportionel mot hastigheten hwar med Skeppet seglar; Ty Skeppet kränger så länge til deß windens kraft i seglen på så lång häfstång som windpuncten är från wattnet är i jämnwigt mot hela Skeppets tyngd på så lång häfstång som Centrum gravitatis eller tyngdpunckten är från lyftningens direction eller den vericala lineen uti hwilken all wattnets lyftning under krängningen kan anses wara förenad.
Största krängning
der med förstås sådan krängning at Canonerne ännu kunna serveras, hwilket är 10 grader.
Krängnings lineer
äro räta lineer på spantritningen, som wisa hwad för del af Skeppet som är under watten wid största krängning.
Krampa
är en trädbit som slås en eller par spik igenom för at stödja något deremot.
Horn-krampa
är spetsad åt båda ändar, så at tåg kunna beläggas däromkring; brukas på små fartyg.
Kran
består af höga trän til upståndare, och et krokugt hufwud öfwerst med skifwor uti, hwarigenom taljor inskäras til at lyfta det som är tungt, sådanne äro timmermans kraner at lyfta werke med, mastkraner, och stycke-kraner.
Kranbalkar
äro twänne horizontala trän, som i 45° angel mot sidan gå ut från backs däcket, hwarwid de äro fastbultade och bäras af knän som utgöra de öfwersta gallions ziglerne, i ändan af kranbalkarne äro verticala trä med skifwor uti för krantaljan och perturlinan hwaruti ankaret hänger.
Kranbalks wis
är 45° ifrån medelkrabben eller kölens direction.
Krantalja
se Kattgina.
Krie
eller skjägg är den främsta breda tilökningen af förstäfwen som bär lejonet och hwarpå äro hål för bogspröts surrningen.
Krut durkar
äro, en för under betingen, en midskepps wid storluckan, och en akter, de äro täta med dubbla skått, inuti äro kistor för Carduser. Det brukas ibland at hafwa wattenkista öfwer krutdurken.
Krutkällare
äro för och akter hwarutinnan kruttunnor förwaras på sina lafwar.
Krumhult
är det samma som krokuge träd.
Kryßare
är Orlogsfartyg som löpa af och an på wißa farwatten, antingen för at hindra fienteliga Capare, eller för at råka några andra Skepp, eller för at recognoscera.
Kryßmasten
är den aktersta masten, hwars undersegel är mesan, och märsseglet kallas kryßsegel, emedan deß braßar och bolinor löpa i kryß om hwarandra förut.
Kryßstången
har twänne rår, kryßrån hwarwid seglet sitter, och begine rån hwarwid kryßeskot halas.
Kryßtoppen
derpå föra Schoutbynachter flagg.
Kuntor
äro stora knutar på Cabellarium, hwarwid tåget seisas när ankaret skal lyftas.
Stagkunto
är en stor kunt på staget som stoppar emot stagmusen för at formera stagögat.

L.

Lä
är den sidan som är från winden.
Wara i lä af en annan
är at wara i en sådan sträckning ifrån honom, at när man peilar honom, angelen emellan honom och winden är mindre än 8 strek.
Laber Cultie
är det samma som lagom Cultie.
Läcka
eller öpning under watten, hwarigenom watten kommer in i skeppet, händer af grundskått i en action, eller af arbete i sjögång då något nåt eller någon lask öpnar sig, eller af stötning på grund, eller af rötor på huden, eller af sköror och förråstade bultar och spikar, eller af otäpta spikhål. När man hörer inuti skeppet hwar läckan är, söker man up henne för at täppa henne.
Laddtyg
äro wiskare, försättare, plunder, skrufwar, remnålar, kruthorn, laddskyflar.
Lägerwall
et Skepp är på lägerwall, när winden ligger mitt åt landet, och det blåser så hårdt, at man intet kan lofwera ifrån landet.
Lag af Canoner
En sida af et däck är et lag. Gifwa någon hela laget, är at skjuta på honom med alla Canoner som äro på en sida.
Lägg
Ankarlägg är jernstången mellan stocken och armarne.
Längd
Skeppens längd mätes på ritningen i wattengången från spunning til spunning; men på et färdigt Skepp mätes längden öfwer stäf, eller ifrån stäf til stäf på undra däck.
Längor
äro tåg hopsplißade til en ögla, den lägs dubbel kring det som skal hißas, och trädes sedan den ena ändan genom den andra, och hakas tackelhake uti at hißa; sådane äro tunlängor, och slup eller båts längor, styckelängor.
Lappsalva
är at smörja med tjära.
Låring
är akterdelen af Skeppet där kroppen börjar smalna.
Lask eller skarf är
Stuf-lask
när twänne ändar af träd komma mot hwarandra.
Platt-lask
när twänne flator af träd komma mot hwarandra.
Lång-lask
när twänne planckändar afskäras snett på bredden, så at de paßa mot hwar andra.
Låßa et fartyg
är at taga ut lasten.
Last
är af åtskillig art. Trädlast har den förmån hälst om det är furu at Skeppet icke kan sjunka. Jernlast gör skeppen alt för wreda om den kommer för långt ner, fördenskuld göres bäddning under jernlaster. Saltlast är ganska nyttig för et nytt skepp, emedan det saltet som drager sig in i trädet ganska mycket Conserverar för förruttnelse; men som saltet är tungt får det icke heller komma för långt ner, utan göres saltkista at stapla up lasten midskepps. Spannemålslast är Commod, endast man gör skott mitt igenom, at lasten icke må skufwa sig, och at garneringen är tät samt pumpsotet wäl försedt, på det ingen spannemål må komma i pumpen.
Lastlafwe eller tråßbotten
är et däck 7 fot från undra lags däcket, därpå äro akter hyttor för Skrifware, Fältskär samt skafferier och qwästlafwe; midskepps äro slag-gångarne, och för, Timmermans och Skepparens hyttor.
Läster
En läst innehåller 2 tonn eller 23 tunnor hwete som wäga 5300 skålp. det gör 24 tunnor Råg, eller 50 tunnor Hafre, eller 16 skepp:d järn lätt wigt, eller 85 Cubiqve fot watten.
Latitude
En orts latitude är deß afstånd åt norr eller söder ifrån äqvator uti grader och minuter.
Complement af latitude
är en orts afstånd ifrån nord eller syd polen.
Difference af latitude
mellan twänne orter är differencen af deras afstånd ifrån äqvator.
Lekare
är en ring omkring en dobb som har en knapp på båda ändar, så at ringen kan wrida sig omkring utan at gå af dobben.
Levagen
är en cirkelbåge af träd under däcksbalkarne uti Archeliet hwaremot roderpinnen åker när han wandrar.
Levagen på Jakter
för bomtaljan, är en jernbögel från den ena sidan til den andra, på hwilken bomtalje-blåcket wandrar.
Levagen
kallas borste at sopa med.
Levicka
är et hål som båras på et nytt skepp medan det står på stapelen sedan det är drifwit, för at släppa ut wattnet hwarmed man försökt om skeppet warit tätt.
Lifhult
är tjockare plankor än garneringen, ofwanför hwart däck en eller twå gånger med långlaskar, bultas ut och in genom hwart timmer.
Lik på seglen
är tåg fastsydda rundt omkring kanterne af Seglen.
Stående liken
äro på sidorne af seglen när de hänga rätt up och ned.
Rå-liket
är under rån.
Undra liket
är det nedra.
Lina
slås af finare garn än tråß, är 12, 9 och 6 garns samt 18 garns Cabbelslagen lodlina.
Lod
är en aflång åttkantig eller rund blyklåß, hålig i undra ändan för at sättja talg i håligheten, på det något af bottnen må fastna i talgen, samt hål i öfra ändan at sticka lodlinan igenom.
Loda
til lodning brukas djuplod och handlod; när djuplodet skal kastas står manskap på sidan med bukter i händerne af lodlinan från halfdäcket eller hyttedäcket til kranbalken eller bogsprötet, hwarifrån lodet kastas så långt förut som är gjörligit, då manskapet släpper efter buckterne tils lodet kommer mitt för lodbaljan, och tager sjelf ut bukterne ända tils det råkar bottnen, då det åter hißas up, sedan man sett efter märket på linan, emedlertid backas et märssegel at Skeppet må mista farten och lofwas an. Handlodet kastas ifrån rustet af en man som håller bukterna i den ena handen.
Lodbalja
är en balja uti hwilken lodlinan upskjutes.
Lodlinan
är upmärkter i famnar medelst knutar och röda lappar som fästas wid linan.
Lofwart
är den sidan som är åt winden; man är i lofwart af alt det man kan peila längre ifrån winden än 8 strek.
Lofwen
at hafwa lofwen af et Skepp, är at wara i lofwart af det samma.
Winna lofwen
är at bringa sig up i lofwart när man warit i lä. En flotta söker gerna at winna lofwen af den andra; men med enkla Skepp hålles äfwen så fördelaktigt at slås i lä.
Fördelen af lofwen
är, 1:o kunna nalkas när man will och sålunda reglera tiden til action och distancen, 2:o Kunna afskära avant eller arriere gardet af fienteliga flottan. 3:o Kunna detachera skepp at borttaga fiendens redlösa skepp. 4:to Wara frie för rök och eld.
Fördelar för den som är i lä
äro 1:o at längre kunna hafwa portarne öpna om det blåser hårt. 2:o Redlöse skepp kunna hålla af bakom de andra och åter sätta sig i stånd. 3:o Det är lättare at retirera sig om man förlorar, kunnandes om natten löpa undan fördewind. 4:to När Skeppen komma hwarandra nära är manskapet bättre betäckt för fienteliga musqvetteriet, och man kan servera nickorne i märsarne utan embarras för märsseglet.
Logg
är et instrument at finna skeppets fart; brukas en brädlapp wid en lina med knop på som kastas ut akterom skeppet, sedan förlöparen af några famnar är ute, räknas huru många knop lupit ut på en half minut, emedan skeppet seglar så många minuter om timmen.
Longitude
är distancen mellan twänne orters meridianer; emedan meridianerne gå igenom båda polerne och äqvator, så mätes deras distance på äqvator uti grader och minuter; den första meridian kan man räkna war man will som något Observatorium är.
Difference af longituden
finnes igenom åtskilnaden af middags tiden, eller igenom åtskilnaden af tiden då någon förmörkelse synes; men til sjös räknar man ut difference af Longitude efter den cours och distance man seglat sedan man uträknat latituden.
Lotsar
När et skepp gjort an land och wil löpa in i någon hamn, skjutes et skott efter Lots; om man är nära braßas up tils Lots kommer. Lotsarne betalas efter öfwerenskommelse där ingen taxa är, njuta ombord skeppskost. När man går ur hamn få de icke tagas med för långt till sjöß. Om bord stå de under Konungens hägn. Äro answarige om de försättja skepp, få icke öfwergifwa sin metie.
Luckor
på öfra däck äro förluckan tätt wid backen, storluckan under kobryggan, Luckan til fläskebodalen akter om stormasten, och akterluckan i skansen.
Luckor på undra däck
1:o Til fördurken mellan betingen och fockemasten. 2:o Til förrummet akter om betingen. 3:o Storrummet för om stormasten. 4:o Fläskebodalen akter om stormasten. 5:o Skafferierne för om Archliet. 6:o Akterdurken i Archliet.
Luntor
äro at itända fängkrutet på Canonerne under action, ståendes på luntstaken som är spetsig neråt at den hugges fast i en wattenbalja.

M

Magnetnålen
har mißwisning ifrån Nordstreket som kallas declination, hwilken varierar på olika platser från 0° til 40° i synnerhet är den nyttig mellan Africa och Ost Ostindien [sic] samt i Mare pacificum at corrigera longituden.
Magnetnålens inclination
eller lutning mot horizonten är också olika, och som den är beswärlig så måste skifwan lastas så at inclination öfwerwinnes.
Artificiella magneter
ärhållas igenom stålstängers gnidning mot hwarandra.
Magnetisk kraft
finnes äfwen i somlig mäßing, som torde härröra af den jernjord som är i gallmejan.
Mallar
äro brädlappar skurne efter någon jemn bukt.
Mallboden
är et ställe hwarest spantritningen slås ut så stor som skeppet skal bli och Mallar formeras för hwart spant.
Ritmallar
äro tunna bräder af päronträd, utskurne efter någon spiral eller annan jämn kroklinea, för at nyttja wid skepps ritningar då krokuge lineer behöfwa dragas.
Märsarne
bestå af bräden eller trall, ligga på salningarne och hafwa en randgård i kanten, hwarwid märseputtingarne sitta på sidorne, tjäna dels at hålla stängewanten, dels för manskapet at wara uti wid åtskillige tilfällen. Hwar mast får en märß i toppen, men stängerne få endast salningar.
Master
äro i et Orlogsskepp 3:ne utom bogsprötet; nemligen, fockemasten står nära intil förstäfwen, stormasten står midskepps, och mesans masten står mellan stormasten och akterstäfwen.
Master
hopsättas af flere trän hwilka dammas ihop och julas.
Mastens delar äro
foten nederst, fisken wid däck, hummern under märsen där kinnbackarne taga wid, och toppen där öfwer.
Masternas tilbehör äro
want för at hålla sidowarts och akterut, samt stag för at hålla masten förut.
Mattor
wäfwes af Sjömansgarn och tjäna at kläda med; såsom tågen.
Meridianer
eller nord och sydlineerne på jordklotet eller sjökorten. Alla de orter som ligga under en och samma meridian de ligga rätt nord och syd från hwarandra och hafwa middag på et och samma ögnablick.
Mesan eller Besan
kallas både aktersta masten och aktersta seglet.
Mesans-seglet
hänger under akterdelen af Mesans sprie, och skotas an wid båda sidorne af hackebrädet, men gigas och brokas när det skall bärgas, så at det beslås under spriet och wid masten.
Metacentrum
är en punct ungefär 6 fot öfwer wattnet på styfwa skepp, men några tum på ranka. När Centrum gravitatis kommer så högt up som Metacentrum så faller skeppet öfwerända.
Mellandäck
är på tredäckare andra däcket; men på twådäckare första däcket.
Mißwisning
se Magnetnål.
Mönstring
sker af någon Flaggman eller Commendeur när skeppet är färdigt at gå ut eller komma hem, då hela besättningen efter roulla upropas.
Mousson
är en wind i Ostindien som blåser stadigt wißa månader.

N.

Nåckeltimmer
äro de twebuktige topptimren som sitta wid kranbalkarne.
Nåckar på råerne
äro de ändarne som äro utanför seglen.
Nåckbäntslar
hålla seglet fast wid nåckarne.
Nåcktaljor
äro tackel som hänga wid nåckarne och tjena at lyfta Slupar, Canoner och andra tyngder.
Nåckgårdingar
snörpa hop seglet åt nåckarne när man halar dem.
Nåckperter
är et tåg under rån fast wid nåcken och et stycke in på Rån, til at stå uti för dem som äro på nåcken när segel skal refwas eller bärgas.
Nakterhus
är et skåp med rum uti för compaßer och ljus til at se coursen om nattetid. Et sådant är wid drillen och et wid halfmån för Officerarne.
Naglar
Tränaglar at bruka under watten i stället för järnbultar göras af Ek.
Såt [sic]
är skilnaden eller springan mellan twänne bordläggnings plankor hwarutinnan dref injagas och derpå halfbeckas til at hålla fast drefwet och göra tätt.
Nåtlineer
äro lineer dragne på skeppsritningen som wisa huru nåten komma at fara; brukas sällan at upritas emedan de äro swåra at få riktige på ritningen; men böra wara ortogonaler på spantritningen.
Nickor
äro små Canoner med en krokug swans och spetsig kamare, med en jernklyka, sitta uti pollare på relingen.
Nollspant
är det medlersta och största spantet. Deß skapnad bidrager til skeppets egenskaper alt som det blir flatt, fylligt eller skarpt til: deß ställe på längden har fordom warit mycket förligt, men i sednare tider har det kommit närmare midskepps.
Nollspantets area
multiplicerad med twå tredjedelar af längden, gifwer ungefär cuben af deplacementet eller qvantiteten af watten som wäger lika mycken med skeppet och alt som är däri.
Nollspantets area
dividerad med 4, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10, alt som skeppet är skarpt för och akter gifwer resistencen eller det motståndet som skeppet lider af watnet när det seglar.

O.

Obefarit folk
äro de som icke gjordt någon sjöresa.
Öfwer alt
ropas när alt manskapet skall uppå däck, såsom wid en action och wid storm.
Öfwerdäck
är det öfra däcket hwarest akter äro hyttor, mellan hyttorne och stormasten är skansen, midskepps är keulen och storluckan samt kobryggan, där står äfwen barcaße och slupar, för är Cabyßan under backen.
Öfwer lång
Hala öfwer lång, är at släpa någon ting längs efter.
Öfwerstyrman
har answaret på et skepp.
Öfwerskeppare
har upbörden på et skepp.
Öfwerwigt
förordsakas af alla de tyngder som äro öfwer metacentrum, eller som äro 6 fot öfwer wattnet, såsom sjelfwa sidorne och däcken, Canoner, manskap, ankare, rundhult, tåg, segel och winden i seglen.
Ormning
brukas mellan stagen och borgstagen med stoppare.
Orthogonaler
äro lineer på spantritningen som afskära alla spanten orthogonaliter eller i rätta winklar, de wißa hwad wäg watnet löper från för til akter, och äfwen huruledes bordläggnings nåten böra fara.
Östen
på en båt som är Garnerad, är et ställe där man tager up en brädlapp, för at kunna ösa ut watnet med öskar.
Observationer
äro antingen lodningar och peilingar af hukar och högder, eller himmels observationer, de sednare äro på stjernor eller som merendels brukas på Solen, för at af deß högd eller det strek hon är peilad uti, finna compaßens mißwisning, tiden eller latitudo. Tör hända at man också kan hitta på sätt til at genom himmels observationer finna longitudo.

P.

Pall
är en trädslå som wrider sig kring en nagel, och kan skjutas emot foten af et gångspel, så at det intet kan gå tilbakars, fördenskull äro inkipningar i foten, som paßa emot ändan af pallen.
Winda pall
är at winda så mycket at man kan skjuta pallen före, eller at man kan sätta pall.
Pacharing
är en samling hos Chefen af en Officer från hwart skepp, hwartil göres sein på Chefs Skeppen, antingen til ordres emottagande då det är Lieutenants Pacharing, eller til Conseille då Capitainerne infinna sig.
Parter
är det samma som delar af et tåg, såsom en talja eller gina, den har så många parter som skifwor.
Park
när et skepp drifwes får hwar timmerman sin park, som märkes af med krita, för hwilken han är ansvarig.
Passade winder
äro emellan tropiquerne, beständige åt ostlig kant, dock kunna de variera mellan Nordost och Sydost.
Paßare
eller Cirkel dermed afpaßas besticket i Sjökortet.
Peila, Peilcompaß
har en fyrkantig låda med dioptrar igenom hwilka man siktar på något object och observerar i hwad strek man har det ifrån sig.
Pert, Råpertar
äro tåg under råerne, på hwilka manskapet står med fötterna, lutandes sig med bröstet mot rån, när seglet skal refwas, beslås eller göras löst.
Nåckperterne
sitta ytterst wid nåckarne.
Perturlina
är trädd genom kranbalken med en knop för ena ändan, den andra ändan är spetsad och trädes först igenom ankarröringen men sedan öfwer en skifwa i kranbalken, så at ankaret kommer at hänga i perturlinan när det hänger för kran; när ankaret skall falla kastas perturlinan lös.
Pinqve
är en tremastad lastdragare med hög och smal akterspegel.
Pinnaße
är en stor och lång slup.
Pißpotta
äro braßarne som sitta i nedra ändan af mesans sprie.
Plankor
äro af Furu eller Ek, Furuplankorne äro altid raka, men Ekeplankorne äro ibland kantkrumma, de mätas efter platt fot, och åtskiljas efter tjockleken i tum.
Plattfot
är en fot i qvadrat.
Plattfot
kallas om bord sidsta wakten som är om eftermiddagen från klockan 4 til 8.
Plattlask
är när twänne plankor skarfwas så at den ena flatan ligger mot den andra.
Plickta
är at undersöka djupet och bottnens beskaffenhet af et farwatten eller något ställe där man ankrar.
Plikt
är främsta delen af en slup eller båt.
Plickthuggare
är en båtsman som ror främsta åran, hwilken när man skall lägga til, sticker in sin åra och stiger på plickten med en båtshake at taga emot.
Polacre
är et fartyg i medelhafwet med råsegel på ena masten och spriesegel på de andra.
Portar til Canonerne
Deras bredd blir 10 Calibrar, högden 7, och högden öfwer däck 4 Calibrar, de beslås med sina portjärn och få twänne ringar utan på för porttaljan; och 2:ne inuti för at surra porten, så surrningen går öfwer en bom. Swårare portar få taljor, men lättare portband.
Portrymplar
eller trösklar, ligga öfwer alla timmerändarna uti en port.
Pran
är et Indiskt fartyg långt och smalt, på ena sidan flatt, med balancerståck på et par långa bommar. De segla fortast af alla fartyg för half wind.
Pråm
är et flatt och mycket grund gående fartyg.
Galeer Pråm
har 3 spriesegel med et glatt lag swåra Canoner.
Stycke-Pråm
är et fyrkantigt fartyg utan segel som tjänar at transportera Canoner och Artillerie persedlar.
Mudder-Pråm
är et fyrkantigt fartyg som är inrättat med skopor at ränsa bottnen i hamnar.
Praja et skepp
Då frågas hwad för skepp, hwarifrån det kommer, hwart det ärnar, hwad last, hwad seglare synts, när det sist såg land, hwar det står med besticket.
Presenning
är hopsydd segelduk som tjäras och lägges öfwer luckor, hyttedäck och kobryggan at afhålla wattnet.
Prick
är en stång som fastbindes wid nedra ändan wid någon tung sten, och sättes på grund at utmärka det.
Proviant
uphandlas genom auction, emottagas af Skeppsskrifwaren, och utdelas i Officerares och Underofficerares närwaro efter uträkning af manskapets styrka och spisordningen; hwarwid Kronan består Skeppsskrifwaren wißa procent, alt som expedition blir långwarig.
Proviant-Magazin
har Kronan inrätat, och ibland altid hållit Magazinet i stånd at fournera en expedition, men ibland hafwa Köpmännerne påtagit sig hålla proviant i beredskap.
Proviant-Mästaren
har upbörden i Magazinet och bagerierne.
Proviant-Persedlar
äro, bröd, mjöl, gryn, ärter, sill, stockfisk, smör, talg, kjött, fläsk, dricka, brännewin, tobak.
Pumpar, Skeppspumpar
äro af ahl, med wipp, stormpumpar eller kjettingspumpar äro med länker och hwef.
Pumpare
äro båtsmän, som när flottan ligger wid bron, gå hwar dag omkring och pumpa ut wattnet ur skeppen, och raporteras huru mycket watten warit i hwart skepp.
Pumpsotet
är akter om stormasten et fyrkantigt igenklädt rum, hwari pumparne stå.
Purra ut
är at wäcka up dem som skola på wakt.
Puttingar
äro järn som gå från rustena til sidan.
Pytts
eller ämbar brukas af trä eller läder.

Q.

Qvadrant
brukades förr än octanten upfants at taga Solens högd.
Qvadrat. Evolutions bräde
Derpå äro de förnämsta windstrek updragne. Tjänar at hålla sig i någon wiß ordre de marche och at göra evolutioner.
Qvarken
är på et knä där som grenen och bålen råkas.
Qvarters-man eller Mästare
är för timmermän, brobyggare, Espingsbyggare, bultslagare, och Snickare.
Qvarters-Mästare
är en slags Under-Officer som tilsättes af båtsmän, hwilken skall hålla folket för hwar wakt uppe på däck. På Ostindie farare äro deßa Profoßer och tillika warsko de til rors.
Qwästlafwe
är en plats under däck hwarest äro sängar för dem som bleßeras i en action, der de förbindas och skjötas.

[R]

Rår
under hwilka seglen sitta anslagne med Råband, förfärdigas af Spiror, blifwa spetsigare åt ändarne, och ibland åttkantige midt på. Yttersta ändarne utom seglet äro nåckarne.
Under-Rår
äro, stor-Rån och focke-Rån, strykas i stormwäder när man ligger för ankare, fångas med kjettingar om toppen uti actioner, sättes borgen på när något swårt skal hißas med nåcktaljorne.
Märserår
hafwa hål igenom nåckarne för reftaljorne. Strykas ner på Eßelhufwudet när seglet är på rand, i storm sättes stottaljor på dem ifrån märßen. Märserår äro stormärßerå, förmärßerå och kryßrå.
Bramrår
äro de öfwersta och smalaste som fara på bramstängerne nämligen storbramrå och förbramrå.
Beginerå
är under kryßseglet och har intet segel under sig.
Blinderå
kan anses såsom en underrå til bogsprötet.
Skufblinderå
kan anses som en märserå til utliggaren.
Råband
med dem göres seglet fast under rån.
Råhult
är det samma som reling eller det öfwersta af skeppets sida.
Rålik
är det liket eller kanten på seglet som kommer under Rån.
Rånåck
är yttersta ändan af Rån utom seglet.
Råpert
är et tåg under råerne hwarpå manskapet står med fötterna länande sig med bröstet mot rån för at hantera seglet.
Råsegel
äro fyrkantige segel under en rå som far för om masten, de hafwa Skot at hala ut dem.
Rack
består af runda klot och slädar, igenom hwilka är trädt et tåg hwars ändar äro faste om rån, men sjelwa racken går omkring masten eller stången, så at han håller rån intil masten när hon hissas eller strykes.
Lös Rack
är med ena ändan fast om rån, men andra ändan går genom blåck, så at racken kan låßas och blifwa widare när rån skal mycket braßas bidewind.
Racktalja
är det tåget hwarmed en lös Rack kan halas an.
Rankt Skepp
är det som lätt kan krängas, rankheten hjelpes med god barlast. Et rankt Skepp kan wäl segla med swag Coultie, men tål inga segel när det blåser hårdt.
Rang-Skepp eller Skepp af Linee
äro alla de som föra 24 pund. Canoner på deras undra lag.
Ransons timmer
äro akter under häktbalken och löpa snedt mot spanten.
Rätt timmer
äro utan buckt, såsom kölar, akterstäfwar, mastfötter, en del bottenstockar, en del topptimmer, knecktar med mera.
Redd
är et ställe at ankra uppå, där man är ändå exponerad för storm.
Redlöst Skepp
är det som förlorat så mycket af tacklingen at det intet kan manoeuvrera, kan hända både i en action och storm.
Refwa, taga in ref
Sker således, at rån strykes och braßas fyrkant, då manskapet äntrar up och ut på rån, halandes up seglet at taga refseisingarne kring rån och knopa, när manskapet är af rån hißas seglet och braßas.
Ref
är den delen af seglet inwid rån som förminskas när man refwar. Märsseglen hafwa 3 ref men underseglen et ref.
Refbänsel
är et smalt tåg som tages genom lödran och halas åt nåcken samt fastgöres om rån.
Reflöddror
äro wid hwarandra at taga nåckbänselen igenom.
Refseisingar
sitta igenom hålen på seglet med knop före at de ej falla ut.
Reftalja
sitter fast i seglet wid nedra refwet och går igenom et hål på rån och öfwer et blåck på toppen ner, hwarmed refwet halas up til nåckarne när seglet skall refwas.
Reling
är öfwersta delen af Skeppets sida.
Relingsstöttor
äro jernklykor ofwanpå relingen hwarwid finkenäten fästas.
Relingskläden
äro kläden som hänga wid relingsstöttorne at betäcka finkenäten. Du [sic] rullas up om nätterne, och släppas ner om dagarne.
Remnål
är af koppar at sticka in igenom fänghålet på Canonerne och sticka up Cardusen så at fängkrutet kan tända eld på laddningen.
Resning
är alt det skarpet som är öfwer kölen in til bottenstockarne akter och för.
Resningsknä
är et knä akter som sammanbinder kölen och akterstäfwen.
Resistence
är det hinder som watnet gör för i bogen när skeppet skal gå fram; til at göra Resistencen mindre spetsas bogen, därigenom får Skeppet en tredjedel, en fjerdedel a en tiondedel så liten Resistence som om det wore twärt i bogen, men ju mindre resistencen är ju fortare skal skeppet segla.
Rij
är en lång tunn rebba som lägges utan på timmren för at se huru bordläggningen will fara.
Ribbor til däcken
ligga emellan balkarne uppå karflarne och uppå ribborne spikas däcks plankorne.
Rikta en Canon
eller syfta til något mål som man wil träffa, sker derigenom at rapperten utaf par man baxas med handspakar åt hwilken sida den behöfwes, och Canon höjes eller sänkes med en handspak tils riktkilen sättes under.
Riktkil
är en kil med handtag på. som sättes emellan bottenstycket på Canon och bottnen på rapperten.
Rinkinka
är at wandra af och an, eller när någon ting intet är wäl fast utan börjar röra sig.
Ringbultar
äro bultar som på inre sidan äro klinkade, men utåt hafwa en ring. Sådane äro på däcken för Canonerne, och wid betingen för stopparne.
Roddare fartyg
äro försedde med bänkar och åror, sådane äro Galeerer, Chebequer, Barqvar, Slupar, Barcaßer, Jullar och Båtar, brukas äfwen roddare Fregatter.
Roder eller Styre på skepp
är tunnare och bredare nertil, men smalare och tjockare uppåt.
Roderhakar
sitta wid rodret.
Roderhufwud
är öfwersta ändan af rodret hwarigenom är hål för pinnen.
Roderpinnen
sitter uti hålet som är genom hufwudet och har på Skepp skifwor i andra ändan.
Rodertaljan
far från sidan öfwer en skifwa på roderpinnen, så öfwer et blåck bordwarts och åter midskepps up genom et hål på däck til drillen.
Ror i lä
commenderas när man will gå öfwer stag.
Ropare eller Lurar
brukas de större för at praja andra skepp, men de mindre för at commendera innom bords när det blåser.
Rullning
är den rörelse som et Skepp har åt sidorne lika som en wagga; när denna rörelsen blir mycket ojämn och stark kallas den slingring.
Rummet
är den delen af Skeppet som är under däck, brukas på Copfardiefartyg til at bärga lasten, men til Orlogs äro där, watten, proviant, tåg, barlast och krut.
Rumm wind
än [sic] den som kommer mera akterlig än bidewind.
Rumskots
säges när man seglar för rumm wind.
Rumpa om
är när man seglar bidewind och man då wänder fördewind omkring tils man kommer åter bidewind på andra bogen.
Rundhult
äro master, sprie, stänger, rår och bogspröte.
Rust
är en planka ut på sidan hwarwid hwila puttingsjärnen. Tjänar at hålla wanten ut ifrån relingen, på det de ej må skamfilas.

S.

Salningar
äro fyrkantige slåar som ligga på kinnbackarne och bära märsarne, men på stänger och bramstänger är en halfmåne hwarwid puttingarne sitta. Långsalningarne sitta långskepps och bära twärsalningarne som sitta twärskepps.
Salut
sker igenom skott, hurrningar och toppsegels samt flaggs strykande: för Konglige personer kan flaggan strykas, toppseglet stryker endast Holländarne och Copvardie männer, men skått saluterar det ena skeppet det andra med, då den lägre befälshafwaren börjar och den högre swarar, antingen med lika eller med några skått mindre, med hurrningar af hela besättningen saluteras när någon som bör hafwa salut far ifrån skeppet, men med skått när han kommer om bord.
Sågare
äro på Wärfwet öfwade at såga efter krita, rakt eller krokugt, deras tilbehör äro sågen och sågbåckarne.
Sandbordsplankan
är den närmaste bordläggningsplanka intil kölen.
Sarwingar
äro platt flätade.
Swiktsarwing
består af fem parter som gå genom en cous hwilken hänger ner och halas an på däck, men ändarne sitta spridde på rån; brukas under storm at seglet ej må blåsa sönder.
Sätt i en dåcka
är en lucka som täpper hela öpningen hwarigenom Skeppen gå in när sätten är borttagen.
Sätta af med
båtshakar eller bärlingar, brukas för at hindra et fartyg at stöta emot något som det råkar nära intil.
Sättare, försättare
är en trädkolf med långt skaft, hwarmed laddningen föres in i Canon.
Scooner
är et Fartyg med twänne Jaktsegel och toppstag mellan masterne.
Segel
äro af segelduk hopsydd med bredsömmar och likade i kanterne med tåg.
Råsegel
sitta under rår, och äro fyrkantige. Braßas för om masten, hafwa ref, skot, bolinor, gigtåg och gårdingar.
Sprisegel
sitta under sprie och äro trekantige, hafwa skot och gigtåg.
Gaffelsegel
sitta under gaffel och wid masten och äro trapezoider, hafwa skot och gigtåg.
Bomsegel
sitta under gaffel och wid masten och hafwa bom i nedra ändan.
Ämbarsegel eller slupsegel
sitta wid masten och äro fyrkantige; öfra hörnet hålles ut af et sprie som sitter i en stråpp på masten och en ögla i öfra hörnet.
Seisa
heter sammanbinda twänne tåg som ligga bredewid hwarandra, så at det ena intet kan halas om det andra ej går med. Således seisas Cabellarium wid ankartåget, och parterne i en gina seisas, när hon skall behålla det man wunnit.
Seiner
göras om nattetid med skått, raqvetter och lanternor; om dagen med flaggor och wimplar, därtil inrättas seinbref, allmänna seiner äro, nattskått, hwarefter ingen släppes ombord utan paroll eller lösen, och dagskått då det uphörer, prajskått är et enkelt skott under flagg, då man will tala wid et annat skepp, eller ock hafwa Lots ombord; Flaggen i schau är nödsignal eller at man wil hafwa slup ombord; Skått på skått när man råkat på grund.
Signaler
är egenteligen at känna hwarandra; Signal betyder och samma som sein.
Skaffa
är at äta, och Skaffare den som delar ut maten, Skafferie där som maten förwaras.
Skans
är under halfdäcket, där äro akterst Cajuta eller Officers hyttor.
Skandäck
är en planka ofwanpå relingen.
Skarpet
kallas den delen af Skeppets botten akter och för som är tunnast.
Skepp
kallas alla stora Fartyg som hafwa 3 master och drifwas med segel, men Orlogs- eller Linie skepp kallas inga som föra mindre än 50 Canoner.
Skjärgård
är en Coust med öar utanföre.
Skjägg
eller krie är en tunn tilökning på förstäfwen under Gallion.
Skjärstockar
äro tjockare plankgångar på däck på hwardera sidan om luckorne.
Skott
kallas afdelningarne innom bords som göras af bräder.
Skot
äro tåg wid undra hörnen af Seglet hwarigenom undra liket sträckes.
Skråf
kallas det fasta träd som utgör Skeppets botten och sidor.
Skrapor
äro af järn trekantige med handtag, därmed skrapas däcken och sidorne på Skeppet.
Skrot
är spikar och allehanda järnbitar, samt små kulor som läggas i bleckdosor eller skråkappar, och laddas med i stället för kula.
Slädor
wid aflöpningar af Stapelen äro på hwardera sidan långa trän som hållas fast medelst klåßar, surrningar och spännare, de bära Skeppet under aflöpningen och hindra det at kantra.
Slaggångar
äro under däck på tråßbotten rundt omkring Skeppet, hwarutinnan Timmerman under action wandrar omkring för at täppa de skått som komma under watten.
Slagsida
har et Skepp när det af sig sjelf kränger åt en sida.
Slagstinnare
äro timmer inuti Skeppet ofwan på garneringen, som hälst brukas at styrka gamla Skepp.
Slick
är sådan lös botten at den intet fastnar wid lodet.
Slingra
är när Skeppet i sjön arbetar åt sidorne hårdt och ojämt.
Slopa et Skepp
är at aldeles taga sönder det samma när det ej mer duger.
Slup
är et roddarfartyg om 4 a 16 åror med twå master och ämbarsegel, bänkar til rodden och akter at sitta på, samt häck akterst för den som styr.
Smack
är et bredt och flatt Fartyg med gaffelsegel och swärd.
Snau
har twänne master, fockemasten med råsegel, men på stormasten är jämte råseglet et gaffelsegel som sitter på en smal mast tätt akter om stormasten.
Sneknä
är et knä som bär däcksbalkarne, men sitter intet fyllest horizontalt.
Spant
består af en bottenståck, wid hwilkens hwardera ända sitter en zittra.
Spår, Mastespår
för foten af masten at stå uti, är til stormasten och fockemasten på kölswinet, men til mesans masten på undra däck, antingen fasta eller lösa för at kunna flytta.
Spegel
är hela flata delen akter på Skeppet, hwarest äro Cajute fönsterne til nedra och öfra Cajutorne, samt altan nerom öfra fönsterne, och hackebrädet öfwer öfra fönsterne.
Spegeltimmer
äro de timmer som komma i spegelen öfwer häktbalken.
Spel
at winda up ankaret, är för smärre Fartyg windspel, en horizontal ståck för i bogen som går på axlar i sidan af Skeppet, med hål uti för bommarne och pallen; men för större Fartyg är et eller twänne gångspel, hwilka antingen äro enkla eller dubbla, och är et verticalt träd hwars fot står uti et spår på kölswinet, men hufwudet är öfwer däck, där omkring lägges Cabellarium hwarwid ankartåget seisas, och äro hål i hufwudet öfwer Cabellarium för bommarne, men under Cabellarium wid däck äro hål för pallen.
Språng
är den bukten som Skeppets sida eller däcken hafwa längs efter, så at det går lägre mitt på men högre åt ändarne.
Sprie
äro snedt stående rundhult för at hålla seglen.
Galeer sprien
hafwa trekantige eller Latinsegel underslagne.
Mesans sprie
har et trapezoidiskt segel under den delen som är akter om masten, men under främsta delen är intet segel om icke på gammalmodige fartyg med helskuren mesan.
Slup sprien
gå ifrån masten til öfra hörnet af et fyrkantigt eller ämbarsegel.
Spring
är en förtöigning från akterdelen af Skeppet. Brukas när man har trångt rum för at komma under segel, samt när man wil operera med Fartyg emot landet, såsom Canonader eller bombarderingar.
Spunning
kallas hwart och et hål som hugges i träd för at sättja en bit uti, men på kölen kallas spunningen den randen som uphugges på hwardera sidan för bordläggningen at paßa uti, och blir trekantig eller i en winkel.
Spygatt
äro hål på sidan wid däcket för wattnets aflopp som kommer på däck, de äro inuti fordrade med bly, få at watnet ej kommer mellan timren, och utan til försedde med mammeringar eller segelduks strumpor, at sjön ej må slå in genom spygatten.
Stäfrar
äro verticala trän på ändarne af kölen. Akterstäfwen är rak men lutar något akter öfwer. Förstäfwen är krokug och hänger för öfwer.
Stag
äro tjocka tåg som går från toppen af en mast eller stång i stupning ner, för at hålla mast eller stång emot stampning.
Stagögat
ligger om toppen och är ändan fast wid staget kring en cunta eller stor knut om hwilken stagmusen sitter.
Stagstroppen
är fast wid däck eller kring en annan mast eller om bogsprötet, emellan den och staget är en talja at talja ihop dem och få staget styft medelst taljerepen som gå genom dodkoppar.
Ställ af segel
eller en samling af alla segel som et Skepp behöfwer. Sådane äro et nytt ställ och et gammalt ställ.
Stampa emot sjön
säges när bogen slås af sjön under det man seglar bidewind, så at Skeppet lyftes hastigt i bogen och faller åter starkt ner igen.
Standert eller ledare
är et tåg som far sköns från toppen hwarpå et Stagsegel far up och ned.
Standert
är en bred och trubbig wimpel som en Commendeur för på stortoppen.
Stång
är öfwer masterne hwarpå märsseglen fara: äro kryßstången, storstången och förstången. Stången sättes up och strykes medelst stängwindaren som är en gina som går öfwer hangare-blåcken genom et hål med skifwa i stångens fot, och så genom skifweblåck i däck. När stången är uppe sättes et slutt hult af träd eller järn igenom et hål på stången öfwer salningen, och stången sättes an med want, stag och barduner.
Stapel
hwarpå Skepp byggas, består af landtbädd, sjöbädd och stapelblåck, uppå hwilka skeppets köl hwilar; wid aflöpningar komma ännu på sidorne slädrännor.
Stapel
af bräder, är en samling af bräder upstaplade på hwarandra.
Steckbotten
är sådan botten som ankaret fastnar uti, såsom mudder eller lös lera.
Stek
är knytningar eller omläggningar af tåg.
Dubbelt halfstek
kring duc d'alber.
Halfstek
kring rundhult.
Timmerstek
kring stockar.
Fiskarestek
på lödror.
Smackstek
at hala krok uti.
Skotstek och Cabelstek
at fästa hop ändarne af twenne tåg.
Sticka efter
är at skjuta ut et tåg som skulle hindra skeppet at gå undan, eller et tåg som man halar på.
Sticka på
är at fästa ändan af det ena tåget wid det andra.
Sticka ut
är det samma som at skjuta ut.
Sticka up i winden
är at segla närmare in til winden.
Stötta et skepp i dockan
eller på stapelen sker med stöttor under bärghultet och under bottnen samt mot sidan, emot hwilka slås knappar på skeppet, och kilas stöttan tils hon står styft.
Stoppare
äro tågändar förut på undra däck fäste wid däcket, hwarwid ankartåget göres fast. När skeppet ligger för ankar äro knopstoppare med en knop i ändan och rundstoppare som äro smalare tåg som tagas några warf kring ankartåget.
Stormast och takling
står midskepps, därtil hörer mast, want, stag, segel, rå och fall, rust, puttingar, salningar; Stång med deß want, stag, barduner, puttingar, puttingswant, märs och salningar; Märserå och fall samt märssegel; Bramstång med want, stag, barduner, rå och segel; Trumstaken.
Storrummet
är under däck midskepps.
Strå-köl eller lös köl
är en tilökning under kölen at få kölen til at blifwa högre.
Strömsättning i sjön
förwillar Styrmännerne, kan märkas på lodets sättande, där man får botten.
Styrbord
är högra sidan i Skeppet när man wänder sig förut. Officerare och Ståndspersoner af rang lägga til om styrbord.
Styrbords-wakten
är den förnämsta wakten, hwilken commenderas af den äldsta wakthafwande Officer.
Styrbord och babord
at gå wakt, säges när fördelningen är uti twänne wakter som alternera med hwarandra, hwilket endast brukas i sjön, men i hamn qvarteras.
Styr-Compaß
är en rund Compaß som står i nakterhuset at styra efter.
Styrflög
är en stång med en liten flög på halfdäcket, at bättre se winden.
Styrman
är den som förestår styrmanskapet, på Orlogsskepp är Öfwerstyrman, Medelstyrman och Lärstyrman samt på långwäga resor ännu en främmande Styrman.
Styrmanskonsten
är en wettenskap om Sjökortens bruk, och uträkningar öfwer Skeppets wäg, samt observationer för at finna latitudo, mißwisningen och tiden: Lodet, timglasen, loggen, Compaßen, octanten, paßaren, sjökorten och sjöspeglarne samt tabeller för uträkningarne skall en Styrman weta bruka, och öfwer wind, cours och alt hwad som förefaller hålla Journal, hwilken Journal äger witsord.
Styrlastighet
är differancen som et skepp ligger djupare akter än för.
Swabel
är en qwast eller trasa af gammalt uprepat tågwerke at swabla up wattnet af däcken.
Swaja
Et Skepp swajar omkring ankaret.
Swängbommar
äro spiror eller bommar som sättes ut från sidorne, och i ändan af dem ginor, hwarmedelst skeppet windas omkull när det skall kölhala.
Swiktningen på wanten
är där puttingswanten sitta fast hwarest rån hänger tätt under. Wanten swiktas in på det rån må bättre kunna braßas, annars tjänar swiktningen at hålla emot puttingswantens utdragning.
Surra
är at binda fast något med tåg.

T.

Takelage
dertil hörer segel samt stående och löpande tågwerke med blåck utom ankartågen.
Tackel
at hißa ut och in i Skeppet äro, förtacklen, stagtacklen, stortackel och mesans tackel samt nåcketaljor.
Tackling
därtil hörer alla rundhult, tågwerke och segel samt blåck.
Tåg
kallas i allmänhet det samma som tågwerke eller alt som är hopslagit af garn; Men egenteligen kallas ankartågen för tåg.
Tågrummen
är ner i Skeppet under storluckan.
Talja
består af twänne blåck och taljelöpare.
Ters
är en rund något spetsad trädklåfwe som sättes in uti öglor af tågwirke.
Timmeglas
äro qwarters glas som rinna 4 timmar, hel-timme, half-timme och fjerndels-timme samt halfminuts-glas.
Timmer uti et
skepp äro bottenstockar, zittror, uplängor och topptimmer, hwilka alla först uptunnas til lika tjocklek, och sedan behuggas efter mall och skefning.
Timmermän
böra kunna hugga efter lina, lod och mall; fördelas uti Espingsbyggare, Grofhuggare, ordinarie Timmermän och Inventarie timmermän hwilka hafwa olika dagspenningar.
Timmerstek
är en ögla som lägges kring en stock så at den intet slirar.
Topp
är det öfwersta på en mast eller stång.
Topptimmer
äro de öfwersta timmer uti et Skepp.
Toppstag
på en Scooner går från den ena masttoppen till den andra.
Toppläntor
går ifrån toppen til et blåck wid rånåckarne, tilbakars öfwer et blåck wid toppen och så ner, med dem toppas råerne så at de hänga rätt eller snedt.
Toppsegel
på Jackter och små Fartyg är det öfwersta seglet.
Trall
är sammansatte slåar i korß med rutor mellan som et galler hwilka läggas öfwer luckorne.
Tråß
kallas et stycke tåg slagit af tre parter som ännu är obrukat.
Tränsa
är det samma som kläda.
Tråßbotten
är et däck under watten, hwarpå äro flaggångarne, hyttor och skafferier.
Tremastad Galliotte
har tre master med gaffel på mesan samt rund gattad akter och för.
Triß
är en slags braß på blinderån som går til förstängstag.
Trumstakar
sitta öfwerst på topparne och tjäna at hißa flagg eller wimpel.
Trymplar
under portarne är lika som trösklar.
Tulle i en slup
eller båt är den trädpinnen som åran ligger emot.
Twärskepps
är efter bredden på skeppet.
Twärcent
äro rebbor som slås twärskepps på spanten för at hålla dem under byggnaden.

U.

Ugglewed
säges om et träd börjar ruttna så at det förändrar färgen.
Underlopp
är främsta stycket af kölen som stadnar mot förstäfwen.
Under lä
betyder så mycket som under däck. Annars betyder det at hafwa något i lä ifrån sig i anseende til winden.
Under-Rår
äro stor-Rån och focke-Rån.
Undersegel
är storseglet, focken och mesan.
Underskeppare
är den andra Officer i ordningen wid Skepparestaten.
Uphalning
sker därmedelst at kring Skeppet sättes en brok af starka tåg hwarwid är gineblåck och under Skeppet slädar; på uphalningsplatsen är en beting at hålla de öfre gineblåcken och kappståndare hwarmed Skeppet windas up och sedan stöttas.
Upklåßning
är en tilökning ofwan på kölen af klåßar, där som Skeppet är så skarpt at icke bottenstockar utan halftimmer brukas.
Uplångor
äro krokuge timmer som taga wid ändarne af bottenstockar och zittror, och formera sidan af Skeppet up til topptimren.
Upsättja stänger
Stängewindaren långas ut och halas eller windas, då stag, barduner och dylikt loßas, tils sluthultet är injagat, då stängwindaren upgås, och stag want samt barduner ansättas.
Upsättja Rår
Cardelerna eller fallen långas ut, och halas, äfwen halas på toppläntor och tarkedor, då gigtåg, halsar, skot, brassar och bolinor låßas, tils Rån är uppe.
Utbygnader
äro akter Gallerierne och altan, men förut gallion och trummorne.
Utkik
hålles om nätterne på förtoppen, backen och bogsprötet.
Utliggare eller klyfwertbom
sitter wid bogsprötet med en ring omkring at hala ut klyfwerten.

W.

Wägare
äro tjockare plankgångar inuti Skeppet än garneringen.
Kimmingswägare
sitta öfwer ändarne af bottenstockarne.
Balkwägare
sitta under alla däcks balkar, så at balkarne hwila på dem.
Wåghål
äro hål huggne i rad på underkant af bottenstockarne så at watnet kan slippa fram til pumparne.
Want
äro flere på hwardera sidan om master och stänger som hålla dem sidowarts och akterut, hwilka ansättas medelst taljerepen som gå igenom dodkopparne på ändan af wanten och puttingsjungfrurne wid rustet eller märßeranden. Stormasten och fockemasten har underwant, stangewant och bramwant, men mesans masten har underwant och stängewant.
Wända
Et Skepp wänder antingen föredewind då man faller af från winden eller öfwer stag då man lofwar up emot winden; men en Escadre af flere skepp wänder antingen på stället, då hwart skepp wänder för sig sjelf där det är när signalen göres; eller ock wända Skeppen efter hwarandra i hwars andras kölwatten, då hwart Skepp icke wänder förn det kommit dit där det första skeppet war när det wände.
Warf
är et ställe där Skepp byggas, uptaklas och repareras, bör wara försedt med master, ekewerke, plankor, bräder, järn, spik och flere materialier, staplar, bråbänkar, bekpannor, basplatser, ginor, taljor, kappståndare och allehanda skjul; Til betjeningen höra inventarie personer, arbetare, skrifware, byggmästare och Wärfs Officerare.
Warpa sig fram
är at föra ut ankare och för ankartåget winda sig fram til ankaret, hwilket itereras så länge det behöfs.
Warsko
är det samma som tilsäga.
Wattenliggare
är stora tunnor hwari watnet förwaras ner i hålskeppet.
Waterbords-plankan
är på däck den plankan som är närmast sidan.
Winkelknä
äro horizontala knän som sitta wid sidan om däcksbalken.
Wimpel
är en lång spetsad flaggduks rimsa som hißas från toppen, och är tecken at et fartyg Commenderas af en Ammiralitets Öfwer-Officer uti Kronans ärende.
Wiskare
är et lamskinn på ändan af en stång hwarmed Canonerne rengöras.
Wräka
säges när et Skepp drifwer mycket i lä.
Wrakeka
är et fartyg i Blekings skären med et råsegel och mast som hänger öfwer åt lofwart samt en stång som spänner ut lofwartsliket, i stället för bolina.
Wricka
är at med en åra akter ifrån drifwa fram fartyget lika som en fisk wrickar med stjerten.

X.

Xebeqver
äro lätta fartyg i medelhafwet med latinsegel som bärga sig bättre i sjön än Galleerer och föra Canoner på sidan.
Xampaner
äro Chinesiske fartyg som wrickas.

Y.

Yxor
äro huggyxor, skarfyxor, hålyxor och bilor.

Z.

Zigler i Gallion
äro krokuge trän med lister på som löpa längs efter.
Zittror
äro krokuge trän som sitta på sidan om kölen bredewid bottenstockarne, så at altid mellan twänne bottenstockar sitter en zittra.
[Dalman, Johan F.]: Utkast Til et Sjö-Lexicon. Hwarutinnan de Ord som egentligen brukas wid Ammiralitetet och til Sjöss korteligen blifwa förklarade.
J. Lindh, Örebro, 1765. 4to, (4), 60 pp.

Transcribed by Lars Bruzelius

Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Etymology | Search.

Copyright © 1998 Lars Bruzelius.