Halmstad,
Tryckt hos Carl J. Söderström.
1849.
Hwar och en Skeppare eller båtförare, som anlöper hamnen, eller ankrar på redden utanföre, skall hos Hamnmästaren anmäla sitt fartyg, deß lästetal, last, och hwarifrån det kommer.
Hamnmästaren bestämmer den plats, fartyg eller båtar böra intaga, så wäl wid Stadens kaj, som uti inloppsrännan wid och utanför Springbacken; likaledes anwisar Hamnmästaren, hwarest fartyg eller båtar skola lägga till, wid till allmänt bruk befintliga hamnarmar och kajer, för losßning och lastning. Skeppare och båtförare åligger, att genast på den anwisade platsen förlägga sitt fartyg, skolande de i wägen liggande fartyg, på Hamnmästarens eller Hamnbetjents tillsägelse, sticka sina förtöjningar.
Då Hamnmästaren, eller Hamnbetjent å hans wägnar, anbefaller förändring i förtöjning eller stickning å tåg, skall Skeppare, eller den i hans ställe har wården på fartyget, genast åtlyda befallningen; ägande Hamnmästaren i annat fall rätt låta kapa förtöjningen, och på Skepparens bekostnad föranstalta om fullgörandet af hwad anbefaldt blifwit.
Alla fartyg eller båtar skola utsätta frihult, då de ligga wid Stadens kaj, eller långs sidan af hwarandra klyset och meßanbomarne skola inhalas och rärna [!] toppas.
Skeppare eller båtförare förbjudes att förtöja sitt fartyg uti kajernas pålwirke, eller de yttre Hamnarmarnes fascine-bäddar, utan måste sådant ske uti de för detta ändamål anbragte pollare och ringar.
Emellan mynningen af yttre hamnrännan och stadens brygga öfwer ån, får, wid 25 Riksdaler Banko wite, intet fartyg ligga för ankar eller på swaj, så framt icke sådant för nöd, t.e. under häftig storm, blifwer nödwändigt, då Hamnmästaren dertill lemnar tillstånd för så lång tid, faran warar.
Om Skeppare lemnar den honom anwisade plats, för att lägga till wid enskilde tillhörande pålwerk och brädgårdar, åligger det honom att sådant hos Hamnmästaren anmäla.
Innan fartyg eller båt börjar loßning, och innan det afgår efter intagen last, skall Skeppare eller båtförare på Tolagskammaren anmäla sitt fartyg och last, lästetal, hwarifrån det kommer och hwarthän det är destineradt, wid den påföljd, som i tillägget till Hamntaxan finnes utsatt.
Ballast intages och utföres på, af Hamnmästaren anwista ställen, med de försigtighetsmått mot spillning, som han finner tjenliga. All ballast af sten skall loßas, enligt Hamnmästarens anwisning, å hamnarmar och kajer och tillfalla hamnen mot en kontant betalning utur hamn-kaßan af 3 Riksdaler Banco per kubikfamn. Utkastar någon ballast på redden, eller i ån innanför inloppsrännans mynning, böte han, enligt Lots-ordnngen, från 20 till 100 Riksdaler Banko, i förhållande till skadan.
Från fartyg, eller åns stränder wid och nednför staden, få icke sopor eller annat affall af hwad namn det wara må, utkastas i ån eller på redden.
Från fartyg eller båtar få icke skott loßas med skjut-gewär inanför inloppsrännan wid 6 Riksdaler 32 skillingar Banko wite. Emellan Lazarettet och stadens norra ända, får, wid 16 Riksdaler 32 skillingar Banko wite, eldning om bord icke ske, och för begagnandet af ljus måste för hwarje gång begäras tillstånd af Hamnmästaren, som anbefaller de försigtighetsmått, han finner tjenliga. I Hamnrännan wid och utanför Springbacken är eldning om bord tillåten från klockan 5 om morgonen till klockan 8 om aftonen.
Ingen må koka beck eller tjära på annan plats, än den Hamnmästaren anwisar wid Warfwet eller Springbacken, och böra de försigtighetsmått, han härför föreskrifwer, noggrannt iagttagas.
Utan Hamnmästarens tillstånd får på kajer och hamnarmar ingenting uppläggas af fartygs tillhörigheter, såsom rundhult, tackling, m.m.
Träwaru-flottor få icke förtöjas långs westra åstranden och hamnarmen.
Under loßning och lastning få ej å stadens kaj flera waror uppläggas, än som beqwämligen på dagen kunna bortföras, så wida icke särskildt tillstånd dertill lemnas af Hamnmästaren, hwilken deßutom anwisar plats för uppläggandet af tyngre waror, såsom qwarnstenar, tegel m.m. emot den afgift, Hamn-Direktionen finner lämpligt för året fastställa.
All åwerkan å hamnens byggnader, murar eller andra tillhörigeter bör ersättas, och bötes deßutom enligt Lag, om anläggningarne skadas af illwilja eller wårdslöshet.
Om någon tillgriper hamnens stenförråder, stenfyllningar och dylikt, uti eller omkring densamma, till ballast eller annat ändamål, ersätte skadan och ware underkastad laga answar för tillgreppet.
Om, under storm eller andra tillfällen, faror eller swårigheter skulle möta för fartygs ut- och inhalning, eller paßerande förbi hwarandra, skola från närliggande fartyg eller båtar, på Hamnmästarens eller Hamnbetjents påfordran, lemnas en eller flere mans handräckning, utan betalning.
Så wäl i de punkter, denna hamnordning upptager, som äfwen i andra fall, då något anbefalles, hwilket till ordning och beqwämlighet wid hamnen är ledande, skall Hamnmästaren och den öfriga hamnbetjeningen, då den frambär hans bud, owilkorligen åtlydas.
Innan Skeppare eller båtförare afseglar, bör han för Hamnmästaren uppwisa attest från Tolagskammaren, eller Tullkammaren, att hamnafgifterne äro betalte.
Förolämpas Hamnmästare eller Hamnbetjent med ord eller gerning under utöfning af sin tjenst, stånde den brottslige samma answar, som om sådant skett mot Kongl. Maj:ts och Kronans betjente i tjenstens utöfning. Deremot ware Hamnmästare och Hamnbetjening å sin sida pligtige att de trafikerande med höflighet och saktmod bemöta, samt tjensten utan wåld förrätta.
Utom ersättning efter lag för den skada, som wållas, skall öfwerträdelse af hwarje utaf de i denna hamnordning uppräknade stadganden (med undantag af dem, för hwilka böter i det föregående äro bestämde) umgällas med Tre till och med Tio Riksdaler Banko böter, efter sakens beskaffenhet och Domarens pröfning.
Öfwerträdelser af denna Hamnordning kan så wäl Hamnmästaren, som Stadsfiskalen åklaga. Af böterne tillfalla hälften Hamn-kaßan och hälften åklagaren.
Hamnordning för Staden Halmstad, faststäld, att framgent lända till underdånig efterrättelse, genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref til deß och Rikets Commerce-Collegium af d. 28 Februari 1849.
Halmstad. Tryckt hos Carl J. Söderström, 1849. 20 cm, 8 s.