Anmärkningar öfwer de af Trycket utkomne Påminnelser wid S. T. Generalen Ehrensvärds tryckte Memorial, om Arméens Fotta.

Både Criticus, och Auctor förr honom, hafwa mißtagit sig på Commandeuren Götherhielm, i stället för deß Son, Capitaine Lieutenanten Götherhielm.

Den förre torde hemligen hafwa hyst samma principe, som nu blifwit satt i sin fulla dag, at Galere Metiern hwarken bör läras af Utländningar eller utöfwas af Sjö Officerare; Ty han sträkte aldrig sine resor utom Sundet, och spilde ej eller sin tid, at föra någon Galere.

Han lät en Falckengren, Ruth och von Rajalin, som rest på Galere-Wettenskapen, fritt få taga sine öfwerlopps insigter med sig til Collegii bordet, och tog afsked såsom Commandeur.

Den senare, Sonen, förbytte sin ungdoms böjelse för Skepps-Byggeriet til et försök wid Sjö-Milicen, efter som Skepps-Byggmästare den tiden ej hade sådan Rang, at de paßade sig för en Adelsman, at wid den Staten söka sin lycka.

Den wår Swenska Adeliga ungdom widhängande lust, at bese främmande Länder, brådde ock på honom. Derföre tog han emot det tillfälle, som böds, at på Cronans kostnad, men ej under enskylt permission, resa Utrikes til kunskapers samlande om Utländske Galerer.

Han war dock för klok, at resa ända til Levanten, åtminstone ej den Levanten, derpå Levantiske Compagniet hade privilegierad handel, som allenast sträcker sig ifrån Cousten af Morea fram åt Asien.

Han är berömd, at hafwa nyttiadt tid och tilfälle så wäl, som af en blott i SkeppsByggerie och Sjöwäsendet öfwad Person kunnat förwäntas. Men det går så, at ju mera man lärer, ju mera befinner man sig behöfwa lära. Han hade ej förut lärdt Landt-Officerskap, och war för gammal, at än lära det.

At han derföre fölgde sin Fars efterdöme, tog afsked, och, medan han war i bästa åldren, wille häldre bygga Jorden, än Skepp och Fästen, utmärker, at han såg sine utrikes förwärfwade insigter för Fäderneslandet ej wara lämpelige, utan at en mera uplyst tid inom Swenska Landt-Arméen råkadt på den rätta källan, hwarifrån Galere kunskapen borde ledas.

Nedbättre på sidan, då det talas om framledne Amiralen Falckengrens expeditioner med Galere Escadren, är förgätit, at han äfwen 1741 anförde densamma, såsom då warande Equipage-Mästare. Sådane Equipage-Mästare ha wi wäl ej mera at förwänta, sedan de nu äro satte i den nära likhet med Skepps-Byggmästare, at de fast mera kunna anses för Artister, än Officerare.

När Skepps-Flottan, blottad på folk af en ödande siukdom, med plats kunde komma hem igen, blef han winterliggare i Finland, med en del Galerer. Men at han ej sielf blef där qwar hela wintren öfwer, lärer wäl hafwa kommit deraf, at man på wåre widöpne Galerer behöfde kappor och pelsar, och ändå förlora hälsan, efter den Herren ej war upfödd, at gå Chapeau bas i tiocka biörnhudar: Eller ock skedde det, efter han ej kunde för Is följa med och bewara Arméens flanque, då den dagarne för Jul marcherade in i Ryßland.

Sedan säges: At Galere Esquadern stod under Generalen en Chefs befäl. Man bör tillägga, at Skepps-Flottan stod så med. Ty annars hade Schoutbynachten Cronhaven ej fått plickta, för det han ej gick til Biörkön, dit wäl aldrig någon Amiral honom commanderadt.

Det war dock wäl, at Ryßarne ej wiste Flottornes så nära dependence, eller at i synnerhet Galere-Flottan war en del af Arméen: Ty annars torde åtminstone den senare, om ej bägge, fått begripas under Capitulationen 1743, liksom det gick med Hussarerne wid Damgarten.

I nästa perioden erkännes, at Galererne ej böra skiljas från Arméen. Men Hufwudflottan torde wara lika så oskiljaktig ifrån Arméen. At avancera med Flottan, när Arméen ej tillika kan rycka fram, eller måste draga sig tilbaka, gagnar så litet, som at taga in Landet, när fienden spelar mästare i sjön.

Jag wil dock ej förmoda, at någan skulle falla på det oförwäntade alternativet, at på den grunden kunde Arméen lika så wäl dependera af Flottan, efter Swerige skal wara en Sjömagt.

P. 2. Den hörde ändringen med befälet öfwer Ryska Galererne är nog wiß. Men frågan är, hwem som felar, antingen då wi uptaga deras eller de wåra förkastade Seder?

Man bör wäl tro, at Czar Petter, som sielf warit Schoutby-nacht, bättre wiste, hwad en Sjö-Officerare dugde til, än de, som upsatte wår Regerings-Form och deruti lade Galejor under Amiralitetet, jemte Strutzar och Lådjor, urmodiga namn, som et läckert öra ej tål.

Uti Anecdoten om den Manquerade Combinationen nämnes Sottungarne i stället för Corpo-Ström. Men sielfwa affairen därstädes, ehuru tappert utförd, hade, om den ej lyckats, just för samma manquerade Combinations skuld, til äfwentyrs icke undgåt samma klander, som actionen wid Willmanstrand, där man dock så mycket igenkände samma ätt, som war wid Narva.

Förhållandet efter den i Pommern manquerade Combination emellan wår och Franska Arméen war mera försigtigt.

Midt på sidan talas om kännedom af Skärgården. Sådan, som Lotsar äga, eller den, som Skeppare kalla Landkänning, lära Galere Officerarne ej bry sig sielfwe med. Det alt finnas hos wåra Comiter, när wi hinna tilskapa dem.

Skärgården beskådas allenast på den Militairiske sidan, och den är för fint teknad, at kunna skönjas af andra än Militairiske ögon.

Riket har icke altid en Ehrensvärd, står där. Det är ock wißt sant. Men en General med deß egenskaper, hwad Galere wäsendet egenteligen tilhörer, bör wäl aldrig fela.

Riksens Hoglofl. [sic] Ständers Secrete Utskott hade wäl icke giordt en så total förwandling med et regleradt Werk, om deß ombytte skapnad skulle med en Person börja, fortfara och uphöra. Uti deß närmaste man, sam [sic] redan hålles lika god med en Vice Amiral, det är General Lieutenants wederlike, ses den i perspective.

Skilnaden emellan Generalers ämne är en gång för alla utdömd, så at den, som är äldst i touren, är ock sielfskrifwen til nästa Generals Ämbete, ware sig wid Cavallerie eller Infanterie eller Galererne. Annars hade ej Skärgårds General Majoren kunnat blifwa General Lieutenant och General til Häst, och General Majors platsen efter honom, som endast för Galererne war inrättad, besättas med en Öfwerste til Fot.

Jag påminner mig ej så noga, antingen det war Grefwe Carl Hessenstein eller Baron Biörnberg; Men sedan bägge blifwit General Lieutenanter, menar jag, at den för Galererne tilökte General Majors Chargen är den, som nu innehafwes af en deß gamla Embets Broder General Majoren Adlerbielke.

Hade Galere-Werket imedlertid ej i samma mån stigit til sin fullkomlighet, som deß Chef uti heders grader, hade wäl General Majors Fullmagten warit med befälet öfwer Galererne förknippad; Ty det war endast första upsättningen, som fordrade en så sällsynt man, som en Ehrenswärd.

P. 3. Jag kan derföre ej gå in i förslaget p: 3. at göra Galere Staten til en mellerad Corps af Amiralitets och Arméens Officerare, med det tillagde wilkor, at nu warande Chefen allenast bibehålles, så länge han är General, men sedan enligt p. 4. en Vice Amiral återkallas.

Så länge wi hafwe en Jason, fela icke goda Argonauter, änskönt de ej förstå Compassen, och för första gången wåga sin fot på en tunn plancka öfwer det swikelige Elementet: Och är han en Phœnix, wäxer wäl en annan af deß aska up.

Lika så angelägit det är, at Marin Corpsen behåller sine nya Officerare, är det ock, at Båtsmans Compagnierne behålla sine med, för den Siömans exercicen, man tänker bibringa dem på Kyrkobacken. Skepps-Flottan lånar ej Officerare ifrån Stockholm för sine Mariner: Hwarföre skulle man här låna någre ifrån Carlscrona för Galerernes Båtsmän, som dock ärnas, at blifwa på Infanterie fot inrättade?

At i Krigstid äfwentyra en transport af Escadre til Götheborg ifrån Carlscrona, har wäl ej så mycket at betyda, som det befares, sedan man i förra Seculo sedt möjeligheten för Holländska Flottan, at slå sig genom Sundet. Så böra wi då göra med.

Åtminstone kan wår flytande LandtArmée flyta på det grundare wattnet under Hellsingborg undan Croneborgs Canoner, at bewara BohusLänske Skärgården, som wåre Skärgårds Officerare wäl ock på sit sätt känna.

P. 4. Om in uti Finska Skären Skepp ej kunna hielpa Galererne, måste wäl Arméen göra det, som camperar på landet, efter de emot en wida talrikare fiendtel. Galere Flotta wäl torde behöfwa hielp och betäckning, i synnerhet, när Marinerne äro ute på fribyte och andre försök på landet, Men som de ofta få ligga utanföre, at ej släppa Fiendens Galerer förbi, måste ock Skepps-Flottan altid wara til hands, at supplera Arméens saknade hielp.

Häraf följer, at Skepps-Flottan ej får gå längre, än Galererne wilja, och således dependerar af de senares samt mediate af Arméens rörelser, dem Flottan altså bör känna, så at den på slutet äfwen får bli en del af Arméen, om kriget skall systematice handteras.

P. 5. General Amiralen Wachtmeister war Kammarherre, då han kom til Flottan. Någre Flaggmän finnas än, som warit Kammarherrar. Men häldre än ifrån Hofwet hemta Chefs ämnen, antingen wid Armée eller Flotta, må Arméen, sedan den på Ryska wiset föresedt Galererne, äfwen efter det älskeliga Franska wiset fournera Hofwet med.

Holland, Engeland, Spanien har wäl alstrat store Conqveranter i sine Amiraler och Frankrike brukade en sin Amiralitets Commendeur de Lage benämd, såsom General Major i Tranchéen för Berg-op-Zoom. Åtskillige Amiralitets Officerare woro med honom afsände til et slags Skärgårds Krig i Flandern.

Men Swerige blir Swerige. I anseende til Commerce, Manufactur, Plantager, moder kunna wi kanske likna dem.

P. 6. Huruwida Chefs och Officerare wid de på Galererne warande Infanterie Regementer skola anföra sit Folk sielfwe eller lyda Marine Officerarne, derom lära de nog förlikas. För dem, som äro wane wid subordination, faller det ej tungt, at i år stå under den man i fior commanderadt, allenast det ej är innom samma Regimente.

De snabba steg, som wid Marin Corpsens början skedt, minskas wäl, om Arméen är så hård, at anse dem för Amphibier och ej unna dem såsom bröder avancera in i Arméen, efter det låter onaturligt, at wattnet skall flyta tilbaka til källan.

Deß utan hoppas man wäl Herrar Galere Officerare blifwa qware wid Galererne med sine få Mariner och Båtsmän, när Herrar Infanterie Officerare med sine troupper gå i land, at giöra diversioner, så at ingen Conflictus Jurisdictionum kan hända.

De få wäl på det sättet ej sielfwe utöfwa sine Landt-Krigs wettenskaper, och de senare torde ej eller taga af dem någon lärdom emot, om, hwad och huru de skola göra: Men 4 ögon se mer än än [sic] 2, och det är altid godt, at hafwa någon at rådgöra och disputera med, som är hemma i saken.

Jag skulle mycket tyckas om Amiralen Falkengrens föregifne utlåtelse, at en Galere Flottas Evolutioner och Bataille ordningar intet sammanhang hafwa med en Örlogs Flottas, om man icke nu wore i begrep, at göra dem lika.

Ty hädanefter skola Galererne ej attaquera med piquen, efter det är förobeqwämt, at rikta hela Galeren för en enda half Cartau och 4. a 6. stycken 3 pundige Canoner fram på Espiron: utan de skola blifwa et slags lätta Fregatter eller Xebequer, med 24 stycken 12 pundige Canoner, och således få sin största Defension på sidan, liksom Örlogs Skepp, hwarigenom evolutionerne och Bataille ordningen i det närmaste torde blifwa enahanda.

Men som det ej ändrar Krigets Caracter, om slagtordningen ställes i en Cone, halfmåne, rät linie eller fyrkant, och om Husaren skiuter fram för sig eller åt höger och wänster; Så gör det ock lika, antingen Galeren attaquerar med Piquen eller sidan. Landtkrig blir ändock Landtkrig, Armée, Armée, Fartyg, Fartyg.

P. 7 Berättas, at Amiralitets Coilegii idée warit, at låta afmäta den inre Finska skärgården. Derwid är ock mycket widgiordt, i synnerhet genom Chefens wid Galere Escadren försorg, fast Chartorne torde wara förströdde. Men det blef dock ej fullbordadt, ty den, som hade pungen, knöt den gärna til för utgifter, som kunde upskiutas til et annat år.

Det är ändan, som kröner arbetet, och halfgiordt är ogiordt. Något torde ock nu warande Chefen lämna ogiordt efter sig; Men det blir ej hans skuld. Upsåtet blir lika berömligt, fast krafterne brista.

P. 8. Jämföres Byggmästaren Chapman med afledne Falk. Men wi wete redan, at han är utom all jämförelse, ty han har kunnat exequera upfinningar af en oförliknelig. De äskade profwen må man likwäl udanbedja sig, så wida et krig skulle wara det egenteliga Hic Rhodus, hic salta; ty det är altid skadeligt.

Än lefwer wäl någon, som warit med, när de ifrån den så kallade Levanten hemkomne Officerare för 30 år sedan giorde prof med Galererne Beständig och Sparre; den ena byggd på gamla och den andra på Italienska sättet. I anledning af den enas eller andras rönte fel eller förmoner blefwo Galerne i gemen sedermera förbättrade och lämpade efter wår skärgård. De uthärdade derpå et reelt prof i sidsta Finska kriget, och giorde godt gagn.

Men hwad hafwa bägge profwen gagnadt? De äro ändock förkastelige fundne genom blott speculation utan prof, och de, som förr warit med, flatna derwid.

Ty ej grundar det sig på erfarenheten i Pommern, där Siö-Officerare brukades, som ej äro så fruktsamme af hypotheser, och wi hade allenast Coopvaerdie Skeppare och See-kaner emot oß, som ej kunde gifwa oß mönster.

Scrupulen om Galere-Skiulen bör förfalla, då man ser långt ömtåligare träd-arbeten hålla sig i Meuble-Adresserne, fast de ibland länge nog utan för dörren stått för rägn och sniö blottade.

Det är wäl sant, at Blyet på Galere-Masterne blifwit bortstulit i skiulen. Men besparingen genom et mindre antal Manskap til deras bewakning torde stoppa denna förlust. En swafwelsticka - -

Huru skulle det gå med den förunderliga stora reservoirs Dockan i CarlsCrona, om denne förwarings principe förkastades. Den ej mindre, än forna piramider, göra Uphofsmannens minne odödeligt.

Jag lämnar, at balsameringen giorde ock något til mumiernes oförwanskelighet. Men Hiærnes träd-balsam torde ej wara ibland de förlorade konster.

P. 9. Besigtning af Amiralitets Officerare på nyskapte Galerer torde wara så betänkelig, som nybygde Fästningars godkännande ej gärna blifwit underkastadt gamle Fortifications Officerare. X. Cap. 23 §. R.B. säger: Står någor i det ena Häradet, och skadar den, som är i annat, sware der skadan timade. Men Galererne höra ju under Arméens Jurisdiction.

Konungens approbation friar ej altid en Ämbetsman ifrån answar, om han något skadeligt tilstyrkt. Derföre behöfs ej Kongl. tilåtelse til det, som är wäl giordt.

Galerer byggas icke så mycket genom formaliteter, som genom trägit arbete, och giord gierning är hälften förswarad.

P. 10 & 11. Uprepas åtskillige afdragningar, som borde ske på de för gamle werkets tid bestådde Stats Summor, innan de kunna jemföras med hwad det nya werket fått. Men den införde kortare räkenskaps och redogörelse methoden medgifwer ej, at wara så noga räknad i sine Calculer.

Deraf kommer ock den lilla mißräkning af 316728 Dal. S:mt genom et provisionelt medii tagande för 37 år.

Skulle man ifrån de gamla Stats Summorne afkorta, hwad som åtgåt til nybyggnader, Reparationer, Siö-Utrustningar &c. som wid nya werket ej förefalla, efter alt skal förrättas under entreprenade eller af särskilte medel, til exempel: Holmbroens reparation; Så blefwo ej stort mera at jemföra, än aflönings, beklädnings och underhålls Titlarne, som wid nya werket ej annat kunna wara, än kostsammare, efter man haft til föremål, at förbättra sine Officerares och Betientes wilkor, som är en wäsendtelig fördel framför den gamle Staten. Det slår så ut:

1756. års Stat.

Men hwad kostar nu icke mera, än förr?

P. 12 avanceras, at Capitaine Leijonsten i somt förhastadt sig. Jag gißar, at han giordt så i alt, efter han är så långsam, at förswara sig.

Galerernes updragning kunde wäl hafwa kostadt mindre på Skeppsholmen, där bäddar woro förut, som nu bli til intet. Men planen war ju, at hela werket skall flyttas til Diurgården för närmare belägenhet til Kiermanska wärfwer, där byggnaderne komme at ske, men Skeppsholmen läggas i linde och förwandlas til Baraquer.

At först tilstyrka et dyrare och swårare updragnings sätt, och sedan låta råda sig til et annat, som war mindre kostsamt och mindre äfwentyrligt, witnar om Eftertanke.

Rangeringen uti Inventarie Kamrarne har wäl sine olägenheter, men ock sine beqwämligheter. Det är tekn til snabbt folck, som gärna wilja städa.

Hwarken at behålla Kronans eller nyttja private Timmermän utgör hushållningen, om de arbeta för dagspenning. Det är då mera om dagen än arbetet at göra. Styckewis eller Summe-köps beting är det säkraste, fast det betales dyrt. Detta låter ej practicera sig, där förtroende ej får verificera Taxan.

P. 13. Fregatternes aflöpning ifrån Staplarne på Kiermanska Wärfwet kan wäl icke så aldeles förlikas med förbehållet i det åberopade Kongl. Brefwet: Men det hade ländt Wärfs-ägaren til en alt för långwarig last, om det ej tålt förklaring.

För de til Spannemåls hemtande aflåtne Fartyg wans wäl intet genom Frackt, ty de blefwo infrusne, i en årstid, då sådant mästadelen händer: Men när det ankommer på, at wisa sig, såsom Mennisko-wän, bör man ej fråga efter försigtighet och hushållning. Den som ser sig tilbaka i dy mål, är ej skickelig, at förwärfwa sig det ståteliga namnet.

I stället för den upgifne besparing af 4023 Dal. Silfwermynt, utom skillnaden i bröd-kornets kostnad, hwaraf 430 Man förtära nog mera än 349 Man.

Efter Regula de tri borde, när 349 Man kostadt 27265 Dal. 8⅔ öre, 430 Man ej kosta mera än 33593 Dal. 18 öre, så at nu warande kostnaden är i proportion 4789 Dal. 14 öre Silfwermynt drygare.

Men man bör märka, at, i stället för 3. Officerare wid gamla Staten, skola nu 12. Marin Officerare, utom douceuren til Regiments Officerarne, hafwa understöd af beklädning och passevolance etc. Och fast ej halfwa styrkan existerar in rerum natura, gör det lika mycket, om de äro vacante eller permitterade; Nog af, at så månge Waktställen föreses, som man bibehållit, efter en eller annan posts indragning, som man tyckt kunna umbäras.

Efter 1756 års Kongl. Bref tycks wäl berörde Tractamente ej egenteligen wara ämnadt til Öfwerst Lieutenanter på ständig Gelere-Stat, utan til den, som i början kunde ifrån et annat Regimente commanderas til tjenstgöring wid Galere-Werket, såsom en Extra förrättning, som altid med Tractamente är förknippad, men Ordinair tjenst ej så.

Men som lika tjenstgöring med billighet kan få lika lön, så hade det wäl warit ömt, at kringskära fördelen för nu warande Öfwerst Lieutenanten. Det hade annars warit föga lockande för honom, at öfwergifwa sin goda Lieutenants Indelning wid Lif-Dragonerne, som har så fördelaktig förwandling.

När han blir Öfwerste Arméens wid Flotta, lärer detta Tractamente, såsom endast tillagt Chefens närmaste Man, följa honom åt, och således differencen emellan Öfwerste Lieutenants och Schoutbynachts lönen förswinna, om dem emellan, oaktad så olika Rang, någon jämföring wara skal.

P. 15. Criticeras Kammererarens lön 1500 Dal. Silf:mynt; Om den wid andre Werk wanlige Kammererare lön 900 á 1000 Dal. efter 1696, års Stat, utginge i sådant räknewärde a 2 Dal. Silf:mynt, 1 R:Dal., som 1696. eller uti persedlar in natura, som ifrån början warit den naturligaste måttstocken af all lön, stege den til mycket mera.

Man må ej mißunna et Werks Betjening, at de fåt löner, lämpade efter tiderne, fast andre måste sucka wid alt för ringa löner, utan önska, at alla löntagare af detta efterdöme måtte få hugna sig af en högst både nödig och rättwis tillämpning.

Skilnaden emellan arbetets dryghet för denna Kammererare, och den i Carlscrona, bewisar ingen ting mera, än skilnaden emellan en Officerare wid Adelsfanan med indelt och wid Lif-Gardet eller Artilleriet med penninge lön.

P. 16. På samma grund kan ej eller göras afseende derpå, om aflöningen för Galere Civil Staten i gemen tilhopa tagen gör et mindre belopp eller ei, än förr. För Justitiæ och Cancellie Betjeningen är den werkeligen dubbelt drygare, och för Räkenskaps Contoiren äfwen högre. Men fördelen består deruti, at alle äro någorlunda wäl lönte, det intet annat Werk kan berömma sig af, och wid Kammar-Staten är antalet af arbetare i synnerhet Små-Skrifware förminskadt til hälften, som wäl i händelse af Krig finge ökas, men wi hoppas, det är långt ännu dertil.

P. 17. Det omförmälte äfwentyret med en Fregatt i Carlscrona hände 1756, Derom har skedt en granlaga undersökning, som ej lämnar rum til oblidt omdöme.

Men för de nu uptänkte Galeriske Fregatter eller Fregattiske Galerer fruktar jag hwarken för rankhet, ty de kunna såsom Pråmar göras breda, ej eller för djupgående, ty man sonderar nu så noga den inre Skärgården.

Snarare befarade jag, at om de skola uträtta det samma, som en Galer, måste de ock blifwa af lika lätt Construction, som en Galer, då de ej skulle tåla at taga emot en Salva på bredsidan af et helt lag 12 pundige Canoner,

Men wi böra förmoda, at wåra Grannar ej äro så qwicka, at taga detta nya Byggnings sättet efter oß, som de Levantiske Stater berättas hafwa giordt. Derunder lärer dock ej förstås Italien, ty för några weckor läses i Aviserne, at de där wille förbyta sina Fregatter til Galerer, och ej giöra Galerer til Fregatter.

Wid slutet om Finska Escadren erindras, at Arméens Flotta skal efter planen få sine Besättningar af Reserve Manskapet i Finland. Jag kan ej twifla, at ju sådant Manskap antingen redan gifwes och utgör et tilräckeligit antal för 80 Galerer til 15 a 16000 man; Eller ock, oaktadt Landet lider folkbrist, kan, när Krig blifwer, både i hast anskaffas och til Landets egit förswar umbäras.

På detta sätt lider då Arméen ej afgång på Regulaire Troupper; och ingen frågan blir, hwem som skal commandera Reserve Manskapet.

De torde wäl ej wara excercerade, at göra diversioner på Landet: Men saken blir wäl hulpen, när allenast Kronans Stat kan löna så många Marine Officerare, som fordras, at commandera Galererne och dem, både til Sjös och Lands.

Detta tjenar til rättelse af hwad jag wid p. 6. mig yttradt: Andre måge rätta, hwad jag på flere ställen feladt. Jag slutar.

STOCKHOLM,
Tryckt uti Kongl. Tryckeriet, 1765.

[Ehrensverd, Augustin]: Anmärkningar öfwer de af Trycket utkomne Påminnelser wid S.T. Generalen Ehrensvärds tryckte Memorial, om Arméens Flotta.
Tryckt uti Kongl. Tryckeriet hos N. v. Oelreich, Stockholm, 1765. 4to, 14 s.

Transcribed by Lars Bruzelius.

The Maritime History Virtual Archives | Naval History | Search.

Copyright © 2006 Lars Bruzelius.