Eders Kongl. Maj;t har i sin Nådiga Skrifwelse af den 18 October 1756, rörande den ändring, som med då warande Galere-Flåttan skulle skie, i Nåder beslutit, at så snart denna Flåtta hant blifwa på den derstädes föreskrifne fot inrättad, skulle den med egne Officerare förses, och at emedlertid så månge Ammiralitets Officerare skulle härstädes bestrida tjenstgjöringen, som jag då begärte få behålla qwar tils jag feck egne Officerare. Deße, som icke wid Galere-Escadren blefwo emploijerade, skulle ock då blifwa flyttade til de Wärfwade eller Indelte Compagnierne wid Amiralitetet i Carlscrona, som antingen kunde blifwa ledige eller anwärfde.
När jag nu änteligen efter några års förlopp feck inlemna underdåniga förslag til egne Officerare wid Arméens Flåtta och de efter hand blefwo med Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Fullmagter försedde, har jag omsider hos Kongl. Ammiralitets Collegium anhållit at de här warande Ammiralitets Officerare, hwilkas biträde jag då icke mera behöfde, måtte enligit Eders Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande i Carlscrona employeras: Wälbemälte Kongl. Collegium har ock derutinnan dragit all möjelig omsorg och föreslagit dem, som härstädes haft Compagnier at disponera, dels til wärfde dels til indelte Compagnier under Örlogs-Flåttan, men i stället at dermed wara nögde, klaga de nu större delen hos Eders Kongl. Maj:t öfwer lidande, beropa sig på slutne accorder och Contracter om de innehafwande Compagnier, samt begära ärsättning och flera förmåner.
De Officerare, som innehade Compagnier wid denna Stat, då ändringen med Befälet öfwer Galere-Escadren skiedde, woro följande neml.:
Deße Herrar Officerare äro redan alla flyttade undantagande Commendeur Capitainerne Hauswolff och Tersmeden, och hwafwa de flyttade icke haft minsta beswär at andraga. De Herrar Officerare, som nu klaga äro, utom Hauswolff och Tersmeden de, som jag begärte få behålla här qwar til tienstgjöringens bestridande intil deß Galere Escadren feck sine egne Officerare. Deße hade då ingen rättighet til Compagnier, utan härflöt deras rättighet af intet annat än ifrån bristen på egne Officerare och at jag måtte ta det jag hade. Och som de då ingen rättighet hade, så kunna de icke eller nu påstå annan rättighet än den de ha i Carlscrona wid Hufwud-Flåttan.
Innan jag har den nåden utlåta mig om hwars och ens påstådde rättigheter, utber jag mig i underdånighet få beskrifwa et Rotebåtsmans Compagnies rättigheter och förmåner.
Förmånerne wid et Båtsmans Compagnie bestå i 50 Dal. S:mt Boställspenningar, samt Skiutsen til och ifrån Compagniet: Derwid är ingen besparing at giöra, så framt man icke will gå til fot til och ifrån Compagniet, hwilket aldrig kan få namn af begärlig förmån.
Oloflige wägar kunde wäl gifwas, såsom at upbåda flere Båtsmän än som blifwit Commenderade, och at låta Öfwerskottet lösa sig med penningar, eller ock at, under namn af siukdom eller annat laga förfall, lemna någre hemma af de upfordrade emot skiälig betalning: Skulle lösepenningen förwandlas i waror, så kunde man ännu winna mera igenom Handel med Rotebonden och Båtsmannen. Winst wore äfwen möjelig igenom klädes beställningar för Båtsmännen, då de kunde få Walmar som Wargsnät i stället för godt, m.m. sådant. Härigenom skulle wäl de bestådde 50 Dal. S:mt jemte Skiutspenningarne kunna multipliceras, men det ware långt ifrån mig at mißtänka sådane utwägar, såsom möjelige.
Jag har wäl wid Munstringen funnit Båtsmän, som många år fått wara hemma, då andre årligen warit upbådade, med mycken annan oreda, som icke äro tecken til fullkomlig rättwisa, men jag likwäl ännu långt ifrån mißtankar at sådant händt för at återwinna utlagde penningar.
Wid Wärfwade Compagnier kan en Capitaine räkna beklädningen sig til någon förmån, ty förmånen är utstakad uti Kongl. Maj:ts Nådiga Förordningar, men wid de Roterade förhåller saken sig icke så. Capitainen har ingen rättighet at derstädes bekläda Compagniet, utan det tilhörer Roten sielf. Deß Interesse är det at gifwa Båtsmännen så goda kläder, som möjelige äro af Walmar, utom hwilka Båtsmannen skulle fara illa och dö, hwilket wore emot Rotens egit Interesse; Men om Capitainen skall gie folket kläder, så måtte det skie antingen at winna derpå, då ännu flere dö, eller ock af ömhet för Båtsmannen då han får af egit sätta til, men sådane exempel ser man icke; Ej eller är Nationen så rik at det kan skie: När man nu icke kan tro at någon Capitaine gifwes, som will winna en både så ringa och neslig winst, som skulle begrafwa så många medborgare, hwad återstår at tro til at gjöra saken begripelig. Flere utwägar än jag nu nämnt lära icke gifwas wid et Båtsmans Compagnie at winna penningar, och de äro ingendera möjelige at tro.
Orsaken blir följakteligen obegripelig, hwarföre penningar kunna ges til at få et Rote-Båtsmans Compagnie, och hwarföre deras innehafware wilja så gärna behålla dem, samt at det ena är kiärare än det andra, eller måtte jag tilstå at jag så nyß kommit härtil, at jag ännu ej känner tilgångarne: Likwäl styrkes jag i min idée af Kongl. Amiralitets Collegii underdåniga Skrifwelse til Eder Kongl. Maj:t af den 3 i denna Månad, som säger at et Wärfwadt Compagnie är så mycket fördelagtigare, som Cheferne wid Roterings Compagnierne efter Stat icke äro berättigade at niuta mera än 50 Dal. S:mt til Boställspenningar. Ej eller fins något document eller Förordning, som tillägger Capitainen större inkomst.
Jag öfwertygas härom så mycket mera som Lieutenant Bethun, åt hwilken jag lemnat disposition öfwer et af Roslags-Compagnierne, har nyligen af mig begärt at blifwa det qwitt och få gjöra tjenst som Lieutenant wid et af de Wärfwade Marine Compagnier, således lär han åtminstone ej se sig winna något af sitt Båtsmans-Compagnie, utan snarare få lof at tilsätta något.
Det blir således i mitt tycke en afgjord sak at det aldrig är förlust at mista et Roteradt Båtsmans-Compagnie, när man får lof at emottaga och upsätta et Wärfwadt Volontair Compagnie i stället.
I anledning af hwad jag nu i allmänhet i underdånighet anfördt, hoppas jag wara ganska lätt at beswara hwar och ens speciela anförde klagomål härutinnan, Och hwad widkommer:
1:mo, Commendeur Capitainen och Riddaren von Hauswolff, så har jag redan til Kongl. Amiralitets Collegium yttrat mig at han wore berättigad til et annat Wärfwadt Compagnie, efter han här har haft et Wärfwadt Compagnie den tiden jag emottog Escadren.
Kungl. Collegium har ock i underdånighet fåreslagit [sic] honom til et Wärfwadt Compagnie, men som detta ännu står til uprättande, och Hauswolff är en Sexti åra man, som förlorat de krafter, som fordras härtil, så anhåller han häldre om en ersättning af 400 Dal. årligen i stället för det föreslagne Compagnie.
Commendeur Capitaine Hauswolffs personelle merite och långlige tienster tala för honom. Och som just hans ålder och långlige tienster äro orsaken, hwarföre han icke nu kan åtaga sig den mödan at uprätta et nytt Volontair Compagnie, torde Eder Kongl. Maj:t Nådigst finna rättwist och med Eders Kongl. Maj:ts ömhet för wälförtient folk öfwerensstämmande at låta honom få första ledigt blifwande gammalt Volontair Compagnie och imedlertid få niuta af besparings medlen de begärte 400 Dal. Silf:mt såsom ärsättning för Wärfningen af det Compagnie hans ålder nekar honom at wärkställa.
2:do, Commendeur Capitainen Tersmeden har redan den 29 October förledit år genom Memorial af Kongl. Amiralitets Collegium begärt att få upsätta ett af de 6 Volontair Compagnierne som i Carlscrona komma at inrättas, hwilket jemwäl blifwit bifallit, och han hos Eder Kongl. Maj:t i underdånighet dertil anmäld: När han nu fådt sin wilja fram, har han sedermera i Januarii Månad innewarande år sig åtrat och hos Eder Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, at få behålla deß nu innehafwande Båtsmans Compagnie, hwilket han skal för en dryg penninge summa af Vice-Amiralen Wagenfelt sig til accorderat, den han tror sig böra hafwa tilbaka i fall han skal afträda Compagniet, i synnerhet, som han ändå lider skada, i anseende dertil at han genom mitt bedrifwande år 1754 mist den enda resource och förmån han wid Compagniet kunde hafwa, då det med honom slutne Contract om beklädningen för Cronans räkning hwart annat år honom ohördan ifråntogs, hwarigenom han äfwen warit nödsakad upsäga Contractet med Rotarne om beklädningen: Och begär fördenskul at få behålla sitt innehafwande Compagnie, som äfwen så wäl skal kunna gjöra Kongl. Maj:ts och Cronans tjenst under deß, som under en Marine Officers befäl, och til deß han får ett Complett upsatt Volontair Compagnie, blifwa i full besittning af den entreprenade han med Cronan om Manskapets öfwerförande til årlig tjenstgjöring, samt återfå beklädningen af den delen som Cronan består, hwilken jag honom undgått, eller ock återbekomma deß, för bemälte Compagnie beklädning utlagde, 13000 Dal. Silf:mynt.
Huruwida efter någon Lag eller Förordning år 1747. war för Commendeur Capitainen Tersmeden tillåtet at sluta penninge accord om Compagnie med Vice Amiralen Wagenfelt, har jag mig icke bekant: Der må ock wara dermed huru det wil, så blir det dock en privat handel, hwilken som all annan sker på winst och förlust: Räntade då Compagniet mer än det nu bör gjöra, så bör han för sin förlust ej söka ärsättning af någon annan än af ödet, men om det då ej räntade mer än nu som är bewist at det ej bör ränta mer än 50 Dal. Silf:mynt och skiutsen, så har Commendeur Capitaine Tersmeden gifwit ut sina penningar utan hopp at någonsin få dem igen, och med det samma har han då afsagt sig all ärsättning.
At Commendeur Capitainen Tersmeden fick behålla detta Compagnie efter Wagenfelts död, ehuru han war yngre än äldre sökande, det stämmer aldeles in med Kongl. Maj:ts nåd at hafwa lemnat honom ett Compagnie, som efter hans upgift så mycket kostat honom, ty jag erindrar mig at det då ej gick efter tour, utan har Kongl. Maj:t nyligen inrättat denna ordning: Altså blir denne Kongl. nåd en enskylt nåd, men icke blir den ett skiäl hwarföre han skal få ärsättning, för det han wetande och wiljande gjort depens på egit äfwentyr.
Wid hela detta förfarande har jag likwäl den nöden at erindra, det jag låtit eftersöka uti de gamle Handlingar om något spår finnes til handeln med Wagenfelt om Compagniet med så tunga wilkor, som 13000 Daler Silf:mynts utgift emot 50 Dal. Silf:mynts inkomst, men icke funnit spår härtil. Jag will ändå tro at det så är, men handelen ger honom ändå ingen rättighet på en annan eller på Cronan at kräfwa ut så stora penningar för ingen ting.
At Eder Kongl. Maj:t den 26 October sistledne i nåder befalt at de Amiralitets Officerare, som afträdde sine Compagnier wid Arméens Flotta, skulle få andra i Carlscrona, blir ej eller något skiäl til bibehållande af Ålands Compagniet eller til ärsättning för de frugtlöst utgifne monderings penningar: Ty om Commendeur Capitaine Tersmeden finge ett annat Båtsmans Compagnie, så wore det valuta. Det gamla ger honom ej mer ärsättning än det nya för hans påstådde wälgierning emot Wagenfelt.
De förmåner Commendeur Capitaine Tersmeden säger sig hafwa mist äro icke ett Båtsmans Compagnie widhängige, hwarföre han ock gjör ganska orätt cacul, då han påstår sig mist lagligit interesse af sine utlagde penningar, derigenom at jag år 1754 tog Cronans Mondering honom ifrån.
Den Walmars Mondering, som Båtsmännerne fingo wid Sweaborgs arbete, skulle Fästnings byggnaden betala. Då warande Commissariat hade slutit Contract mig ohördan härom med Commendeur Capitaine Tersmeden. Fästnings byggnaden gaf då släpkläder til Soldaterne, som arbetade ock ett år: då Fästnings byggnaden hade sådane släpkläder öfrige, lät jag de arbetande Båtsmän få dem, och slapp derigenom en fåfäng omkostnad för Cronan: Commendeur Capitaine Tersmeden klagar således deröfwer at jag ej låtit mått och mal äta upp deße kläder, och at jag ej tillät Cronans Cassa betala ut åt honom en ny beklädningssumma.
Commendeur Capitaine Tersmeden har icke nog godt minne, då han andrager detta såsom ett interesse af sine utgifne penningar til Wagenfelts Mondering. Den 4:de Julii 1747, då han feck Compagniet war ännu ingen Fästningsbyggnad til, och icke ens stället dertil determineradt, hwar Fästning skulle bli, mycket mindre påtänkt at Båtsmännen där skulle arbeta, eller at han skulle dra interesse af deras beklädning.
Eder Kongl. Maj:t lär härutaf i Nåder finna, at Commendeur Capitaine Tersmedens rättigheter äro ogrundade, samt deße utlagde penningar obewiste. Om så är, så äro de godwilligt och utan hopp om ärsättning utgifne, samt ett interesse efteråt supponeradt, som i början aldrig existerade. Lika grund äga hans öfrige ansökningar, nemligen at få igen Båtsmans beklädningen på Sweaborg och Båtsmännens Transport til och ifrån arbetet. Begge hafwa warit mindre fördelaktiga för Cronan och för Båtsmannen och följakteligen skadelige at ställas på deras gamla fot igen.
3:tio Capitaine Gyllenhammar har redan aflefwererat det Volontair Compagnie han härstädes innehaft och begärt at återfå sitt förra Marine Compagnie i Carlscrona, som Commendeuren och Riddaren Graman sig udanbedt och Capitaine Gyllenhammar icke aflefwererat. Derpå har han ock fått Kongl. Amiralitets Collegii försäkran, men sedan det skedt har han ej räknat det för full ärsättning för det Compagnie han härstädes mist, utan begärt at få ett Complett Volontair Compagnie och icke ett delabreradt, som hans förra skal wara.
Capitaine Gyllenhammar fick Stockholms Volontair Compagnie den 7:de Julii 1761. just i det ögnablick Eder Kongl. Maj:t en 8 Julii resolverade at det skulle gå ifrån Örlogsflottan til Galererne; men då hade jag ännu icke egne Officerare, och altså fick han icke Stockholms Volontair Compagnie annorlunda än i brist af egne Officerare, och ej med andre wilkor än som Eder Kongl. Maj:ts egne ord lyda: til deß Marine Corpsen kan uprättas, då han bör förses med ett annat Compagnie. Tiden är häruti tydeligen utstakad, och har han icke eller aflefwererat detta Compagnie, förrän just, då Marin Battaillonen började upsättas; Och då skulle han få ett annat Compagnie: Det är icke sagt, at det skulle bli ett Volontair Compagnie, och det syns af Capitaine Gyllenhammars egen ansökning til Kongl. Amiralitets Collegium, då han begär igen sitt förra Marine Compagnie, at han icke eller sielf annorlunda förstådt Eder Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 7 Julii 1761.
Så wida nu Capitaine Gyllenhammar, då han feck Volontair Compagniet här i Stockholm, ingen rättighet dertil hade, och han redan wiste at han ej borde och kunde längre behålla det samma, än til deß Arméens Flåtta blef med egne Officerare försedd, så kan han aldrig hafwa fog at söka någon ärsättning för lidande eller begära fullt genfullo, utan wara nögd med den fördel och förmån han haft af sitt interims wis anförtrodde Compagnie här i Stockholm, hwilket han för Krigets skul längre feck nyttja än han eljest bordt.
Det ser underligit ut at Capitaine Gyllenhammars förra Compagnie, som warit Commendeuren Graman tilämnadt, ännu icke är aflefwereradt, utan Capitaine Gyllenhammar ännu derföre answarig, som Collegium uti sitt underdånige bref af den 3 Februarii i år berättar. Capitaine Gyllenhammar lär då haft 2 Compagnier, och nu klagar han öfwer at honom sker orätt.
Om hans Marine Compagnie är delabreradt, som han sielf säger, kan det ej wara någon annans än Capitaine Gyllenhammars egen skuld, som det upsatt och ännu i denna stund det icke behörigen ifrån sig lemnat; Och hwad det andra angår, så kan sista General Munsterrulla utwisa at det honom anförtrodde Volontair Compagniet icke, som han säger, warit complett, utan äfwen så delabreradt, både til Manskap och monderingar.
Eder Kongl. Maj:t lär nådigst häraf finna huru mycken orätt Capitaine Gyllenhammar har at beklaga sig, ty han war icke 1:o berättigad at få omtalte Volontair Compagnie i Stockholm, utan föreslog jag honom i underdånighet härtil i brist af Escadrens egne Officerare. 2:o Sedan han fådt detta Compagnie, synes han hafwa haft 2 Compagnier hela året igenom, och 3:o äro nu begge Compagnierne blefne delabrerade.
4:o, Med lika så litet fog, klagar ock Capitaine Stiernman. Han har haft ett BåtsmansCompagnie under disposition i Norrland, hwarest deß inkomst borde wara 50 Dal. Silf:mynt och skiutspenningar: Han har nu Kongl. Amiralitets Collegii försäkran at få ett annat Båtsmans Compagnie med samma inkomst, och med den fördel derjemte at det ligger närmare Stockholm och således beqwämligare i anseende til de honom updragne gjöeomål som fordra deß närwaro härstädes.
Oagtadt alt detta beklagar Capitaine Stiernman sig at han på ett besynnerligit sätt är lidande, för det han på en särskilt grund innehaft Schoutbynachten Trolles förra Båtsmans Compagnie, neml. 1:o för penningar til Trollen, 2:o igenom Kongl. Maj:ts egen nådige Resolution och 3:o igenom mine försäkringar: Han tror deße grunder gie sig samma rättigheter som tour, och inbillar sig fides publica wara kränkt om de på något sätt skulle rubbas och han i stället för ett Båtsmans Compagnie icke skulle få ett Volontair Compagnie.
Härwid utber jag mig i underdånighet få gjöra följande anmärkningar.
1:o At Scoutbynachten Trolle anmältes til at slippa disposition wid ett så aflägsit Båtsmans Compagnie, til hwila på sin ålderdom, kommer aldeles öfwerens med den beskrifning jag förut gjordt öfwer förmånerne wid ett Båtsmans Compagnie. En 70 åra Man får icke beqwämlighet för 50 Dal. Silf:mynt och skiutsen. Detta Schoutbynachten Trolles steg gaf icke Capitaine Stiernman någon rättighet til hans Compagnie, utan föreslog jag honom dertil i brist af Escadrens egne Officerare för det jag kände honom mer än de andre qwarlemnade Herrar Amiralitets Officerare, och har Eder Kongl. Maj:t i anseende til beqwämligheten af hans flyttning til Carlscrona i nåder samtyckt at Capitaine Sternman skulle få förwalta Trollens förra Båtsmans Compagnie.
Capitaine Sternman har sålunda fådt detta Compagnie utan tour och utan rättighet, men som en beqwämlighet innan flyttningen skiedde til Carlscrona. Detta är tydeligen utstakat uti Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution af den 9 December 1756: Han kan sålunda icke påstå som rättighet at få et Volontair Compagnie när han utan rättighet och för sin egen beqwämlighet fådt interims wis förwalta et Båtsmans Compagnie.
2:do, Widare säger Capitaine Stiernman sig ha gifwit penningar til Schoutbynachten Trolle för det han afstådt sit Compagnie. Det är mig lika obegripeligit, hwarföre Capitaine Stiernman skulle gie penningar, som det är at Commendeur Capitainen Tersmeden gifwit penningar för at njuta 50 Dal. Silfwermynt och Skiutsen. När man kastar ut penningar i fåfängan, så förwärfwar man sig ingen rättighet dermed til ärsätting, men efter ärsättning påstås i en så mörk sak som denna, woro det wäl at deße Herrar gåfwo upp sine motiv hwarföre de gifwit ut penningar för ingen ting, hälst Marine-Officerarne samtelige wilja undanbedja sig disposition af deße Compagnier. Detta tycks wara en så betydande omständighet, at Eder Kongl. Maj:t torde finna nödigt at häruti bli underrättad.
3:tio, Capitaine Stiernman tar ytterligare skiäl til sine särskilte rättigheter af Eder Kongl. Maj:ts Egen Nådiga Resolution af den 9 December 1756 såsom owanlig Nåd, så wida de öfrige Herrar Amiralitets Officerare allenast på Kongl. Amir. Collegii eller i likhet deraf wid Galere-Escadren Chefens ordres at förwalta Båtsmans-Compagnierne.
Det är sant at jag kunnat gie honom mine ordres at förwalta detta Compagnie, men jag war okunnog i denna formalitet såsom nykommen til Escadren en månad efter jag fådt Kongl. Maj:ts Nådiga ordres at ta emot Galererne. Jag trodde at sådant borde skie i likhet med Arméen, der ingen får Compagnie utan Kongl. Maj:ts egen Befallning. Min okunnoghet om en så liten formalitet kan icke gie honom någon rättighet, utan är det Kongl. Maj:ts Egen Nådiga Resolution, som skulle gie honom denna rättighet, om den wore möjelig, men Resolutionen säger tydeligen, at, i anseende til Kongl. Maj:ts Bref af den 18 October samma år, komma de här wid Stockholms Escadren warande Amiralitets Officerare efter deras beqwämlighet at flyttas til Carlscrona, ty samtycker Kongl. Maj:t, i anseende til mine underdånigst andragne skiäl och Trollens siukdom, at Capitaine Stiernman må förestå Trollens förra Compagnie.
Denna Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution är ju bygd på Amiralitets Officerares flyttning härifrån, och determinerar ingen särskild tid eller rättighet för Capitaine Stiernman annan, än den Kongl. Maj:ts förra Bref af den 18 October dicterar, hwilket i denna Resolution är nämndt.
4:to, Ytterligare söker Capitaine Stiernman at leda sine rättigheter ifrån mine til honom skrefne bref. Det första han anförer under N:o 2 är et Ämbetsbref, som jag expedierat til honom, i följe af Eder Kongl. Maj:ts Nådiga förenämnde Resolution, och innehåller intet annat än samma Resolution. Det andra är et Handbref, som säger at jag anser hans wistande wid Trollens förra Compagnie icke bero på Trollens lifstid, utan på Stiernmans egit avancement til bättre.
Den tiden wiste jag icke at någon annan händelse än döden kunde ta bort et Båtsmans-Compagnie ifrån Schoutbynachten Trolle, men nu sedan jag har mig bekant at avancement til Schoutbynacht gjör samma effect, så har jag likwäl ändå icke begärt igen Compagniet af Capitaine Stiernman för den orsak at Trollen förr ungefär 5 år avancerade til Schoutbynacht, och då han hade bordt afstå sit Compagnie om han det innehaft; Altså har rigtigt hållit ord i den delen.
I den andra omständigheten har jag gjordt mer än jag lofwat; ty min terminus ad qvem war utsatt tils Capitaine Stiernman sielf avancerat til bättre. Det har han längesedan gjordt, ty sedan den tiden har han fådt Capitaines Fullmagt och 50 proCents tilökning på samma lön, hwilket ostridigt är bättre än Capitaine Lieutenants Fullmagt med gamla lönen.
Oagtadt detta har jag icke begärt igen det Compagnie han förestådt, utan drögt til deß den termin infallit, som Kongl. Maj:ts första Nådiga Bref af den 18 October 1756 utstakat, nemligen då Galererne fingo sine egne Officerare och då Kongl. Örlogs-Flåttan sielf begär igen sine Officerare.
Capitaine Stiernman har sålunda ingen rättighet haft til Trollens förra Compagnie. Han har fådt förwalta det samma til den rätta afträdes terminen och längre än jag i mitt handbref lofwat honom. Han kan då ingen rättighet äga nu til ärsättning, när han ingen rättighet har haft til det han begär ärsättning före och följagteligen ingen ting har lidit; Och aldraminst har han rättighet til et Volontair-Compagnie. Uti sin ansökning til Kongl. Ammiralitets Collegium, som blifwit presenterad den 20 November 1762, säger han; at om det ej synes för mycket ur sin ordning, fördristar han sig begära et Volontair-Compagnie, i owißhet om äldre sig dertil anmäla, och uti sin underdåniga supplique til Eder Kongl. Maj:t, som den 13 Januarii 1763 inkom, tror han sig ha samma rättighet, som Commendeur Capitainerne Hauswolff och Tresmeden.
Capitaine Stiernman ärkänner sålunda ancienneteten, då han talar med Amiralitets Collegium för rättighet til Volontair Compagnie, och då han i underdånighet talar med Eder Kongl. Maj:t, skapar han af intet en rättighet, som skal bli equivalent med ancienneté, och wågar til öfwerflöd at begära Utslag härpå.
Eder Kongl. Maj:t täckes nådigst häraf finna, at Kongl. Amiralitets Collegium gjordt Capitaine Stiernman all rättwisa, och at han sålunda mißbrukat det ömma ordet fides publica.
5:o Capitaine Lieutenanten Moréen har wäl icke directe beklagat sig hos Eder Kongl. Maj:t, men har likwäl hos Kongl. Amiralitets Collegium påstådt sig wara lidande medelst det at han måste aflemna ett Roslags Compagnie, hwarå han erhållit Chefs Ämbetets Constitutorial af den 26 Martii 1762., och tror sig fördenskull berättigad til ärsättning, samt at få behålla de honom tilständige Boställspenningar.
Jag lär icke behöfwa swara Capitaine Moréen med andra än just de ord, som i hans bifogade Constitutorial finnas införde, neml. at han förordnas så länge förestå Norra Roslags Compagniets andra del, til deß jag skulle finna nödigt derom annorlunda disponera. Om han med eftertanka läst igenom Constitutorialet, så hade han bordt finna at det war aldeles wilkorligit och på kort tid syftande. Arméens Flotta hade igenom Eders Kongl. Maj:ts nådiga utnämnande sina egne Officerare och Kriget led til slut. Jag borde fördenskul efter min skyldighet finna nödigt at förordna härom på sätt som skedt, och dermed borde Capitaine Lieutenant Moréen wara nögd, som Constitutorial under sådant wilkor emottog.
Af hela detta belopp, täckes Eder Kongl. Maj:t nådigst finna at ingen af de klagande Amiralitets Officerare har rättighet at begära valuta för sine anförtrodde Compagnier här wid Escadren mer än Commendeur-Capitainerne Hauswolff och Tersmeden, och det på den grund at de haft Compagnier. De öfrige ha, då de fingo sine Compagnier, ingen rättighet haft til dem, utan Galerernes brist har tjent dem til förmån intil deß Escadren fådt sine egne Officerare.
Denne förmån, som de haft för nöd skul, kan icke gie dem rättighet, hmarken [sic] til at truga sig på Galere Flåttan, eller at sine Cammerater til förfång tilskansa sig förmoner wid Örlogsflottan. Det återstår sålunda ingen annan rättighet för dem än deras ancienneté uti Amiralitetet, hwilken Kongl. Collegium dem noga förbehållit.
Men af den orsak at Commendeur Capitaine Tersmeden är berättigad at efter tour få ett Volontair Compagnie i Carlscrona, så följer icke at han har rättighet at ändra sin första ansökning när han så behagar, neka at ta emot ett Volontair Compagnie och begära at få behålla sitt förra Båtsmans Compagnie wid en för honom främmande Stat. Det är det samma som at begära under en annan rubrik at få niuta Cronans förmåner, så skiöta sin egendom och slippa til at gjöra Cronans tjenst.
Ett sådant fundament som hans, at Ålands Compagnie kan gjöra Cronans tjenst under honom så wäl som under en Marine Officerare, paßar til allas beqwämlighet, men Compagniet är icke dermed belåtit.
Som nu deße til Escadren lånte Herrar Officerare blifwit återkallade af Kongl. Amiralitets Collegium, och i följe af Eders Kongl. Maj:ts Nådige Bref af den 18 October 1756 niutit öfwer 6 år beqwämlighet til sin flytting, och allesammans dels avancerat och dels niutit andre förmåner under deras wistande här wid Escadren; Så har jag den nåden i underdånighet anhålla, at Arméens Flåtta må få slippa Commendeur Tersmedens tjenstgjöring, och nådigst befrias ifrån all slags ärsättning för hans och de andre Officerares beqwämligheter, dem de efter nyttiandet behaga anse såsom förlorade rättigheter. Stockholm den 30 Mars 1763.
AUGUST. EHRENSVÄRD.
Wår ynnest och Nådiga benägenhet med GUD Alsmägtig; Tro-Man General-Lieutenant och Commendeur af Wår Swärds Orden. Som Wi hos Oß i Nådigt öfwerwägande komma låtit, hwad så wäl Wårt och Riksens Amiralitets Collegium som I genom underdånige Skrifwelse af den 20 October förledne år, och den 30 Martii sidstledne, omständeligen andragit wid åtskillige Amiralitets Officerares, hos Oß anförde beswär och ansökningar om ärsättningar för de Compagnier, hwilka de förut wid Galere-Wärket här och i Finland innehaft, men nu til följe af Wår Nådige Skrifwelse den 27 sistl. Octobris bordt aflämna; Så hafwe Wi i Nåder pröfwat deße Officerare til de sökte ersättningar icke wara berättigade: Hwilket Wi Eder til Nådigt swar och underdånig efterrättelse lämna welat. Befallande Eder GUD Alsmägtig Nådeligen. Stockholm i Råd-Cammaren den 19 April 1763.
ADOLPH FRIEDRICH.
Carl Carlskiöld
Stockholm, Tryckt uti Kongl. Tryckeriet 1765.
Ehrensverd, Augustin: General Ehrensvärds Förklaring öfwer någre Officerares Beswär, tiänande til Swar, uppå en af de 24 Frågor, som äro utkomne angående Galere-inrättningen.
Tryckt uti Kongl. Tryckeriet hos N. v. Oelreich, Stockholm, 1765. 4to, 13, [1] s.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Naval history | Search.
Copyright © 2006 Lars Bruzelius.