Då mig blifwit updragit, at wid denna Riksdagen föra Kongl. Ammiralitets Militaire Statens röst, kan jag ej wara stillatigande wid et ämne, som rörer en för Riket så betydande och talrik Corps Officerares ömaste rättigheter.
Det är emot Höglofl. Secrete-Utskottets Betänkande af den 2 sidstledne rörande den upsatte Marine Corpsens Placerings-Rätt, som jag föranlåtes tala. Deruti föreslås, at som Corpsen är för stor emot den projecterade inrättningen i Finland, så skola de Officerare, som kommit ur Armeén gå til den nu föreslagne Finska Skärgårds Flåttan, men de som kommit ifrån Örlogs-Flottan, och ej härwid blifwa Emplojerade, må gå tilbaka til Örlogs-Flottan, så at de första Graden i den ena Corpsen räknas emot den första i den andra, efter Fullmagters Dato, och så widare.
Det blifwer icke mit föremål at granska den föreslagne inrättningen af en särskilt Marine Corps i Finland. Riksens Höglofl. Ständer lära deruti antaga, hwad för Rikets säkerhet finnes nyttigast.
Mitt afseende och min plikt stadnar egenteligen derwid, at uptäcka det oerhörda lidande Kongl. Ammiralitets-Staten skulle tilskyndas genom en sådan Placerings förmån, som för wiße Herrar Marine Officerare är föreslagen. Det består korteligen deruti, at de som förut warit Lieutenanter wid Ammiralitetet, och efter deras tour ännu woro Lieutenanter derstädes, skulle nu blifwa i tour til Commendeur-Capitainer och således avancera 3 grader inom Ammiralitetet, samt commendera emot 100 st. af de Officerare, under hwars befäl de stådt, och för hwilka de i förtjenster och tjenste-år icke lärer kunna påstå något företräde. De förut warande Capitaine Lieutenanter skulle taga touren af 10 til 20 äldre Capitaine Lieutenanter, prejudicera hela Capitains Graden och stiga up åt Commendeur Capitains Rullan.
Likaledes uphäfwes genom denne sällsamme Placerings-methode den Competence och wärdighet Officers Corpsen wid Ammiralitetet enligt Laga stadgar och författningar tilhörer, i hwilken den¨l den dock äger mindre förmohn än Sjö-Officerare hos alla utrikes Sjö-Magter.
Detta är nog tydeligit derigenom, at en Fendrick af den yngsta wärfda Corpsen i Riket är föreslagen til lika Tour och Competence med en Lieutenant, en Lieutenant med en Capitaine Lieutenant och så widare, och det inom en Corps, der en del af Herrar Marine-Officerare emot författningarne i denna stund ej torde warit Officerare, hälst det är genom owilkorlig Lag stadfäst, at ingen kan til Ammiralitets-Officerare befordras, som icke ordenteligen blifwit examinerad i de Theoretiske och practiska wettenskaps delar, hwilka i den widsträkta Sjö-metien äro oundgängelige.
Sådan är afsikten och åtminstone påfölgden af det Project Högloflige Secreta-Utskottet upgifwit.
Jag talar således först för Rikets Rätt, som kräfwer at deß Lagar blifwa i sin Hälgd, och de författningar orubbade, som äro tagne at befrämja Rikets säkerhet wid Befordringar i Ammiralitetet, men dernäst också för en Stat, som måste wara lika öm om sine Rättigheter som om sine skyldigheter. Då Marine-Corpsen upsattes fölgde man noga den Competenc Ammiralitets Officerarne tilhörde, så at en Ammiralitets Lieutenant blef Capitaine, och en Capitaine-Lieutenant blef Major wid Marine Corpsen. Af hwad skäl wil man nu wid deras åter-placering följa en hel annan grund?
Det är i friskt minne, huru ömtåligt det sidsta Riksdag förekom Armeén, at emottaga deße Herrar Marine-Officerare med sine wid den Corpsen wundne mycket snabba Befordringar. Än mera beswärligt måste det falla Kongl. Ammiralitets-Staten, der Befordringar gå långsammare än i någon Corps i Riket, at med så dryga wilkor, som nu äro Proponerade se en hop deß förre Subaltern Officerare och Under-Officerare taga Lön och Befäl af de Officerare, under hwars Commando de altid förut stådt och än med heder stå kunna. Om emellan Corpserne i Armeén den skillnad är etablerad och orubbad, at Rang-Regimenterne äga större Befordrings-Rätt än de öfrige, så wet jag ej med hwad skäl man bör betaga Kongl. Ammiralitets-Staten den rätt af anseende och Competenece, som dem i Lagarne är förwarad, men genom detta Placerings-sätt aldeles skulle förswinna.
Med flere skäls uprepande wågar jag ej utbedja mig Högloflige Ridderskapets och Adelens tolamod. Största delen af deß wärde Medlemmar känna ömtåligheten af detta ämne bättre än jag kan beskrifwat. Jag gör mig derföre i ödmiukhet försäkrad, at om någre Officerare skulle öfwerskjuta det antal, som Precise kan behöfwas för Finska Skärgårds-Flottan, när den sin fulla styrka blifwit reglerad, de snarare måge någon liten tid njuta sin Lön på Kronans bekostnad, och inom sig sjelf förminskas, än göra tort åt en Corps, på hwilken den wiktigaste delen af Rikets förswar nästan mäst beror, och i hwilken Kronan, om denne Placering sker, torde förlora flere käcke och hederlige Sjö-Officerare, än de som nu skulle för en ringa besparing i Corpsen med så mycken Prejudice insättas. Med detta mitt Ödmjuka Memorial anhåller jag få wända mig til de öfrige respective Stånden. Stockholm den 9 December 1769.
JOHAN WILLHELM von GERDTEN.
****************************************
STOCKHOLM,
Tryckt hos CARL STOLPE, 1769.
von Gerdten, Johan Willhelm: Ödmjukaste Memorial.
Carl Stolpe, Stockholm, 1769. 4to, [3] pp.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Naval history | Search.
Copyright © 2007 Lars Bruzelius.