STOCKHOLM,
Tryckte hos Controlleuren Carl Gust. Cronland, 1791.
Ordföranden: Herr General-Lieutenanten, Förste Stallmästaren hos Hennes Kongl. Höghet Prinseßan och Commendeuren med Stora Korßet af Kongl. Maj:ts Swärds-Orden, Högwälborne Baron OTTO JACOB ZÖGE von MANTEUFFEL.
Ledamöterne: Herr Contre-Amiralen och Riddaren af Kongl. Swärds-Orden Wälborne HANS REINHOLD von FRANCKEN,
Herr Öfwersten och Riddaren af Kongl. Swärds-Orden Wälborne HANS LEONHARD SVEDENHJELM,
Herr Öfwersten, General-Adjutanten hos Kongl. Maj:t och Riddaren af Kongl. Swärds-Ordens Stora Korß samt af Kongl. Franska Orden pour les merites militaires Wälborne GEORG CARL de FRESE.
Herr Majoren wid Lätta Dragonerne af Kongl. Maj:ts Lif- och Hus-Troupper Wälborne CARL REINHOLD UGGLA,
Herr Öfwerste-Lieutenanten, Adjutanten wid Kongl. Maj:ts Lif-Drabante Corps och Riddaren af Kongl. Swärds-Orden Högwälborne Baron CARL G. von DANCKVARDT,
Herr Justitiarien Ädel och Högagtad JOH. GUST. BREDENBERG.
Krigs-Fiscalen wid Flottornes Ärender, Advocat-Fiscalen Högagtad Carl Gustaf Humble war tilstädes.
S.D.
Herr Justitiarien Bredenberg föredrog Krigs-Fiscals Embetets wid Flottornes Ärender Memorial, med anhållan, at sedan Kongl. Maj:ts General-Auditeurs-Embete til samma Krigs-Fiscals Embete hänwist den undersökning, som blifwit hållen, angående händelserne med Örlogs-Fregatten Venus wid det tilfälle den wordt af Rikets då warande Fiende äröfrad, Majoren och Riddaren Hanson, hwilken å nämde Fregatte ägt Chefskapet, måtte blifwa kallad at sig här infinna, på det förhållandet af det som ännu kan finnas outredt, närmare må blifwa updagadt.
Med bifallande af berörde anhållan, beslöt Kongl. Krigs-Hof-Rätten, at Majoren Hanson skulle til näst skeende sammnträde upkallas. Ut supra.
In fidem Protocolli
G. Pisarsky.
Närwarande:
Ordföranden: Herr General-Lieutenanten m.m. Baron ZÖGE von MANTEUFFEL.
Ledamöterne: Herr Contre-Amiralen m.m. von FRANCKEN,
Herr Öfwersten m.m. SVEDENHJELM,
Herr Öfwersten m.m. de FRESE,
Herr Majoren UGGLA,
Herr Öfwerste-Lieutenanten m.m. Baron von DANCKVARDT,
Herr Justitiarien BREDENBERG.
Krigs-Fiscalen, Advocat-Fiscalen Humble war tilstädes.
S.D.
Föredrogs Handlingarne uti det wid Arméens Flottas Swenska Escadres Krigs-Rätt den 6 och påföljande dagar i sistledne Maji månad undersökte, och genom General-Auditeurs Embetet til Krigs-Fiscalens wid Flottornes ärender widare laga åtgärd, den 24 i samma månad remitterade mål, rörande tilgången då Swenska Örlogs-Fregatten Venus, förd af Majoren och Riddaren af Kongl. Maj:ts Swärds-Orden Magnus Hanson, blef år 1789 i Norrske Skären af Fiendtelige Skepp borttagen; til hwilket måls närmare utredande i wißa omständigheter, Kongl. Krigs-Hof-Rätten, uppå Actors, Advocat-Fiscalen Humbles, hemställan, under den 1 i denna månad beslutit, at til i dag låta upkalla Majoren Hanson.
Af sådan anledning, och sedan Kongl. Krigs-Hof-Rätten af Handlingarne inhämtat detta måls beskaffenhet, förekallades nu Majoren Hanson, som, behörigen underrättad om orsaken dertil, på tilfrågan förklarade sig icke hafwa något jäf, hwarken emot Kongl. Krigs-Hof-Rättens Herrar Ledamöter, eller emot Actor, at anföra.
Sedermera blefwo, uppå Advocat-Fiscalens begäran, Majoren til beswarande följande frågor förestäldte:
1) Huruwida Majoren hade sig bekant, om den af honom wid undersökningen företedde Journal, förd af framledne Lieutenanten Santesson, är den samma, som Lieutenanten, i egenskap af Answars- eller Öfwer-Styrman å Fregatten Venus, ålegat at hålla, eller om icke, wid utgåendet ifrån Götheborg på den anbefalte kryßningen, någon genomdragen och med Lots-Contoirets Jnsegel förwarad Journal, blifwit i detta ändamål medlemnad?
Hwarå Majoren swarade: at det wäl rätteligen hade ålegat Öfwer-Styrmannen, Lieutenanten Santesson, at i Lots-Contoiret requirera en med Contoirets Sigill behörigen förseglad Journal, den Majoren, såsom sjelf warande Lots-Officerare, sedermera bordt utlemna, men at i anseende til den skyndsamhet, hwarmed afseglingen ifrån Götheborg skedt, sådant deßförinnan icke kommit at werkställas, ej eller, enligt Majorens föresats, sedermera under seglingen, innan Fregatten blef tagen. Likwäl hade Loggboken warit behörigen genomdragen och med Majorens Sigill förseglad.
2) Huruwida Majoren, som förmodeligen om innehållet af förenämde Journal gjordt sig underrättad, lemnade den samma witsord?
Swarades: at Majoren wid denna Journal icke hade något at påminna.
3) Hwad orsaker egenteligen hindrat Fregatten, som, enligt Majorens rapport, war fyra mil ifrån Kongshamn då Fienden uptäcktes, at, med fördelagtig wind och fyra til fem knops fart i timmen, på sätt Journalen utwisar, inlöpa til nämde ställe.
Härwid anförde Majoren, at denna fråga syntes leda til någon anmärkning emot honom, at i berörde del hafwa sin skyldighet eftersatt: hwarföre ock Majoren undandrog sig at derå aflemna något widare swar än hans underdåniga Rapport innehåller, innan Advocat-Fiscalen tilkänna gifwit, huruwida han å Embetes wägnar kunne sig befogad at föra denna omständighet Majoren til last; i hwilken händelse han förbehölt sig, at af Advocat-Fiscalens Anmärkningar undfå skriftelig del, för at sedermera likaledes skrifteligen sig deröfwer förklara, äfwen som at Advocat-Fiscalen på en gång wille upgifwa sina frågor och amärkningar emot Majoren, på det swaren derå i et sammanhang måtte kunna aflemnas.
J anledning häraf förmälte Advocat-Fiscalen, sig icke för det närwarande anse nödigt at af Majoren äska något närmare utredande af förenämde fråga, hälst Advocat-Fiscalen icke desto mindre fant sig kunna widtaga den i målet nådiga åtgärd.
4) På hwad afstånd Majoren, som, enligt deß underdåniga rapport, ungefärligen fyra mil SSW. ifrån Kongshamn uptäckt den fiendteliga Escadren, och jagat undan, warit ifrån Swensk Hamn, då winden, efter upgift, skal ändrat sig, och beslutet blef tagit at söka Norrsk Hamn?
Swarades: at Fregatten warit tätt under landet, då winden ändrat sig, så at ingen möjelighet warit at inlöpa til Kongshamn, såsom den närmaste Swenska Hamn.
5) Om Majoren kunde uplysa hurledes winden wid förenämde tilfälle ändrade sig, samt deß styrka, eller Cultiens beskaffenhet?
Swarades: at hela dagen blåst Bramsegels-cultie, ehuru winden under landet efter omständigheterne mellanåt warit dels swagare dels starkare.
6) Om Majoren jugerat och kunde erindra sig den ungefärliga distance, som fiendteliga Escadren ägde från Fregatten, enär winden ändrade sig och coursen stäldes åt Norrsk Hamn?
Swarades: at som det lidit emot aftonen, hade Majoren ej så noga kunnat observera distancen, men likwäl icke förmärkt at fiendteliga Escadren då ännu kommit Fregatten närmare än enär den först uptäcktes.
7) Wid hwad ungefärlig tid på dagen den 1 Junii 1789, Fregatten ankrat i Färders-wik?
Swarades: at enligt Journalen hade Freatten klockan half til 10 förmiddagen förenämde dag ankrat wid Slåtterholmarne.
8) Huru lång tid efter det Fregatten således ankrat, fiendteliga Escadren blifwit synlig?
Swarades: at fiendteliga Escadren då redan warit synlig och nära inpå Fregatten, ehuru Majoren icke kunde upgifwa til huru många kabel-längder.
9) Huruwida alla wid Artillerie-Detaillen å Fregatten tjenstgörande så Öfwer- som Under-Officerare warit förhyrde eller under kriget dertil Constituerade?
Swarades: at utom en Constapel, hade alla öfrige Öfwer- och Under-Officerare wid Artillerie-Detaillen warit sådane som under kriget blifwit antagne, utan at någon af dem tilförene tjent wid Örlogs-Flottan.
10) Huruwida Majoren sjelf öfwerwarit Fregattens armering?
Swarades: at Majoren wid Fregattens armering haft öfwerinseende.
Flere Frågor woro nu ej at Majoren föreställas; hwarföre, och sedan Advocat-Fiscalen förmält sig wilja wara beredd, at, wid Kongl. Krigs-Hof-Rättens nästa sammanträde, lemna widare åtgärd i målet, samt Majoren blifwit förständigad at i sådan afsigt nästkommande Fredag sig härstädes åter inställa, han nu fick afträda. Ut supra.
In fidem Protocolli
Henr. Argillander.
Närwarande:
Ordföranden: Herr General-Lieutenanten m.m. Baron ZÖGE von MANTEUFFEL.
Ledamöterne: Herr Contre-Amiralen m.m. von FRANCKEN.
Herr Öfwersten m.m. SVEDENHJELM.
Herr Majoren UGGLA.
Herr Öfwerste-Lieutenanten m.m. Baron von DANCKVARDT.
Herr Justitiarien BREDENBERG.
Krigs-Fiscalen, Advocat-Fiscalen Humble war tilstädes.
S.D.
Efter det Majoren och Riddaren Hanson fådt företräde samt Protocoller öfwer hwad wid Kongl. Krigs-Hof-Rättens sista sammanträde förefallit, uti målet, rörande förloppet, då den af Majoren år 1789 förde Fregatten Venus af Ryska Fiendteliga Skepp borttogs, blifwit upläst och godkänt; så, ock i likhet med bemälte Advocat-Fiscals samma dag gjorde åtagande, upläste och inlemnade Advocat-Fiscalen deß författade Embets-Memorial af sådant innehåll:
Återkommen från Rysk fångenskap, är under den 4 sistledne April på sätt Handlingarne närmare wisa, af Herr Majoren och Riddaren Hanson, såsom nådigst förordnad Befälhafware å Kongl. Örlogs-Fregatten Venus, underdånig Berättelse afgifwen, angående händelserne wid nämde Fregatts eröfrande, bestående hufwudsakeligen deruti, at udner en, efter utlöpandet från Götheborg den 26 Maji 1789, enligt Escadre-Chefens befallning, werkstäld kryßning, emellan Skagern och Marstrand, har den 31 påföljande klockan 1 eftermiddagen, fyra mil WSW från Kongshamn en fiendtelig eller Rysk Escadre i SSW. utgörande 2:ne Linie-Skepp, 2:ne Fregatter och en Brigg, blifwit uptäckt, som å Fregatten Venus gjorde jagt; hwarföre Befälhafwaren, i affseende på en så betydande öfwerlägsenhet, funnit rådeligast, och med des erhållne Ordres närmast öfwerensstämmande, at under gagnande af dertil lämpelig wind, söka sin undanflyckt uti någon Swensk Hamn såsom Kongshamn, Dyngeskären eller inom Koster. — Men efter ankomsten under landet, skal denna föresats blifwit ändrad, sedan winden kastat sig och en sådan åtgärd fölgakteligen ej warit möjelig; och det beslut i stället tagit, at inlöpa til Christiania, fast äfwen af anförde skäl och i synnerhet strömmens sättning samt ostadiga kastwindar detta icke eller kommit til werkställighet, widare, än at Herr Majoren sluteligen ansedt sig föranlåten påföljande dagen eller den 1 Junii klock. half til 10 föremiddagen i Färders-wik, ungefärligen 3:ne kabel-längder Sydwart om de så kallade Slåtterholmarne, gå til Ankars, hwarest från den fiendteliga Briggen genast begynt skjutas, hwilet å Fregattens sida beswarades på et sådant sätt, som i anseende til deß läge och Canonierernes skickelighet möjeligen kunde åstadkommas.
I denna ställning och sedan den öfriga Fiendtelige Escadren jämwäl hunnit så nära, at wederbörlig werkan med deras Batterier kunnat göras, har Herr Majoren efter samråd med öfrige å berörde Fregatt commenderade Herrar Officerare ansedt omöjeligit, at genom Besättningens upoffrande orsaka en så öfwerlägsen Fiende någon skada, och derföre låtit nedhala Konungens Flagg, den han sjelf måst til Commenderande Chefen för Fiendteliga Escadren, Herr General-Major Leschner öfwerlemna, med föreställning likwäl, huru som en Neutral Magts Dominium, inom hwilket Fregatten redan avancerat 4 mil, såmedelst wore ohelgadt och, at fiendteligit anfall af flere orsaker på detta stället icke skäligen warit at förmoda, med mera, som Memorialet widlyftigare innehåller.
Sedan Kongl. Maj:t genom Nådig Remiss under samma dag nådigst behagat öfwerlemna detta ärende til Deß General-Auditeurs-Embete, och kunskap i öfrigt blifwit wunnen, at en del af den til Fregatten hörande Besättningen jämte Officerarne ur Ryska Fångenskapen hemkommit; så är, til fullgörande af Kongl. Maj:ts nådiga wilja, samt til erhållande af den fullständighet i uplysnings-wägen, som möjeligen kunde åstadkommas, medelst deß föranstaltande, wid Arméens Flottas härwarande Under-Rätt den 6 och följande dagar uti förledne Maji månad, i Herr Majorens och Riddarens öfwerwaro undersökning werkstäld och flere wittnen hörde, hwilka, angående förloppet och de hänelser derunder kunnat inträffa, deras edeliga berättelser afgifwit, på sätt Protocollerne närmare innefatta: Hwarefter, och sedan de blifwit insände, Kongl. Maj:ts General-Auditeurs-Embete under den 24 i sistnämde månad öfwerlemnat altsammans til min handläggning, på det ämnet måtte winna den efterfrågan och åtgärd, deß beskaffenhet widare kunde fordra.
Såsom en fölgd häraf, och enär å ena sidan någon widlyftigare undersökning förmodeligen icke skulle kunna annorledes eller närmare utreda förhållandet af denna händelse, än som redan skedt; och de hufwudsakeligaste uplysningar å den andra blifwit inhämtade, så at widare i det fallet icke tarfwas, anser jag nu mera ej något hinder, at i målet til hela deß widd mitt sluteliga utlåtande meddela.
Derwid bör således til gransknng förekomma, om Herr Majoren och Riddaren Hanson, efter de anledningar, som undersökningen och de i öfrigt företedde Handlingarne lemna, fullgjordt alt hwad honom, ej mindre efter författningarne än också de särskilte af Escadre-Chefen meddelte Ordres ålegat, eller något hufwudsakeligen på denna sidan finnes brista.
Det är ostridigt, at om den företedde Journalen, hwilken anmäles wara det enda af Fregattens Documenter som blifwit bärgat, innefattat stadgade egenskaper och swarat emot et påbudit ändamål samt i öfrigt ägt sådan beskaffenhet, som 282 §. af det til efterlefnad på Genral-Ordrerne upgifne Sjö-Reglementet föreskrifwer, hade tilräckeliga uplysningar af alla inträffade händelser ej kunat saknas, utan med tilförlåtelig säkerhet deraf warit at inhämta och mucken widlyftighet undwiken, som nu i en stridig ställning måst widtagas. Såsom Fregattens Chef hwilade nu det ostridigt å Herr Majorens wårdnad, at en så hufwudsakelig handling med all wederbörlig granlagenhet fördes och wid påkommande tillfälligheter fants at tilgå. — I egenskap af Lots-Officer å det stället, hwarifrån Fregatten utgick, fordrade det lika säkert Herr Majorens pligt, at med behörig Journal Öfwer-Styrmannen förse. — Men i begge deßa fallen är onekeligen felat, och då berörde Journal föjgakteligen saknar en sådan beskaffenhet som wederbordt och med Reglementet är enligt, kan jag icke annorledes anse den, än blott såsom en af Herr Majoren sedermera uppå skedd fråga witsordad betättelse. Deraf är likwäl uplyst, at samma dag som Fregatten utseglade, genom prejning den underrättelse blifwit erhållen, at 12 Ryska Skepp å Köpenhamns Redd woro liggande, hwilken kunskap påföljande dagarne genom enehanda utwäg än närmare styrktes; och finnes för Fredagen den 29 Maji A.M. wara anteknat, at 4 stycken stora Skepp under Skagen blifwit synlige, som til alla delar liknade Krigs-Skepp, hwarutinnan närmare wißhet samma dag genom et Danskt och et Preusiskt Fartyg är lemnad, med intygande af den senare, at sedt dem under Skagen.
En sådan ställning inträffade fördenskull wid detta tilfälle, som 3:dje Puncten af Herr Majorens erhållne Ordres om kryßningen innehålla; hwarföre han til åtlydnad deraf, då Fregatten för ingen del med någon rimmelig anledning emot denna styrka kunde opponeras, det afsigten ej heller tyckes warit, bordt nämde kryßning så förrätta, at den med möjeligaste fördel kunnat taga jagt och derigenom undankomma, eller i annor händelse således, at altid någon af Swenska Hamnarne hållits öpna för at där snarare inlöpa än utan ändamål onödigt wis sätta Konungens Fregatt i en oundwikelig fara; men werkställigheten wisar, at den första utwägen helt och hållit blifwit underlåten, och den senare försökt på et sådant sätt, at ändamålet icke möjeligen kunde winnas. Det är utan alt twifwelsmål, at om Herr Majoren ifrån det ögnablick, då underrättelse wardt lemnad, at öfwerlägsen Fiende blifwit synlig wid Skagen hållit öpna Sjön, enligt befallningens uttryckeliga föreskrift, hade Fregatten omöjeligen kunnat af hwad stryka som hälst, eröfras, enär å ena sidan Herr Majoren ägde et tilräckeligit afstånd, och å den andra ej skäligen borde föreställa sig, at denna Fregatt, hwilken allmänt räknades för snart sagt den bästa seglare i hela Swenska Flottan, i öpna Sjön skulle kunna injagas. Där hade icke olika windar, strömmar och kastbyar nekat Herr Majoren en önskad utwäg för afsigten, åtminstone kan med säkerhet antagas, at Fienden då i slikt fall ej kunnat undgå at erfara lika hinder, om de inträffat, och på detta sättet hade föreskriften af Ordrerne blifwit upfyld, men icke nu, enär andra Alternativet genast til en del omfattades utan at wara stängd från det första, som ostridigt bordt följas, då icke oundwikelige händelser det hindrade, i hwilket fall det senare endast synes wara stadgat.
Jag kan således icke undå, at räkna Herr Majoren detta förhållande desto mera til last, som han sjelf icke lärer kunna frångå, at Fregattens injagande warit omöjelig, så wida detta tilfället blifwit nyttjat, och Herr Majoren icke, under en årstid, då windarne altid wanligen äro de mästa förändringar underkastade, lemnat Fregatten nog wågsamt på deras gunst, samt fölgakteligen, i stället för et säkert steg, walt et annat, hwilket hwar seende kunde finna med mycket äfwentyr wara förenat. Granskas nu åter den åtgärd, som blifwit tagen wid utförandet af beslutet at söka hamn, så synes den ej eller med en önskad ordning hafwa inträffat. — Den för Fregatten stadgade kryßnings-stationen finnes, enligt ofwannämde Ordres bordt wara emellan Marstrand och Skagen samt deromkring; hwadan Herr Majoren icke haft skälig anledning, at sedan förrberörde underrättelser äfwen tilkommit om en annalkande öfwerlägsen Fiende, begifwa sig 6 à 7 mil derifrån, utan snarare göra sig alt mer och mer försäkrad om tilfället at kunna winna säker Hamn, samt närma et dylikt ställe, i synnerhet som ingen fördel igenom denna aflägsna kryßning stod at winna, enär Herr Majoren icke föresatt sig, at, i händelse af nödwändighet hålla öpna Sjön, utan i alla fall inlöpa; hwilket också blifwit försökt på et efter alt mit begrep nog särskilt sätt, så wida det är gifwit, at den Ryska Escadren af Fregatten blifwit synlig 4 mil wäst sydwäst från Kungshamn, dit Herr Majoren ämnat taga retraiten, men likwäl enligt Journalens föranledande styrt Cours O ½ N. eller i beåll O.N.O.
Den nog besynnerliga windförändring, som Journalen för den 31 Maji innefattar, och hwilken å detta farwatnet wid en så beskaffad årstid ej sällan torde inträffa, hade ostridigt bordt befaras, och fölgakteligen de steg tagas, som werkan deraf kunnat förekomma.
Försigtigheten och wanlig Sjömans-praxis tyckes utom alla andra skäl ensamt fordrat denna åtgärd, för at på något sätt om ändamålets winnande göra sig försäkrad, utan at se det stört genom händelser dem man wäl med nog wißhet icke kunnat förese, men altid bordt wänta och befrugta. Med det nog inskränkta begrepp i denna Sjömannaanstalt, som jag kan äga, synes mig ostridigt, at Herr Majoren, i stället för ofwannämde styrde Cours rättast tagit O. ½ S., då ungefärligen Ost warit i behåll. Enär Fregatten med stående wind gjordt 4 och 5 knops fart i timman ifrån kl. 1 til 4, så hade den då först inträffade ändringen ifrån Sydel. til S.S.O. och så widare til Ost kl. emot 8 på eftermiddagen ej kunnat sätta Fregatten ur stånd, at enligt ändamålet til Kongshamn inlöpa, derest den desto mera warit säker, som Ryska Escadren i detta okända Lotsmans farwatnet hwarken wågat eller kunnat jagten fullfölja.
Till Höglofl. Kongl. Krigs-Hof-Rätten, som närmare och med säkerhet kan förhållandet häraf urskilja, hemställer jag således, om icke Herr Majoren Hanson, som å ena sidan twärt emot föreskriften af deß Ordres at hålla öpna Sjön utan skälig eller nödwändig orsak sökt hamn, och å den andra ej eller werkstält berörde försök, mera warsamt, än at han äfwen i detta fallet mißlyckats, ehuru omständigheterne, derest de blifwit gagnade, en sådan föresats gynnat, sjelf wållat det mißöde, som sedermera träffat Fregatten, och dertil, genom förenämde anstalter grunden lagt.
De sedermera tagne steg efter inlöpandet i Färders-wik, synes ej eller wittna om i agttagnde af alt, som kunnat wäntas och förmodas; undersökningen och de edeligen hörde Wittnens berättelser, angående de nog särskilte hinder, som satt Fregatten ur stånd at hinna längre up emot Christiania och jaga undan Fienden, som snart sagt å samma ställe, under samma tid skall gagnat olika fördelar, lemna wäl ingen anledning dertil, at Fregatten för ankringen kunnat längre i afseende på ström och kastwindar undanfly, men om den samma blifwit werkstäld, med i agttagande af ofwanåberopade Sjö-Reglemente och deß 144 §., så at spring funnits å tågen, och seglen warit beslagne med Stotgarn, hade Fregatten onekligen, som åtminstone inom 2:ne Canon skott-håll mäst hafwa samma fördel af winden, som Fiendteliga Escadren, kunnat lyfta, och i den mohn förföljandet skedde äfwen under Affaire, om den werkeligen då blifwit begynd, retirera, och icke kommit i den belägehet, at liksom bunden afbida en öfwerlägsen styrka med desto mindre möjelighet, at kunna widtaga något hufwudsakeligt til egit förswar eller Fiendens skada, som den ej wändt bredsidan til, men utwalt en ställning, hwilken lemnat Fienden et ypperligit och altför äfwentyrligt tilfälle, at beskjuta Fregatten, hwad man kallar långskepps. Jag lemnar derhän om den föreburna orsaken, eller at Fregatten ej låg nog styft i tåget kunnat hindra splitsens passerande genom klyset på et sådant sätt at ingen utwäg til förekommande af denna händelsen warit möjelig; men anser deremot, at Fregatten, om en Cabel blifwit utförd och fästad wid Ankarboyen, alt för lätt, genom tilhjelp deßutom af stickande på tåget eller annorledes kunnat wändas i den fördelaktiga ställning, at åtminstone Ryska Briggen ej måtte wunnit skäligt fog tilägna sig den hedern, at på så nära håll med en Swensk Fregatt af denna betydenhet i längre tid, utan någon werkelig förlust, hafwa underhållit affaire.
Sedan Herr Majoren war inlupen i Färders-wiken och på förenämde sätt kastat ankar, så war wäl den föreställningen icke widare rimmelig, at Fregatten kunde räddas, utan nödwändigt måste blifwa et offer, antingen åt Fienden eller någon annan wåldsam händelse; hwarföre också Herr Majorens åtgärd wid detta tillfället ej annorledes kan granskas, än huruwida den swarat emot Flaggans heder och de på denna sidan stdgade skyldigheter.
Wid högsta answar förbjuder Kongl. Maj:ts Sjö-Artiklar år 1685 at öfwergifwa något Skepp eller låta det komma i Fiendens händer, så länge det på något möjeligit och menskeligit sätt förswaras kan, och 143 §. af förenämde Sjö-Reglemente innefattar enahanda föreskrift med uttryckeliga ord, så länge minsta hopp om räddning finnes. Och ehuru Herr Majoren sökt ådagalägga, at alt detta werkeligen föregådt den anbefalte Flaggans strykande och öfwerlemnandet af Konungens Fregatt, samt at de ej af Briggen allena utan hela den Fiendteliga Escadren til detta steget, i samband blifwit forçerad, hwilket skall warit detso mera oundwikeligit, som Herr Majoren, då anfallet och eröfrandet skedt, 4 mil inom en Neutral Magts Dominium, derest, enligt Folkrätten och alla hyfsade Nationers bruk, Herr Majoren icke trodt sig en sådan händelse skäligen böra befara, utan twärtom af deße anledningar med säkerhet förmodat, at Fregatten skulle återställas, den han således utan ändamål ej borde til widare Konungens tjenst onyttig göra, kan jag likwäl för ingen del finna deßa skäl til Herr Majorens rättfärdigande i detta fallet wara nog talande, ty förenämde Sjö-Artiklar och Reglemente fordrar lydnad och efterfölgd, enligt bokstafwen, utan något slags undantag och utan blandning af främmande ämnen eller irring af hwad fråga som hälst, i en framtid möjeligen kunde yppas, antingen om den ena Magtens skyldighet och rättighet, i afseende på den andra, eller annat, hwars pröfning, huru den må utfalla, icke får wända en Befälhafwares tanka ifrån den första af sina skyldigheter, nemligen et wanligt förswar och motstånd samt dermed förenad Rikets heder; men båda deßa hufwudsakeliga delar finnes af Herr Majoren wara förbigångne, under den förmodan, at Beslutet i förenämde fråga skulle blifwa til Swensk fördel.
I denna ställning och då Briggens obetydliga anfall icke rimmeligen kan sägas hafwa borttagit alt hopp om Fregattens räddning, och ej eller, at alt menskeligt och möjeligt förswarsätt blifwit widtagit, enär de öfrige Skeppen, antingen medelst för långt afstånd eller andra orsaker, endast af händelsen warit åskådare, utan at något åtgöra til Fregattens skada, anser jag utom twifwelsmål, at Herr Majoren för tidigt, twärt emot deß Ordres och Författningare i öfrigt, strukit Konungens Flagg, som fölgakteligen genom detta upförande saknat tilbörlig, heder och anseende, då nöden icke fordrat denna åtgärd, förrän åtminstone de öfrige Skeppen med Briggen gjordt gemensam sak, samt således enhälligt blifwit satte i behof at bidraga til det, som nu med alt skäl tilägnas Briggen ensamt, på et sätt som wißt icke kan bereda Swenska Flaggans heder eller gifwa witsord om et från denna sidan wanligen efarit motstånd: hwarföre och emedan Herr Majoren deßutom genom förenämde stridige anstalter, och i synnerhet at ej hålla öpna Sjön, i flere afseender underlåtit, och åsidosatt de skyldigheter, som enligt Instructioner, Författningar och Ordres honom owilkorligen ålegat; ty, och til följe af 93. §. uti förenämde Kongl. Maj:ts Sjö-Articlar, kan jag icke undgå det påstående, at Herr Majoren och Riddaren Hanson, efter föreskriften uti den 28 föregående §. må warda ansedd, samt i den händelse Höglofl. Kongl. Krigs-Hof-Rätten lika med mig finner, det Herr Majoren werkeligen beredt Fregattens förlust derigenom, at första Alternativet uti deß Ordres, eller öpna Sjöns hållande saknat åtlydnad, kännas skyldig af ägendom sin, så långt den kan förslå. hålla Kongl. Maj:t och Kronan skadeslös.
Af det som häremot anföres får jag om del ödmjukeligen anhålla, til den widare åtgärd beskaffenheten och min Embets-pligt kan fordra. Stockholm den 15 Julii 1791.
C. GUSTAF HUMBLE.
Häraf anhöll Majoren Hanson om del, til skriftelig förklarings afgifwande; derwid Advocat-Fiscalen wäl förmälte sig icke hafwa at erhindra, men tillika androg, at enär han uti deß afgifne Memorial funnit sig föranlåten yrka Majorens answarighet på sätt 28 Kongl. Sjö-Articlen föreskrifwer, han äfwen wore satt i nödwändighet, at til K:gl. Krigs-Hof-Rättens pröfning öfwerlemna, huruwida ställningen nu mera tillåter, at Majoren Hanson från Arrest är friad; hwaremot Major Hanson förnyade sin förra anhållan om del af det nu ingifne Memorialet, under förmodan, at förklaringen deröfwer skulle innefatta nog talande skäl til wederläggning, och den nu gjorde hemställningen således förswinna. — Parterne afträdde, och för dem, åter inkallade,
At Kongl. Krigs-Hof-Rätten bifaller det Majoren och Riddaren Hanson af Krigs-Fiscals-Embetets förberörde Memorial må undfå del til förklarings afgifwande på Fredagen den 22 i denna månad wid wite af Sex Riksdal. 32 ß, och upskjuter emedlertid med pröfningen, öfwer hwad Krigs-Fiscals-Embetet särskilt emot Major Hanson hemstält.
Eembets-Memorialet blef derefter Major Hanson tilstäldt. Afträdde. Ut supra.
In fidem Protocolli
G. Pisarsky.
Närwarande:
Ordföranden: Herr General-Lieutenanten m.m. Baron ZÖGE von MANTEUFFEL.
Ledamöterne: Herr Öfwersten och Riddaren af Kongl. Maj:ts Swärds-Orden HANS FALLSTEDT.
Herr Öfwersten m.m. SVEDENHJELM,
Herr Öfwerste-Lieutenanten m.m. Baron von DANCKVARDT,
Herr Justitiarien BREDENBERG.
Krigs-Fiscalen, Advocat-Fiscalen Humble war tilstädes.
S.D.
Wid nu erhållit företräde, upläste och aflemnade Majoren och Riddaren Hanson sin, genom Kongl. Krigs-Hof-Rättens beslut af den 15 i denna månad, infordrade skrifteliga förklaring öfwer Krigs-Fiscals-Embetets wid Flottornes ärender, uti då afgifwit Memorial, gjorde påstående om answar å Majoren, för deß förhållande, såsom Befälhafware å Swenska Örlogs-Fregatten Venus, hwilken den 1 Junii 1789 blef i Norrska Skärgården af Fiendtelige Skepp borttagen; lydande samma förklaring på sätt som följer:
"Då människjors företagande, äfwen de största och mäst lysande, ju merendels fullkomnas eller förekommas af tilfälligheter, hwilka hwar efter annan likwäl i sammanhang leda til eller ifrån föremålet, och man fölgakteligen, lika så litet en gärning af mycken wigt och nytta kan kallas berömlig eller stor innan werket nådt sin fullbordan, bör anse samma gärning för elak eller skadelig, blott derföre at den mißlyckats, fordrar ofelbart människors, Medborgares och Tjenstemäns rätt och säkerhet mera granlagenhet, än at personer för förmente brott och felaktigheter måga anses efter utgången af hwad dem Lagligen ålegat eller särskildt warit anbefaldt.
At fela är ju lika så mänskligt, som det är möjligt at, understödd af lycklige omständigheter, i en förrättnings werkställande öka antalet af händelser, hwilka til och med tilwinna sig beundran; men at wara brottslig i den grad, som ger rum för tillämpning af Lagar, hwilka stadga förlust af Lif, ära eller egendom, måtte otwifwelaktigt förutsätta en updagad ondska, sjelfrådighet eller åtminstone groft oförstånd, egenskaper, dem jag förmodar, och mit samwete med wißhet säger mig, aldrig kunna tilägnas mit förhållande, såsom Chef af Fregatten Venus, och hwilka wida mer skulle störa mit sinnes lugn, än häpnaden öfwer den swåraste bestraffning.
Icke deß mindre har Herr Advocat-Fiscalen Humble så riktat sin emot mig anstäldte Embets-talan, at, om jag wore brottslig i den mon mig tilwites, borde jag, efter den Lag han applicerar til dödsstraff fällas, och min egendom gå til skdans ersättande. Jag finner wäl, at Herr Advocat-Fiscalen trodt sig i akttaga all nödig försigtighet, i det han återhållit sig ifrån widare påstående, än Lagens tillämpning; men denna warsamhet, som Herr Advocat-Fiscalen förmodeligen ansedt nödig för egen räkning, skonar icke min heder, estimation och Credit i Samhället, sedan, utan at jag först fådt emottaga någre blidare anmärkningar emot mit förhållande, och deröfwer haft tilfälle mig förklara, han genast framträdt med hufwudsakeligt påstående i de alfwarsammaste och strängaste ordalag, åberopat Lag om dödsstraff och yrkat arrest å min person, genom hwilket, min wälfärd på det ömaste rörande påstående, Herr Advocat-Fiscalen så tydeligen ådagalagt deß mening wara, at få mig til det uti 28 §. af Kongl. Sjö-Articlarne stadgade answar bunden, at jag Herr Advocat-Fiscalens påstående i annat sinne icke wågar afse och mig deröfwer utlåta.
Långt ifrån den förmätenhet, som skulle jag tro mig hafwa i akttagit den enda, bästa och säkraste utwäg til Fregattens räddning, är jag fast mera bögd at föreställa mig andre i samma belägenhet mera rådige, i det ringaste lyckligare än jag; ja, jag will ej en gång twifla, at ju wid Fiendens uptäckande och andre tilfällen, en lika omtanka, precision och försiktighet, hwarmed Herr Advocat-Fiscalen nu behagar yttra sig öfwer min åtgärd, kunnat medfördt den önskeligaste werkan, om til äfwentyrs det öde ej hört mig til, at, genom en annan windens kastning, strömsättningar, andre Fiendens dispositioner wid olika företaganden af mig, jämte flere tilfälligheter, blifwa bragt i en lika äfwentyrlig förlägenhet å annat sätt och ställe. Men, ehwad jag än widare wille medgifwa: at jag icke förstått at urskilja rätta begrepet af mine Ordres, eller at werkställa dem: at jag med tilbörlig urskilgning icke afpaßat det ena eller andra af min åtgärd: at jag af förhastande wid så critiska ögnablick antingen icke rätt fattat hwad göras bordt, eller mindre fullkommeligen werkstäldt hwad jag gjordt; korteligen: at jag begått fel at försummelse, okunnoghet, eller, som är det samma, owetenhet; så tröstar mig dock mit hjerta, at hwarken af de emot mig anmärkte felaktigheter, eller mit förhållande i sit hela, kan utletas någon anledning, som skulle jag upsåteligen, af owilja, list eller arghet, försummat det som stådt i min magt til Fregattens och Besättningens frälsning; och det är på denna grund, som jag, med fägnad, at inför en så hög och uplyst Domstol få söka min oskulds förswar, i all ödmjukhet tilförser mig befrielse från Herr Advocat-Fiscalens påstående om arrest å min person, och at för öfrigt målet handteras med den granlagenhet, som min wälfärd och målets beskaffenhet Lagligen fordra.
Då för öfrigt min skyldighet är, at swara på Herr Advocat-Fiscalens slut-påstånde, bör jag, som icke inser hwad slutsats kunde göras af den utaf Herr Advocat-Fiscalen, twifwelsutan af bristande kännedom, anförde omständighet, som hade Rapporten icke förr än efter min hemkomst ifrån Fångenskapen blifwit afgifwen, ej utelemna den anmärkning, at utom berörde Rapport, har jag redan uti Augusti månad 1789 från Revel och i Maji månad 1790 ifrån Krimenschuck til Hans Kongl. Maj:t öfwer Warschau insändt underdånige Rapporter af enahanda innehåll.
Hwad angår sjelfwa saken, så gör Herr Advocat-Fiscalen sig mödan, at til generel pröfning hemställa; huruwida jag, efter de anledningar, som undersökningen och de i öfrigt företedde Handlingar lämna, fullgjordt alt hwad mig, ej mindre efter Författningarne än också de särskildte Escadre-Chefens meddelte Ordres, ålegat, eller något hufwudsakeligen på denna sidan finnes brista? Men som det emot Lag och Rättegångs-ordning ofelbart måtte wara stridande, at dömas kan i sådane ämnen, hwarom ej är utfördt, mindre utredt, och jag fölgakteligen uti Herr Advocat-Fiscalens Memorial, som tillika innefattar både angifwelse och slut-påstående, förmodar mig äga befrielse uti alt hwad emot mig ej blifwit uttryckeligen anmärkt, och jag fölgakteligen ingen anledning har at förklara eller wederlägga; så hoppas och anhåller jag ödmjukast, at Herr Advocat-Fiscalen Humbles slut-påstående måtte blifwa en oföränderlig basis för detta Embets-mål.
De omständigheter hwarwid Herr Advocat-Fiscalen fästat sin upmärksamhet, synas, samlade uti följande frågor, lämpeligast kunna til deras rätta beskaffenhet redas och utwecklas; neml.
1) Om den företedde Journalen äger witsord, samt huruwida mig åligger answar för det han icke blifwit genomdragen och med Lots-Contoirets Sigilll försedd?
Antingen måtte detta document til hela deß widd witsordas, eller blifwa aldeles utan witsord. Likwäl yttrar Herr Advocat-Fiscalen på en gång betänkelighet om Journalens egenskaper äro enlige med ändamålet efter 282 §. af det åberopade Reglementet, och åter antager Journalen, såsom en af mig witsordad berättelse, samt widare åberopar den samma til mit öfwertygande om begångit brott; det will säga: Journalen tjenar til mit fällande, icke til mit förswar, som dock Herr Advocat-Fiscalens Embets-pligt ej lär neka honom at hälst se, i fall jag eljest är obrottslig.
Om Journalen funnes oordentlig, oredig, eller maculerad, om ej ostridigt wore, at den blifwit hållen af den person honom föra bordt, deß stil och namn wäl kändt, och deßutom genom wittnen utom alt twifwelsmål försatt, saknades lika ostridigt Journalens nödiga egenskaper. Nu åter, då sådane omständigheter ej inträffa, och jämwäl flere Wittnen edeligen och enhälligt intygadt et och det samma, som i Journalen anföres, förmodar jag, at fullt witsord Journalen icke kan frånskiljas, om än, för underlåten formalitet at den samma genomdragen försegla, särskilt answar skulle träffa mig, eller bordt drabba Öfwer-Styrmannen, om han lefwadt. Annat är bristande formalitet, och annat felande realitet, til hwilket sednare af det förra ej synes med större skäl kunna slutas, än at et document förlorat sit wärde, som efter Lag bordt finnas, men ej finnes charteradt.
I öfrigt, och at denna Journal är et Öfwer-Styrmannens document, hwarföre han answarar, men icke Skepps-Chefen, och som han har at requirera, men ej Lots-Officeraren at ärbjuda, åberopas i ödmjukhet, at hela det 17:de Capitlet, ifrån och med den 272 §. til och med den 290 §., handlat om en Öfwer-Styrmans skyldigheter, hwaribland, enligt 282 §. tydeliga innehåll, räknas, at han, Öfwer-Styrmannen, uttager ifrån Lots-Contoiret en genomdragen och förseglad Journal; men hwarken i samma §. eller någon annan §. finnes, at Lots-Contoiret utan Requisition bör förse Styrmannen med en så qualificerad Journal, eller at Skepps-Chefen åligger härom draga försorg, hwadan ej eller något äfwentyr wid underlåtande häraf, blifwit Lots-Officern eller Skepps-Chefen förelagt, som det ej heller för Styrmannen finnes stadgadt. Styrmannens efterlåtenhet kan wäl icke ledas på Lots-Contoirets, bägges på Chefen; fölgakteligen, enär jag föreställer twänne Personer, och för en stund will synas, at jag begått fel i egenskap at Lots-Officer, måtte, emot all billighet, ehwad answar derpå än må följa, samma fel af Lots-Officern och Styrmannen ei komma mig til last, då fråga åt om mit förhållande såsom Skepps-Chef, och utom nyßnämde answar, som under Chefs-skapet ej haft härwid annat at i akttaga, än at Journalen rigtigt och ordenteligen fördes, ej synes kunna beläggas med högre plikt än förseelsen af Lots-Officern förtjente, hwilket likwäl skulle inträffa, om jag, såsom Skepps-Chef förlorade det witsord af Journalen, som en ordentelig och rigtigt förd Journal rätteligen tilkommer. En uti Kronans tjenst wan Öfwer-Styrman hade aldrig underlåtit oftanämnde formalité, och at denna underlåtenhet undfallit min upmärksamhet lärer ej förefalla besynnerligt, enär härwid considereras, at Fregattens armerande och klargöring blifwit af mig besörgd, och jag derwid haft all tid af nöden.
Deßutom och då af den wid Arméens Flottas Regements Krigs-Rätt hållne undersökning finnes, at Cadetten Winberg edeligen styrkt, det han, på Lieutenant Santessons befallning, som sjelf fördt Loggboken, ur den samma för hwarje dag, och icke på en gång, inskrifwit i Journalen, hwad som med deß stil, finnes i början infördt, och därjämte är updagadt, at Lieutenant Santesson sjelf skrifwit resten, så at Herr Advocat-Fiscalen Widegren å Embetets wägnar förklarat sig så mycket mindre yrka något ytterligare bewis härutinnan, som han wid genomseendet af Journalen icke funnit den samma innehålla andra eller olika uplysningar, än dem wittnen, och jag får tillägga, alla wittnen, afgifwit; så följer klarligen, at icke blott jag ensam witsordat Journalen, utan ock, at den genom en laga bewisning tilbörligen är worden styrkt. Mit Sigill, som å den samma saknas, hade mångfaldige gånger kunnat åsättas, och lika många gånger borttagas, om jag trodt det, oagtadt min närwaro, medföra så mycken säkerhet; i det ställe har jag, enär Lieutenant Santesson, då wi båda som krigsfångar träffades i Revel, för mig upwisade Journalen som bärgad, befalt honom den samma med sit Sigill och namn förse, för at icke belasta mig med några förebråelser, at hafwa welat dölja det minsta af hwad som under denna olyckliga Expedition förelupit.
2) Om genast Fredagen den 20 Maji wid inlupen underrättelse, at fyra fiendtelige skepp blifwit synlige under Schagern, Fregatten, efter Herr Advocat-Fiscalens tanka, bordt antaga jagt samt hålla öppen sjö, hwarmed lär menas Norrsjön, hälst, efter Sjömans-Coustume, det onekeligen är antaget, at Cattegat, der Fregatten då kryßade, och som hwarken är Skärgård eller Lotsmans farwatten, werkeligen är öpen sjö?
Swaret dependerar af mina Ordres och en rigtig definition af termen: antaga jagt, hwarom jag möjeligen kunde hafwa mig mißtagit, men bör til närmare skärskådande upgifwa mit begrep. Efter min tanka, kan man ej jaga, utan at för sig hafwa något object, hwarefter jagten anställes, och följakteligen ej jaga undan, innan någon förföljer, Contrarium häraf will blifwa det samma, som springa för skuggan och skjuta i wädret. Antaga jagt förstår jag således icke förr eller annorledes böra werkställas, än at segla undan, när en Fiende Seglar efter, som presupponerar wilja lefwerera bataille eller göra prise, hwilken ställning för Fregatten ej inföll förrän den 31 Maji, då jagten börjades af den fiendtlige Escadren, hwars cours de föregående dagar, dels ej kunde synas och dels ej utmärkte upsåt til jagt.
På detta begrep om jagt, relativt til mina Ordres, har mit förhållande helt och hållit warit grundat. Mina Ordres lyda, icke så: at wid först inlöpande tidning bör antaga jagt, eller löpa in i hamn, utan förehålla mig: at, i den nämnde händelsen, och i fall en öfwerlägsen styrka wore at befara, skulle, efter orda-lydelsen, kryßningen förrättas så, at Fregatten kunde med möjeligaste fördel taga jagt och komma undan, eller också, at altid någon af Swenska Hamnarne blefwo öpne hållna. Det war fölgakteligen icke lämnat i mit skjön, at, wid inlöpande anledningar til frugtan af en förestående jagt, genast löpa åt Norrsjön eller til Swensk hamn, utan skulle kryßningen continuera. Nu war det äfwen emot Ordres skridande, at kryßa annorstädes, än emellan Marstrand och Schagern samt deromkring, hwilket indeterminata ord, efter mit begrepp, ej medgifwer, at Fregatten bordt löpa längre til sjös eller åt Norrsjön, samt såmedelst eloigneras både från Swenska Hamnarne och kryßnings-linien, utan skulle kryßningen fullföljas, om icke på kryßnings-linien, dock deromkring, inom en sådan distance som swarade deremot; hwilken hufwud-principe om kryßnings-stationen, sådom lämpad efter kryßningars ändamål, mig ej eller war tilständigt frånträda samt gå til sjöß wid den i 3:dje puncten af Orderne omförmälte händelse, utan så bibehålla kryßnings-stationen, som wind och strömsättningar möjeligen tillät, för at, med i akttagande på en gång så af det ena som andra, wara i tilfälle at sluteligen taga der partie omständigheterne fordrade och möjeligen kunde efter mina Ordres widtagas.
Den underrättelsen, jag af preijade fartyg med skälig wißhet inhämtade, at de, den 29 Maji A M., under Schagern synlige fyra stycken stora Skepp, som liknade Krigsskepp, werkeligen woro Fiender, war äfwen just den, som, med bibehållande af sundt förnuft och redigt omdöme, borde hindra mig från det orimmeliga steg at taga jagt åt öpna Sjön eller Norrsjön, hälst af Journalen finnes, at Fregatten efter klocka nio, då underrättelsen blef mig lämnad af de preijade Skeppen, fants wara i öpna sjön på sin kryßnings-station, så at generale Coursen til Marstrand war, klockan Tolf på dagen, O.S.O. 4 O. 4 O., åtta Tyska mils distance. Fregattens då warande läge war således, enligit 1 §. af mine Ordres, emellan Schagern och Marstrand och deromkring, och således ostwart från Schagern; de fyra st. Skepp woro redan paßerade Wästwart om Fregatten, hwarförutan de icke kunnat wara synlige under Schagern; deßa fyra Skepp woro mer än tilräckelige, för at emellan Schagern och Norrska Wallen uptäcka til och med den minsta båt, som här mellan skulle paßera til och ifrån Norrsjön; det hade således icke warit at antaga jagt, som bemärker at undfly och undankomma en Fiende, då jag under min, efter Advocat-Fiscalens tanka, möjeliga flygt åt Norrsjön, nödwändigt skulle hafwa passerat emellan Schagern och Norrska Wallen, hwarest Fregatten nödwändigt af Fienden skulle uptäckas. Sjö-Chartan, endast betraktad af opartiske med eller utan Sjömans omdöme, lämnar därom det ojäfagtigaste witsord, och wisar at en sådan utwäg warit den säkraste för at upsöka Fienden. Det är derföre utan alt twifwelsmål, at jag, ifrån det ögnablecket, då underrättelsen wardt lämnad, at en öfwerlägesen Fiende blifwit synlig under Schagern, hwarken kunnat eller bordt söka någon Fregattens säkerhet medelst passerande där förbi, eller den wäg, där enda möjeligheten fants at träffa min Fiende. Herr Advocat-Fiscalen antager, at Fregatten, hwilken allmänt räknades för snart sagt den bästa Seglaren i Swenska Flottan, i, eller kanske meningen är, ur öpna sjön, ej skulle kunna injagas; jag känner icke af hwad anledning, eller hwilka upgifter sådant kan antagas för et så oswikeligt Axiome, at något Argument deraf kan ledas, och än mindre någon säker slutsats göras. Wäl kan jag intyga at Fregatten seglade snällt, men om den seglade bättre än alla fiendtlige Skeppen, kunde ej ännu wara kommit til någon människas kunskap, så wida tilfälle til jämförelse ännu icke inträffat, och hade ju altid blifwit et wågspel, at på denna Supposition grunda executionen af mine Ordres, då jag fast häldre bordt härom wara fullkomligen öfwertygad, som jag, i den händelse åt Norrsjön undflyckt skulle sökas, nödwändigt först skolat upsöka min Fiende, för at sedan undkomma. Detta försök, som efter sannolikhet icke lyckats, och hwartil mina Ordres ingen anledning gifwa, skulle med skäl hafwa ådragit mig upmärksamhet, hwarwid det enda jag kunde hafwa wunnit, synes bordt wäntas det lindrigare påstående, at af medlidande blifwa requirerad til Dårhuset. Det är också en sanning at om detta försök möjeligen kunnat lyckas, skulle sluteligen icke olika windar, strömar och kastbyar, neka mig en önskad utwäg, at under landet i hamnarne inkomma; men den tankan är fautive, at Fienden i slikt fall ej kunnat undgå, at ärfara lika hinder, så mycket mer, som det, hwilket hindrade mig at inkomma, och således undkomma, nödwändigt skulle befordra Fiendens afsigter; i anseende til hwilket alt, äfwen den argumentation förfaller, som skulle Fregattens injagande, genom deß lopp åt Norrsjön warit omöjelig, och jag icke bordt ens wågsamt lämna Fregatten på windarnes gunst, hälst jag efterfölgt Ordres, och någon dödelig ej kan förese windarnes kastning, som äfwen så wäl kan uteblifwa som infalla, och hwilket ej heller borde bry mig i den mon, at närmaste execution af undfångne Ordres skulle åsidosättas.
3) Om jag utan skälig orsak sökt hamn, och om jag werkstäldt detta försök emot Ordres, eller ock med mindre omtanka?
Det är förut å dagalagt, at jag försigtigtwis hwarken kunde eller borde löpa åt Norrsjön, utan at jag hållit öpna Sjön och continuerat kryßningen efter Ordres. När nu Norrsjön icke borde sökas, och winden jämwäl wägrade at fortsätta Coursen efter kryßnings-linien, men kryßningen skulle continueras, och mig ej war tillåtit at gå til hamn, hwad annat war til görandes, än at widtaga den Cours Fregatten ifrån Fiendens uptäckande gjordt på sidan, och således omkring kryßnings-stationen, under hwilken Cours, genom stiltie och strömsättningar, Fregatten, som befants å kryßnings-linien wid Fiendens uptäckande den 29 Maji, blifwit intil jagtens början, den 31 Maji, försatt några mil på sidan af linien? Kryßningen war ju fortsatt å det sätt omständigheterna tillåto, och flere Swenska Hamnar öpna.
Ofelbart war ock denna den enda utwäg at undkomma, och den enda möjeliga som återstod at försöka, hwarföre det ej synes skäligen kunna räknas mig til last at jag den omfattat, ehuru ej kan nekas at windarne denna årstiden ofta äro föränderlighet underkastade, dock icke altid och wanligen, som Herr Advocat-Fiscalen påstår, hwaraf skulle kunna slutas af Skepp denna årstiden, icke utan owanligen gynnande händelser, skulle kunna i Hamnarne inlöpa, då förfarenheten likwäl wittnar, at sådant inlöpande i synnerhet denna årstiden practiceras; hwaraf åter synesbat föränderliga windar äfwen så snart kunna inträffa til ens fördel, som twärtom.
Wi granskningen af min åtgärd af det nödwändiga beslutet at söka hamn, finner Herr Advocat-Fiscalen, at utförandet deraf ej skulle hafwa inträffat med en önskad ordning; en anmärkning så mycket mer owäntad; som det medgifwes, at min kryßnings-station bordt wara emellan Schagern och Marstrand och deromkring; det ordet deromkring, bewisar at kryßnings-stationen icke warit öfwergifwen. Det är och blir i alla tider en omöjelighet, at en kryßare möjeligen skulle kunna ständigt behålla et önskadt Läge; föränderlige windar, och i synnerhet stiltie och strömsättningar, af hwilka sednare Cattegatt i synnerhet är kändt, äro dertil oftast orsaken: likwäl kan det icke medgifwas at jag begifwit mig från min station, enär jag af sådane orsaker blifwit försatt, eller då jag med en gynnande wind, på några timmar åter kunnat passera den räta linien som i Chartan skulle kunna dragas emellan Schagern och Marstrand, hwilket alt kallas at kryßa deromkring. Journalen wisar icke at jag begifwit mig Sex á Sju mil derifrån, hwilket Herr Advocat-Fiscalen således orätt anmärkt. som will säga, at jag i sådant afseende gjordt Cours, som kunnat föra mig dit där jag icke bordt wara. Twärtom, Journalen wisar påtageligen, at det är under min föresatte kryßning den 30:de, som Labre Caultie, eller swag wind, och merendels stiltie, samt följakteligen strömsättning, om förorsakadt det af Herr Advocat-Fiscalen klandrade Fregattens läge.
Af Journalen finnes äfwen, at jag haft Sälö-Båk, som ligger wid inloppet til Kungshamn, ifrån mig, O.T.N. twå mil distance kl. 9 om morgonen samma dag, som Fienden började jaga; i följe hwaraf jag icke eller kunde mißtaga mig om Fregattens läge derifrån enär Fienden uptäktes, och at rätta behållne coursen eller genaste wägen til Kungshamn, där jag borde söka min retraite, war O.N.O., som också blifwit tagen. Det är en nog förunderlig sak, at sådant lägges mig til last, och at jag borde taga en omwäg, och styra O. ½ S. enärjag af en mångfaldig Fiende jagad, wißte och kände de genaste. Jag hade aldrig trodt mig behöfwa wisa, at i samma mohn som et afwikande göres från den rättaste eller genaste wägen, så förordsakas derigenom en större omwäg, som wil säga at distancen emellan ställen därigenom blifwit större. Som nu Fregattens fart nödwändigt skulle minska, om jag låtit styra närmare winden, så skulle, efter en alla tider erkänd Calcule, Fregatten, genom en tilökt distance och förminskad fart, nödwändigt hafwa sednare kommit under Landet, hwarest, som redan är bewist, föränderliga windar äfwen så lätt kunde utfalla til min fördel som twärtom. Imaginerar man sig härjämte den förföljande Fienden, och deß dispostion å båda flyglar, skulle jag hafwa blottstäldt Fregatten, i händelse af wind-förändring under landet, til min desavantage, som nu inträffade, om jag gjordt minsta omwäg och lämnadt Fienden tilfälle, at ensam göra den kortaste, hwarigenom jag under Landet skulle hafwa befunnit mig med Fienden äfwen under Fregattens lä, och således fått retraiten couperad til de öfrige inloppen långs landet Nordvart hän. När här tilkommer den märkeliga omständigheten, at jag hade Lotsar om bord för alla inloppen, hade den Lotsen, som skulle ledsaga Fregatten inn i Kongshamn, efter ungefär en timmas segling, uptäkt Landet och sina känningar, hwarefter han, som ledsagade, ensamt ägde göra förändring i Cours, om det, för at inlöpa i Kongshamn, funnits nödigt, och med bibehållande af Fregattens säkerhet, i afseende på den förföljande Fienden, kunnat werkställas. Närlagde Lotsarnes samfälte berättelse, Litt. A, afgifwen i Strömstad den 4de därpå följande Junii, å hwars trowärdighet ingen twifwel lär upstå, hälst de, som Lotsar, äro edswurne Män i Konungens tjenst, och denna deras berättelse instämmer i de hufwudsakeligaste delarne med de under Undersökningen wid Arméens Flottas Regements-Krigs-Rätt detta år, eller twänne år derefter, Edeligen afhörde wittnens berättelser, wittnar om omöjeligheten at å något ställe i Swenska hamnarne inlöpa, och upgifwer dertil som ordsak föränderliga windar, men intet mißtag i Coursen til Landets uptäckande. Jag skulle gärna undgå at wara widlyftigare, men på det at upgifter, som på uragtlåten försigtighet och wanlig Sjömans-praxis skola grunda sig, icke må ledas mig til last, måste jag påtageligen utreda, at Herr Advocat-Fiscalen, som medger sig ej hafwa ärfarenhet i Sjömanna-anstalter, mißtagit sig på tillämpningen af en wanlig praxis, den han nödwändigt allenast hördt omtalas, så wida han sjelf aldrig practicerat. Det är en med försigtighet enlig och wanlig Sjömans-praxis, at Sjömän, som, efter lång Cours, eller efter et långwarigt wistande i öpna Sjön, och således på längre tid icke haft landkänning, skola göra an Land at där upsöka inloppet til den önskade hamnen, prisa winden, som wil säga, at en högre Cours styres, än til äfwentyrs behöfts. Denna omwäg tages således för at icke äfwentyra komma för lågt under winden, och derigenom förlora tilfället, i hamnen inlöpa; til förekommande hwaraf, och som alla från Sjön kommande deßutom, under wäntan på Lots från landet, som oftast behöfwa ligga upbraßade, så är det en försigtighet, at widtaga denna anstalt, hwars fördel är påtagelig. Denna praxis är således olämpelig til min åtgärd, som icke kunde wara i owißhet om rättaste eller genaste wägen, och deßutom hade Lots om bord.
Til Kongl. Krigs-Hof-Rätten, om hwars insigt om rätta förloppet och händelsen med Fregatten Venus, jag ingalunda twiflar, hemställer jag ödmjukast, om icke jag nog tydeligen ådagalagt: at alla föreskrifter och ordres, at kryßa och undkomma fienden, blifwit werkstälde, så widt möjeligheten sådant tillåtit: at försök mißlyckats, ehuru allwarsamhet wid utförandet icke saknats: at alla sig företeende omständigheter blifwit gagnade som kunnat wara gynnande, och at jag således icke sielf wållat det mißöde, som träffat Fregatten, eller dertil lagt grund.
Ytterligare har Herr Advocat-Fiscalen medgifwit, at de särskildte händelser, hwilka genom afhörde wittnen edeligen blifwit bestyrkte, icke lämna anledning at tro, det Fregatten kunnat hinna längre up emot Christiania, och jaga undan, icke eller at Fregatten före ankringen kunnat längre i afseende på ström och kastwindar undanfly; likwäl förmenar Herr Advocat-Fiscalen, at 144 §. af ofwannämnde Sjö-Reglemente icke blifwit i akttagen, så at spring funnits på tågen och seglen beslagne med stotgarn, hwaraf upkommer
4de: Frågan: Om efter ankringen på et ställe, där jag med full öfwertygelse tilförsåg mig at äga all säkerhet, Fregatten nödwändigt likafullt bordt wara försedd med spring på tåget samt Seglen med stotgarn: om utrymme därtil warit öpet, innan jag af fienden öfwerraskades: om med iagttagande häraf, något til Fregattens räddning kunnat winnas, och om icke den af mig härtil gjorde anstalt, utan at jag sådant kunnat förese, mißlyckats? Af undersökningen finnes wara edeligen styrkte, at spring på tåget, blifwit befalt, som ej kunnat werkställas, jämte ordsaken därtil; och den af Herrar Officerare i Revel under Eds förbindelse underteknade berättelse, hwilken sedermera af den ännu lefwande Fändricken Edberg blifwit werkeligen med Ed fäst, wittnar, utom hwad Journalen härom förmäler, att, ehuru efter Danske Lotsens utsaga, ankringen skulle göras på Tjugusex famnars djupt watten, har likwäl djupleken befunnits wara Trettiosex famnar, där ankaret föll. Hade detta blifwit observeradt, innan anmärkningen gjordes om det försummade motivet, at med en Cabel, fästad på Boyen, för at få spring, så hade Herr Advocat-Fiscalen, som til äfwentyrs också har sig bekant, at Boy-rep, wanligen ej kapas längre än Tjugufem famnar, troligen, och utan swårighet kunnat sluta, at Boyen nödwändigt skulle wara så djupt under wattn-Horizonten, som differencen emellan Tjugufem och Trettiosex, och således, wid sådant förwarande, omöjeligt at werkställa efter ankringen, då spring först fants wara en nödwändighet; Hwarförutan i ödmjukhet åberopas så wäl min underdåniga Rapport, som mit anförande wid Lofl. Krigs-Rätten, hwaraf gunstigt kan intagas, både at jag icke utan skäl, wid yttersta nödfall, ansedt mig med Fregatt och folk böra njuta full säkerhet på en neutral Makts ankarsättning, och at, sedan fiendens upsåt genom attaque uptäcktes, någon möjelighet ej war öfrig at undkomma eller gå til segels, utan at med fienden närmare inträffa, som ock alla wittnen intygat; och lär så af det ena som andra nogsamt kunna dömmas, at jag ej utwalt en ställning, som lämnat fienden et ypperligt tilfälle at beskjuta Fregatten långskjeps, utan at tilfälligheter suivis förenat sig at härutinnan samt alt öfrigt göra all min omtanka och jämt öfwerhopade bemödande af de yttersta försöks upfinnande til intet. Sluteligen
5:o. Om jag i Färders-wik emot fienden förhållit mig med uturaktlåtande af Flaggens heder och de på denna sidan stadgade skyldigheter?
Wid granskningen häraf, och då Herr Advocat-Fiscalen påstår, at sedan jag inlupit i Färders-wik war föreställningen icke widare rimmelig at Fregatten kunde räddas, förekommer ofelbart frågan först, med hwad skäl jag inlopp i Färders-wik, och trodde Fregatt och folk der wara sauverade?
Nöden har ingen Lag: Jag war af fienden couperad i sjön, och af winden från Swenska hamnar. Mina Ordres woro icke stälte så, at Fregatten borde stanna under segel och afbida action, utan skulle hon taga jagt: en genom något oförsökt medel til räddning äfwentyrad action war således et påtageligt steg ifrån Ordres. Deßa ålägga i femte puncten mig owilkorligen, at för öfrigt wid alla påkommande tilfällen iakttaga, icke blott Reglementer och Förordningar, utan äfwen Conventioner; och hwilka skulle wäl härunder förstås, om icke Freds-Tractater, hwarigenom Magter ibland annat gjort hwarannan försäkrade om fred och säkerhet för omsesides personer och egendom i hwarandras Länder, hwarunder måtte begripas ej mindre strand än Land, så ock allmänt hos hyfsade Nationer, på et oryggeligt jus gentium grundadt krigsbruk, at en neutral Magt, twänne krigande lika förbunden, icke tillåter innom sin gränts den ena af deße emot den andra utöfwa fiendtligheter, utan at taga den lidandes partie för öfwergångne wåldsamheter?
Med fullkomlig kännedom af skyldigheten at wåga Action, om Fregatten haft sin Station å Krigs-Theatren, har jag, såsomt Officer och Skeps-Chef, trodt mig, genom et lika förhållande under en kryßning, wida skilgd från Krigs-Theatren, icke kunna utan äfwentyr, åtminstone förackt, röja en uppenbar okunnoghet om hwad i ofwannämnde afseende nog allmänt är kändt under namn af Krigsbruk, och som, efter min tanka, icke kan skiljas ifrån efterlefnad fordrande conventioner, måge de än innehålla, eller uttryckeligen ej omförmäla hwad som hälst, hwilket med Nationers bifall til inbördes säkerhet kan wara wedertagit. Således har jag, sannerligen skulle jag icke häpna om jag tagit wilse, just under den kraftigaste tilförsigt, at innom Dannemarks Landamären äga en owanskelig säkerhet, ankrat i Färders-wik, sedan, med Swenska hamnarnas förlorande, jag äfwen förlorat all precis föreskrift af mine ordres, och mina åtgärder således måst rättas efter sundt förnuft och hwad Orderne i förrberörde afseende föranleda, samt genom ankringen och seglens nedtagande, efter min tanka, tilräckeligen gifwit fienden tilkänna, at jag både kände et så wanligt krigs-bruk och detsamma iagttoge, som jag ock, efter det jag förklarades för krigsfånge, härom gjort tjenlig föreställning hos Ryska Escadre-Chefen, hwars swar aldeles intet stämde öfwerens med Herr Advocat-Fiscalens oblida yttrande, at jag företagit en orimmelighet, tjenande at öfwerskyla Fiendens än i mit sinne förhastade och til äfwentyrs icke af någon, utom Herr Advocat-Fiscalen, rättfärdigade tiltag.
Om Flaggens heder ej kunnat bibehållas utan upoffring af Skepp och Folk, så fruktar jag, at all min i bästa upsåt anwände omtanka, at undwika Action samt sauvera Fregatten och Besättningen, åtminstone pretentioner och möjeligheten at få den åter under brinnande krig, då desse redbarheter som bäst kunde behöfwas, bordt gifwa wika för hågen at med ståndaktighet i sjelfwa döden gå til och med omöjeligheter til mötes, och at jag följakteligen begått fel, i det, sedan attaque af Briggen war börjad, hela Escadren icke utan afseende på öfwerlägsenhet, Fregattens obeqwäma läge, med flere olycklige omständigheter, hwaraf ljusligen kunde slutas til utgången, bragtes i nödwändighet at anwända sin åtminstone sexdubbla styrka, at förmå till Flaggens nedstrykande och dyrt köpa sacrificen af Swenskt blod. Herr Advocat-Fiscalen föreställe sig at Fregatten oundgängeligen skulle af eldar i från twå skepp af Linien och twå Fregatter doubleras, och han skal lätt inse, at ifrån det ögnablicket, för rök och mörker, ehwad wind måtte hafwa blåst, Flaggens nedhalande ej förr kunnat sauvera qwarlefworne, än til äfwentyrs inga warit öfrige.
Men jag dristar än hysa den tanka, at Flaggen i rättan tid, blifwit nedhalad. Sjö-Reglementets af Herr Advocat-Fiscalen åberopad 143 §. förmår: at Skepp bör förswaras och Flaggen ej strykas så länge något hopp är om Skeppets conservation. Måtte Herr Advocat-Fiscalen hafwa upgifwit hwari detta hopp sig presenterade, sedan twå af fiendtlige Skeppen lagt bredsidorne til, Briggen lupit bakom, och de andre twänne Skeppen äfwen syntes löpa upp, samt et af de förstnämnde börjat skjuta, hwilket alt wittnen inför Kongl. Arméens Flottas Krigs-Rätt intygat. Jag har emedlertid swårt at det förmente hoppet wederlägga, då Herr Advocat-Fiscalen, i frågan om et nödigt förswar blifwit anwändt, endast hållit sig wid uprepande af hwad jag wid Undersökningen anfört, såsom skäl, hwarföre jag förmodat äga säkerhet i neutralt dominium, och hwilket uprepande, med den utlåtelse at Herr Advocat-Fiscalen ej finner skäl i mit anförande, icke innebär hwarken wederläggning af den utaf mig antagne principe, och än mindre bewisning, at manligt motstånd blifwit åsidosatt, medan ännu hopp syntes om Skeppets conservation.
Berörde §. ostympad, innehåller ock, jämte nyßnämde föreskrift, en annan af lika wigt, nemligen: at, om intet tillfälle är, at frälsa Besättningen och sätta Skeppet på grund, Chefen må gifwa sig, och ej onödigt upoffra människjor: Således hwilar hela §. på twänne föremål, det förra, at conservera Skeppet, och det andra at ej offra människor i oträngt mål. At Skeppet bordt sättas på grund och Besättningen såmedelst frälsas, tyckes ej wara Herr Advocat-Fiscalens mening: Jag finner åtminstone ingen anledning at det sättet undanrödja. Anses nu, hwilket jag förmodar för uplyst, at intet hopp återstod at Fregatten kunde frälsas, och hwilket Herr Advocat-Fiscalen ej eller torde ens efteråt inse; så war det tilfälle för handen, då Fregatten borde gifwa sig, efter det en öfwerlägsen styrka widtagit alla för en Örlogsman icke okända steg at werkeligen utöfwa fiendtligheter, och dem äfwen så wida påbegynt, at en Brigg, änskönt obetydlig i jämförelse til en Fregatte, likwäl et Fartyg om Tjugutwå stycken tjugufyra-pundige Canoner af Escadern, så ock en Fregatt börjat skjuta; Saken hänger fölgakteligen på frågan; Huru länge och til hwad förlust en swagare Örlogsman må upbära fiendtligheter af den starkare? J denna omständighet torde företeende af något förordnande eller wiß regel blifwa för Herr Advocat-Fiscalen tidspillande. Jag emedlertid ej annat föreställa mig, än at, då hoppet förswunnit at förmå conservera Skeppet, intet til Konungens och Rikets heder och gagn kan uträttas, är, då Chefen åligger ytterligare den förbindelsen at spara människo-lif från onödig och frugtlös förspillan, och hwarwid ej kan göras räkning på antalet genom et otjenligt mandoms försök, antingen Tio eller Hundrade eller flere blifwit upoffrade, den tid-punct inne då Flaggen må strykas.
Denna Opinion har jag fölgt. Jag har mött wåld med wåld, så långt jag sett någon nytta genom fiendens förlust efter jugerad möjelighet kunna winnas, och derföre har jag efter läge och omständigheter emottagit Briggen lika fiendteligen han Fregatten anvanceradt, til deß Chefs-Skeppet intagit position at, jämte den Fregatte som bewisligen skjutit, äfwen gifwa skott, och för hwilken ordsak Briggen, efter hwad wittnen likaledes bestyrkt, drejade om och drog sig tilbaka, lemnade öpning för de större Skeppens Batterier. Om Briggen icke deß mindre, efter hwad Herr Advocat-Fiscalen slutar, kan tiläggas någon heder för det han underhållit affaire emot en Fregatt af den betydenhet, måtte den ofelbart wara afklädd i och med det samma Briggen retirerade.
Främmande ämnen hafwa aldrig förmått leda mig på irrning uti mina göromål. Det föreföll mig ej främmande, at söka yttersta sättet til räddning, och när hoppet derom öfwergifwit ej allenast mig utan ock öfrige Officerarne, hwilkas råd i en så Critisk ställning af mig inhämtades, trodde jag mig upfylla min undersåteliga och medborgerliga pligt som aldrabäst, då jag, när ej widare återstod än calculera på manskapets afgång, lät nedhala Flaggen så snart twänne Örlogsmän, icke, som Herr Advocat-Fiscalen, emot Handlingar och wittnens berättelser, säger, på långt, utan på nära håll, at Fregattens kulor gingo öfwer dem, gjort sig redo, at gifwa Fregatten deras Lag, och ej annat jag förstår, således blifwit satte i behof at bidraga til det som Herr Advocat-Fiscalen anser med alt skäl kunna tiläggas Briggen ensam, på et sätt, som wist icke skulle bereda Swenska Flaggans heder, och gifwa witsord om et från denna sidan wanligt motstånd; hwilken Briggen förundte heder, om den från Ryska sidan mögeligen kunde begäras, närmare i det fallet tjenar för bewis, huru man retirerande kan göra prise.
Bilagan Lit. B. wisar med full wißhet, at Capitaine Crown, som commenderade Briggen, och som i synnerhet skulle wara den som borde complimentera Herr Advocat-Fiscalen för den Complaisance han haft, at inför den Högsta Militaire Domstolens härstädes icke utan Eloquence förete, det Briggen med skäl tilägnas den hedern ensamt at hafwa bidragit til det, som jag bewist endast böra ledas på hela fiendteliga Escadren, ens icke drömt om en sådan möjelighet, än mindre af falska upgifter, i Tyska eller andre Gazetter, welat draga någon slutfölgd för at smickra någon sin vanité. Af hwad han således redan declarerat, synes kunna slutas, at han äfwen af Herr Advocat-Fiscalens delicatesse i frågan om Swenska Flaggans heder icke lärer sig begagna, om ock denne Herr Advocat-Fiscalens oförwäntade upgift äfwen skulle blifwa införd i Hamburgiske Allgemeine Zeitung och Alltonaiske Mercurius.
I anledning af hwad jag nu haft äran anföra, jämte hwad undersökningen och Handlingarne widare innehålla, förmodar jag i största ödmjukhet Höglofl. Kongl. Krigs Hof-Rätten uplyst lärer pröfwa, huru som Herr Advocat-Fiscalen Humble otjänligen til kränkning för min heder, credit och wälfärd, åsatt Målet en hårdare, Lif och egendom rörande rubrique, än mit förhållande i alla afseenden förtjent, samt, då jag för öfrigt hoppas fullkomligen hafwa mig justifierat, rättwisligen tillägga mig ej allenast hufwudsakelig befrielse så ifrån det mindre som betydeligare hwaruti jag förmenes hafwa mina skyldigheter eftersatt, utan ock den uprättelse af Herr Advocat-Fiscalen som finnes swarande emot hans hårda tilmälen och mit därigenom tilskyndade lidande.
Likasom jag ödmjukast förbehåller mig del af Herr Advocat-Fiscalens widare anförande. Stockholm, den 23 Julii 1791.
Magnus Hanson.
Til underdånigst fullgörande af Höglofl. Collegii ordres, får beklageligen härmedelst lemna en ganska obehagelig Rapport, underskrifwen af Nio stycken i dag hitlomne [!] Lotsar; så lydande; nemligen
Sedan wi den 11te nästwekne Maji utgådt från Götheborgs Revier, med Örlogs-Fregatten Venus, som Commenderades af Majoren och Riddaren Wälborne Herr Magnus Hanson, kommo wi til sjöß samma dags afton, samt några dagar kryssadt Schagerrack Nordvest-wardt, tils den 31sta passato, eller Pingesdags morgon klockan Sju. Då wi woro, med Ostl. och O.S.O. wind styf Coultie helt nära under Swenska wallen, emellan Kongshamn och Gullholmen; at wi woro nödsakade wända til Sjöß Sydvest-wardt öfwer, winden dragit sig mer och mer Sydl. med en tjock tökn eller dimba, samt tiltagande Coultie: Klockan Ett efter middag fådt sikte på en bewäpnad Brigg helt nära, som sköt twänne skott, samt i och med detsamma fyra stycken Fregatter, hwaraf wid närmare eller sednare underrättelse twänne woro Rangskepp; deße kommo alla med full wind Cattegatt ut, utan at gifwa oß någon tid at dem betrackta; så fort som Briggen skutit, så dräywändes med wår Fregatte, samt tilsattes lä-seglen och bramseglen samt styrdes Ost och Ö.N.O. hän, i tanka at upligga någon Swensk hamn; men ju närmare wi kommo wallen, ju mera lopp winden Ostl. och O.N.O. samt stillnadt, at wi endast kunde ligga längs wallen, bida wind Nordwardt hän, hälst wi ej wågade wända Sydost-wardt, för at ej falla Fienden i händer. Klockan Tolf fådt Ferders Fyr i sikte. Klockan Twå om morgonen den 1sta Junii fådt Lots om bord, som brackt oß Christiania-fjerden in, tils midt emot Cönsberg wid Saltwerket, hwarest woro nödsakade låta ankar gå, förmedelst stilt, och at ej drifwa med Strömmen ut; klockan Sju ungefär samma morgon kom förutomrörde Brigg samt de öfrige fyra stycken Örlogsskepp med fulla Segel och Sydwäst wind, seglande åt oß; hos oß continuerade stiltie, hwilket så snart de kommo oß nära, äfwen träffade dem; Briggen kom ungefär klockan Sju om morgonen så när, at han oß beskjuta kunde, och sköt et skott, som beswarades med et eller twå; emedlertid begynte Briggen attaquen, då emedlertid de öfrige Örlogs-Skeppen genom boxerande kommo up, och kringrände oß på alla sidor under en continuerlig Eld, och blefwo wi dem intet skyldige, ty ehuru wi som Lotsar, ej woro uti syslosättande häraf, så hade deß större tilfälle, beundra en tapperhet, som lyste ifrån så högre til lägre, och blefwo Ryssarne intet skyldige, ehuru mångdubblade de woro i styrka och antal; detta påstod ungefär i twänne timmar, utom at någon Man oß wetterligen blef blesserad eller skadad; Omsidor af hwad ordsak är oß obekaut [!], sammankallade Herr Majoren och Riddaren Hanson Öfwer- och Under-Officerare, och tilfrågade, om de wille längre slåß emot en öfwerlägse fiende, eller hwad de rådde til; hwilket beslut af oß ej hördes, widare än om någon möjelighet sågs at segra eller slå sig lös, så woro de alla färdige, at häldre upoffra Lif och blod än gifwa sig fångne, men som detta war en ren omöjelighet, så blef resolverat at stryka Flaggan, och gifwa sig fångne med Skepp och folk; då genast et hurra eller Segerrop af Ryska Skeppen hördes; Wi nio stycken Lotsar begärte då, at få chapera med Norrska Lotsen, som icke allenast bewiljades, utan äfwen påskyndades. Alt detta är en sanning, som efter wårt bästa minne, wett och samwete intygas kan; bekräftas af Strömstad den 4de Junii 1789.
| Sven Ericsson, Lots för Strömstad. | Olof Olsson, Lots för Dyngö. |
| Jacob Pehrsson, Lots för Lysekihl. | Christopher Andersson, Lots för Gullholmen. |
| Tornbjörn Nilsson, Lots för Klädesholmen. | Olof Nilsson, Lots för Börö. |
| Nils Corneliusson, Lots för Wrangön. | Johan Beckman, Lots för Falkenberg. |
| Anders Gunnarsson, Lots för Kärringön. |
Strömstads Lots-Contoir den 4de Junii 1789.
Phal. Christman.
At föregående Afskrift är likalydande med den til Kongl. Amiralitets-Collegium insände, och uti Kongl. General Sjö-Milice Contoirets Archivo förwarade Original-Rapport, intygar
O. Kullberg,
Actuarie och Regist. i Kgl. Gen.
Sjö-Mil. Cont.
Afskrift af et Bref ifrån Herr Hof-Junkaren och Kongl. Secreteraren Jennings, til Herr Stats-Secreteraren Franc, dat. St. Pettersburg den 8/19 Febr. 1791. *)
Cette lettre Vous sera remise par Mr le Major Hanson. - - Il est inquiet sur les bruits qui se sont repandus en Suède relativement à la prise de la Fregatte La Venus qu'il commandoit, et sur l'impression qui en a pu resulter dans l'esprit du Roi.
Ces Bruits ont été accredités par les faux rapports, qu'on a lus dans les Gazettes tonchant cette affaire, et qui portoient que la Venus avoit été prise par un Cutter &c. - - Je dois à Mr Hanson et à la verité, de Vons marquer ce que j'ai entendu dire ici à Mr Crovn lui même à se sujet: "Mr Hanson n'a point baisé pavillon devant mon Cutter, me disoit il, c'est une fausse assertion des Gazettes. Mr Hanson avec la Fregatte qu'il montoit, m'eut flambé moi et dix autres Cutters avec le mien. Il n'a cédé qu' à la force supérieure de l'Escadre qui l'entouroit: et sans la venne de cette Escadre, il n'eut pas manqué de me couler à fonds." - - Je sonhaite que ces paroles, dont je garrantis l'autenticité, servent à maintenir sur le compte de Mr Hanson l'opinion qui lui est due.
Jennings.
Denna Afskrift wara lika lydande med Originalet, intygar
von Brinckman,
Konungens Secreterare i Deß Cabinett för Utrikes Brefwäxlingen.
Efter upläsandet häraf, anhölt Advocat-Fiscalen Humble å Embetets wägnar, at, til bemötande af de icke förut under rättegången i detta Mål upgifne omständigheter, som Majoren i ofwanberörde förklaring anfördt, af den samma undfå behörig del; hwilket icke wägras kunde; Och hwarefter Majoren Hanson afträdde, Ut supra
In fidem Protocolli,
Henr. Argillander.
Detta Bref blir Herr Stats-Secreteraren öfwerlemnadt af Major Hanson. Han är orolig öfwer de rykten, som utbredt sig i Swerige, angående eröfrandet af den af honom förda Fregatten Venus, i synnerhet öfwer det intryck desamme kunnat göra hos Konungen.
Deßa rykten hafwa upkommit af de falska berättelser man läst i Avisorna, enligt hwilka Venus blifwit tagen af en Cutter &c: Jag är skyldig Major Hanson och sanningen, at tilkännagifwa hwad jag här hört säjas af Herr Crovn sjelf, angående den saken: "Major Hanson har icke strukit flagg för min Cutter, har han sagt mig, det är et falskt föregifwande i Avisorna. Med den Fregatt, som Major Hanson förde, hade han med eld och lågor öfwerhölgt min Cutter och tio sådana til. - Han har icke gifwit wika, utan för den honom omgifwande Escadrens öfwerlägsna styrka; och så framt denne Escadern icke framkommit, hade han skjutit mig i sank." Jag önskar at deßa ord, för hwars tilförlitelighet jag går i borgen, måtte tjäna at om Major Hanson bibehålla den goda tanka, som han förtjänar.
Jennings.
Ordföranden: Herr General-Lieutenanten, m.m. Baron Zöge von Manteuffel.
Ledamöterne: Herr Öfwersten m.m. Fahlstedt.
Herr Öfwersten m.m. Svedenhjelm.
Herr Majoren Uggla
Herr Öfwerste-Lieutenanten m.m. Baron von Danckvardt.
Herr Justitiarien Bredenberg.
Krigs-Fiscalen, Advocat-Fiscalen Humble war tilstädes.
S.D.
Under gagnande af sin bewarade rättighet på sätt Protocollet för den 23 i denna månad innefattar, upläste och inlemnade Advocat-Fiscalen Humble, sedan Majoren och Riddaren Hanson, efter kallelse fådt företräda, skriftelige påminnelser wid bemälte Majors afgifne Förklaring uti det honom rörande Mål, så lydande: -- Ödmjukt Memorial: Af Herr Majoren och Riddaren Hansons allmänna Anmärkning uti deß öfwer mit Embetes påstående afgifne Förklaring, at utgången af anbefalte wärf och ärender, merendels beror på tilfälligheter, kan med tillämpning å i fråga warande ämne någon annan slutsats ej skäligen hämtas, än, som skulle et blindt öde ensamt wållat förlusten af Fregatten Venus, den ingen mänskelig försigtighet i en sådan ställning möjeligen skal kunnat förekomma.
Människors, Medborgares och Tjenstemäns rätt och säkerhet skal således, efter Herr Majorens tanka fordra mera granlagenhet, än at de må anses efter utgången af hwad dem ålegat eller blifwit befalt. Wilkorligtwis medgifwes detta yttrande; men lika så säkert det är, at oförsedde händelser ofta kunna hindra werkställigheten af det båst [!] beredda ärende, lika så ostridigt finnes det äfwen, at underlåtenhet af hwad iagttagas bör, jemte bristande nödig försigtighet wid utförandet, än oftare grunda en mindre gynnande utgång, hwilken i sådant fall, såsom derå endast beroende, måste råknas [!] den werkställande til last; Och ifrån denna syne-punct ensamt har jag granskat Herr Majoren Hansons åtgärd, såsom Befälhafware å nämde Fregatt, då den wardt af Fienden eröfrad, med fullkomlig öfwertygelse, at händelsen inträffat såsom en fölgd af werkeliga fel och mißtag, om det som göras bordt och kunnat uträttas, men aldeles icke igenom något blindt öde wållad. Denna öfwertygelse har jag grundat å flere fulltygande skjäl och omständigheter, så at åtgärden icke torde finnas någon mans säkerhet störande, utan twärtom rättmätigt beifrande sådane fel, som medfört de betydeligaste fölgder.
Wid utförandet af detta Mål, tror Herr Majoren dernäst, at jag förhastat min Ämbets åtgärd, då slutpåståender utan föregående Anmärkningar blifwit afgifne: Efter Kongl. Maj:ts faststälte Rättegångs-Ordning och i synnerhet 20 och 28 §.§. är denna Rättegång handhafd. Genom den håldne undersökningen, och de derwid samt sedermera yppade frågor, har Herr Majoren nog ägt tilfälle at inse, hwad som räknades honom til last och fordrade deß förswar. På den sidan har Herr Majoren ej heller saknat all önskad rättighet at förete alt hwad han anser leda til sit urskuldande. Under deuna [!] skriftwäxling är ej heller nekat Herr Majoren tilfälle at göra nödige anförander, så at deß klagan i detta fallet icke förtjenar afseende, så wida ingen äskad Rättegångs-förmon blifwit betagen, utan til Herr Majorens fördel, med gagnande deraf, Målets skyndosamma slut, i laglig ordning warit föremål.
Å den Rapport, som Herr Majoren Hanson efter sin hemkomst från fångeskapen underdånigst aflemnat, är befalning om Krigs-Fiscals-Embetets handläggning teknad. Om flere blifwit afgifne werkar lika. De fordra icke min kännedom; Och Högl. Kgl. Krigs Hof-Rätten torde finna den göra tilfyllest, som blifwit til granskning öfwerlemnad.
Långt ifrån, at til någon allmän pröfning hemställa, huruwida Herr Majoren Hanson fullgjordt alt hwad honom efter Författningarne och särskilte Ordres ålegat, eller något derutinnan finnes brustit, har jag tydeligen omnämdt de fel, som jag ansedt böra komma honom til last, hwilket mit afgifne påstående nogsamt innefattar, utan at något twetydigt begrepp deraf skäligen kan hämtas, at jag förklarat sådant böra förekomma til granskning, nemligen i den ordning, de gjorde anmärkningarne uti påståendet dertil kunna föranleda, hwilka wißt af mig oförändrade skola utgöra grunden för denne i detta fallet stadgade Embets-talan, så at Herr Majoren fölgakteligen för ingen del skal sakna deraf en ordentelig upgift med alla deß nödiga omständigheter.
Nog widlyftigt söker Herr Majoren Hanson, at ådagalägga det den företedde Journalen funnits ordentelig, redig, genom wittnen styrkt, och med et ord innefattar påbudne egenskaper.
Den hade kunnat blifwa ännu mycket redigare, då det berodt å den förande, at så ofta han behagat göra ändringar. Reglementets påbud om Lots-Contoirets Sigill är icke syftande å någon formalité utan werkelig reelité, så wida denna åtgärd hindrar, at kunna borttaga det som en gång blifwit inskrifwit, eller at rätta Anmärkningarne för föregående dagarne, efter de sednares händelser. De böra hämtas ifrån Loggtaflan efter wakthafwande Officerarens Attestatum, och för hwarje dag inskrifwas. Då detta blir werkstält enligt Reglementets föreskrift och Lots-Contoirets efter genomdrägning åsatte Sigill, hindrar all senare rättelse, som ej blifwer synbar: Så winner detta Documentet de egenskaper som fordras och kan tjena til bewis i förekommande ämnen, och blifwer en Controll i flere afseender, likmätigt ändamålet med deß inrättning. J följe häraf är det å ena sidan ostridigt, at Sigillets åsättande icke kan anses för någon så beskaffad formalité, som icke utgör något wäsenteligit ändamål i det hela, och å den andra, at underlåtenheten af detta påbud innefattar et straffbart fel. Jag medgifwer, at framledne Lieutenanten Santesson bordt af Herr Majoren requirera detta Document och har aldrig sådant bestridt. Men då han felade, hwem skulle rätta hans fel? Jo, Herr Majoren Hanson, hwilken i egenskap af Lots-Officer, icke kunde undgå den kännedom, at ingen Journal från Contoiret blifwit uttagen, och såsom Chef borde tilse, at deß underhafwande fullgjorde deras skyldigheter så i et som annat afseende. Detta har ostridigt fordrat Herr Majorens pligt, och om än Reglementets föreskrift i detta fallet af någon owäldug kunde jemföras med påbudet om Handlingars charterande, woro likwäl underlåtenheten et fel desto mera betydeligit, som Journalen rätteligen förd jemwäl innefattar en verification för Upbördsmannen, så at den icke må med slarfwighet eller försummelse lämnas. Anmärkningen, at det hade berodt å Herr Majoren wid flere tilfällen åsätta Sigillet, wisar endast at mißbruk kunnat ske, och warit lättade derigenom, at twärt emot Reglementets föreskrift, Sigill ej funnits wid Lots-Contoiret, som på intet sätt rättwist granskat, rättfärdigar det, hwilket nu inträffat, så wida det måste blifwa derwid, at et påbudit och anbefalt steg härigenom werkeligen blifwit lemnat utan afseende.
Den gjorde slutsatsen, at detta Document, som med iagttagande af wederbörlig åtgärd i och för sig sjelf, utom andra tilkomne inständigheter innefattat lagliga bewis, nu mera icke kan granskas annorledes än efter det witsord, som Herr Majoren det lemnat, och andra gifne intygander kunna styrka, torde således finnas på lagliga skjäl wara grundad.
Mit yttrande, det Herr Majoren, efter erhållne underrättelser, at Fiendtelige Skepp och öfwerlägsen styrka snarast war at wänta, bordt inrätta sin kryßning på sätt Ordrerne föreskrifwa, samt hålla öppen Sjö, torde blifwa mindre orimmeligit än Herr Majoreu [!] det ansedt, då det förekommer til rättwis granskning. Förblandas icke tiderna, då efter mit påstående berörde Ordres bordt iagttagas, och blir icke den särskilt åberopade strömsättningen nog kraftig, at ensamt bringa Fregatten Venus ifrån Skagen eller Marstrand til 4 mil W.S.W. från Kongshamn, så tyckes den minst seende kunna finna, at Herr Majoren ej behöft ställa sig i den belägenhet, at söka sin fiende för at komma til Nordsjön, den han tror mig egenteligen med öpna Sjön mena. Låt så wara; Och Herr Majoren torde kan hända nu mera finna lämpeligit, at anse denna öfwertygelse öfwerensstämmande med oftanämde Ordres. De innefatta förebindelse för Herr Majoren, at underrätta sig af Skepp från ömse sidor kommande, om några Fiendtelige woro i sjön. Denna är sökt och erhållen, med wißhet derjemte, at styrkan deraf wardt öfwerlägsen, så at Fregatten deremot ej kunde opponeras. Utan, at efter Herr Majorens yttrande, springa för skuggan eller skjuta i wädret, fordrade denna underrättelsen ostridigt iagttagandet af befallningen, at förrätta kryßningen så, at Fregatten med möjeligaste fördel kunde taga jagt. J brist deraf, eller at nyttja ordalagen i annor händelse, skulle ordningen på det sätt följas, at någon af Swenska hamnarne woro öpna. Jag slutar häraf, förmodeligen utan mißtag, at jagten skulle skje åt öpna Sjön, då omständigheterne så fordrade och ej förr, men i alla fall borde möjeligheten at häraf sig begagna icke försummas eller underlåtas. Den tiden wardt redan inne, at Hert [!] Majoren borde befara öfwerlägsen styrka eller fiendtelig öfwermagt, hwars afsigt ej kunde förekomma Herr Mejoren [!] twätydig, utan twärtom nog begripeligit, at den icke lemnade, hwarken at gifwa Bataille eller jaga, om tilfälle dertil lemnades. Det war ej heller okunnogt, at Fienden skulle ankomma från Sundet; och i denna ställningen tyckes icke något widlyftigt bewis af nöden, til ådagaläggande deraf, at Herr Majoren för ingen del förrättat kryßningen så, at han med största fördelen kunde taga jagt, då han, under skygd af det indeterminativa ordet deromkring, begifwit sig 8 Tyska mil från kryßnings-stationen och det stället, hwarifrån ingen Fiende kunnat hindra honom, från Sundet kommande, at hafwa en oswikelig retraite til öpna sjön; Och om för öfrigt detta afstånd i all annor händelse ej skulle kunna anses för afwikande från det stadgade stället, förtjenar det nu så mycket mera afseende, som ingen Sjöman lärer godkänna det såsom fördelaktigast, hwarifrån jagt kunde göras, då Fienden på sätt redan är nämndt, wäntades från Sundet. Anses nu äfwen Cattegat, efter Herr Majorens tanka för öppen sjö, så wisar ju åtgärden, genom styrningen åt Kungshamn ostridigt, at Herr Majoren för ingen del welat omfatta första Alternativet af sine Ordres, utan twärtom genom alla widtagne anstalter lagt den sanningen å daga, at han, i händelse af anfall, endast haft för afsigt at söka hamn. Journalen wisar, at så snart Fienden uptäktes, styrdes Cours O. N. O. directe på på [!] Kungshamn, och således icke åt öppna Sjön. Efter mißlyckat försök, at der inlöpa, följes Landet längs åt, den ena Hamnen efter den andra. Förstnemde befallning, såsom den säkraste, är således efter alla anledningar icke ens påtänkt; Så wida för et ögnablick det kunde medgifwas, at Fregatten, oansedt alla wederbörligen iakttagne steg, likwäl, för at komma til Norrsjön, nödwändigt behöft träffa någotdera af de fiendtliga Skeppen eller mindre Fartygen, och med dem göra affaire, så torde ej heller detta medfört et oundwikeligit äfwentyr. Utan at i detta fallet styrka min öfwertygelse med de händelser, som erfarenheten på denna sidan kunnat förete, synes sjelfwa sakens natur medgifwa, at en Bataille, underhållen en retraite med Bramsegels Cultie och en snäll seglare, icke warit för wågsam. At Fregatten Venus, efter afgifne Rapporter af den som förut warit Chef och agerat, utan at jemföra den med någon annan, endast af den fart hon i hwarje wagt med olika cultie kunnat göra, blifwit räknad ibland de snällare Seglare, är ostridigt, och at den äfwen funnits äga sådane förmåner i nu warande händer, torde tilfälligheterne hafwa lemnat utan motsats. Skada, om den wid denna enda händelse warit sig olik, eller åtminstone icke så säker, at man dristat derå sig förlika, utan trodt skäl finnas, blott i brist af jemförelse med Fiendens Skepp, at anse en dylik åtgärd, såsom innefattande en otilbörlig wågsamhet.
Förswaret deraf, at ingen önskad ordning eller något bristande iakttagande af hwad som bordt åtgöras, hindrat Fregattens inlöpande i Kongshamnen, kan jag ej heller finna rättwis anledning at godkänna. At den räta linea emellan 2:ne gifna puncter är den genaste må otwungit erkännas såsom et Axiom; men om altid den genaste är den bästa, derom torde med mycket fog, twifwelsmål kunna tillåtas. J fölgd häraf, och då Herr Majoren aldrig, utan med en stående wind eller mera förändring deraf til Wäst kunnat genom följande af den genaste wägen inlöpa och winden redan begynt wisa sig åt den Osteliga sidan, samt Herr Majoren desutom, genom styrningen af Ost halft Syd icke äfwentyrat, ehwad förändring som sedermera inträffade, då ifrån kl. 1 til 4 kunnat göras 4 a 5 knops fart, och Fregatten dermed då redan warit så nära under landet, at inga ytterligare hinder kunnat utestänga den ifrån hamnen, hwilka icke i lika afseende skulle warit Fienden til skada; så tyckes åtgärden, at genom en så beskaffad cours något mera närmas sin fiende, wißt icke medfört wåda, då man genast genom ändring af berörde cours by the vind återwunnit det, som i början tyckes wara förlorat.
Wid beswarandet af påståendet, at Fregatten ej bordt anckra, utan med iakttagande af påbudne försigtighets steg, då den wardt Fienden så nära, samt bredsidan åt den wänd, synes wäl Herr Majoren til en den wilja urskulda, äfwen detta förhållande, af andragne förmente skäl, men slutar likwäl med åberopande af sin fattade grundsats, at inom Neutral Magts Dominium från anfall wara fredad, som denna underlåtenhet skal wållat; Det må utan widare skriftwäxling i denna delen bero af Herrar Sjömäns omdömme, huruwida det icke warit möjeligit, at wända bredsidan af Fregatten til fienden, endast derföre, at den icke låg nog styft i tåget. Andra utwägar i detta fallet tyckes på flere sätt kunnat upfinns, och ehuru Sjö-metien i deß utöfning mig icke tilkommer, så, at jag bör upgifwa alla de sätt, som wid hwarje händelse bordt och kunnat iagttagas, anser jag likwäl för gifwit, at om detta warit ändamålet före, under och efter ankringen, och man förut i rätter ordning om splitsens beskaffenhet ägt nödig kundskap, hade den upgifne ordsaken icke wållat et oöfwerwinnerligt hinder, utan Fregatten kunnat så manoeuvreras, at den kommit i ställning, med mera eftertryck afwisa den fiendteliga Cutter-Briggen, än som werkeligen skedt. Yppas åter frågan på det sätt, at Herr Majoren, i stöd af Neutralitets-rättigheterne icke trodt någre förswars-anstalter wara af nöden, och fördenskull ej widtagit eller påtänkt något i denna wägen, utan med fullkomlig öfwertygelse om säkerhet å detta stället, lemnat altsammans; Så, och utan at ingå uti någon slags granskning, huruwida denna förmodan kan äga mer eller mindre grund, hwilket är wida skilgdt från min anbefalte Ämbets åtgjärd, annorledes, än deräst den ensamt kunde finnas nog talande, til urskuldande af Herr Majorens tagne steg och underlåtne wederbörliga förswar, finner jag likwäl af Fiendens upförande icke något, som kunde gifwa skälig anledning til denna slutsats, ty det det [!] är ostridigt, at Fienden förfölgde med lika ifwer hela tiden, äfwen sedan Fregatten avancerat inom Färder; At Cutter-Briggen, så snart någon möjelighet wisade sig at kunna träffa, begynde skjuta och at rangering til Bataille wardt widtagen; alt detta fulltygade nogsamt, at Fienden icke hade för syftemål, at lämpa sig efter nämde förmodan, eller göra afseende å Neutralitets och Dominii-rättigheten, utan twärtom eröfra Fregatten på det ställe han fants. Så säkert det är, at Herr Majoren borde, enligt sine Ordres grundade på Författningarne, noggrant iakttaga slutade Conventioner, så at de från deß sida icke blefwo brutne, lika så ostridigt måtte det ock wara, at Herr Majorens skyldighet inträffade, at hämnas oförrätt i samma stund som de med förakt, både emot Neutralitets-Lagen och Swenska Flaggan, ansågs ohelgade: Detta tyckes ock Herr Majoren sjelf hafwa insedt, då han mött wåld med wåld, fast werkställigheten icke blifwit särdeles betydelig, eller åtgärden fortsatt med något synnerligit eftertryck. Häraf är således synbart och upförandet wisar, at Herr Majoren dels sökt hämta någon styrka af Dominii rättigheter, dels af egit förswar, fast ingendera af desse besluten blifwit ordenteligen fullkomnade, ty antingen hade alsintet förswar bordt widtagas, hwilket warit långt mera lämpeligit än det swaga som är lemnat, eller också, då affaire börjades slutas med mera öfwertygelse hos Fienden, om Swenska Wapnens wärde.
På Krigs-Theatren förklarar Herr Majoren sig nog såsom Officer warit kännare af de med des befattning förenade skyldigheter, och tror deßutom, at de nu widtagne skola finnas wederbörlige; men sedan Herr Majoren sjelf ingått i affaire med Cutter-Briggen, och således wisat at han icke trodde Dominii- eller Neutralitets-rättigheten nog mägtige, at utan egit förswar fria Fregatten från deß förestående öde, så är ju i samma ögnablick sjelfwa ankarstället i Färders-wiken förwandladt til Krigs-Theater, der nämde skyldigheter bordt utöfwas i synnerhet, som i annat fall, och deräst förswaret med alfware och Fiendens fötlust [!] ej wardt föremålet, Herr Majoren bordt hwila wid första beslutet, at ensamt lita på skygd inom Dannemarks Landamären, i hwilket fall ingen Konungens Flagg kunnat eller bordt strykas, ty just denna åtgärden utmärker, at man är öfwerwunnen, samt gifwer sig til Segerwinnaren, derföre Ryska Escadren eller Cutter-Briggen aldrig kunnat räknas, om Herr Majoren blifwit fast wid tagne Resolutionen och den til slut utfört.
I denna ställning, och då Herr Majoren ansåg Fiendens åtgiärd, såsom kränkning af Folkerätt och krigsbruk, hade wåldet blifwit desto mera uppenbart, om aldrig något skott från Fregatten skjutits, under förklarande, at sådant emot Författningarne ej wågades, då ej heller Flagg bordt strykas eller öfwerlemnas; Men twärtom utan någon ära af Bataille eller Seger genom wåldswerkan tagas. Wågades åter Bataille, såsom mäst lämpeligit och mäst hedrande för Flaggan, då den, utan afseende å alt hwad förut är nämndt, wardt förolämpad, hade den icke bordt stadnat wid det som skedt. Jag lemnar Herr Capitainen Crovns yttrande på sätt det bilagde brefwet wisar, det wärde som en dylik höflighet och delicatesse kan förtjena, då frågan yppas om andras upförande, jemfört med egit, och finner för ingen del at alt hopp saknades, så länge Cutrer-Briggen ensamt agerade. De öfrige Skeppens förmodade åtgärd hade först bordt komma til werkställighet innan Herr Majoren med Flaggans strykande, som i alla fall blir oförlåteligit, förklarat sig öfwerwunnen. Lyckligt om krutröken hindrat at se denna åtgärd. Då Fienden af Fregattens Kanoner ej erhållit något swar, hwilket är det tydeligaste tecken at hafwa gifwit sig för en starkare, hade säkert all widare affaire uphört, och Majoren til slut utfört det steg han förklarat sig til Fregattens räddning hafwa tagit. Nu äro de öfwerlämnade, knappast til hälften fullbordade; Och Herr Majorens underdåniga Rapport innefattar på intet sätt, at flere af Escadren än Briggen skjutit, så at åtgärden på något de öfrigas okända deltagande i affairerne icke lärer wara grundat. Det är wanligt krigsbruk, at et enkelt Skepp eller Fregatt, om de också blefwo omringade af en hel fiendtelig Flotta, för Flaggans heder åtminstone skjuter af sina lag, innan den strykes. Här inträffade alt möjeligit förolämpande af folkrätt, hyfsade Nationers krigsbruk, ock alt öfrigt; men Herr Majoren finner icke en gång lämpeligt för Flaggans heder, at få minsta affaire med flere, än Cutter-Briggen, och såsom en fölgd af des åtgjärd strykes Flaggan.
På dessa grunder tror jag mitt gjorde Ämbetes påstående ej wara i något afseende wederlagt, utan finner mig föranlåten det förnya, jemte hwad jag mundteligen i denna saken andragit, och öfwerlemnar för öfrigt målet til Domstolens pröfning. Stockholm, den 29 Julii 1791.
C. Gustaf Humble.
Med Advocat-Fiscalens begifwande erhölt Majoren Hanson häraf del, til skrifteligit genswar wid nästa Kongl. Krigs-Hofrättens skeende sammanträde. Serskildt anhöll äfwen Majoren om del af Advocat-Fiscalens förut ingifne Embetspåstående, jemte öfrige i målet håldne Protocoller, som bewiljades. Afträdde. Ut supra.
In fidem Protocolli,
G. Pisarskij.
Den 5 Augustii, närwarande:
Ordföranden: Herr General-Lieutenanten, m.m. Baron Zöge von Manteuffel.
Ledamöterne: Herr Öfwersten m.m. Fahlstedt.
Herr Öfwersten m.m. Svedenhjelm.
Herr Majoren Uggla
Herr Öfwerste-Lieutenanten m.m. Baron von Danckvardt.
Herr Justitiarien Bredenberg.
Krigs-Fiscalen, Advocat-Fiscalen Humble war tilstädes.
S.D.
Förekom efter kallelse Majoren och Riddaren Hanson och, öfwer Krigs-Fiscals-Embetets wid Flottornes ärender förleden Rättegångs-dag afgifne påminnelser, upläste och öfwerlemnade skrifteligen författat genswar af följande innehåll:
At widrige händelser åstadkommit förlusten af Fregatten Venus, är en sanning, som jag förmodar ligger för öppen dag. Windkastningar och strömsättningar kunna wisserligen ej förutses, eller människo-åtgärd förekomma fölgderne, innan händelsen är för handen. Om bristande försigtighet å min sida har någon del i förlusten, finner jag nogsamt det sådant ej kan aflöpa utan answar; men tror derjemte, at sådane förbrytelser kunna efter sin art beifras med mindre stränghet, än upsåtelige brott förtjena, och det är i sådant afseende som jag i min ödmjuka Förklaring sökt utreda, at mit answar, icke i proportion af förlusteu [!] af min olyckliga Expedition utan efter egenteliga beskaffenheten af mit förhållande, bordt af Herr Advocat-Fiscalen anses.
Men jag är också mycket mera nögd, at Herr Advocat-Fiscalen i lindrigare termer nu mera sin talan fortsätter.
På intet sätt är jag mißnöjd med det widtagne Rättegångssättet. Herr Advocat-Fiscalen mißtager sig märkeligen, om han tror mig deröfwer föra någon klagan; men som jag föreställer mig, målet til sin påföljd för mig lika, om än Herr Advocat-Fiscalen wid min accusation uti lämnade påstående om arrest å min person och derpå fölgaktigt dödsstraff, genom hwilket påstående min wälfärd mera såras, än det äfwentyr mig rätteligen kunde öfwergå; så har jag trodt mig så mycket mera befogad, Herr Advocat-Fiscalens åtgärd, å sätt som skedt, bemöta, som jag tilförser mig at min afgifne förklaring säkerligen bibragt Herr Advocat-Fiscalen fullkomlig öfwertygelse, at mine anklagade förseelser ej härleda sig ifrån et argt och ilskefullt hjerta eller motwilja, såsom hwarigenom medborgeliga rättigheten, eller sjelfwa lifwet kunna förwärkas.
Jag hade ock förestäldt mig, at som den åberopade 20 §. af Kongl. Maj:ts Nådiga Rättegångs-Ordning, egenteligen synes angå ransakningssättet wid Underrätterne, så skulle sedan den 26 §. förmår, at med Lifssaker efter allämn Lag må förfaras, den 28. §. derpå följande, ej kunnat medgifwa Herr Advocat-Fiscalen, at emot mig, summario processu begynna Embetstalan om lif och ägendom, heldst Undersökningen wid Kongl. Arméens Flottas Krigs-Rätt, icke skedt på någons angifwande, utan i anledning af min underdåniga Rapport; hwaraf följer, at någon accusation Herr Advocat-Fiscalens Slutpåstående icke föregått, som gifwit mig anledning at wederlägga eller förklara, hwad mig af Herr Advocat-Fiscalen tilwites.
Af möjeligheten kan rimmeligen icke slutas til werkställighet. Möjeligheten at en ogenomdragen Journal kan mißbrukas, bewisar hwarken at genomdragne Journaler wanligen mißbrukas, eller at den i frpga [!] warande är mißbrukad; twärt om, då Herr Advocat-Fiscalen icke kunnat bestrida Cadettens edeliga intygande, at ju för hwarje dag, och icke på en gång i Journalen är wordet infördt hwad som passerat, och hwad som i Journalen såsom passerat finnes infördt, jemwäl edeligen af flere Witnen samt andre omständigheter blifwit styrkt, tror jag nogsamt wara bewist, både at Journalen är riktigt förd, samt fölgakteligen icke mißbrukad, och äfwen, at hwad som är infördt, efter förloppet werkeligen är infördt. Således är och blifwer genomdragningen och Sigillet, i och för sig et formale, som råder til försigtigheten at genomdraga; hwilken manquerad försigtighet icke kan förringa Journalens reale, som är at wara riktigt förd, ock icke mißbrukad.
Om jag fattat Herr Advocat-Fiscalens mening rätt, förmenar han, det jag genast wid inlupen underrättelse om fienden, eller den 29 Maji bordt antaga Jagt, och just den omständigheten är det, som jag i Förklaringen sökt wederlägga. Mina Ordres, som jag förut anmärkt, innehålla, ingalunda, at jag owilkorligen så snart en öfwerlägsen fiende yppades och innan han börjat jaga, borde antaga jagt, utan twärtom, at kryßningen skulle förrättas, och fölgakteligen fullföljas, likwäl så, at jag kunde antaga jagt, eller löpa i hamn. För kryßningen war en wiß station gifwen, men densamma hade wisserligen af mig blifwit öfwergifwen, om jag efter Herr Advocat-Fiscalens mening, den 29 Maji gjordt Cours åt Norrsjön, och hwarigenom jag icke allenast manquerat Ordres, i anseende til stationens bibehållande, utan äfwen i afseende på det andra alternativet, mera än uti alt annat, lämnadt på windarnes gunst, möjeligheten at kunna i Swensk hamn inlöpa, hwilken ressource jag minst borde åsidosätta, heldst det af Herr Advocat-Fiscalen är medgifwit, at efter underrättelsen från de prejade Fartygen, fienden redan warit synlig under Schagern, och således efter hwad jag förut bewist war i förwäg, at uptäcka och hindra mit lopp åt Norrsjön.
Skyldigheten at continuera Kryßningen, måste icke skiljas ifrån angelägenheten, at kunna antaga jagt åt öpna Sjön eller löpa i hamn, och detta alt syns mig, ej bättre i sammanhang kunnat werkställas, än at efter det partie jag widtog, continuera kryßningen åt Swenska landet, med bibehållande både af Kryßnings-stationen och tillika den då efter utseende af läge, wind och öfrige omständigheter, bästa fördelen at kunna wid fiendens annalkande, antaga jagt antingen åt Norrsjön eller Hamn, alt efter som omständigheterne då medgåfwo; fölgakteligen kan jag ej tilägna mig den förebråelsen, at ej hafwa warit betänkt på retraiten åt Norrsjön, ehuru något bewis öfwer den hos mig i det afseende föregångne öfwerläggning, rimmeligen ej kan wara at tilgå, eller skäligen affordras, och ej eller lärer Herr Advocat-Fiscalens beskyllning, at jag ej skall antaga första Alternativet med någon liknelse af skäl kunna mig påtrugas, då den Högste Warelsen endast är wiljans ransakare, och någon uppenbar felaktighet ej ligger mig til last, utan det fast mera finnes at jag i en mer än wanlig critisk belägenhet, nödgades följa min egen, til äfwentyrs icke nog skapsynta [!] rådighet, enär mine Ordres, som hwarken äro, eller möjeligen kunde wara lämpade til hwarje serskildt förefallande händelse, någon så uttryckelig föreskrift mig ej lämnade, at jag icke behöfde wid Collision af flere omständigheter och föremål råka i twifwelsmål om bästa partiet, som borde widtagas.
Om jag satt Cours för at göra en distance af 8 Tyska mil, så kunde utlåtelsen, at jag begifwit mig ifrån stationen, äga rum; men då Journalen wittnar, icke at jag gjordt cours, utan at jag under kryßningen, genom stiltié och ström, blifwit försatt på sidan af kryßnings-stationen, hwilket således icke skedt à dessen, under förment skygd af ordet deromkring, hwilket jag i den mening åberopat, at wisa det jag så mycket mer gjorde min effort at bibehålla kryßnings-stationen, som jag oaktadt stiltie och ström, förmådde hålla mig omkring kryßnings-stationen; så ehuru ingen Sjöman kan antaga detta läge för det fördelaktigaste, för at enligt Ordres på en gång antaga jagt, så åt Norrsjön som åt Landet, kan likwäl en hwar Sjöman ej undfalla, at stället war det oundgängeligaste.
Enär precise Ordres utmärka en Befälhafwares station, uphöra alla raisonnementer deröfwer. Om Herr Advocat-Fiscalen i mit ställe förändrat denna anbefaldte station, förr än jagt af en öfwerlägsen fiende inträffade, allena på den supposition, at fienden skulle komma från Sundet, hade han nödwändigt ansedt sine Ordres och ändamålet med dem tåla jemkning, som wil säga: raisonera.
En reflexion bör jag ej förbigå, så kunde jag ensam icke recognoscera, jag hade mig ens icke bekant, enär den fiendtlige Escadren utlöpte från Sundet. Möjeligheten deraf borde allena icke förmå mig at förändra min station. Sådant innehåller icke mine Ordres. Jag har i min förr afgifne Förklaring wisat, at fiendtlige Escadren war paßerad wästwart om Fregatten, enär af underrättelser inhämtades at den war synlig under Schagern. Denne Escadre kunde derefter icke wäntas från Sundet; men wäl en annan ännu talrikare, om så behagas. Det kan i alla fall intet bewisa annat, än at jag, efter en af den senare börjad jagt, äfwen icke kunde antaga den åt Norrsjön, i hwilket farwatten jag redan wißte en fiende wara.
Det medgifwes, at jag efter mißlyckadt försök, at i Kungshamn inlöpa, fölgt landet långs åt, och den ena hamnen efter den andra, utan at i någondera kunna inlöpa. Jag medgifwer ock, at jag under detsamma om retraiten til Norrsjön ej kunde göra mig annat begrep, än som en orimmelighet, af hwilken tanka de afhörde Wittnen på deras Ed äfwen yttrat sig hafwa warit. Fiendens anstäldte jagt, med fördelen af winden i deß läge från mig, och des dispositioner, också af Wittnen intygade, möjelige at werkställa af sådan mängd, wittna nogsamt härom. Det är i alla måtto lätt at begripa, huru som en Escadre af fem segel lätteligen öfwerflyglar en enda flyende, och dymedelst couperar retraiten.
Mine Ordres innehålla, at jag borde antaga jagt, men ej äfwentyra Fregatten emot en öfwerlägsen fiende, som ju will säga, at icke opponera. Engagerad med en enda, hade jag lätteligen kunnat blifwa utur stånd satt, at undkomma de öfrige, om jag än warit nog lyckelig, at sänka den, som först attaquerat. Bataille underhållen en retraite, kunde icke inträffa, förr än fienden hunnit Fregatten inom skotthåll, efter som jag enligit Ordres borde jaga undan, och förfarenheten wittnar at olydnad straffas hårdeligen. Cattegat anses icke blott af mig, utan af alla Sjömän för öppen Sjö, hwarom Herr Advocat-Fiscalen synes twifla, til äfwentyrs icke af annan ordsak, än den, at jag olyckligtwis är den första, som honom derom welat öfwertyga.
Hade i frågan: om rätta coursen åt landet; om en önskad ordnings i akttagande för at inlöpa i Kungshamn; om Fregattens snälla seglande? Herr Advocat-Fiscalen äfwen så wäl i fråga om bredsidans wändande til fienden, refererat sig til Herrar Sjömäns omdöme, sedan alla i sådant afseende i Reglementet påbudne sätt, blifwit förgäfwes i akttagne; så skulle jag til äfwentyrs undsluppit at mig härutinnan förklara, men får i stället anmärka, at Herr Advocat-Fiscalen icke wederlagt hwad jag i desse omständigheter, i min Förklaring andragit. Påminnelsen åter at Bydewinds cours återwunnit, eller rättare kunnat återwinna, hwad Herr Advocat-Fiscalen tyckt kunnat i början anses förlorat, afwiker efter min tanka från principe, i synnerhet då fienden anstält jagt i flere directioner.
Det uttryck är stridande emot förloppet, som skulle jag lemnat altsammans, nemligen alla förswars-anstalter, tryggande mig wid Neutralitets-rättigheterne; men det är instämmande med förloppet och enligt händelsernas beskaffenhet, at förswars-anstalterne, ehuru från början påtänkte, ej blefwo tilgrepne, förr än alt hopp at komma undan war förgäfwes. Herr Advocat-Fiscalen widgår änteligen at fienden förfölgde med lika ifwer tiden, och at rangering til Bataille wardt af fienden widtagen. Lyckligt för mig at således den tilwitelsen förfaller, som skulle Briggen ensam forcerat mig at stryka Flagg. At Conventioner böra i akttagas, endast för at icke förolämpa andra, men icke til winnande af egit skygd och säkerhet, är en underrättelse, som jag förut saknat, och ej kan hämta af mine Ordres, hwilka föreskrifwa mig et ostyckat iakttagande af conventioner, ej annat jag förstår, i afseende på reciproque rättigheter.
För öfrigt hyser jag werkeligen lika granlagenhet med Herr Advocat-Fiscalen för at inlåta mig i granskning af Neutralitets-rättigheterne; men för den gång jag med Fregatten Venus war exponerad för en fiende, och från all annan wäg til räddning skild, war jag, såsom i högsta nödfall, äfwen högst föranlåten, at taga mesurer lämpade efter Neutralitets-rättigheterna, på det jag ej eller i den delen kunde synas hafwa något åsidosatt. Wäl är det utom min krets at widare döma, hwad werkan sådane rättigheter kunna medföra, men som jag undfått betyg, at, efter hwad jag äfwen hört sägas, skal uti Gazetter för den tiden warit infört, Fregatten Venus blifwit wid Kongl. Danska Hofwet reclamerad, hwilket jag nu får äran ingifwa; så styrkes jag i den tankan, at jag ej så aldeles mißtagit mig, och at jag ej utan answar kunnat lämna retraiten i et Neutralt Dominium oförsökt, änskönt jag om säkerheten derigenom gjordt mig et större begrep, än som swarade emot utgången.
Lätt war wäl at förstå det fienden ej lämpade sig efter min förmodan, sedan Briggen började skjuta, och attaquen fölgakteligen war börjad; men det war ej lika lätt at urskilja, om Fregatten borde skjuta aldeles intet, eller opponera sig i affaire til sista man. Från det sednare, eller en onyttig bravour, kunde jag ej annat än afhållas af Reglementet, som tydeligen förbjuder alt upoffrande af Manskapet, sedan hopp om Skeppets conservation är förgäfwes: Och hwad beträffar det förra, så hade jag wisserligen innehållit med alt förswar, om jag ej haft för afseende at skjuta Briggen i sank, och således tilfoga fienden en wärkelig förlust, utan serdeles egen skada, hwilket, at försöket mißlyckats, ej berodde af mig som Chef, utan som redan är anmärkt, och af Witnen intygat, Canonierernes mindre färdighet, i det at Fregattens kulor ej träffade fienden, utan gingo öfwer.
Så wißt jag föresåg, at fienden borde lida mer än jag, så länge Fregatten endast hade affaire med Briggen, äfwen så wißt kunde jag äfwen sluta, at om affairen continuerades med de öfrige fyra Skeppen, skulle Fregatten med Besättningen, försättas i den ytterligaste förlust, utan at kunna tilfoga fienden någon märkelig, än mindre egen förlust motswarande skada, och fölgakteligen utan ändamål.
Under förra händelsen kunde något til Konungens och Rikets tjenst uträttas, utan hinder för mig at stryka Flagg när större styrka tilkom, och derigenom förekomma Fregattens totala destruerande. Och i sednare faller, om jag exponerat Fregatten för en total destruction, hade jag förehållit mig twärt emot Reglementet, som fordrar lika lydnad på hwad ställe Krigs-Theatren ock må wara[.]
Om jag wågat bataille, tror Herr Advocat-Fiscalen mig hafwa nedlagt för Swenska Flaggen större ära, men huru sådant i min belägenhet kunnat skje, utan brott emot Reglementet, förstår jag icke, jag förstår ej eller, om det medför större ära, at låta en wåldswerkare helt och hållit förstöra sin warelse, jag menar här så wäl Skepp som Folk, eller undwika honom för at få råkas en annan gång. Snarare skulle jag tro, at man med bibehållande af heder, undkommer wåldswerkan på hwad sätt man kan, än undandrager sig en werkelig fiende på Krigs-Theatren, lika som man bewäpnad förswarar sig emot en bewäpnad fiende, men mindre wäpnad skyndar undan för en starkare bewäpnad wåldswerkare.
Jag nekar icke at Capitaine Crovn, tilwunnit sig min högaktning för sit hederliga yttrande, af höflighet och delicatesse, som ej sällan är sällsynt, när man på andras bekostnad kan åtkomma anseende, om icke fördelar; men jag tror ock, at hans delicatesse icke kan betaga et owäldugt yttrande det witsord, samma yttrande til min fördel innefattar, minst då endast frågan är, om hwad som kan sägas, men ej om hwad som kan sägas, men ej om hwad werkeligen sig tildragit.
Det är endast en ohemul gißning, at affairen skal uphört, om Fregattens Canoner gifwit fienden widare swar; och ehuru min underdåniga Rapport ej omförmäler at flere af Escadren än Briggen skjöto, hwilken omständighet undfallit mig wid Rapportens upsättande, så mycket beklagligare, som det än mer kunnat förjaga den skymf, som skulle Briggen endast gjordt mig til pris; så är likwäl sanningen häraf utaf Witnen bestyrkt, och bör fölgakteligen ej komma widare i fråga.
Krigsbruk som stämma öfwerens med Reglementet, har jag icke efterlåtit, och sådande som medföra större äfwentyr än Reglementet tilåter en Befälhafware sig underkastasta [!], måtte ej ankomma på Herr Advocat-Fiscalens Embets åtgärd at såsom laglige godkänna. Stockholm den 5 Augusti 1791.
Magnus Hanson.
Det härwid fogade Herr Stats-Secreteraren och Commendeuren Francs meddelte betyg blef äfwen upläst, så lydande:
Torsdagen d. 28 Julii.
Herr Majoren åstundar mitt Intygande at Fregatten Venus werkeligen blifwit wid Danska Hofwet reclamerad och som sådant är en werkelig sanning, så kan jag den med trygghet bejaka.
U.G. Franc.
A tergo.
Til Herr Majoren Hanson.
Hwarefter Advocat-Fiscalen Humble, under förmodan, at Majoren och Riddaren Hanson nu mera haft tilräckeligit tilfälle at anföra alla de skjäl och omständigheter, han til sit förswar ansedt nödige, yttrade sig å sin sida ej hafwa något widare i Målet at anföra, utan öfwerlemnar detsamma til Kongl. Krigs-Hof-Rättens pröfning och afgörande, hwarmed äfwen Major Hanson för sin del instämde, afträdde. Ut supra.
In fidem Protocolli,
N.A. Cuhlberg.
Den 11 Augusti, närwarande:
Ordföranden: Herr General-Lieutenanten, m.m. Baron Zöge von Manteuffel.
Ledamöterne: Herr Öfwersten m.m. Fahlstedt.
Herr Öfwersten m.m. Svedenhjelm.
Herr Öfwersten m.m. de Frese.
Herr Majoren Uggla
Herr Öfwerste-Lieutenanten m.m. Baron von Danckvardt.
Herr Justitiarien Bredenberg.
S.D.
Sedan ransakningen och skriftwexlingen uti det härstädes anhängige Mål, emellan Advocat-Fiscalen Humble på Krigs-Fiscals Embetets wägnar å ena, samt Majoren och Riddaren Hanson å den andra sidan, rörande Majorens förhållande såsom Befälhafware å Fregatten Venus, hwilken den 1 Junii 1789 af fientelige Skepp borttogs, blifwit, på sätt föregående dagars Protocoller utwisa, til ända bragt, gjordes nu början med upläsande af Handlingarne i detta Mål, hwarmed dock i dag icke hants til slut. Ut supra.
In fidem Protocolli,
Henr. Argillander.
Den 12 Augusti, närwarande:
Ordföranden: Herr General-Lieutenanten, m.m. Baron Zöge von Manteuffel.
Ledamöterne: Herr Öfwersten m.m. Fahlstedt.
Herr Öfwersten m.m. Svedenhjelm.
Herr Öfwersten m.m. de Frese.
Herr Majoren Uggla
Herr Öfwerste-Lieutenanten m.m. Baron von Danckvardt.
Herr Justitiarien Bredenberg.
S.D.
Lästes til slut Handlingarne uti det emot Majoren och Riddaren Hanson angifne Mål, at wid deß å Fregatten Venus år 1789 förde befäl, hafwa sine skyldigheter eftersatt; hwarefter Herr Justitiarien Bredenberg emottog berörde Handlingar, at til Kongl. Krigs Hof-Rättens nästa sammanträde sin mening i Målet författa. Ut supra.
In fidem Protocolli,
Henr. Argillander.
Den 20 Augusti, närwarande:
Ordföranden: Herr General-Lieutenanten, m.m. Baron Zöge von Manteuffel.
Ledamöterne: Herr Öfwersten m.m. Fahlstedt.
Herr Öfwersten m.m. Svedenhjelm.
Herr Öfwersten m.m. de Frese.
Herr Majoren Uggla
Herr Öfwerste-Lieutenanten m.m. Baron von Danckvardt.
Herr Justitiarien Bredenberg.
S.D.
Uti Målet emellan Krigs-Fiscals Embetet wid Flottornes ärender å ena, samt Majoren och Riddaren Hanson å andra sidan, angående Majorens förhållande, såsom Befälhafware, å Örlogs-Fregatten Venus, då den år 1789 blef af Ryska skepp borttagen, hade i likhet med hwad Protocollet för den 12 i denna månad innehåller, Herr Justitiarien Bredenberg nu författat skrifteligit Votum, som uplästes af följande innehåll: Sedan Kongl. Maj:t til deß General Auditeurs-Embete täckts i nåder remittera den af Majoren och Riddaren Hanson, efter återkomsten från Ryska Krigs-fångenskapen, under den 4de sistledne April til Kongl. Maj:t ingifne underdåniga rapport, öfwer förloppet och tilgången, då Kongl. Maj:ts Fregatt Venus, hwarå Majoren til Befälhafware war i nåder förordnad, blef af en Rysk Escader den 1ste Junii 1789 eröfrad, så har til erhållande af den fullständighet i uplysningswägen, som om denna händelse möjeligen kunde åstadkommas, genom General Auditeurs-Embetets föranstaltande, wid Arméens Flottas Swenska Escaders Under-Rätt i Herr Majoren och Riddaren Hansons öfwerwaro, undersökning blifwit hållen, och en del af de Officerare, Under-Officerare jemte Besättnings-Manskap, som på Fregatten warit med-commenderade och från fångenskapen äfwen återkommit, derwid Edeligen blifwit afhörde.
Af hwad wid denna undersökning så wäl genom ofwannemde af Majoren och Riddaren Hanson afgifne underdåniga rapport, som af den å Fregatten håldne Styrmans-Journalen, jemte de Edeligen afhörde samt med Rapporten och Journalen i hufwudsakeligaste delar instämmande wittnens berättelser, kunnat inhämtas, befinnes, at sedan Majoren, enligt Escadre-Chefens honom meddelte Ordres den 26. Maji 1789, utlöpt med Fregatten Venus från Götheborg, at werkställa en kryßning emellan Skagern och Marstrand samt deromkring, har den 31 påföljande kl. 1 eftermiddagen. då Fregattens läge war 4 mil W.S.W. från Kongshamn, en Rysk Escadre bestående af 2 Linie-skepp, 2 Fregatter och 1 Brigg blifwit uptäckt i S.S.W., som syntes göra jagt på Fregatten Venus, hwarföre Majoren, i afseende på en sådan öfwerlägsenhet funnit rådeligast, och med sina erhållne Ordres öfwerenstämmande at jaga undan, och under gagnande af den dertil tjenlige wind söka inlöpa i Swensk hamn, antingen til Kungshamn, Dyngeskären eller innom Koster. Fienden, som under tiden delat sin styrka på det sätt, at et skepp styrde nära winden under landet och et annat lättare af vestvart, då de öfrige fullfölgde jagten, för at såmedelst på flere håll, i händelse af windförändring, betaga Fregatten utwägar at komma undan, syntes dock ej kunna hindra retraiten til desse hamnar, men wid ankomsten under landet, hade winden så förändrat sig til Ostlig, at det ej blef möjeligit kunna inlöpa til någondera af dessa ställen, utan hade Majoren således warit nödsakad med Fregatten jaga undan långs Landet och sluteligen inlöpa i Färdersvik för at söka hinna under Christiania, der Majoren förmodade, at under Neutral Magts Dominium äga skydd för Fregattens ofredande. Genom ostadiga kastwindar, stiltie och i synnerhet strömsättning hade detta upsåt, äfwen ej kunnat werkställas widare, än at, då Majoren hunnit under Larekulls-Öarne, och sedan alla möjeliga försök, genom Fregattens boxerande, fåfängt blifwit gjorde för at stoppa strömmen, har Fregatten måst ankra kl. half til 10 föremiddagen d. 1 Junii. Fienden hade under alt detta fortsatt jagten och med den från Sjön blåsande Sydlige wind, som icke räckte fram til det ställe, där Fregatten ankrat, kort derpå upnådt densamma, så at Briggen som seglade främst, innom en fjerdedels timma efter ankringen började skjuta, hwilket å Fregattens sida blifwit beswarat med så många skott och på et sådant sätt, som i anseende til Fregattens läge och Canonierernes skickelighet kunde åstadkommas, hwilket föranlåtit Briggen, at draga sig undan, för at lemna öppning åt de större Skeppens Batterier, hwilka lagt bredsidorne til i en sådan ställning, at Fregatten Venus kunde doubleras från Chef-skeppet på Låringen om styrbord och från en Fregatt i samma läge om bagbord, och woro nu så mycket mera innom Canonhåll, som någre kulor, dem Fregatten Venus afskjöt, gingo för och öfwer om Chef-Skeppet, och den ena Fiendteliga Fregatten, efter wittnens berättelser, äfwen begynt skjuta. J en sådan ställning hade Majoren efter samråd med de öfrige Officerarne ansedt omöjeligit, at genom Besättningens upoffrande kunna ordsaka en så öfwerlägsen fiende någon skada, och derföre låtit nedhala Konungens Flagg, den han sjelf måste til den fiendtelige Escadre-Chefen öfwerlemna, med föreställning likwäl, huru som han med Fregatten redan woro kommen 4 mil innom neutral Magts Dominium, hwarest fiendteligit anfall och Fregattens borttagande icke borde äga rum.
Sedan Kongl. Maj:ts General Auditeurs Embete af denne i så måtto fullbordade undersökning erhållit del, har detta Mål blifwit remitterat til Advocat-Fiscalen och Krigs-Fiscalen Humble til den efterfrågan och Embets åtgärd, som beskaffenheten däraf widare kunde fordra, hwarefter, och sedan Majoren Hanson på Advocat-Fiscalens begäran, blifwit för Kongl. Krigs-Hof-Rätten förekallad och hörd öfwer någre til uplysning i saken honom förestäldte frågor, har Advocat-Fiscalen uti ingifwit Embets-Memorial anmärkt: At om den företedde Journalen, hwilken efter Majorens wid Under-Rätten gjorde upgift, skall wara det enda af Fregattens Documenter, som kunnat bergas, innefattat stadgade egenskaper och ägt sådan beskaffenhet, som 282 §. af det til efterlefnad på General-Ordrerne utgifne Sjö-Reglementet föreskrifwer, hade tilräckelige uplysningar om alla inträffade händelser ej kunnat saknas och mycken widlyftighet undwikas, som nu i en stridig ställning måst widtagas; Och som Majoren såsom Fregattens Chef, ostridigt ålegat at tilse, det en så hufwudsakelig handling med wederbörlig granlagenhet fördes, samt deßutom, såsom sjelf warande Lots-Officer å det ställe, hwarifrån Fregatten utgick, bordt Öfwer-Styrmannen med behörig Journal förse, men han i begge deße fall onekeligen felat, och då Journalen fölgakteligen saknar den beskaffenhet, som med Reglementet är enlig, så kunde Advocat-Fiscalen ej annorlunda anse densamma, än blott såsom en af Majoren witsordad berättelse: Af densamma uplystes likwäl, at samma dag Fregatten utseglat, hade underrättelse genom prejning inlupit, at 12 Ryska Skepp legat å Köpenhamns redd, hwilket följande dagar genom samma utwäg blifwit bekräftat, och finnes för Fredagen d. 29 Maji wara anteknat, at 4 st. stora skepp, som liknade Krigsskepp synts under Skagern, hwarom närmare wißhet sedan samma dag inhämtats utaf et Danskt och et Preusiskt fartyg. J en sådan ställning, hade Majoren således, enligt sine Ordres bordt förrätta kryßningen så, at Fregatten med möjeligaste fördel kunnat taga jagt, eller i annor händelse således, at altid någon af Swenska Hamnarne hållits öppen, för at där kunna inlöpa, men werkställigheten har wisat, at den förste utwägen helt och hållit blifwit underlåten och den sednare försökt på et sätt, hwarigenom ändamålet ej kunnat winnas. Hade Majoren från första ögnablicket af inlupna tidningen om den öfwerlägse fienden, som synts under Skagern, hållit öpna Sjön, anser Advocar-Fiscalen [!] omöjeligit, at Fregatten, som allmänt skal räknas för den bästa seglare i Swenska Flottan kunnat injagas, men då Majoren sådant underlåtit, och i det stället widtagit det andra räddnings-alternativet, nemligen: at söka Swensk hamn, som enligt Ordrerne ej bordt ske, förr än Majoren warit afstängd från möjeligheten at komma til sjöß, så kunde Advocat-Fiscalen ej undgå at räkna Majoren detta til last, såsom hwarigenom han i otid blottstält Fregatten för de händelser af windförändringar, som sedermera inträffat och den årstiden icke äro owanlige. Utförandet af det widtagne beslutet at söka hamn, finner Advocat-Fiscalen ej heller hafwa skedt i tilbörlig ordning, ty då, enligt Majorens Ordres, Kryßnings-Stationen bordt wara mellan Skagern och Marstrand, hade han icke bordt utan ändamål begifwa sig 6 a 7 mil derifrån, utan snarare, efter underrättelsen om den öfwerlägsne fienden göra sig mer och mer försäkrad om tilfälle at winna hamn, hwilken Majoren äfwen sluteligen sökt, på et, efter Advocat-Fiscalens tanka, mindre tjenligt och försigtigt sätt, i det han, för at inkomma i Kongshamn styrt O. ½ N. eller i behåll O.N.O. i det stället han, efter Fregattens läge, då fienden uptäktes, borde rättast styrt O. ½ S., då ungefärligen Ost warit i behåll, och således med den fart Fregatten gjordt från kl. 1 til 4. icke blifwit hindrad genom den sedermera på aftonen inträffade windförändringen til Ost, at kunna i hamnen inkomma.
Då Fregatten genom ofwannämnde hinder således icke kunnat winna Swensk hamn, utan med Cours långs landet omsider måst inlöpa i Färdersvik, finner wäl Advocat-Fiscalen, enligt undersökningen och de derwid afhörde wittnens berättelser, ingen anledning förekomma, at Fregatten kunnat för Ankringen längre undanfly, men om den samma blifwit werkstäld med iagttagande af hwad 144 §. i Sjö-Reglementet föreskrifwer, så at Spring funnits å tågen och seglen warit beslagne med stotgarn, förmenar Advocat-Fiscalen at Fregatten onekeligen kunnat lyfta, och med den wind som forthjelpte fienden, widare retirera äfwen under affaire, om den werkeligen blifwit begynd, utan at på sätt som skedt, likasom bunden afbida en öfwerlägsen styrka med desto mindre möjelighet til hufwudsakeligit förswar och motstånd, som Fregatten ej wändt bredsidan til, men utwalt en ställning, som lemnade fienden tilfälle, at beskjuta den långskepps, hwilket alt, utom andra tjenlige utwägar, äfwen kunnat undwikas om en Cabel blifwit fästad wid Ankarboijan, så at Fregatten kunnat wändas i den fördelaktiga ställning, at åtminstone Ryska Briggen ej måtte wunnit skäligt fog tilägna sig den hedren, at på så nära håll med en Swensk Fregatt i längre tid hafwa underhållit affaire, och som i en fölgd af deßa omständigheter, föreställning om Fregattens frälsande, icke mera kunde äga rum; så anser Advocat-Fiscalen granskningen af Majorens förhållande wid detta tillfället ej kunnat ske annorlunda, än huruwida answaret emot Flaggans heder, och de på den sidan stadgade skyldigheter föranleda, hwarföre och då Kongl. Maj:ts Sjö-Articlar af år 1685 samt Sjö-Reglementets 143 §. tydeligen förbjuder, at öfwergifwa något Skepp eller låta det komma i fiendens händer, så länge det på något menskeligit och möjeligit sätt kan förswaras och minsta hopp om räddning finnes, men Briggens anfall, ehuru i samband med de öfrige Skeppens wisade åtgärder, icke kan sägas hafwa betagit all möjelig förswars utwäg och hopp om räddning, enär de öfrige Skeppen ännu icke något werkeligen tilgjort til Fregattens skada, utan blott af händelsen warit åskådare, så anser Advocat-Fiscalen utom twifwelsmål, at Majoren för tidigt strukit Konungens Flagg, som fölgakteligen genom detta upförande saknat tilbörlig heder och anseende, då nöden ännu icke fordrat denna åtgärd förr än åtminstone de öfrige Skeppen med Briggen gjordt gemensam sak, samt således måst bidraga til det som nu med skjäl tilägnas Briggen ensamt, på et sätt, som wißt icke kan bereda Swenska Flaggans heder; kunnandes Advocat-Fiscalen för ingen del godtkänna Majorens förebärande, at han innom Neutral Magts Dominium, enligt Folk-Rätten och alla hyfsade Nationers bruk, icke kunnat föreställa sig at blifwa anfallen, hälst den slutsats, som däraf skulle kunna göras, icke bordt wända Majorens tanka från den första af sina skyldigheter, nemligen, et manligt förswar och motstånd, samt dermed förenad Rikets heder. Således och emedan Majoren genom förenämde stridige anstalter, och i synnerhet at ej hålla öppna Sjön, sjelft wållat och grundlagt det mißöde, som träffat Fregatten, samt i flere afseender underlåtit de skyldigheter, som efter instructioner, Författningar och Ordres honom ålegat, ty kan Advocat-Fiscalen ej undgå, göra det påstående, at Majoren til föllje af 93 §. i Kongl. Maj:ts Sjö Articlar må warda ansedd efter föreskrifter uti den 28 föregående §. samt i det fallet Kongl. Krigs-Hof-Rätten lika med Advocat-Fiscalen finner at Majoren, genom underlåtandet af öppna Sjöns hållande, beredt Fregattens förlust, han då må kännas skyldig, at af sin ägendom så långt den kan förslå, hålla Kongl. Maj:t och Kronan skadeslös; Hemställandes Advocat-Fiscalen derjemte, huruwida, efter et sådant at honom emot Majoren gjordt påstående Kongl. Krigs-Hof-Rätten skulle finna för godt ålägga Majoren träda i arrest.
Uti sin häremot afgifne Förklaring, har Majoren och Riddaren Hanson anfördt, at hwad först angingo Advocat-Fiscalens Anmerkning wid den företedde Journalen, så emedan densamma icke befunnos wara oordentelig, oredig eller maculerad, utan ostridigt wore, at den blifwit hållen af den person honom föra bordt, och ehuru under fångenskapen död, wore dock deß stil och namn, på sätt undersökningeu [!] updagar, erkändt och Journalen deßutom genom de afhörde wittnen, som intygat et och detsamma Journalen innehåller, utom alt twifwelsmål försatt, ty förmodade Majoren, at densamma icke kunde frånskiljas fullt wittsord, om än den formaliteten af deß genomdragning med Majorens Sigill påsättjande derwid skulle saknas, och något särskilt answar, för underlåtandet deraf, skulle träffa Majoren, eller bordt drabba Öfwer-Styrmannen, om han lefwat, och at Journalen är et Öfwerstyrmans Document, hwarföre han answarar, men icke Skepps-Chefen, och hwilket han har at requirera men ej Lots-Officeraren at erbjuda, wil Majoren bewisa dermed, at hela 17 Cap. af Sjö-Reglementet endast handlar om en Öfwerstyrmans skyldigheter, hwaribland enligt 282 §. tydeliga innehåll räknas: At Öfwer-Styrmannen uttager från Lots-Contoiret en genomdragen och förseglad Journal, men hwarken i samma §. eller annorstädes finnes, at Lots-Contoiret, utan requisition, bör dermed Styrmannen förse eller at Skepps-Chefen åligger derom draga försorg, hwars answarighet i anseende til Journalen endast blir at iagttaga, at densamma riktigt och ordenteligen föres. Skulle det än synas, at Majoren härwid begått något fel som Lots-Officer, så kunna emot all billighet samma fel af Lots-Officeraren och Styrmannen, ej komma Majoren til last, såsom Skepps Chef, eller han därföre kunna ställas til högre answar än en sådan förseelse af Lots-Officeraren förtjente: deßutom har wid undersökningen Cadetten Winberg edeligen styrkt, at han på Lieutenant Santessons befallning, som sjelf fördt Loggboken ur den samma för hwarje dag och icke på en gång inskrifwit i Journalen, hwad som med deß stil finnes i början infördt, och derjemte är updagat, at Lieutenant Santesson sjelf skrifwit det öfriga, hilket alt til sit innehåll af wittnen är styrkt, hwaraf följer, at icke blott Majoren sjelf ensam witsordat Journalen, utan den genom en laga bewisning tilbörligen är bekräftad. Widkommande den frågan, huruwida Majoren på sätt Advocat-Fiscalen påstår bordt genast Fredagen d. 29 Maji, wid inlupen underrättelse, at 4 fiendtelige Skepp synts under Skagern, antaga jagt samt hålla öppna Sjön, hwarmed Majoren tror Advocat-Fiscalen mena Nordsjön, fast efter Sjömans Coustum, Cattegatt äfwen anses för öppen Sjö, så förmenar Majoren, at swaret derpå beror af deß Ordres, och en riktig definition af termen: Antaga jagt, hwarom Majoren gör sig det begrepp, at man ej kan jaga, utan at för sig hafwa något object, hwarföre jagten anställes och fölgakteligen ej jaga undan innan någon förföljer. Antaga jagt förstår Majoren således icke förr eller annorledes böra werkställas än at segla undan, när en fiende seglar efter, hwilken ställning för Fregatten ej inträffade förr än den 31 Maji, då jagten börjades af fiendtlige Escadren, hwars Cours de föregående dagar dels ej kunde synas och dels ej utmärkte upsåt til jagt. På detta begrepp om jagt relativt til Majorens Ordres hade han helt och hållit grundat sit förhållande. Hans Ordres lydde icke så, at wid först inlöpande tidning böra antaga jagt, eller löpa in i hamn, utan de föreskrifwa honom, at, i fall en öfwerlägsen styrka woro at befara, skulle, efter ordalydelsen kryßningen förrättas så, at Fregatten kunde med möjeligaste fördel taga jagt och komma undan, eller ock, så, at altid någon af Swenska hamnarne blefwo öppne hållne. Det war fördenskull icke lemnat i Majorens skjön, at wid inlöpande anledningar til frugtan af en förestående jagt, genast löpa åt Nordsjön, eller til Swensk hamn, utan skulle kryßningen fortsättjas, äfwen som det war stridande emot Ordrerne at kryßa annorstädes än emellan Marstrand och Skagern samt deromkring, hwilket efter Majorens begrepp ej medgifwer, at Fregatten bordt löpa längre til Sjöß eller åt Nordsjön, och således wida skiljas både från Swenska hamnarne och kryßnings-stationen, hwilken Majoren efter möjeligheten af wind och strömsättning, borde så bibehålla, at han med iagttagande på en gång så af det ena som det andra, sluteligen kunde wara i tilfälle at taga det partie omständigheterne fordrade. Den samma underrättelsen at werkeligen 4 stora fiendtelige Skepp synts under Skagern, förklarar Majoren äfwen warit just den, som med bibehållande af sundt förnuft och redigt omdömme borde hindra honom från det orimmeliga steg at taga jagt åt Nordsjön, hälst det finnes af Journalen, at Fregatten, då denna första underrättelsen om fienden erhölts, låg på kryßnings-stationen 8 Tyska mil från Marstrand, Ostwart från Skagern, där fienden synts, och således redan war passerad westwart om Fregatten, hwarföre det ingalunda warit, at antaga jagt för at undkomma och at undfly fienden, om Majoren hållit åt Nordsjön, och således nödwändigt skulle passera emellan Skagern och Norrska wallen, där Fregatten oundwikeligit af fienden skulle uptäckas, hälst en Escader af så många segel war mer än tilräckelig at uptäcka til och med den minsta båt, som wille passera deremellan. Sjö-Chartan lemnar härom det ojäfaktigaste witsord, och wisar at en sådan warit den säkraste för at upsöka fienden, hwarföre Majoren anser utom alt twifwelsmål, at han från det ögnablicket, då underrättelse wardt lemnad, at en öfwerlägsen fiende redan blifwit synlig under Skagern, hwarken kunnat eller bordt söka någon Fregattens säkerhet medelst passerande där förbi, eller den wäg, där enda möjeligheten fants at träffa fienden; Anseendes Majoren för öfrigt, at en blott supposition om Fregattens bättre segling än de Fiendtelige Skeppens, utan ännu skedd jämförelse, icke borde leda honom til det wågspel af först upsöka fienden, för at sedan undkomma.
Då Majoren således försigtigtwis hwarken kunde eller borde löpa åt Nordsjön, anser han med efterfölgd af sine Ordres intet annat för honom hafwa warit til görande än at widtaga den Cours Fregatten sedan gjorde på sidan om kryßnings-Linien, efter winden ej tillät at följa samma Linie, och at han ej begifwit sig från kryßnings-stationen 6 a 7 mil, som Advocat-Fiscalen anmärkt, förmenar Majoren nogsamt bewises af Journalen, hwaraf finnes, at han icke gjordt sådan Cours, utan at under hans föresatta kryßning swag wind och merendels stiltie samt fölgakteligen strömsättning förordsakat detta af Advocat-Fiscalen klandrade Fregattens läge. At Majoren efter Färders uptäckande fullfölgde deß föresats at inlöpa til Kongshamn och dertil nyttjade genaste wägen, anser Majoren med förundran blifwa lagt honom til last, och at Advocat-Fiscalen i det stället påstår honom hafwa bordt taga en omwäg och styra O. ½ S. när han af en mångfaldig fiende jagad i flere directioner wiste och kände den genaste. I sådant fall, derest han låtit styra närmare winden skulle nödwändigt händt, at Fregatten genom en tilökt distance och förminskad fart ännu senare kommit under landet, hwarest föränderlige windar äfwen så wäl kunnat utfalla til Majorens förmon som twärtom.
Wid Advocat-Fiscalens anmärkning, at Ankringen i Fädersvik ej skedt enligt med hwad Reglementet föreskrifwer, så at spring funnits å tågen och seglen warit beslagne med stotgarn, framställer Majoren til granskning: om efter ankringen på et ställe, där han med full öfwertygelse tilförsåg sig at äga all säkethet, detta iagttagande likafullt warit nödwändigt, om utrymme dertil warit öppet innan han af fienden öfwerraskades: om något til Fregattens räddning derigenom kunnat winnas, och om icke den af Herr Majoren därtil gjorde anstalt mißlyckats, utan at han sådant kune förese. Enligt undersökningen finnes at spring på tågen blifwit befalt, men ej kunnat werkställas, emedan splitsen, då Fregatten ej låg nog styft i tåget, ej kunnat passera genom klyset, och då wittnen äfwen intygat, at ehuru Lotsen upgaf ankarstället af 26 famnars djuphet, fanns der wara 36, och at följakteligen Ankarboijan skulle wara så djupt under wattnet, som differencen emellan 25 och 36, så tror Majoren wara lätt at sluta, det utwägen för at få spring medelst en Cabels fästande på boijen icke woro möjeligit at werkställa efter ankringen, då spring först fans wara en nödwändighet. Til beswarande af Advocat-Fiscalens anmerkning, at Majoren efter ankringen i Färdersvik icke iagttagit alla möjeliga utwägar til förswar, utan för tidigt strukit Konungens flagg, som genom et sådant upförande saknat tilbörlig heder och anseende, anser Majoren sig böra ådagalägga med hwad skjäl han inlopp i Färdersvik och trodde Fregatt och Folk där böra wara frälsat. Han war af Fienden couperad i Sjön och af winden från Swenska hamnar och således ingen annan utwäg at taga för at efter sine Ordres jaga undan. Han borde äfwen efter sine Ordres i 5te puncten wid alla påkommande tilfällen iagttaga conventioner, hwarunder äfwen måtte förstås Freds-Tractater, genom hwilka Magter ibland annat gjordt hwarannan försäkrade om fred och säkerhet för ömse sides personer och ägendom i hwarannans länder, hwaraf följer det i folkrätten grundade och wanliga krigsbruk, at en Neutral Magt, 2ne krigande lika förbundne icke tillåter innom sin gräns den ena af desse, emot den andra utöfwa fiendteligheter: At han i sådan tilförsigt, at inom Dannemarks Landamären böra äga sälerhet [!], ankrat i Färdersvik, tror han således ej wara mißtagit, utan har han wäntat full wärkan deraf, då han genom Ankringen och seglens nedtagande tilräckeligen gifwit fienden tilkänna, at han kände et så wanligt krigsbruk och detsamma iagttogo. Men då han likafult blev attaquerad, hade han icke underlåtit, at möta wåld med wåld, och derföre efter läge och omständigheter emottagit Briggen, lika fienteligen han Fregatten angripit, för hwilken ordsak Briggen ock, efter hwad wittnen bestyrkt, drog sig tilbaka, lemnandes öpning för de större Skeppens Batterier, hwaraf Chef-skeppet redan intagit position, at jemte den Fregatt, som bewisligen äfwen skjutit, gifwa sit lag på Fregatten; Hafwandes dessa fartyg icke som Advocat-Fiscalen emot Handlingar och wittnens berättelser säger, på långt håll warit åskådare af händelsen, utan på så nära håll, at Fregattens kulor gingo öfwer och för om Chef-skeppet. I denna ställning anser Majoren påtageligit, at intet hopp gafs at frälsa Fregatten, och då Sjö-Articlarne samt Sjö-Reglementet stadga, at i sådant tilfälle Chefen må gifwa sig och ej onödigt upoffra menniskjor, samt intet mera återstod än at calculera på manskapets afgång, tror Majoren sig i rättan tid hafwa strukit flagg, icke för Briggen, som då retirerat, utan för alla de Fregatten omgifwande fiendtelige Skeppen, hwilka efter sina tagne dispositioner wist sig warit försatte i behof at genom gemensam åtgärd bidraga til Fregattens eröfrande, hwarföre denna hedren så mycket mindre kan tilläggas Briggen ensam, som Capitain Crovn sjelf, hwilken commenderat Briggen, på intet sätt tilägnar sig densamma, til bewisande hwaraf Majoren företedt en vidimerad afskrift af et bref från Swenske Legations-Secreteraren i Pettersburg, Hof-Junkaren och Kongl. Secreteraren Jennings til Herr Stats-Secreteraren och Commendeuren Franc, daterat Petersburg den 8/19 Februarii 1791, hwaruti Jennings lemnar Major Hanson det wittnesbörd, at Capitain Crovn förklarat det Majoren icke strukit flagg för hans Brigg, hwilket woro en falsk upgift i Gazetterne, utan hade han gifwit sig för hela den öfwerlägsne Escadre, som omgaf honom, och utan hwilkens tilkomst han ofelbart skutit Briggen i sank.
I anledning af alt detta, förmodar Majoren, at Kongl. Krigs Hof-Rätten lärer finna, det Advocat-Fiscal Humble otjenligen, til kränkning för Majorens heder, credit och wälfärd, åsatt Målet en hårdare, lif och ägendom rörande rubrique, än hans förhållande i alla afseenden förtjent, samt at honom rättwisligen må tilläggas ej allenast befrielse så ifrån det mindre som betydligare, hwaruti han blifwit tiltald, utan ock den uprättelse af Advocat-Fiscalen, som finnes swarande emot hans hårda tilmälan, och Majorens derigenom tilskyndade lidande.
Detta alt med hwad mera den hålldne undersökningen innefattar, och Parterne uti ytterligare afgifne skriftwäxlingar widare anfördt, samt Handlingarne närmare utwisa, har jag i noga öfwerwägande tagit, och hwad först angår den af Advocat-Fiscalen gjorde anmerkning, emot den företedde Journalens fullständighet, så emedan det befinnes: at den samma til sit wäsenteliga innehåll är redigt författad: At enligt Cadetten Winbergs Edeliga intygan deruti blifwit af honom, efter Lieutenant Santessons befallning, för hwarje dag och således ej på en gång ur Loggboken infördt de anteknade händelser: At de 2ne sidste sidorne äro, enligt hwad wid undersökningen blifwit fulltygat, skrefne af Lieutenant Santesson sjelf och hans namn egenhändigt derunder teknat, hwartil kommer, at de afhörde wittnen i hufwudsakeligaste delar ej intygat annat än hwad med Journalen finnes instämma; Fördenskull kan jag, emot sådane til Journalens styrkande förekomne skjäl, icke förkasta deß trowärdighet, af den ordsak, at han ej blifwit genomdragen och med behörigt Sigill försedd, hälst ingen bewislig anledning blifwit ådagalagd, at genom denna underlåtenhet något mißbruk med Journalen werkeligen skedt, utan pröfwar derföre skäligt det bör densamma äga fullt witsord. Likwäl, och som Majoren och Riddaren Hanson såsom Skepps-Chef enligt Sjö-Reglementets 169 §. onekligen ålegat, at tilse, det denne Journal warit så inrättad, som Reglementet föreskrifwer och de omständigheter warit at iagttaga, som leda til förekommande af mißbruk och oordning, i hwilket afseende den bordt wara behörligen genomdragen och med Sigill försedd, hwilket senare Majoren såsom äfwen warande Lots-Officer, wid den station, hwarifrån Fregatten utgått, tilhördt at werkställa; Altså och ehuru det egenteligen åligger Öfwr-Styrmannen, at Journalen från Lots-Contoiret requirera och genomdragen emottaga, har underlåtandet deraf icke bordt undfalla Majorens upmärksamhet och rättelse; Men då detta finnes wara aldeles uraktlåtit och försummat, kan jag ej annat än anse sådant för en felaktighet, hwilken efter sin beskaffenhet Majoren med skjäl tilskrifwas bör. Wid pröfningen af det tiltal, hwarunder Majoren af Advocat-Fiscalen bifwit stäld, för det han ej efter erhållen kundskap om fiendens warelse under Skagern enligt innehåller af Majorens undfångne Ordres genast förrättat kryßningen så, at han med möjeligaste fördel kunnat antaga jagt och undkomma, i följe hwaraf Advocat-Fiscalen påstår, at Majoren från det ögnablicket denna underrättelse blef lemnad bordt hålla öpna Sjön eller åt Norrsjön, der Fregattens injagande och eröfrande, af hwad styrka som helst, förmenes warit omöjelig, har jag granskat föreskriften af omnemde Ordres, och funnit innehållet af 3 §. wara sålunda: At Majoren skulle genom de från Sundet och Norrsjön kommande fartyg inhämta beständiga underrättelser, om fiendtelige Skepp woro i Sjön, och i den händelsen från ena eller andra sidan en så öfwerlägsen styrka woro at befara, at Fregatten deremot ej kunde opponeras, skulle kryßningen förrättas så, at Fregatten med möjeligaste fördel kunde taga jagt och derigenom komma undan, eller i annor händelse så, at altid någon af Swenske hamnarne höllos öppna för at där, wid et dylikt tilfälle snarare inlöpa än utan ändamål onödigtwis sätta Konungens Fregatt i oundwikelig fara. Enligt Ordrernes 1 §. skulle Majoren taga kryßnings-stationen med Fregatten emellan Skagern och Marstrand och däromkring. Fölgden häraf finner jag således blifwa at denna kryßnings-stationen ej fick förändras, förr än underrättelse inlupit at öfwerlägsen fiende werkeligen woro i Sjön. Då nu en sådan underrättelse bewisligen icke kommit Majoren tilhanda förr, än i och med det detsamma uplysningen erhölts, at fienden redan war under Skagern, förekommer til granskning, om Majoren från det ögnablicket kunde förrätta kryßningen så at han med möjeligaste fördel kunde taga jagt åt Nordsjön. Enligt Journalen finnes at Majoren wid ofwannämde underrättelses erhållande legat med Fregatten på kryßnings-stationen, ungefärligen 8 Tyska mil från Marstrand och således hans ställe Ostwart från Skagern, där Fienden redan synts, hwars station fölgakteligen war westwart om Fregatten. Om nu kryßningen skolat förrättas så, at jagten genast bordt tagas åt Nordsjön, hade ej annan kryßnings-station kunnat sökas eller annan Cours tagas än westwart förbi Skagern samt således, dit åt, der fienden redan war i förwäg, och som Majoren då med alt skjäl borde befara at under Passagen emellan Skagern och Norrska wallen efter all sannolikhet blifwa af den fiendtelige Escadren, som bestod af 5 segel, uptäckt och couperad så wäl från utloppet til Nordsjön som inloppen til Swenska hamnarne, hälst fienden äfwen hade fördelen af winden, så finner jag deraf otwungit följa, det försigtigheten icke borde råda Majoren at medelst jagts anställande åt Nordsjön söka fiendens undflyende, så wida sådant med ingen liknelse af fördel enligt Ordrernes föreskrift war at widtaga; Och som denne utwäg, då Fregatten af fienden blef uptäckt och efterjagad af samma skjäl och ordsaker icke eller stod at werkställa, så finner jag, at Majoren med afståendet derifrån sig rättsligen förhållit, och pröfwar derföre skäligt, at honom från Advocat-Fiscalens tiltal i den delen rättwisligen befria.
Då Majoren således försigtigtwis icke kunde eller borde i sådana omständigheter anställa jagt åt Nordsjön, blir fölgden enligt Majorens Ordres at widtaga det föreskrefne andra alternativet til fiendens undwikande, som war at förrätta kryßningen så, at altid någon af Swenska hamnarne höllos öpne för at der kunna inlöpa, til hwilken ända Majoren äfwen efter erhåldne underrättelsen om fienden, återwändt åt Swenska wallen med den Cours, som efter windens beskaffenhet bibehölt honom på kryßnings-stationen, hwarunder sedermera inträffat det af Advocat-Fiscalen öfwerklagade Fregattens läge någre mil på sidan af Kryßnings-Linien; Men som af Journalen befinnes, at Majoren icke styrt sådan Cours, som kunnat leda honom til denna aflägsenhet, så finner jag så mycket mera skjäl, at wållandet dertil ej kunnat härröra af annan ordsak än strömmens sättning, som af Journalen äfwen inhämtas, at under denne tiden warit swag wind och mäst stilt, då strömmen fölgakteligen haft större kraft at werka sådan sättning, hwilket i Cattegatt icke äro owanlige händelser, och kan således detta inträffade Fregattens läge icke med något skjäl föras Majoren til last, hälst Advocat-Fiscalen icke eller i annat afseende synes hafwa anmerkt detta än såsom hinderligit för Fregatten at komma åt Nordsjön, hwilken utwäg, i anledning af hwad förromrördt är, icke war at widtaga.
Sedan Majoren genom den enligt Journalen kl. 9. Söndags-morgon skedde pejling af Sälö Båk erfarit detta Fregattens läge, hade han wändt W.S.W. för at med anledning af då warande wind återtaga kryßnings-stationen med bibehållande af öppne inlopp til Swenske hamnar, hwarunder Fienden uptäcktes klockan 1. på dagen som då började jaga, och hwarwid Majoren til fullgörande af Ordrernes föreskrift genast wändt åt land, samt styrt åt Kongshamn O.½N., hwilken Cours Advocat-Fiscalen påstår warit orätt tagen, och at i det stället bordt hållas O.½S., hwarigenom så mycken fördel af winden wunnits, at den sedermera inträffade windförändringen ej kunnat hindra Fregattens inlöpande; men då derwid i betraktande tages, at den öfwerlägsna fienden jagade i flere directioner, för at i händelse af windförändring coupera Fregattens undanflykt på flere håll, så borde Majoren naturligtwis taga den genaste wägen för at fortskynda i hamn, och ej då winden ännu war rymlig nog, genom knipande Cours både göra en omwäg samt minska Fregattens fart, begge ledande til senare framkomst, hälst äfwen owißt war, om någon framdeles inträffande windförändring skulle utfalla til Majores fördel eller twärt däremot. Enär därefter emot aftonen winden kastade til Ostlig och således för Majoren blef omöjeligit, at med Fregatten kunna inlöpa i Kungshamn, war ingen annan utwäg til fiendens undjagande än at styra långs landet förbi de öfrige Swenska hamnar, där Fregatten af samma ordsak ej kunde inkomma, och sluteligen taga undflygten in åt Färdersvik, hwarest sedan Fregatten hunnit 4 mil upp under Larekulls-Öarne, kastwindar, stiltie och strömsättning så wäl enligt Journalens innehåll, som hwad de afhörde wittnen Edeligen intygat, gjordt alt bemödande fåfängt at längre kunna undkomma, och har Advocat-Fiscalen äfwen wid alla de af Majoren under detta widtagne åtgärder ingen ting haft at påminna; men härefter förekommer nu til granskning, huruwida Majoren werkstält ankringen med i agttagande af hwad Sjö-Reglementet föreskrifwer, så at spring funnits å tågen och seglen warit beslagne med stotgarn samt om Majoren, sedan han af fienden blef anfallen, gjordt alt det motstånd som möjeligit warit och ej för tidigt strukit Konungens flagg, som derigenom saknat tilbörlig heder och anseende.
Ehwad stadgadt förtroende Majoren innom sig sjelf kunnat hysa til den öfwertygelsen, at Fregatten icke kunde eller borde blifwa fienteligen angripen, sedan den kommit til ankars i en Neutral Magts hamn, så synes denna föreställning likwäl ej bordt leda Majoren til en aldeles säker förtröstan, at fienden i denne del skulle med Majoren wara af enahanda tanka: twärtom tyckes Majoren fast mera bordt hafwa all anledning at derom twista, då han städse för ögonen såg fiendens ouphörliga bemödande at uphinna Fregatten, som wißt icke utmärkte annan föresats, än at bemägtiga sig den samma, och då jagten med lika ifwer å fiendens sida fortsattes, ehuru långt Majoren redan hunnit innom den Neutrale Magtens Landamären, så wisade sig deraf nogsamt, at fienden icke wille göra något afseende på den helgd en sådan fristad, efter allmänna Conventioner och wanligt krigsbruk borde medföra; utom deß war der minsta efterjagande, som af fienden fortsattes, sedan Fregatten inlupit i Färdersvik, och fölgakteligen wunnit tilflykt innom Danskt Dominium, et sådant tagit fienteligit steg, som tydeligen utmärkte, at iagttagandet af Neutralitets-Lagarne ifrån det ögnablicket, redan war aldeles åsidosatt. På sådane skenbarlige anledningar borde Majoren icke längre kunnat hysa annan föreställning än at fiendteligheterne skulle fortsättas ända intil Fregattens werkeliga angripande, och hade Majoren således ålegat, at wid sjelfwa ankringen iagttaga sådane mått och steg, hwarigenom alla nödige förswars-anstalter kunnat wara i beredskap. Dertil hörde så mycket mera, at om än tid och omständigheter icke just tillåtit seglens beslående med stotgarn, hade de likwäl icke bordt nedstrykas, utan heller i en sådan ställning, hwarmed Fregatten genast kunnat bringas i fart, som skjälig anledning war at förhoppas, at den Sjöwind, hwilken forthjelpte fienden, omsider skulle hinna til Fregatten, då den kunnat lyfta eller kapa ankaret och möjeligitwis på något sätt undkomma, fast affaire än skulle warit börjad. Hwad spring på tåget angår, så war det en så nödwändig utwäg at bereda möjeligheten af nödigt förswar at den samma icke bordt undfalla Majorens tidiga upmärksamhet, hälst Majoren gick til ankars i stiltie, där strömsättning äfwen war, och således borde finna, at Fregatten af sig sjelf ej kunde falla i det förmonliga läge, som wid alla tilfällen fordrades at med eftertryck kunna nyttja deß Canoner och hela lag. De afhörde wittnen intyga wäl, at Majoren, sedan han redan war kommen i händel med Briggen, befalt spring på tåget, men försent, så at då splitsen ej kunnat passera klyset, war ingen utwäg meea [!] öfrig til detta ändamålets winnande, i det stället om Majoren före ankringen warit betänkt på denna angelägenhet, och förut låtit fastgöra spring på tåget eller sjelfwa ankaret innan det fäldes, så hade inga hinder til begagnandet deraf kunnat möta, utan Fregatten bringas i det läge, at den efter all sannolikhet kunnat åtminstone bemöta och afwisa Briggen på et til deß skadande och förderfwande mera werksamt sätt än nu skedt; Och som Majoren för öfrigt strax efter deß med fiendteliga Briggen började, men af förenämde ordsaker nog obetydeligit utförde händel, strukit Konungens Flagg, innan han ännu gjordt den öfriga fiendteliga Escadren ringaste motstånd och innan han förmedelst några andra af denna Escadre emot honom werkeligen anwände medel än blotta dispositionernes tagande, blifwit dertil nödtwungen, finner jag, at Majoren genom en sådan deß åtgärd gjordt sig swåra brottslig; men emedan i Fregattens då warande belägenhet föga liknelse och hopp til deß räddande efter alt utseende nu kunde äga rum, och deß förlust således icke med skjäl kan sägas egenteligen härröra af Majorens i förenemde måtto underlåtne förswar, så finner jag, på sätt Advocat-Fiscalen äfwen påstådt, at Majorens förhållande i denna del icke annorlunda kan granskas, än huruwida det swarat emot Flaggans heder och de i sådant afseende stadgade skyldigheter, hwarwid i synnerhet den anmerkning förtjenar at tilläggas, det Majoren, sedan flaggan war struken, ej bordt på den fiendteliga Chefens, genom en afsänd Officer, gjorde tilsägelse, sjelf til Chef-skeppet medföra och öfwerlemna flaggen, så wida sådant war stridande ej allenast emot Majorens egen öfwertygelse, den han til förswarande af sine åtgärder föreburit, nemligen at Fregatten ej på detta ställe borde anfallas och såsom Prise äröfras, utan äfwen med detsamma motsade den föreställning härom, som Majoren förmäler sig hafwa gjordt til General-Majoren Leschner, hwarföre Majoren fast häldre bordt låta fienderna, med fölgd af deras öfwerlägsenhet och anwände wåld, sjelfwe borttaga flaggen som ännu mera utmärkt den emot Fregatten i Neutral hamn utöfwade oförrätt.
Då af alt detta således befinnes, at Majoren Hanson utom deß ofwan anmerkte försummelse wid Journalens genomdragning och förseglande, hufwudsakeligen deri brutit, at han wid ankringen i Färdersvik underlåtit de anstalters widtagande, hwarigenom Fregatten kunde bringas i wederbörligt skick til alt nödigt motstånd och förswar samt derigenom komma i tilstånd, at tilskynda fienden de möjeligaste skada och afbräck, och han deßutom för tidigt efter affairen med Briggen strukit Konungens flagg, innan han gjordt den öfriga fiendteliga Escadren ringaste motstånd, eller af en öfwerlägsen fiendes werkeligen gjorde anfall och anwända stryka dertil blifwit twungen, hwarigenom bibehållandet af Swenska Flaggans heder och aktning så wäl genom denna åtgärd, som medelst den sammas öfwerlemnande på fiendteliga Chef-Skeppet, af honom blifwit i synnerlig måtto underlåten och åsidosatt; Altså, och då Kongl. Maj:ts Sjö-Articlar i 145 §. påbjuder det yttersta bemödande at göra fienden afbräck och 146 §. stadgar, at ingen får afsacka och afwika, fölgakteligen ej uphöra at fienden emotstå, utan at dertil wara högst nödtwungen, ty pröfwar jag i förmågo af deße Lagsens rum skäligt, det skal Majoren Hanson, som i ofwanberörde måtto sig häremot förbrutit, sådane deß brottsligheter umgälla med lifwets förlust.
Detta kommer likwäl, i fölgd af Kongl. Rättegångs-Ordningens 32 §. til Kongl. Maj:ts allernådigste granskning och närmare skärskådande underdånigst at hemställas.
Efter någon i anledning häraf hållen discours, yttrade en del Kongl. Krigs Hof-Rättens Herrar Ledamöter, nemligen Herr Öfwerste-Lieutenanten m.m. Baron Danckvardt, Herr Majoren Uggla, Herr Öfwersten m.m. De Frese och Herr Öfwersten m.m Fahlstedt sig wilja gagna något råderum, at för sakens wigt sig härutinnan nogare betänka; hwarwid Herr Justitiarien förestäldte angelägenheten med Målets skyndesamma afgörande, så wida frågan om Majoren och Riddaren Hansons arresterande med pröfningen deraf är förenad, och föreslog fördenskull, om icke Kongl. Hof-Rätten skulle finna nödigt, at i berörde ändamål på instundande Tisdag sammanträda; men som denna tid åter ansågs för kort och otilräckelig, i synnerhet, som bemälte Herrar Ledamöter trodde sig behöfwa del af Handlingarne til genomläsnande; Så blef härmed upskutit til Fredagen den 26 i denna månad. Ut supra.
In fidem Protocolli,
N.A. Cuhlberg.
Den 26 Augusti, närwarande:
Ordföranden: Herr General-Lieutenanten, m.m. Baron Zöge von Manteuffel.
Ledamöterne: Herr Öfwersten m.m. Fahlstedt.
Herr Öfwersten m.m. Svedenhjelm.
Herr Öfwersten m.m. de Frese.
Herr Majoren Uggla
Herr Öfwerste-Lieutenanten m.m. Baron von Danckvardt.
Herr Justitiarien Bredenberg.
S.D.
Företogs nu til afgörande det, enligt Protocollet för den 20 i denna månad, til i dag upskjutne Mål, rörande Majorens wid Kongl. Amiralitetet och Riddarens af Kongl. Swärds-Orden Magnus Hansons förhållande såsom Befälhafware å Kongl. Örlogs-Fregatten Venus, då den år 1789 blef af Ryska Skepp, i Norrska Skären borttagen: Och som under raisonnement härom, skilgaktighet uti meningarne om beslutets fattande, yppades; Så skreds til omröstning i den ordning 5 §. 23 Cap. Rättegångs-Balken föreskrifwer, då Herr Öfwerste Lieutenanten Baron von Danckvardt och Herr Majoren Uggla yttrade: det de hwar för sig, efter noga granskning af Målet, ej annat kunde, än på de af Herr Justitiarien anförde skjäl, med honom förena sig om Domslutet härutinnan.
Därnäst upläste Herr Öfwersten de Frese deß Votum, skrifteligen författadt, så lydande:
Uti Målet rörande Majoren och Riddaren Hansons förhållande wid Fregatten Venus upbringande af fienden, för jag härmedelst äran mine tankar tilkännagifwa. Jag har jemfört Handlingarne på det nogaste med Sjökortet och Journalen, och är aldeles af enahanda tanka med Herr Justitiarien Bredenberg, ända til den mening, då Herr Major Hanson med Fregatten inlöpt til Färdersvik. Det som skiljer mig i det öfriga från deß tanka, är bygt på följande grunder: Sedan det kommit i fråga om spring på tåget, så kan jag wäl icke undgå säga, at då man är jagad inåt en hamn, stadgar Reglementet och wanligt bruk at sådant bör wara i beredskap för at nyttjas där omständigheten kräfwer, nemligen: där man kan ankra på sådant ställe, at Fartyget genom uphalande å springet, kan få sin törn och actern, af grund och klippor från fiendens enfilade beskyddad; och äfwen sin bredsida åt fienden presenterad; uti hwilken fördelaktiga ställning, en swagare kan länge förswara sig mot en wida öfwerlägsen styrka. Men då, som nu händt Major Hanson, man är nödsakad ankra på en öppen Redd, utan någon sort beskydd af Landet, eller klipporne, där man å ömse sidor samt acter och föhr kan blifwa attaquerad, är spring aldeles onyttigt; och kan i denna händelse, åsidosättandet af spring på Fregatten Venus aldrig hafwa warit minsta ordsak til Fregattens förlust. Segelnas beslående med Stotgarn blir äfwen uti Major Hansons ställning med Fregatten icke mögeligt och så mycket mindre nödigt, som segelna woro obeslagne, och således färdigare samt hastigare at tilgå, än om de warit beslagne på hwad sätt som hälst. Således finner jag för min del Majoren och Riddaren Hanson under seglation och ankringen icke gjordt något sådant fel, som kunnat förordsaka Fregattens förlust. Herr Major Hanson har trodt at under Danskt Dominium finna säkerhet för sin förande Fregatt; därtil war han af sine Ordres auctoriserad; ty hwar jag får Ordres at respectera neutrala Magters Territorium, bör jag wänta mig lika respect tilbaka, och det är under krig lika så wanligt som grundat, at en obefäst neutral hamn är altid säkrare än en obefäst egen. Men sedan nu fienden genom skarpa skotts loßande på Fregatten, tydeligen wisat sin tanka wara, at ej respectera neutrale Magts Territorium; då upstår den hufwudsakeliga frågan: om Major Hanson kunde och borde engagera en alfwarsam affaire, i afsigt at dermed frälsa Fregatten? Sjö-Reglementet, som är en Sjö-Officerares rättesnöre (då ej particuliere Ordres derifrån afwika) säger §. 143: At då alt hopp är ute om räddning, må en Befälhafware häldre gifwa sig, än onödigtwis upoffra menniskjor; Sjö-Articlarne, denna stränga men rättwisa Lag mot uppenbare felsteg, tillåter och utsätter en skillnad mellan sätten at gifwa sig hos en fiende, §. 154. af nämde Articlar stadgar: At så långt mensk- och möjeligt är, får en Befälhafware sit skepp ej öfwergifwa, eller låta det komma i fiendens händer; Då nu en Fregatt befinner sig til ankars i stitie, innom Canonskott af 2ne Linie-Skepp, 2 Fregatter och en Brigg, utan at kunna wänta hastig secours, och blir i denna ställning uti neutral hamn fiendteligen bemött af berörde styrka; då finner jag för min del den momenten wara inne, med hwilken Reglementet förstår, onödigtwis uppoffra menniskjor, och efter Lagens mening, lärer det då wara både omenskeligt och omöjeligit sit fartyg at förswara.
Uti en sådan ställning gåfwo sig Ryska Fregatterne Jarislaw och Hector för Kongl. Swenska Örlogs-Flottan, samt Franska Fregatterne Pallas och Unicorn för den Engelska. För at widare stadga mina tankar och mit beslut, tillägger jag, at om Major Hanson, eller någon annan Befälhafware för en Fregatt, eller för 2 Fregatter, i sigte af secours, strukit sin flagg, eller flytt undan en sådan fiende, utan at försöka det yttersta med tappert motstånd, hade en sådan befälhafware ofelbart blifwit och bordt blifwa straffad efter Krigs-Articlarnes stränghet, äfwen och om en Befälhafware hafwit Ordres, at stå til sidsta man mot hwad styrka som hälst, och ändå för tidigt gifwit sig, så är solklart, at en sådan förbrytelse förtjent Lagens strängaste näpst. Men som, då Majoren och Riddaren Hanson, Fregatten Venus til fienden öfwerlemnade, sådane eller dylike omständigheter icke inträffa, utan Major Hanson, af en wida öfwerlägsen fiendtlig styrka fant sig, enligt Reglementets föreskrift och Lagens förstånd twungen at stryka Kongl. Maj:ts Flagg, hälst det enda för menskeliga ögon möjeliga hopp at frälsa Fregatten, war deß reclamation, grundad på rättwisa och Förbund; Så finner jag för min del rättwist wara, Majoren och Riddaren Hanson från alt lagligt tiltal, som woro han på något sätt wållande til Fregattens förlust, befria och frikalla.
Jag kan likwäl ej undgå omröra, det jag för min del finner Majoren och Riddaren Hanson emot Krigsbruk och wanlig praxin, icke med nog wärdighet, hafwa öfwerlemnat de wapen til fienden, hwilka Kongl. Maj:t satt honom i händer, ej allenast at förswara, utan ock hedra och hedra låta. Herr Majoren och Riddaren hade aldrig bordt nedstiga i Ryska Briggens slup, hälst Majoren icke för Briggen utan för Escadren strukit, ännu mindre hade Herr Majoren bordt sjelf öfwerföra Kongl. Maj:ts Flagg til Ryska Amiralen: Herr Majoren och Riddaren hade med skjäl bordt pretendera at från et Linieskepp blifwa afhämtad, eller ock förr med egen slup öfwerresa; det kan icke undgå Herr Majoren at finna, det Briggen, som låg honom närmast, och hwars Befälhafware nu hade tilfälle Herr Majoren med Kongl. Maj:ts Flagg til Amiral-Skeppet öfwerföra, skulle deraf göra parade och tilwälla sig en heder, som den intet tilkom, men hwilket Herr Majoren och Riddaren, genom et mera eftertänksamt upförande, til sin och Flaggans wärdighets bibehållande, kunnat undwika.
Georg C. de Frese.
Hwarförutan Herr Öfwersten munteligen tillade: At så wida Major Hanson, för de af Herr Öfwersten emot honom anmärkte felaktige delar, hwarå beskrifwen Lag ej finnes, utan blott antagit krigsbruk wanligen stadgar föreskriften härutinnan til rättelse; så fant Hr Öfwersten wid slikt förewettande lämpeligast, at med anledning af 271. Sjö-Articlen anse Majorens berörde förbrytelse med Et halft års suspension från deß innehafwande tjenst.
Widare yttrade sig Herr Öfwersten Svedenhjelm på följande sätt: Uti förewarande Mål, rörande Herr Majoren och Riddaren Hanson, som til någon del sjelf medgifwit, det han, sedan Fregatten war ankrad, funnit nödigt förse honom med spring, men sådant då det bordt ske, utur akt låtit: Jag wil medgifwa det ej kunnat wärka til fullkomligt motstånd, men så hade Herr Majoren dock gjordt i denna del, hwad en rådig och omhugsen Befälhafware ålegat; således kan jag ej annat, än efter min öfwertygelse, detta honom til last lägga.
Rörande åter at Herr Majoren bordt taga jagt åt öpna sjön, eller söka Swenska hamnar, är så wida bestyrckt ogjörligheten, at jag för min del ej anser Herr Majoren något i detta fall sine gjörlige skyldigheter åsidosatt.
Men hwad beträffar at Majoren uti neutrale hamn gaf sig och skepp til fånga, innan han försökt sig där förswara, sedan han dock först bordt blifwa attaquerad och beskjuten, då han, enligt rättwisan warit nödsakad styra wåld med wåld, dock sådant ej gjordt, i den måhn han kunnat och bordt göra, finner jag, efter min öfwertygelse, Herr Majoren mycket åsidosatt, hwarföre jag instämmer uti Herr Justitiariens yttrande såsom grundat på Lag och Författningar; äfwen uti den del af Herr Majoren bör träda i arrest och där afwakta Kgl. Maj:ts Allernådigste Utslag.
Herr Öfwersten Fahlstedt, utom det at han nu i allo förenade sig med Herr Öfwersten de Freses, tanka, aflemnade tillika sin mening skrifteligen författad, som uplästes så lydande:
Jag förenar mig med Herr Justitiariens tanka til deß Fregatten kom til ankars, men i följande omständigheter får jag gifwa tilkänna, hwarutinnan jag skiljer mig derifrån och anledningen dertil.
1sta §. uti Prise-Reglementet så wäl som Herr Majorens Ordres bjuder at respectera neutrala Magters skepp och hamnar, hwaraf Herr Majoren hafwit full anledning at tro sig blifwa bemött med reciproque rättighet.
144 §. uti Sjö-Reglementet bjuder, at då et skepp ligger til ankars där fiende kan wäntas, bör det ligga med spring på tåget och seglen beslagne med stotgarn, på det NB. at det i hast må kunna komma under segel, men som Herr Majoren war under segel, och strömsättning, stilltie och windkastningar obligerade Herr Majoren at ankra, lärer ej den §. kunna läggas honom til last.
At medelst spring på tåget kunna lägga bredsidan til och förswara sig, kan med mycken fördel wara lämpeligt, då et skepp kan placera sig i et sund eller trångt farwatten, men på öppen Redd eller där öfwerlägsen fiende har tilfälle at lägga sig rundt omkring, hwilket här inträffar, ser jag ej möjeligit at derigenom winna något i förswarswägen.
Då Fregatten sedermera werkeligen af fienden blef angripen, först af Briggen, finnes af ransakningen och wittnens utsago, at han förswarat sig så länge Briggen allena attaquerat, men då de öfrige skeppen placerat sig så, at et skepp låg om styrbord, et annat om bagbord och 2ne akter om honom, alla inom skotthåll, har Herr Majoren befalt stryka flaggen och uphört med sit förswar.
154. Sjö-Artiklen bjuder at Kongl. Maj:ts skepp bör förswaras, så långe [!] någon möjelighet är och 143. §. uti Sjö-Reglementet ålägger en Officer at i det yttersta förswara sit skepp, så länge det är något hopp at conservera skeppet, men om intet tilfälle är at frälsa Besättningen och sätta skeppet på land och upbränna det, så må han gifwa sig för at conservera Besättningen.
I anledning af hwad nu anfördt är, stadgar jag mit Votum: at sedan Fregatten war uti den belägenhet, at fiendteliga skeppen med öfwerlägsen styrka, låg rundt omkring, winden och wäderleken sådan at han ej kunde sätta på land och på det sättet conservera Besättningen, alt hopp förlorat at kunna förswara sig mot en sådan öfwermakt, den resourcen honom ännu öppen at kunna reclamera Fregatten såsom i en neutral hamn angripen; kan jag ej annat än frikalla Herr Majoren för answar i Fregattens förlust.
Men som Herr Majoren sedan han strukit Flaggen och ej hade någon befattning widare med henne, likafullt sjelf fört henne om bord på Ryska Chef-Skeppet, kan han ej undgå answar derföre, och tycker at han efter 271. Sjö-Artiklen derföre bör pligta med et halft års lön.
H. Fahlstedt.
Sidst anförde Kongl. Rättens Herr Ordförande: At wid noga eftersinnande af den i detta Mål hållne ransakning och skedde skriftwäxling, samt i jemförelse med hwad ej mindre Herr Justitiarien Bredenberg, än Herrar Öfwerstarne de Frese och Fahlstedt sig i Målet yttrat, sant wäl Herr Baron och General-Lieutenanten det Majoren och Riddaren Hanson wid manoevrens werkställande, under den honom anbefaldte kryßningen, icke öfwerskridit medhafde Ordres och Instruction, samt at han äfwen, då Swensk hamn ej kunde upnås, rätteligen för en öfwerlägsen fiende sökt undanflygt til neutral Magts hamn, som bordt blifwa respecterad; Men som icke desto mindre Majorens fattade partie med sättet af Flaggens strykande och därmed sammanhängande förhållande, aldeles motstrider föreskriften i de af Herr Justitiarien åberopade 145 och 146 paragrapher i Kongl. Maj:ts Sjö-Artiklar; Så kunde Herr Baron och General-Lieutenanten ej eller undgå at bifalla Herr Justitiariens Votum til hela sit innehålla.
I anledning af den således wid denna omröstning utfallne pluralitet, skulle Utslag upsättas, hwilket dock, enligt Rättegångs-Ordningens 32 §. Kongl. Maj:ts nådigste pröfning och skärskådande underställes.
Sedan Kongl. Krigs Hof-Rätten sålunda med Lifwets förlust ansedt Majoren och Riddaren Hansons öfwerklagade förhållande, och Krigs-Fiscals Embetets om säkerhet å deß Person gjorda hemställan, til pröfning ännu återstår; så ansåg Herr Justitiarien ordningen sluteligen fordra denna frågas afgörande, med yttrande, det Herr Justitarien i sakens warande ställning, ej kunde undgå bemälte Majors arresterande tilstyrka och för sin del bifalla, hwartil, utom Herrar Öfwerstarne de Frese och Fahlstedt, Kongl. Krigs Hof-Rättens öfrige Herrar Ledamöter äfwen samtyckte; J fölgd altså hwaraf nu genast upsattes och för Majoren och Riddaren Hanson förekallad afsades detta
Under pröfningen af det emellan Krigs-Fiscalen wid Flottornes ärender Advocat-Fiscalen Humble å Embetes wägnar samt Majoren och Riddaren Hanson, angående denne senares förhållande såsom Befälhafware å Kongl. Örlogs-Fregatten Venus då den år 1789 blef i Norrska Skären af Ryska Skepp borttagen, har så beswärande omständigheter emot Majoren och Riddaren förekommit, at Kongl. Krigs Hof-Rätten för thy funnit skäligt til Krigs-Fiscals Embetets yrkade påstående om Majoren och Riddarens arresterande bifall lämna; J följe hwaraf Majoren altså genast kommer at träda i hägte.
Majoren och Riddaren Hanson yttrade derefter, at sedan Kongl. Krigs Hof-Rätten fann deß öfwerklagade förhållande af så brottslig egenskap at arrest förthy blifwit honom ålagd, men Majoren dock hoppades det Kongl. Hof-Rätten tillika funnit, at sådant icke härrört af ondt upsåt, arghet eller illwilja; så utbad sig Majoren det Kongl. Hof-Rätten wille de härwid sig företeende mildrande omständigheter på et sådant sätt hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, som kunde för honom utwärka Kongl. Maj:ts mildhet och nåd. Afträdde och fogades om Majorens arresterande behörig anstalt. Ut supra.
In fidem Protocolli,
N. A. Cuhlberg.
Domen, som nu i ordningen följer och slutar hela Acten är ord för ord lika lydande med Herr Justitiarien Bredenbergs pag. 55 et seq. anförde Votum.
STOCKHOLM,
Tryckt hos Anders Jac. Nordström, 1791.
Protocoller,
Hållne uti Kongl. Maj:ts Krigs-Hof-Rätt i Stockholm, uti Målet Rörande Örlogs-Fregatten Venus, som fördes af Majoren och Riddaren Magnus Hanson, och eröfrades af Ryska Fiendteliga Fartyg under Norrska Wallen,
Den 1 Juni 1789.
Stockholm. Anders Jac. Nordström, 1791. 4to, 80 s.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Naval history | Search.
Copyright © 2007 Lars Bruzelius.