3:ne från Fregatten Venus återkomne Lotsars berättelse huru nämnde Fregatt blifvit våldförd, och slutligen tvungen att gifva sig.
Den 31 sistlidne Maj, då Fregatten varit V.S.V. 3 mil från Kongshamns Båk med S.O. vind och tjocka, fått sigte af Ryska Briggen P.M. kl. 5 och strax derefter hela Ryska Eskadern, hvilken sträckte sig ifrån Fregatten uti S.V. à Vest till V.N.V. Fregatten, som genast af fienden blef jagad, låg O.N.O. hän, i tanka söka Svensk hamn; men som de närmare nalkades Svenska vallen, Östrade vinden sig kontinuerligt, hvarföre de slutligen måste hålla af N.N.V. hän, för att, om möjligt vore, ut segla fienden, ehuru de Ryska skeppen då voro 4 streck förligare än tvärs ifrån dem; Fregatten seglade vida ofvan fienden, och med N. Vestliga kursar strök helt nära Norrska vallen, för att passera fienden och derefter hålla sjön. Om natten stillnade vinden alldeles ut, så att Fregatten den 1:ste Juni om morgonen vid solens uppgång var helt nära Norrska vallen och af strömmen drefs städse närmare, hvarföre resolverades söka hamn. Strax derefter kom Norrska Lotsarne om bord, då Fregatten med 2:ne sina Echaloupar och en Lotsbåt boxerade sig undan fienden, som ännu syntes förfölja dem. A.M. kl. 7, då Fregatten passerat 4 mils Skärgård, ankrades i Christiania-fjorden, vid Salltverken midtför Tönsberg, på 26 famnars vatten. Något öfver en timma derefter sågo de Ryska Eskadern med frisk vind ankomma, ehuru der Fregatten låg, var alldeles stillt. Denna lilla vindkåre följde Ryska Eskadern till dess de kommo ¼ mil från Fregatten Venus, der de äfven fingo stillt; men med den fart de då hade, och med hjelp af små Fartyg, kommo de snart upp med Fregatten, hvarefter 2:ne Örlogsskepp lade sig på en sida, 2:ne Fregatter på den andra och Briggen akter om Fregatten; en stund derefter började efter deras utsago Amiralskeppet och genast alla de andra gifva eld på Fregatten, som svarade med häftig kanonad från alla sidor; detta varade i något öfver 2:ne timmar, under hvilken tid Ryska Briggen förloradt sin storstång, men på Fregatten Venus ingen död eller blesserad, emedan alla fiendens kulor gingo högt öfver Fregatten, utom några, dem Briggen skjutit akter in. Herr Major Hansson höll derpå konselj med sina Officerare, och beslöt heldre gifva sig, än att mot så öfverlägsen styrka göra motstånd och dymedelst onödigt uppoffra menniskolif; han gaf derpå besättningen sitt tagna beslut tillkänna, med förmaning att icke ohöfligen bemöta sina öfvervinnare, och förklarade derjemte, det han, ehuru nödsakad gifva sig, likfullt ernade sig protestera mot dessa fienders olagliga förhållande, i den säkra förhoppning, det Hans Maj:t af Danmark med flere förenade höga Makter, skulle ej underlåta återfodra Fregatten och tvinga fienden ersätta den genom honom dem tillfogade oförrätt. Dereftre togs nödiga försigtighetsmått med alla Fregatten tillhöriga signaler och papper. Lotsarne fingo ordres genast med norrska lotsen begifva sig i land och hos närmaste Befallningshafvande söka beskydd och pass till sitt fädernesland. Derefter gick Herr Major Hansson i sin Echaloupe till Ryska Chefskeppet, hvarifrån han ej återkom. Alla Ryska Barkaser sändes till Fregatten Venus att afhemta besättningen. Lotsarne, som voro i land, sågo det Ryssarne kapade ankartåget för att bringa Fregatten längre upp; men innan de fingo segel loss, stod Fregatten Venus på grund, der den förblef så länge Lotsarne uppehöllo sig der.
Enligt lotsarnes berättelse, intygas af Örlogs-Fregatten Bellona den 12 Juni 1789.
A. Fried Wallman.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Naval history | Search.
Copyright © 1996 Lars Bruzelius.