Jagten var börjad, och fullföljdes äfven, af fienden med alla möjliga prekautioner, för att i händelse af vindens förändring förekomma min reträtt, så under landet tilbaka, som åt Nordsjön, i det att ett skepp styrde närmare vinden under landet, och ett annat, lättare af Vestvart, under det de öfrige fullföljde jagten.
Reträtten till Dynge-skären och Koster kunde derigenom icke kuperas; men vid ankomsten dit var vinden så mycket förändrad, att omöjligheten visade sig att till någotdera af dessa ställen inlöpa.
Jag blef således nödsakad jaga undan långs landet, för att såmedelst hafva reträtten öppen intill, och uti Norrska hamnen, klockan Ett morgonen derpå, passerade jag Færders Fyr; under denna Lotsplats gjorde jag som oftast, men förgäfves, signal för lots, i brist hvaraf jag likväl icke fann vara rådligt länge uppehålla mig i mynningen af Christiania-fjorden, utan forcerade längre in, för att under Kongl. Dansk Dominium vara så mycket säkrare för en annalkande fiende, och gjorde min yttersta effort, för att hinna Christiania.
Inne i denna fjord mötte mig ostadiga och still vindar, som kastade emot öfver ojemt höga land; strömmens sättning ur fjorden bidrog äfven dertill, att Fregatten ej väl manövrerade; för att så mycket möjligt var afhielpa detta onda, lät jag sätta ut Eschalouparne. Jag hade redan avanserat några mil in i fjorden, när jag ändtligen fick en lots ombord; och fienden blef osynlig sedan den styrt Vestvart under Færder. Men det dröjde ej länge, förrän den med hela sin styrka åter syntes i fjorden inlöpa med en frisk vind af Sydost, under det jag längre in hindrades af Nordliga kastvindar; strömmens verkan var således för mig svårare och mera hinderlig, enär den icke kunde stäfvas. Likväl hoppades jag, att antingen i likhet med fienden kunna få gagna mig af samma vind, för att undkomma, eller ock att den skulle vidkännas samma besvårigheter, som de ostadige kastvindar mig förorsakade; i begge händelser var jag säker att kunna sauvera Fregatten.
Att ingen af dessa omständigheter nog tidigt för mig inträffade, lärer förefalla alla dem obegripligt, som icke erfarit en dylik händelse.
Följden häraf kunde således icke blifva annan än den, att fienden nödvändigt skulle komma mig närmare, under samma tid som naturen nekade mig samma biträde, för att undankomma.
I denna brydsamma ställning visade sig likväl ännu en gnista af hopp; med tillhjelp af Eschalouparne hade jag efter yttersta möjlighet stoppat strömmen, och således kommit under Laurekullens öar, från hvilka jag icke på fjorden kunde utkomma, utan att med fienden inom kanonskott inträffa; sydliga vinden tycktes nu så hafva stillnat, att fienden med den som knappast kunde stoppa strömmen; mitt hopp upplifvades, att landvinden nu skulle få öfverhanden, hvilken jemte strömmens sättning nödvändigt skulle hafva eloignerat fienden, så vida den, i likhet med mig, ännu icke hunnit ankarsättning; gick derföre till ankars ungefärligen tre kabellängder sydvart om den så kallade Sletterholmen (efter Lotsens utsago på 26, men befanns på 36 famnar); en stund derefter sköts ett skarpt skott från Briggen, som strax besvarades. Sydliga vinden, som nu återtog sin förra kraft, förde hela fiendtliga styrkan mig så nära, att Briggen, som något närmare än de öfrige, trodde sig kunna draga fördel af Fregattens läge, och utan att äfventyra, kunna chargera den akterifrån, gjorde all sin effort utan verkan; men som han intet kunde undvika, att utom aktersta kanonerne äfven presentera sig för Batteriet, fast i en oblique ställning, blef han så hemsökt, som i anseende till Fregattens läge och kanonierernes skicklighet, möjligen kunde åstadkommas; kanonerne förde i och med detsamma sina kulor, ej allenast för om och öfver fiendtliga Eskaderns Chefskepp, utan ock tätt akter om en dansk Huckare, som förde klufven flagg. Med ett mera öfvadt folk och genom en lyckligare kanonernes rigtning hade Briggen nödvändigt gått i sank, hvilken nu dräjade om, för att lemna öppning för de svårare skeppens batterier; under detta fick den några skott långskepps; på andra bogen började han åter chargera Fregatten akterifrån styrbords låring, utan att göra annan skada än med en 24 pundig kula genombåra förstången, som likväl belf stående; fick deremot af akterska kanonerne emottaga så många skott, som Fregattens läge kunde tillåta.
De fientliga skeppen voro nu på så nära håll, att med deras batterier en fullkomlig effekt kunnat åstadkommas, isynnerhet från Chefskeppet, på låringen om styrbord, och från en Fregatt i samma läge om bagbord. — I denne kritiske ställning, då jag och Herrar Officerare, som derom af mig tillspordes, icke funno någon möjlighet att genom besättningens uppoffrande kunna i denna belägenhet tillfoga en så öfverlägsen fiende någon skada, lät jag nedhala Kongl. Maj:ts flagg på dess Fregatt Venus, hvilken jag sjelf med en obeskriflig grämelse måste öfverlemna till den kommenderande Chefen för Eskadern, hvarjemte jag gjorde honom föreställning, hurusom jag redan avanserat fyra mil in uti en neutral magts dominium, med Dansk lots ombord, och till ankars, icke förväntat mig att blifva fiendtligen attackerad, isynnerhet som ett fiendtligt skepp af 74 kanoner, i Norrska hamnen Christianssand, vågat desarmera, för att reparera, och der med trygghet vistats alltsedan Augusti månad förledit år intill närvaran de tid; men fick till svar, att ingenting annat mig vederfarits, än enligt de ordres, för den fientliga Eskadern blifvit expedierade; detta föreföll mig så mycket mer oförmodadt, som Kongl. Maj:ts undersåtare i Norrska hamnar, med sine egendomar af skepp och gods under detta krig tillgodonjutit en sådan förmån.
Jag har försport, att Briggen utom åtta döde fått många blesserade, den ena kranbalken synligen bortskjuten, storstången förderfvad, i hvars ställe en annan samma dag uppsattes.
Transcribed by Lars Bruzelius
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives.
Copyright © 1996 Lars Bruzelius.