Författningssamling för Kongl. Maj:ts Flotta: Segel.

Segel. Om bord skall tillses att segel, tågverk och andra kronans materialier och persedlar på det sorgfälligaste vårdas och blott då begagnas, utom sitt ändamål, när omständigheter det nödvändigt erfordra, eller sedan de, genom besigtning, befunnits otjenliga för sin egentliga bestämmelse; S.T.R. del. 1, § 11. Segelsömmaren skall oafbrutet och noga tillse, det segel, bastengeringar och öfriga segeldukspersedlar, samt flaggor äro i brukbart stånd, och att genast reparera hvad som deraf har behof. Ofta undersöker han seglens tillstånf i segelkojen, vakar deröfver att de icke skadas af dropp eller fukt och anmäler hos Uppbördsskepparen, när han finner det nödvändigt att taga seglen på däck, till vädring eller undersökning; ibid. § 518. Vid gående tillsegels eller ankars, samt i allmänhet, då hela besättningen är på däck, skall hvarje Officer vara på sin post; ibid. § 241. Vakthafvande Officer kan vid segels bergande och refning, eller vid vändningar, uppkalla de vaktfria, dock med iakttagande att de ej dertill onödigtvis begagnas; ibid. § 254. När seglen tagas om bord bör Uppbördsskepparen först låta göra loss dem, för att undersöka huruvida de äro i gost stånd, behörigt försedde och sjöredde, samt vaka deröfver att förrådsseglen blifva väl stufvade i segelkojen; ibid. § 487. Han vakar deröfver att tackling och segel alltid befinnas i god ordning, samt att ej något blir skamfiladt; ibid. § 494. Då stänger och rår strykas eller uppsättas, segel underslås eller refvas, och vid allt hvad eljest af betydenhet i vädret förrättas, böra Skepparne vare de första i märsen, på råen eller i toppen, samt tillse att arbetet verkställes med tystnad, raskt, väl och försigtigt; ibid. § 501. Segelsömmaren åligger att vara tillstädes då seglen tagas från inventarikammaren, samt att dervid biträda. Han besörjer de segels nedstufning som skola inläggas i segelkojen; ibid. § 5§7. Uppbördsskepparen undersöker ofta sina uppbördsrum och underställer om vädring af flaggor, äfvensom af seglen, så väl under rå, som i segelkojen; ibid. § 495. Vid fartygs afrustning frånslås seglen, sedan de äro väl torra; ibid. § 734.

Se vidare Carlskrona, del. 2, sid. 462; Dropp, del. 3, sid. 42; Fiskarebåtar, del. 3, sid. 282; Fukt, del. 3, sid. 318; Fördelning, del. 3, sid. 395; Gods, del. 4, sid. 61; Handgevär, del. 4, sid. 163; Kanonslupar, del. 4, sid. 390; Kassation, del. 4, sid. 430; Märsgastar, del. 5, sid. 687; Närmaste man, del. 6, sid. 69; Segelduk, Skeppareskola.


S.W. Gynther: Författningssamling för Kongl. Maj:ts Flotta.
1861. Volume 7, pp 38-39.

Transcribed by Lars Bruzelius


Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Seamanship

Copyright © 1999 Lars Bruzelius.