Hvad först angår jemförelse-försök med segel af Lin- och Hamp-duk, så anför Kommendör-Kaptenen och Riddaren Lagerberg, i egenskap af Chef på Fregatten af Chapman år 1831, att (ifrån det Fregatten lemnade Cherbourg och till dess den återkom till Sverige, efter fulländad expedition åt Brasilien), med undantag af några få dagar under hemresan, det till försök medgifna ställ segel af Linduk varit begagnadt, och ehuru Fregatten nästan under hela resan hade laber vind, har likvisst den uti Oceanen ständigt rådande höga dyningen å seglen orsakadt betydlig slitning genom piskning emot taklingen, fullt motsvarande den af stormväder, samt fråga anses kunna uppstå om Hampduk stått så väl emot; hvarjemte anföres, såsom talande till fördel för Linduks-seglen, att de öro vida handterligare och blifva mjukare genom väta, än de af Hampduk, med hvilka förhållandet är tvärtom. — Kommendör-Kaptenen och Riddaren Warberg, såsom Chef å samma Fregatt år 1832, yttrar sig: "Huruvida segelduk af Lin i varaktighet öfverträffar, eller ens är lika med den af Hampa, torde ännu icke kunna bestämdt afgöras, helst det är skäl att tro den skarpa lut, som användes till blekningen, gör denna duk skör. Att emedlertid Linduks-seglen såsom lätta och täta, i dubbelt afseende äro förmånliga för segling och handterande, kan deremot icke bestridas."
Erfarenheten har dock under tidens fortgång visat, att den af Handelshuset Gibson & Keiller i Götheborg till Kongl. Flottan och denna station lefvererade segelduk af Lin, under brukande icke bibehåller den hållighet som man trott sig kunna beräkna, ehuru den vid emottagningen uthållit de fastställda profven; ty år 1831 tillverkades för Fregatten af Chapman 7 st. diverse segel af Linduk, och år 1832, efter en expedition åt Brasilien under 9 månader, måste 6 st. deraf repareras med tillsammans 611 ¾ alnar duk. Efter en samma år gjord ytterligare expedition af 3 månader, blefvo 2:ne Linduks-segel kasserade, och de öfrige undergingo å nyo reparation med 505½ alnar duk, samt efter en år 1834 utförd expedition, som fortfor i 4 månader, kasserades 3:ne märs-segel, hvilka redan innan expeditionens början voro så slitne, att ett ställ nya märs-segel af samma duksort måste för Fregatten tillverkas. Efter Fregattens uppläggning reparerades ytterligare 3:ne af de äldre seglen med tillhopa 299 alnar Linduk. — Fregattens märs-segel måste under 1834 års expedition flere gånger iståndsättas medelst istyckning, hvarvid bristning alltid visade sig tätt igenom sömmarne i den gamla duken, så snart minsta frestning uppstod. — Af bästa duken uti de från Fregatten kasserade märs-seglen tillverkades emedlertid år 1836 för Skonerten Gäddan 2:ne topp-segel, men hvilka efter en resa till Capellshamn måste kasseras, emedan de vid hemkomsten nästan kunde anses såsom lump, och vore så sköra, att duken genast brast vid handprofvet, utan någon ansträngning. Häraf föranleddes behof, att ytterligare verkställa jemförelse-försök, och sådane utfördes på det sätt, att ett stor-segel tillverkades 1836 för Last-Galeasen Flickan, innehållande 216 alnar C-duk af Hampa 2:a sort och 88 alnar C-Linduk 1:a sort, hvilken sednare duksort, utgörande 4 hela dukar, i seglet insattes emellan Hampduken. Efter expeditionens slut i December, befanns seglet tarfva reparation med 30 alnar Hamp- och 11 alnar Lin-duk, hvilket förhållande är större än man bordt förmoda, särledes då Linduken lemnats den favör att med mindre yta jemföras med den större ytan af Hampduken, på hvilken sednare således slitningen måste varit större, oberäknadt att Hampduken var 2:a sort samt Linduken 1:a sort. Man hade derjemte trott sig förmärka, att Linduken uti köld bryter sig. Ehuru måhända detta ännu icke fullt kunde anses vara utredt, visade sig intet tvifvel böra uppstå, på hvilken sida fördelen ligger, helst äfven i betraktande måste komma det ojemförligt högre priset å Linduken, dess mindre bredd, föga varaktighet och underlägsenhet mot Hampduken, samt den icke ringa förlust för staten, derigenom att Linduk efter slitning äfven är oduglig till slitage-duk, när alltid uppkommit stora besparingar genom att af sådan duk tillverka segel åt Lastdragare, Vattenskutor, Espingar &c. — Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, var det vid Fregatten Josephines rustning till expedition åt Medelhafvet år 1837, jag, för att genom ytterligare försök i större skala, få fullkomlig visshet om förhållandet, hos Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena gjorde hemställan och erhöll bifall för anskaffning och förfärdigande af ett stor-märs-segel af Hampduk; och då nu Herr Kommendör-Kaptenen och Riddaren Friherre Gyllengranat uti afgifvet yttrande meddelat, att berörde segel varit lika lång tid underslaget och begagnadt, som ett för-märs-segel af Linduk, samt vid den besigtning, som efter Fregattens hemkomst, den 20 Juli 1838 anställdes, omförmäldte stor-märs-segel af B-hampduk bedömdes endast halfslitet, då deremot för-märs-seglet af B-Linduk af N:o 3 förklarades odugligt till vidare bruk, uppstår ingen tvekan å min sida vid att tillerkänna fördelen tillhöra Hampduks användande till segel, företrädesvis för Linduk.
…
Karlskrona af Varfs-Amiralens Kansli den 7 Jan. 1839.
Transcribed by Lars Bruzelius
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives.
Copyright © 1996 Lars Bruzelius.