Kongl. Maj:ts
Nådigst faststälde Reglor,
för
Farten genom Strömsholms Canal,
gifne
Stockholms Slott d. 14 Februari 1821.


Westerås,
Tryckt hos T.R. Björkbom, 1821.


Carl Johan med Guds Nåde, Sweriges, Norriges, Göthes och Wendes Konung.

Wår ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Troman, Friherre, Landshöfding, Ståthållare, Commendeur af Wår Nordstjerne och Riddare af Wår Swärds-orden! Sedan Wi, i anledning af Norbergs och Westra Bergslagernes, genom utsedde Committerade, gjorde underdåniga anmälan, att Canal-farten från Westra Bergslagen genom en del af Norberg till Strömsholm wore i flere afseenden beswärad af sådane olägenheter, som wisade behofwet af beständiga föreskrifter, eller ny reglering för berörde Canal-fart, under den 17 November 1818 i Nåder uppdragit åt Eder att, till utrönande i hwad mer eller mindre mån Committerade haft skäl till deras underdåniga klagan, och till biläggande af de skiljaktigheter, hwilka emellan Bergslagerne och Slußwerks-Directionen uppkommit, samt till beredande af en emot ändamålet swarande författning för Slußfarten, uti ordentligt sammanträde emellan ej mindre klaganderne och Slußwerks-Directionen, än Fartygs ägare i Westerås och Köpings Städer, detta ärende upptaga och derefter med ett Förslag till ordning för Canal-farten till OSS i underdånighet inkomma; så hafwer I, efter fullgörande af detta Nådiga uppdrag, uti skrifwelse den 26 April 1819 insändt det wid berörde sammankomst hållne Protocoll, innehållande icke allenast underdånigt förslag i omförmälte hänseende, utan ock Bergslagens Fullmägtiges yttrade önskan, dels om Nådigt tillstånd till antagande af en eller twänne edswurne Mätare wid Smedjebacken, och dels att OSS i Nåder täcktes anbefalla fortsättning och fullbordande af den derstädes på Bergslagets bekostnad påbegynde muddring.

Detta, jemte hwad Bergs- och Commerce-Collegierne uti häröfwer infordrat utlåtande i underdånighet anfört, hafwe WI OSS föredragas låtit och funnit för godt i Nåder fastställa följande Reglor för farten genom Strömsholms Canal, nemligen:

1. Cap.

Om Fartygs- och Båt-ägares samt Skeppares och Sjöfolks skyldigheter.

1. §.

Det står hwar och en fritt att låta bygga och äga Jackter och Båtar, däckade eller öppna, större eller mindre till Canalfartens begagnande; men det åligger hufwudredaren, att wid Skeppares antagande noga rådfråga deß betyg om duglighet och god fräjd, så att Fartygets förande icke må anförtros till en wanfräjdad eller oskicklig Skeppare.

2. §.

Wid fem Riksdalers wite ware så wäl Hufwudredare som Skeppare skyldige, att för hwarje år med hwarandra träffa eller förnya skriftliga Contracter, hwaraf contrahenterne behålla hwar sitt exemplar.

3. §.

Skepparen äger rättighet att sjelf antaga sine Matroser, med wilkor att de äro duglige och icke wanfräjdade.

4. §.

Hwarje år, när Skepparen första resan paßerar Skantzen, skall han wid fem Riksdalers wite hos Slußwerks-Inspectoren förete sitt Contract för löpande året med sin Redare, och Prestbewis, som styrker Skepparens goda fräjd, hwarefter denne af Sluß-Inspectoren i Sjömans-Rullan inskrifwes såsom Skeppare på Jackten N. N., hwaröfwer bewis, mot lösen af 16 sk. Banco, meddelas.

5. §.

Wid samma tillfälle skall Skeppare wid Fem Riksdalers wite hos Sluß-Inspectorem förete sine Matroser, tillika med deras Prestbewis, som styrka deras goda fräjd, hwarefter de af Sluß-Inspectoren i Sjömans-Rullan införas såsom Matroser på Jackten N.N.; hwaröfwer dem bewis meddelas och hwarföre de betala 8 sk. Banco hwardera; men Skepparen erhåller en afskrift utan lösen.

6. §.

När deßa inskrifningar skett, njuta så wäl Skeppare som Matroser, wid Slußwerket laga förswar och öfriga deras tjenster åtföljande förmåner.

7. §.

Den Skeppare, som icke kan uppwisa eller wägrar att förete de i 5 och 6 §. §. nämnde Sluß-Inspectorens betyg samt Contractet med hufwudredaren, äfwensom Sluß-Taxan och deße Reglor, när sådant af befraktare, godsemottagare eller fartygsägare äskas, böte Tio Riksdaler Banco, den klagandes ensak.

8. §.

Sedan Matroserne på ofwannämnde sätt blifwit wid Slußwerks-Contoiret införde i Rullan, ware de skyldige, att under hela det årets seglation betjena Skepparen och åtfölja farkosten; men skulle dödsfall, sjukdom, wänlig öfwerenskommelse eller oduglighet förorsaka ombyte, bör Skepparen derefter sådant, wid Fem Riksdalers wite, på Sluß-Contoiret anmäla och deröfwer bewis uttaga, hwarföre den nya Matrosen erlägger förr stadgad lösen.

9. §.

Sak samma ware om, för mellankomne skäl, Hufwudredaren midt under seglationstiden ombyter Skeppare, då denne bör iakttaga allt hwad företrädaren ålegat.

10. §.

Båtförare ware skyldige att, wid wite af Fem Riksdaler, den klagandes ensak, sig förse med Tripletter af så fullständige Fraktsedlar eller Förpaßningar å i Fartyget intaget gods, som 2 Cap. 1, 2 och 3 §. §. föreskrifwa.

11. §.

I den händelse Gods inlastas på sådane ställen, att Förpaßningar derå icke kunna erhållas, ware Båtförare skyldig, att sådana uppgifwa, ej mindre wid första i deß wäg warande Uppbörds-Contoir, än för Hufwudredare: förtiger han det, eller döljer medförande Gods, eller uppbär högre frakt, än i Fraktsedeln utsatt är, eller tager drickspenningar af befraktare för det att denne i Frachtsedeln må utsätta mindre frakt, än den gångbara, eller mindre waror än hwad lastadt är, stånde i alla sådane fall i lika ersättnings answar till Slußwerket och Redaren, som i 2 Cap. 4 §, jemförd med samma Cap. 5 §. för befraktare stadgadt är. Samma lag ware äfwen då Gods intages och utlastas emellan twänne Uppbörds-Contoir, eller innan ett sådant träffas.

12. §.

Sedan Sluß-afgifterna äro clarerade skall Båtföraren wid Uppbörds-Contoiret emottaga Pollet på fri fart till nästa Contoir och denna Pollet aflemna till den Slußwaktare, som blifwit förordnad att sådane emottaga.

13. §.

Skeppare och Båtförare åligger att, wid farten genom Slußarne, med nödig hjelp till Fartygs styrande wara försedde, och wid Tio Riksdalers wite förbjudas att sjelfwe genom sitt eller främmande folk öppna Slußarne, eller på något sjelfrådigt sätt sig med Slußwerket befatta, utan närwaro och hjelp af den eller dem, som Directionen till Slußwaktare förordnat. Wid lika wite förbjudes Skeppare, Båtförare och Besättning äfwen, att wid Slußens inlopp, eller uti densamma, eller å andra ställen i Canalen kasta stenar, grus och dylikt, hwarigenom uppgrundning förorsakas, eller att uti Slußportar och Murar, med Båtshakar, jern, spett och annat dylikt stöta, så att skada sker; skolandes deßutom den dertill wållande, skadan ersätta. Då Fartyg eller Båt, som fraktar brännbara ämnen, till Sluß ankommer, åligger det Skeppare eller Båtförare att wid enahanda wite tillse dels att Manskapet både då och under farten genom Sluß om bord wistas, för att, i händelse af olycka, kunna skyndsamt wara till biträde, dels ock att eld å Farkosten icke finnes. Timar olycka genom underlåtenhet i något af deße fall, ware Skeppare eller Båtförare pligtig, att gifwa Slußwerket och Godsägare eller Redare skadestånd.

14. §.

Om genom Båtförarens eller deß Matrosers förwållande någon skada eller förminskning skulle tillskyndas det Gods, han till befraktande emottagit, ware Båtföraren skyldig att ensam all Godsägarens deraf uppkomne förlust ersätta.

15. §.

All försäljning under resan af sådane waror hwaraf Lasten består, ware Skeppare och Matroser förbuden och anses som olaglig handel, så wida icke hela lasten eller någon del deraf honom eller dem tillhör, och de sådant före försäljningen wid Uppbörds-Contoiret wederbörligen angifwit och derföre Slußpenningar betalt. Brytes häremot, stånde den det gör, till laga answar, om det försålda honom icke tillhört, i hwilket fall han serskilt kommer att den sålunda undansnillade Slußafgiften, Slußwerket och Warans wärde, Godsägaren, ersätta; men i den händelse han egen Wara sålunda obehörigen utloßat och försålt, gällde Tiodubbel slußafgift.

16. §.

Förer Skeppare eller Matros Spannmål eller Salt för egen räkning, ware skyldig, i fall han samma Waror deßutom för frakt löst i Fartyget innehar, att föra sina egna i säckar.

17. §.

Förskingrar eller undansnillar Båtförare de penningar han till Slußafgiftens clarerande emottagit och tillskyndar Gods- och Fartygs-ägaren derigenom skada, böte Tio Riksdaler och stånde deßutom i laga answar för en slik brottslighet.

18. §.

Om genom Skepparens eller Matrosernes påtagliga eller bewisliga försummelse eller elakhet Jackten eller deß Inventarier skadas eller skingras, answare SKepparen efter lag, och äger Redaren, som förskaffat sig behörigt Qvitto på Inventarierne, att af Skepparens förtjenst innehålla wärdet af det förlorade, intill deß att målet wid Domstol utfördt blifwit: Skepparen må söka sin ersättning af Matroserne om han gitter bewisa, att deras försumlighet eller bedrägeri wållat ofwannämnde skada eller förminskning.

19. §.

Beträdes Skeppare eller Matroser med försummelse eller onödigt dröjsmål wid Lastage-Platser, Slußar eller andre ställen, skola de ersätta all Gods- och Fartygs-Ägarens derigenom förorsakade skada.

2. §.

Tillfoga Båtförare eller deß folk, under seglationen, Jordägare wid Canalen någon skada på åker, äng, wäxande träd eller på hwad annat sätt som häldst, ware förfallne till Fem Riksdalers wite, utom böter efter Lag och skadans ersättande, Jordågarens ensak.

21. §.

Fartygs-ägare, från hwilken Skeppare eller Båtförare rymt, och Skeppare eller Båtförare, från hwilken Sjöfolket afwikit, njute närmaste Krono-Betjentes handräckning till dylika Personers återhämtande, när med Contract eller Sluß-Inspectorens betyg, Skeppares, Båtförares, eller Sjöfolks antagande och inskrifning styrkas kan, och skall, utom answar efter Lag, den afwikne ersätta den skada och förlust, som genom rymningen kunnat uppkomma.

2. Cap.

Om Befraktare.

1. §.

Å allt det Gods, som å Canalen paßerar, bör Afsändaren tillställa Båtförare riktiga Förpaßningar eller Fraktsedlar ifrån den Stad, Lastageplats, Bruk eller annan Ort, der inlastningen skett.

2. §.

Deßa Förpaßningar eller Fraktsedlar böra wara in Triplo, med åsatte N:i 1. 2. 3., alla lika lydande och innehålla fullständiga uppgifter på Warornes beskaffenhet, myckenhet, wigt, mått, mål och stycketal, den öfwerenskomna Frakten, Emottagarens namn, bestämd uppgift på den som Frakten betalar, Orten hwarifrån och dagen när Skepparen afgick, och sluteligen Afsändarens namn. Allt detta wid Fem Riksdalers wite, den klagandes ensak. Om anskaffandet af tjenliga formulairer till Fraktsedlar att wid Skantzen erhållas, drager Slußwerks-Directionen till en början försorg.

3. §.

Af deßa Fraksedlar skall N:o 1 tjena till controll Uppbördsmännen emellan, och som verification bilägges Sluß-Specialen wid sista Uppbörds-Contoiret, som Fartyg eller Båt paßerar; N:o 2 åtfölja Godset till Loßningsstället, för att till Emottagaren öfwerlemnas; med N:o 3 skall Skepparen upplysa Redaren hwad och huru stor Last Fartyget eller Båten innehaft och hwad Frakt han inbragt, på det att liqviden dem emellan med wederbörlig säkerhet må kunna uppgöras. Den Uppbördsman, som Sluß-medlen uppburit, och den som sednast granskar Fraktsedlarne, skola noga efterse, att alla Tre Exemplaren deraf äro lika lydande; börandes den förstnämnde å dem anteckna Slußafgiftens belopp, och att den erlagd blifwit.

4. §.

Den befraktare eller afsändare, som icke fullgör alla i ofwanstående 2 §. stadgade wilkor, skylle sig sjelf för de olägenheter, som honom deraf kunna tillskyndas; men den, som gifwer oriktig förpaßning, eller deruti utsätter mindre frakt, än den öfwerenskomna, eller mindre last än den rätta, eller gifwer Skepparen drickspenningar, för att i Farktsedlen få införa låg frakt och last, hwarigenom allt, Slußafgiften för Slußwerket och frakten för Redare och Besättning kan undansnillas, skall, utom answar efter lag, till Slußwerket erlägga för det dolda godset Tiofaldig afgift emot den i Taxan utsatte, och till Redare samt Sjöfolk Tio gånger den Frakt, han sökt undansnilla, och ersätte deßutom all den kostnad undersökningen förorsakat.

5. §.

Som skillnad i wigt, mått, mål och stycketal af hwarjehanda skäl, utan uppsåt att någons rätt förnärma, kan uppkomma; så medgifwes för afsändaren en öfwerwigt, ett öfwermål eller en mißräkning af twå för hundradet, hwarå Slußwerkets Uppbördsmän, Redare och Sjöfolk ej få anmärkning göra; men om skillnad i något fall öfwerstiger nämnde procent, blifwer afsändaren förfallen till ofwanförmäldte Tiodubbla afgift och ersättning för hela skillnaden emellan Fraktsedelns innehåll och sanna förhållandet.

3. Cap.

Om Slußwaktare.

1. §.

Slußwaktare ware skyldig att, wid Tio Riksdalers wite, utan dröjsmål och med försigtighet slußa alla de Fartyg och Båtar, som till genomfart berättigade äro, och får han derwid ej betjena sig af obehörigt folk, eller genomsläppa något Fartyg, som icke har tillräcklig hjelp wid slußningen.

2. §.

Ifrån Seglationens början till Olofsmäßodag skola Slußarne, från klockan Fem om morgonen till klockan Nio om aftonen, alla timmar af dagen, till genomfart hållas öppna. För och efter nämnde tid och timmar tillåtes äfwen slußning, då den utan äfwentyr af mörker och andra omständigheter kan ske, dock emot serskild betalning till Slußwaktaren af den en dylik tjenst will nyttja. Ifrån Olofsmäßodag tills seglingen för året upphörer, fortsättas Slußöppningarne på lika sätt, så länge dagsljuset medgifwer; men sedan dagarne aftagit, endast mellan full dager och skymning. Helgedagarne blifwa Slußarne tillslutne ifrån klockan 7 om morgonen till klockan 3 eftermiddagen. Utan wederbörligt tillstånd få Slußarne på andra än nu föreskrefne tider, af Slußwaktare icke öppnas.

3. §.

Slußwaktare wid de Uppbörds-Contoiren närmast belägne Slußar få wid Fyratio skillingars wite icke genomsläppa något slags Fartyg utan Sluß-Polletts emottagande, hwilken wid lika wite inom twänne dygn efter emottagandet, återställes det Contoir, hwarifrån den blifwit aflemnad, häldst samma Pollett skall tjena till efterrättelse wid jemförandet af Specialen.

4. §.

Enligt af Slußwerks-Directionen widtagen författning, åligger Slußwaktare, att Segelleden behörigen utprickad hålla, och åtwarnas hwar och en, att wid laga answar de utsatte prickar, eller så kallade Wettare, hwarken rubba eller borttaga.

5. §.

Wid Tio Riksdalers wite, utom answar efter lag och tjenstens förlust, förbjudes Slußwaktare all Krognärings idkande, så framt han icke med Directionens bifall ett sådant tillstånd i behörig ordning erhåller.

4. Cap.

Om Uppbördsmän.

1. §.

De, som af Directionen till Uppbördsmän af Slußmedlen förordnas, skola med foglighet, ordning och redlighet, så skonsamt som ske kan, expediera alla på Canalen ankommande och med behöriga Förpaßningar eller Fraktsedlar försedde Fartyg och Båtar. Wid granskning af dylike Förpaßningar eller Fraksedlar ställe Uppbördsman sig till efterrättelse hwad 2 Cap. derom innehåller, och upprätte, uti de i 1 Cap. 11 §. omnämnde fall, Debetsedel med uppgift af Warornas beskaffenhet, stycketal, mått, mål och wigt, och Slußafgiften derföre, samt meddele qvitto å nämnde afgift för så wäl sådana, som alla öfriga Waror, hwarå Förpaßning eller Fraktsedel upptes. Slußuppbördsman, som bewisligen wägrar att slika Debetsedlar eller Qvittencer de trafiquerande meddela, ware sin tjenst wid Slußwerket förlustig. Har han uppburit högre afgift, än Taxan stadgar, bör den af honom till klaganden återställas, eller af Caßan, i fall den dit influtit.

2. §.

På Uppbördsmans eget answar ankommer, om han emottager private Aßignationer eller panter; men då Slußmedlen till Werkets Hufwud-Contoir insändes, får det ske endast i gångbart mynt, hwilket insändande owägerligen och utan minsta afkortning månadtligen fullgöres, sist inom Fjortonde dagen, i påföljande månaden. Uppbörds-Specialen, hwilken, genomdragen, förseglad och af Directionen behörigen auctoriserad, Uppbördsmannen tillställes, skall likaså månadtligen afslutas och till Hufwud-Contoiret insändas, innan efterföljande månadens utgång.

3. §.

Uppbördsmanne åligger, att på gifwen anledning anställa undersökning om Godset förhåller sig enligt med Förpaßningarne, och i händelse af befunnen oriktighet, sådant på Förpaßningen teckna, till de öfrige Uppbördsmännens efterrättelse, och uppböra Tiodubbel afgift för det undandöljda godset, af hwilken afgift Uppbördsman, om han felaktigheten förut upptäckt, eller i annat fall, angifwaren tillkommer Niotiondelar; men skulle wid undersökningar ingen oriktighet yppas, känne Uppbördsman sjelf all kostnad derwid, och ersätte den skada, som igenom uppehållet kunnat förorsakas.

4. §.

Slußwerkets Tjenstemän och Betjente ställe sig till noga efterlefnad, hwad deße Reglor innehålla, äfwensom hwad Directionen dem i denna syßlas utöfning föreskrifwet.

Allmänt Stadgande.

Alla de böter, som efter deßa Stadgar kunna utfalla och icke förut äro bestämde till målsäganden eller den klagande parten, skola anslås den Fattig-Caßa, som Slußwerks-Directionen inrättar till understöd för sådane fattige Betjente wid Slußwerket, jemte deras Enkor och Barn, hwilka, utan eget förwållande, råkat i nödlidande omständigheter.

I öfrigt will Kongl. Maj:t hafwa samtelige wid Slußwerket warande Embetsmän och Betjente tagne udner Kongl. Maj:ts serskilte Nådiga hägn och beskydd; Skolandes de wid utöfwandet af deras tjenst wara fredade, och den, som derunder, antingen med hugg eller slag, eller oqwädings ord dem öfwerfaller, ware efter Lag straffad.


Widkommande Bergslagernes underdåniga anhållan, att edswurne Mätare må wid Smedjebacken få antagas; så hafwe WI dertill welat lemna Wårt Nådiga bifall, med förklarande, att Mätarepenningar ej böra äga rum i annat fall, än då Waror, uppå Köpares eller Säljares begäran, werkeligen mätas. Sluteligen, och hwad angår Bergslagens Fullmägtiges underdåniga önskan, att en wid Smedjebacken, på Bergslagens bekostnad, påbegynd muddring måtte fortsättas; hafwe Wi funnit detta röra ett ämne, som ej hörer till Wår Nådiga pröfning.

Hwilket allt WI Eder till wederbörandes förständigande och underdåniga efterrättelse härigenom i Nåder tillkännagifwe, samt befalle Eder Gud Allsmägtig Nådeligen. Stockholms Slott den 14 Februari 1821.

CARL JOHAN.

J. J. FREDENSTAM.

Hwad Kongl. Maj:t sålunda i Nåder täckts stadga och förordna, warder till underdånig efterrättelse och iakttagande, härigenom meddeladt.

Westerås Slott af Lands-Cancelliet den 1 Mars 1821.

THURE DRUFWA.

C. W. ALMGREN.


Kongl. Maj:ts Nådigst faststälde Reglor, för Farten genom Strömsholms Canal, gifne Stockholms Slott d. 14 Februari 1821.
Westerås. Tryckt hos T.R. Björkbom, 1821. 23 cm, 4to, 12 s.


Transcribed by Lars Bruzelius.


Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Canals | Search.

Copyright © 2009 Lars Bruzelius.