FÖRSÖK
Til
Et kort Utkast
Af
SJÖ-MANOEUVREN.
Andra Uplagan.
Af Fredric Sjöbohm.
CARLSCRONA.
Tryckt i Kgl. Am:ts Tryckerier, 1791.
At tilräckeligen beskrifva denna vidsträckta Wetenskap, om den eljest kan beskrifvas, fordrade flere förfarne Sjömäns handlägning och et långvarigt arbete. Dock förmodas, at en ung Sjöman, som har tilräckelig håg, kan af denna lilla piece draga så mycken nytta, han til en början torde behöfva, tils et bättre arbete häruti utkommer.
Då folket efter en särskilt tillämpat rop, använder under en samfält rörelse sin kraft, såsom vid brassningar, Skot och Halsars undersättjande, med mera.
Då et Segel sättes til, eller då en tyngd lyftes från en lägre til en högre plan. Besättningen bör tilhållas at hissa hand för hand, eller med uplöpning.
När et Segel ej mera kan nyttjas, fyres fallet småningom, samt Gigtågen halas tils Seglet är nere. Stagseglen nedhales genom nerhalare; observeras at Skoten ej af-fyras, förr än de kräfva.
När en Tågända är nog halad, göres den fast på en något dertil gjordt Krysshult, Knekt, Krampa eller Nagel; man observerar härvid, at en Bras, Skot eller Cabel ej bekniper sig, och at vid fyrning en man med et eller tvänne slag qvar, kan beqvämligt fyra så mycket som befalles. Beläggnings ställen och Knecktar få derföre en lämpelig skapnad och ställning til detta ändamål. Upsejsning är äfven en sort beläggning som sker med Garn såsom vid Vantens ansättning då Talje-repen emellan hvarje förfarning af Taklen och Taljorna sejsas up.
Då man jemt eftergifver på det belagda Tåget; igenom ricktig beläggning sker det altid beqvämligt, och tåget kan stoppas samma ögonblick, det så befalles.
På et Örlogsskepp, spletssas altid 5 Tåg tilsamman, sen indelas de i ¼ delar då 11/4 blir för lättaste och 9/4 för svåraste Bog-Ankaret: den delen af de tilsammans spletsade Tågen som skall blifva för Styrbords Ankaret, skjutes ned i Tågrummet om Bagbord, och den andra delen om Styrbord alt med Solen, bugten naijas med säkra naijningar vid Stormasten.
Plickt-tåget kan skjutas för om de andra Tågen med sin sladd fast i Rummet.
Barquassen insättes gemenligen om Bagbord, til hvilken ända Borgar lägges på Stor och Fock-Rå Nåckarne och Topparna om Bagbord, samt Nocktaljorna hakas i Skeppets sida om Styrbord och halas väl styfva tillika med Styrbords undra Gigtåg; Fock-råen är inbrassad om Bagbord och Stor-råen om Storbord [sic], Märsse-Skoten hales igenom, Bagbords Topplänter affyres, så at Råen kommer at hvila i Borgen; emedlertid är alla tyngder etc. långat ur Barquassen, Rodret utaf, tvär- och långbrokar påkrängda och lagda i sine klykor; Finkelnät och Relings stöttor borttages; Canonerna inhales samt Portarne fälles och Smörbommar hänges ut på sidan etc. Stortacklen hakas uti Brcken [sic] ackter och Förtaklen uti Broken för; store Nocktalja i Ringen ackter och Focke-Nocktalja uti Ringen för, samt store Stagtaklen uti Ringen midskepps, sedan hales alla Taklen igenom, härmed arbetas Barquassen på Relingen, så Portarne öpnas och Canonerna sättas til Bords, så fyres Nocktaljorna och halas samt fyres på Tacklen samt arbetas Barquassen under Kobryggan på därtil gjorde Båtsklossar, så uthakas Taklen och sidst surras Barquassen medelst Båtskråen och löståg; sluteligen upsättes relings-stöttarna etc. och Råerna i sin ördning. Anmärkning: Wid Barquassens utslättande förfares med Råer, Canoner, Smörbommars samt Taklens i hakande på lika sätt som då den insättes.
Fock- och Stor-råerna Brassas Contrairt emot hvarandra på den sidan Slupen skall insättas, brassar och Contra Gigtåg sättes styfva Märsseskot hales igenom, samt Råerna toppas litet på den sidan Slupen skall insättas; Rodret lyftes af, fångas med Ror, Rorkult och Åror, vid Toftarna: så långas Brokarne ned och kränges öfver Slupen med lång Brok ock Klykor så hakas Nocktaljor och Taklen ackter och för på behörige ställen i Brokar och Ringar; så hissas alla Taklen men bäst i Nocktaljorna, då några man är i Slupen som sätta den af, at den ej får stöta eller skamfila och sättes på Kobryggan eller något annat tjenligt ställe, hvarest han behörigen stöttas och surras med löståg; sidst Brassas och Taklen uphakas etc.
Wid Slupens utsättande förfares med Råers Brassning och Taklens i hakande på samma sätt som då den sattes in.
Tåget bändes in uti Ankaret, Råerna förses med Borgar §. 20 och Brassas som då Barquassen skall insättas, Brassar och Contra Gigtåg sättes styfva samt Märsseskot hales igenom; här under smyges en stropp omkring läggen tätt vid stocken och fångas längs stocken, en annan stropp om Flyena och fångas vid inra Pynten, uti acktersta stroppen hakas store Nocktalja och Stagtaklet, uti främsta stroppen Focke-Nocktalja och Förtaklen: så lossas Surrningen, men så många slag behålles som enbart kan bära Ankaret, (desse slag samsas på, under hissningen och nedfyrningen,) sedan hissas i alla Taklen under det slås stöttan undan, när Ankaret vilar så högt at flyet kan flyta öfver Relingen drifves det ut med Nocktaljorna etc. Ankarskoen lägges ut på sidan och Ankaret fyres ned til det gådt fritt för Bärholtet, då samlas Surningen som är från Backen och belägges: en surrning pålägges vip [sic] flyena så ackterligt som möjeligt är, äfven så säker at den kan bära Ankaret: sidst hakas Taklen ut, sättes på sina ställen, Råerna brassas fyrkant: om nu skulle påfordras så samsas tåg til betings med Stoppare på etc.
Af tåget uphales på Däck, nödig Bugt ackter ut, sedan bringas bugten från Luckan för ut, Betings-Bulten, uttages, Bugten af tåget kastas öfver Betings knegten, så at Styrbords kastas med och Bagbords mot Solen, sedan sättes åter Betings-Bulten uti igen och stoppare lägges på Tåget.
Man nyttjar Knop-stoppare och Runstoppare. Knop-stoppare äro fastbände i en Järnbult uti Däck, med en knop på ändan, och därvid en svår stjert, den lägges med tåten förut på tåget, sedan tages med stjerten slag om tåg och stopparen och garn lägges på ändan. Runstoppare, är endera fastbänd eller med hake, at haka uti någon Ögle-Bult, den tages med et eller tvänne halfslag om tåget och sedan lägges det öfriga längs Tirarne på tåget, samt fästes ändan med Cabelgarn.
Wil man vid vissa tilfällen at Tåget skall slira igenom stopparen, gör karlen trenne bugter som hålles i handen, och då Tåget skall stoppas, hales de til från ändan. Runstoppare nyttjas äfven med fördel vid Halsar, Skot och Brassar, för at göra beläggningen utan afstyrning och beqväm; äfven är en sådan nödig i Storluckan, i fall Tåget vil löpa ut.
Då samsas Cabellarium omkring Spelet med trenne slag, afhålls-parten öfverst, så at om Bagbords Ankare skall hemvindas blir Trumpeten om Styrbord; och Contrairte Bommar och Bomtåg sättes i Spelet, Dräijare, Muskiler, Hand-Taljor och Sardiner böra vara i förhand; Cabellarium Sejsas på Tåget för om betingen med stoppare på om så behöfves, och vindas styft; derpå kastas Tåget af Betingen och Bugten skjutes ned i Rummet. Sedan lägges både Cabellarium och Tåget ofvanpå Betingen. Trumpete i Cabellarium kallas den bu[g]t som är öfrig sen det är til Spels och påsejsat.
Det sker med 5 á 6 famnar af Sjömans garn, 3 finger bred lagd Platting, men smalare åt ändarne. Hvilket kallas Sejsing. När den skall påläggas tages med midden et halfslag om Cabellarium, och det öfriga med slag om Tåget och Cabellarium, frammanför en Sjömanskunta, då til slut båda ändarne i hopvrides, och hålles af Karlen som följer med til Luckan. Sejsingen måste aftagas i tid vid Luckan, eljest nödgas folket stanna i Spelet: tages Sejsingen med kryss emellan Tåg och Cabellarium, då kan Tåget ej slira, men Sejsingen måste kapas.
Det sker med en Sarvégin, som tages omkring Cabellarium och Tåget; en Dreijare sättes genom ögonen på densamma, och tilvridningen sker upåt och emot Karlen, som står förom. Wid neddufningar bör altid vridas bättre til, annars blir kniprarne utan värkan.
Då Spelet är klart, sättes påliteliga Karlar vid Pallarne, äfven folk med Dreijare ock Muskiler at arbeta up Cabellarium, som annars vil gå nedföre emot Däck, och beknipa sig; sedan fästes Tåget vid Cabellarium med Sejsingar och knipare, hvarefter folket får gå omkring i Spelet. Är svår Sjögång passas up at vinda vid neddufningarne, då äfven observeras at pall blir, ty annars kan hända at då Skeppet reser sig för Sjön, Tåget kan tagas ut igen, och Folket blifva skadada som äro vid påsejsningen och som vinda i Spelet. I svår Sjögång går det lätt at få hem Ankaret, när man nyttjar förenämde försigtigheter.
När Ankaret är upvindat, så at Röringen är öfver vattnet, går en Karl ned på det samma, och tar Katthaken, hvars Gina är nedskakad til vattnet, och hakar den i Röringen, så at Ginan blir utan slag, och haken utåt: Besättningen halar sedermera uti Katt-Ginan til Ankar-Röringen kommit under Krahn; emedlertid stickes efter behof på Tåget, och altid igenom stoppare, i fall Katten skulle springa, Penter-linan som går igenom Krahn-balken, tages sedan igenom Röringen, inifrån utåt, och belägges med rundslag och Bentsel på, Katten uthakas och hakas i Galljonen, sist aftages Stopparen på Tåget.
När Ankaret är under Kranen, stöttas det först med Boyrepet, på det sättet at Boyrepet halas väl styft och belägges; sedan tages naijningen låss på Anharstroppen [sic], (denna stropp är en svår tross, som är stucken med ena ändan på Flyna som et Boyrep och i andra ändan är en kaus, des längd är innemot läggens) uti kausen hakas et eller tvänne Förtakel, och dermed lyftes Ankaret så högt up som man vil hafva det: skulle ingen sådan Anharstropp vara på Ankaret kan Penterhaks-Linan nyttjas, vid dess hake är en stjert; med nämde hake söker man at fiska indre kanten af Flyet, dermed at man bringar haken på förkant med stjerten, då vattnet förer den på Flyet: Förtaklen hakas uti kausen och sedan kipas Ankaret up, så högt man vil: När Ankaret är upkipat tages Rust-Linan, (som är med dess ena ända fast omkring en Pålare på Backen,) om Läggen och belägges, då Taklen uthakas.
Det sker med därtil gjorda Trädproppar, som isättjas då ej något Tåg är i Klyset; annars klädes Tåget med Sarfving uti Conisk skapnad utanför Klyset med Spetsen är Skeppet och intaljas denna Bussning uti Klyset, samt stoppare lägges på Tåget, detta sker at undvika skamfilning på Tåget, och at ej få vatten genom Klyset,
Med et Löståg tages åtskilliga slag, om Mast-Tåppen och Stång-Foten, och sedan kryssas; detta styrker Iång-Salningarne och hindrar Esselhufvudet at arbeta sig loss.
Borg är af tvänne slag; det ena slaget nyttjas då en Barquass skall insättas; det andra at styrcka Cardelerna med. För Barquassens insättande är Borgen af en svår Cabel så inrättad at på des ena ända, är et öga så stort at det kan krängas öfver Nocken på den sidan som Barquassen skall insättas af Under-Råen, andra ändan är pyntad, sladden gjöres sedan fast då den är kortad styf om Stången äfvan för Racken. At styrcka Cardelerna, är denna Borg äfven en svår Cabel så inrättad at på ena ändan är et öga, samt pyntad på andra: den smyges om Råtten, går ner genom Björnhålet, up på förkant af Råen igenom Björnhålet igen, omkring Råtten; på samma sätt förfares på andra sidam, sist göres sladden fast, och parterna ridas tilsammans.
Då man medelst Rodrets läggande åt Lä, i den mon uplofningen skall ske, bringar Skeppet ännu högre up i Winden, än den var tilförne; hvarigenom Windens anfalls-vinkel blir förminskad.
Är Rodrets contraira verkan uppå Skeppet emot Lofva; och sker derigenom at Rodret lägges åt Lofvart: Man kan äfven få Skeppet at falla medelst Seglen, eller göra det beqvämare dertil, igenom Lastning och tyngders flyttning.
Då Skeppet lofvar och faller ymsom, det händer, dels igenom elak balancering emellan Seglen, dels igenom elak styrning. Et godt Skepp girar icke mycket då det drifver, eller då Seglen äro rätt brassade på Mast.
Det är när Råerna brassas så mycket in på ena sidan som möjeligit, och är gemenligen 4 á 4½ streck, samt vindens anfalls-vinkel 1½ á 2 streck. Om Under-Råerna skola Brassas väl, böra Cardelerna vara helt nära hvarandra, Qvarters-Blocken nära midden, och Gigtågs-Blocken på 4:delen af Råen, samt Råen til sin högd, svara emot insvigtningen. Lofvarts Tåpplänta, Gigtåg och Gårdingar samt Racken, böra vara väl afskakade, och Bolinen halas på samma gång som Lä-Brassen; Märss-Råen blir något mindre inbrassad än under-Råen, och Bram-Råen än mindre; medan då Skeppet kränger de öfra Seglens buk göra större vinkel emot vinden, än de undra.
När Winden är rummare än Bi de Wind, hales uppå Lofvarts Brass; hvarvid observeras, at brassningen sker så at Winden altid får en tilräckelig anfalls-vinkel, som ifrån 2 streck proportionaliter bör taga til, och Bolinen fyres efter upbrassningsmån; är vinden mycket Ackterlig, skola Seglen på Stormasten brassas mera up än på Fockmasten, för at ej taga för mycket vind af förseglen.
Är, när et Segel brassas så, at vinden gör sin verkan från Fören. Man brassar Seglet mer och mindre, alt som man vil at endera Sidvart- eller Kjöl-Direction skall vara först, eller som balanceringen Seglen emellan det fordrar, om ej Skeppet under upbrassningen skall lofva eller falla för mycket; och som anfalls-vinkelen vid dessa tilfällen blir stor, är ofta nödigt i hårdt väder at sätta på Märss-Seglen något. När Focken i storm vid upgiring genom Sjöhäfning eller elak styrning kommer på Mast, eller vinden genom des hastiga och osedda förändring kommer från Fören, är fara för Master och Stängers bräckning: genom mycken upmärksamhet undvikas ofta sådana olyckor.
När man byter om Segel ifrån en sidas brassning til en annan: Blåser det hårdt, böra de lösa Brassarna då vinden fyller i Seglet försigtigt fyras; Reftaljor, Gigtåg och Gårdingar, Lä-Segels skot, med mera bör vara Loss.
När Seglet så brassas at vindens anfalls-vinkel försvinner, eller at vinden blåser längs Råen. Då uti Manoeuvren fordras at Seglen bli lefvande til mer eller mindre mån, sker det endra at Boplinen fyres, eller något litet på Lofvart-Brassen uphales. Stag Seglen och Mesan blifva lefvande då Skoten affyras.
Då Råerna brassas tvärts, och efter vinden.
Då man med Rodret, bringar Skeppet så högt i vinden, at alla Segel blifva lefvande: detta sker vid Lodningar och Båtars ankomst, samt vid alla tilfällen, då man vil at Skeppet skall hastigt mista sin fart, och ej vil, eller ej har tid, at minska Segel.
Kallas det ställe, hvarest mycket och ojämt uptagit Segel gör Refvet så tjockt, at Seglet ej kan komma dickt til Råen.
En stropp Splitsas om Råen tätt innom Gigtågs-Blocket, uti hvilken stropp inbändes en Kaus, hvaruti hakas det dubbla Stottalje-Blocket; och en stropp smyges om Råtten, hvaruti änkla Blocket af Stottaljan hakas. Då Stottaljan skall nyttjas sättes den til i Lofvart, och taljas styf, nyttjas ej utan då Seglet är bärjat för at stötta Råen för slingring.
Då hales Racken väl styf, så smyges tvänne stroppar kring Masten nere vid Däck, däruti hakas Nocktaljorna som halas styfva. Detta stöttar Råen för slingring då Segel ej är til.
Då Nocktaljan i Lofvart hakas styf i Röstet Acter ut; och nyttjas at styrcka Brassen under Storm-Manoeuvrer.
Då en Talja hakas uti Kausen nere vid Skothornet och sättes styf Ackter ut.
Då ifrån Lä, Rorpinnen föres något litet up til Lofvart.
Är, då Rodret avancerar up til Lofvart eller ned åt Lä i proportion af Skeppets uplofning eller al-fallning.
Då Skeppet sackar Ackter ut. När uti Manoeuvern denna Skeppets rörelse förefaller, gör Rodret altid contraire verkan.
Då Styrmannen eller Officeraren tilsäger Rorgångaren, huru Skeppet skall styras, kallas det Warsko. Bi de vind, står den som varskor til Lofvard, och ser på Wimpelen eller Flögen, samt om Förmärs Seglets lik i Lofvart börjar lefva, eller står för fullt; då han ropar efter omständigheterna, intet högre, eller vackt för lofven, rätt så, Wackt för af-fall eller intet lägre. Han bör tilse at Rorgångrarne gifva vid detta tilfälle litet Ror, och sjelfve se på styrningen och Seglen. Om en viss Cours skall styras efter Compassen, sker varskoningen med Styrbord, Bagbord eller rätt så. Är vinden på sidan, tar Skeppet vid detta tilfälle litet Ror, men dock händer uti Storm at de svåra Sjöarne kasta Skeppet ofta up, i vinden, för hvilken händelses undvikande den aldrastörsta upmärksamhet bör vara på styrningen. För de vind varskos på samma sätt men gemenligen fordrar Skeppet då mycket Ror, och bör det ej ligga stilla, utan vara i ständig rörelse at möta Skeppets girningar med lika Ror på ömse sidor.
Et Örlogs-Skepp bör därföre hafva utvalda Rorgängare, som styra med minsta Ror som möjeligit är: hålla Skeppet i ständigt tvång, och genast se då det vil Gira, på luften, Seglen, Styr-Flögen eller Wimpelen. Warskoningen bör vara precise och en Controll på Rorgängarne, eljest blir Skeppets Cours felaktig, och många olyckshändelser förefalla.
Då affyres Skot eller Hals (småningom om det blåser,) och Gigas med Gigtågen tils Skot-Blocken äro en famn ungefärligen öfver Relingen.
Det sker med Sarfving, som endast är gjord dertil, i form af Planting; denne lägges med täta slag emot tåten, och med Muskila tilbultas; härmed continueras med flera Sarvingar, så långt man åstundar. Ibland lägger man Slabbtåg åfvanpå.
Mattan är fyrkantig, späckad eller ospeckad med Råband i hörnen: denna lägges kring Tåget inom klyset, med Råbanden tages några slag kring Mattan och Tåget samt utstickes ändan genom Klyset som emottages af en Karl, därpå stickes på Tåget til Mattan är väl passerad i Klyset, då Råbandet lossas kring Tåget och göres fast i Galjon.
Tåget kan ock klädas med Matta i Klyset, då Skeppet ej har starck sättning eller stampning.
Det sker antingen ifrån Ankaret et stycke upå Tåget, innan det fälles, då oren botten befares; eller uti Tidvatten, för Skeppets sida och skägg; eller i mycket hårdt väder i Klyset, härtil nyttjas gammalt 3 á 4 tum tjockt lös-tåg, dermed tages slag enbart omkring Tåget eller åfvan uppå Serfvingen som skall blifva i Klyset och denna pålägges emot tåten, tätare eller glesare, och det så långt man anser nödigt.
I vackert väder, öpnas Stopparne och man låter några famnar i sender löpa ut, samt stoppar up imellanåt; I hårdare väder, förfares et par stoppare i sender, och sålunda utstickes så mycket af Tåget som ärfordras: Flera stoppare nyttjas, om Coultien är rätt hård. I hårdt väder nyttjas Tåget til dubbel Beting, på det sättet, at Tåget kastas äfven til acktersta Betingen; hvarvid i akttages, at tilräckeliga stoppare påläggas, så väl För om Betingarne som emellan dem, innan det kastas til den acktersta; sedan kan man sticka med beqvämlighet.
Men ligger Tågen til acktersta Betingen, måste tillräckeliga stoppare påläggas För om Betingen, samt Tåget försigtigt kastas från acktersta til främsta Betingen, och sedan til den acktersta. Derpå stickes, på sätt som förut är nämt.
Då förfares några stoppare på Tåget i länder til den delen af Klädningen på Tåget, som varit skamfilad i Klyset, är ute.
Det kan ske antingen för eller sedan man Ankrat.
Förr än man Ankrat; stickes Boijerepet af Boijen, och i det stället stickes på Warp-Ankaret: Wid ankring fäller först Warp-Ankaret, och då Boijerepet tagit styft fälles svåra Ankaret.
Sedan man Ankrat; tages Boijen up och afstickes, Warp-Ankaret påstickes i dess ställe, så rods ut, under det man fyr småningom på Warp-Ankarets Bojrep; hvarunder svåra Bojrepet rods väl styft när Warp-Ankaret är innemot bottem kastas des Bojrep låss uti Barquassen.
Då tages tvänne stycken Plank-ändar tillika distance med längden emellan flyena, på hvardera af dessa bäras 4 stycken hål, och naijas på Flyena.
Lycke-Warp utföres således; Barquassen göres klar på det sättet: At Cablar nedskjutes, de svåraste öfverst och de svagaste underst, sladdarne lämnas ackter-ut hvarmed steken bändes. Rodret aftages och en bräda lägges tvärs ackter, hvaruppå Warp-ankaret nedsättes, så at stocken kommer at stå lodrätt utom Ackterstäfven och fångas vid acktersta ringen; sedan rods ut i den direction man vil hafva Warpen, hvarunder steken bändas, Cabelen stickes på Warp-ankaret, jemte Boj och Bojrep, Bojrepet lägges väl klart upskutit åfvanpå Bojen: när Barquassen kommit uppå det stället der Warpen skall fällas, vändes Barquassen så, at stocken af Warp-ankaret visar åt Skeppet; fångningen kapas och Ankaret bringas öfver Relingen med tilhjelp af spakar efter rop; sist kastas Bojen ut. Barquassen far om bord och Sladden intages förut och Cabelen kortas styf; skall Cabelen til Spring intages den ackter på den contraira sidan af fallningen.
Fast-Warp sker på lika sätt endast de svåraste Cablarne skjutes ned i Barquassen underst, och de svagaste öfverst; ty de svåraste böra altid vara närmast Ankaret, äfven blir då sladden qvar om Bord.
Då stickes en Cabel på Tåget för om Klyset (eller på Cabelen, om Skeppet ligger derföre,) och sladden tages in ackter, på den Contraira sidan af fallningen samt kortas på, under det man fyr på För-Cabelen eller Tåget.
Sorten af Skeppets Barlast, beror updå [sic] des construction: Är Skeppet mycket skarpt, bör det barlastas med järn, emedan barlasten af Sten annars skulle borttaga det rum som för Proviant och andra förnödernhater behöfves; jemväl at derigenom bringa Deplacementets Centrum gravitatis på sit behöriga ställe, emedan Skeppet annars blifva rankt och kunde ej föra tilräckelig Segelarea. Är åter Skeppet mycket flackgående, kan det Barlastas med sten, ty et sådant Skepp har både rum nog för sine behofver och äfven sit Centrum grav. lågt ner, utom des är Järn-Barlasten dyrbar, och bör således sparas: Är Skeppet af mellan-sorten, kan det barlastas både med järn och sten, då järnet blifver underst och stenen öfverst.
Barlastens myckenhet vid et determineradt djupgående, kan practice bäst utstakas, genom den til Skeppets ritning uprättade drägtighets Schalan: Exempel, sedan Fartyget är färdigbygdt, och det intagit alla tilhörige Rundhult, kan man af Drägtighets-Schalan utröna, huru många Skeppunds tyngd Skeppet då väger: till denna tyngd adderar man Canonernes, Ammunitionens, Besättningens, Proviants, Wattens, Taklings och Inventarii persedlars tyngder, summan subtraheras från Deplacementet, resten visar Barlastens vigt eller myckenhet, Barlastens sort och qvantitet bör annars inhämtas af Skepps-Byggmästaren som förfärdigat ritningen.
Innan Barlasten intages uti Skeppet, böra våghåls-Plankorne vara upslagne och våghålen rengjorde, hvarefter våghåls-plankorne åter tilknapas. För at undvika ofta uprifva Barlasten brukar man en Kjätting, som går igenom alla våghålen och up vid Stäfvarne Ackter och För: hvarmed utrönes våghålens renlighet. Äfven kan man härtil bruka Tåg.
Barlasten intages midskepps och lämpas sedermera Ackter och För, dock observeras at större tyngd än Skeppet har bärighet på midden, blir lagd derstädes, samt mindre För ock Ackter, än de ställens bärighet kan vara, hvaruppå Barlasten lägges; emedan ändå mycken tyngd kommer För och Ackter: Härigenom förekommes ryggbrytning, äfven bör noga observeras, at Skeppet, under Barlastningen, lägges på sådan styrlastighet, at när alla tyngderna komma i Skeppet, det då får sit rätta läge.
Styrlastighet är et Skepps mera djupgående ackter än För. Den är nödig för at få Skeppet på rätt kjöl under segling, emedan För-skeppet då tryckes ner.
Styrlastigheten är mer och mindre, alt efter Skeppets olika construction, och större på et skarpt Skepp, än et med fyllig För- och Ackter-del.
Största Styrlastigheten et Skepp bör hafva, hålles före icke bör blifva mer än at Kjölen, under största krängning och måttelig stampning ligger Horizontelt.
At bibehålla Styrlastigheten, då tyngderne genom Proviantens dageliga afgång minskas bör altid tilräckelig Barlast vara i förhand, så väl Ackter som För, at kunna ärsätta bristen och dermed bibehålla Skeppet uti et uniformt läge, jämväl för at göra försök med hvad styrlastighet det seglar bäst.
Hvad kommer at Stufvas åfvan på Barlasten? På Barlasten stufvas Liggarne långskepps, hvilka böra ligga lagg i lagg på tvänne underlagda Bädd stockar, som äro urholkade efter Liggarne, och emellan Bäddstock och Liggare sättes trekantige huggne vedträ; öpningarne fyllas sedermera med ved.
När Liggarne äro fylde, täppas sprunnen med tunna segelduks lappar, eller förtente Bläckblåtar med små hål på, hvarigenom vattnet ej så hastigt tager röta; häruppå kommer vatten-faten. För, kommer Skepparens och Timmermannens upbörder, samt en del af Constapelens. Midskepps är Tågrummet. Ackter Provianten, så stufvad at alla våta varor blifva underst och alla torra öfverst. Ackter är äfven Constapelens upbörd. Til så mycket bättre kunskap om dessa tyngders läge uti Skeppet, göres Planritningar öfver Vattenlagen och Provianten, emedan dessas consumtion förändrar Skeppets läge, och följakteligen des Seglation; dessutom ser man häraf, om tyngderna äro riktigt fördelta öfver hela Skeppet.
Då et Skepp Manoeuvrerar, måste Seglens handterande ske med aldra största hastighet, hvarföre Folket bör vara väl fördelta: alla Segel palmas eller löpas up, til hvilken ända alting bör skära väl; äfven är angelägit at Folket vänjes til aldrastörsta tystnad, och allenast få röster höras i Skeppet. Desutom fordras noga kännedom af Skeppets egenskaper vid rullning, stampning och slingring, om det tar stor eller liten sväng, dejsar hastigt, ligger på Rodret, lofvar eller faller lätt: utom kännedom af alt detta, blir all Manoeuvrer ofullkomlig, och ändamålet vinnes ej, som är, med största hastighet röra Skeppet huru och hvart man vil.
Spelet göres klart, och vindas på Tåget tils det visar stagsvis, då pall sättes medan Folket äntrar up och göra loss alla 3 Märss-Seglen, Fock, Mesan, Klyfvert samt F.S.S. Segel; Seglen stötas ur Märssarne, skotas före och hissas, Ligger Skeppet för Bagbords Ankare, faller man hälst Styrbord öfver, och tvärtom, til hvilken ända Förmärs-Seglet brassas in om Bagbord, Magerman hales ut om Styrbord, Klyfvert, och För S.S. Segels Skot bräckes up om Bagbord: Därpå vindas åter i Spelet, (hvarunder Boijen fiskas;) då Tåget är up och ned, passas på god gir, och vid Ankarets lättning lägges Rodret emot fallningen eller Styrbord om Bord; under fallningen hålles Ackter-Seglen lefvande. När För-Märsseglet ej mera bidrager til affall, brassas det om, Rodret lättas och lägges öfver om Bagbord, til Skeppet kommit inemot Coursen då det stöttas, och Seglen ställas efter vinden.
Är mycket djupt, eller frisk vind, at det blifver svårt at få hem Ankaret, hales Mesan ut, samt med Skeppet dreijas up i vinden, tils Ankaret kommer för Klyset; härtil erfordas dock rum: annars får Märs-Seglen löpa på rann tils Ankaret kommer för klyset, då det kattas och kipas, skjuter Skeppet likfult för hård fart får man med Skeppet upgira eller lofva något, än den ena, än den andra vägen, för at hindra des fart.
Om Ankaret fattat så hårdt, at vindning i Spelet jämte Taljor på Bommarne ej äro tilräckelige, kan tyngder bringas från Acktern Förut, hvarpå åter vindas, sedan kan förenämde tyngder åter bringas Ackter-ut; men om detta ej hjelper, naijas et svårt Blåck under Bogsprötet, Bojen afstickes, Boj-repet inskäres derigenom, och lägges til Spels, eller ock sättes Talja deruppå, då Ankaret därigenom nog lättas.
När et Ankare är i lättning, bör altid Ankar-Taljan vara på, i fall Cabellarium skulle springa.
Spelet göres klart, och af Tåget invindas så mycket at det visar Stagvis, då pall sättes; Folket äntra up, göra loss alla 3 Merss-Seglen, Klyfvert, För S. Stag-Segel, Fock och Mesan, Seglen stötas ur Märssarne, Gigtåg och Gårdingar öfverhales skotas före och hissas, jämte Klyfvert och F.S.S. Segel; skall Skeppet falla Styrbord öfver, brassas Förmärs-Seglet in om Bagbord, Ackter-Seglen in om Styrbord, Klyfvert och Förstång S.S. Skot bräckas up om Bagbord, Magerman hales ut om Styrbord, samt Ackter-Bolinerna om Bagbord; så sökes åter Spelet, och Bojen Fiskas; när Ankaret ej har mera hålighet, lägges Roret mot fallningen eller Styrbord om Bord; då Skeppet fallit af, och Ackter-Seglen börja taga fult, brassas förseglen om, Rodret lättas, när Skeppet börjar lofva skärppes Bi de vind För och då Seglen äro ställde efter vinden, kattas och kipas Ankaret, Fock´och Mesan tilsättas med flera nödiga Segel.
Under det Tåget vindas Stagsvis, föres Warp ut eller Cabel i land, något förligare än tvärs, på den contraira sidan af fallningen, och sladden tages in Ackter, samt kortas styf. Seglen sättes til, och brassas, som då Skeppet skall gå til Segels Bi de vind, eller För de vind, alt efter vindens beskaffenhet. Sedan vindas tils Ankaret, ej har mera hållighet, då springet kortas än ytterligare styft, Ankaret lättas, Rodret lägges mot fallningen, och när Skeppet fallit så mycket af, at Ackter-Seglen börja taga fullt, om man går til Segels Bi de vind, Brassas Förseglen om, Rodret lättas när Skeppet börjar lofva, skärpes Bi de vind och springet kastas loss i det at Förseglen taga fult: För de vind kastas springet loss i det samma då Skeppet börjar skjuta fart. Skulle Skeppet ligga för Cabel, sättes springet på den samma, nödige Segel tilsättes samt ställes efter vinden, under det För-Cabelen fyres och Ackter-Cabelen kortas in: Då Skeppet visar efter Farvattnet, alla Segel tagit fullt och Skeppet skjuter fart, kastas Springet låss, både För och Ackter. Cablarne hämtas om Bord.
Seglens Brassning vid alla tilfällen då man går til Segels grundar sig på 6:te principen af andra Capitlet i Bihanget. Rodret lägges emot fällningen, emedan Skeppet, (hvars första rörelse är at dejsa,) blir äfven därigenom kraftigt tvingat åt den sidan man vil, men är starck ström från Fören, förhåles tvärt om.
Man kan vid alla dessa tilfällen beslå Märss-Seglen med Stotgarn; som böra gå utaf af sig sjelfva, och hissa Råerna; vid dessa tilfällen bör en karl vara på Råen, som afskär de svårare garnen, eller beslags-banden, (som äro på midden,) när Seglen Skotas före; hvilket sker vid samma tilfälle som förr är nämt, efter rymden, bottnens hållighet och vindens forçe.
Härigenom blir Manoeuvren skyndosammare vid alla tillfällen; i synnerhet, då Skeppet genom Ström eller Warp genast kan göra fart. Blåser det hårt då man skall gå til Segels, Refvas Merss-Seglen, först innan man går i arbete med Anckar-Tågens invindande.
Ligger Skeppet för tvänne Ankare och stormen samt sjön så svår, at båda Ankarne omöjeligen kunna vindas hem, och Farvattnet trångt: Refvas och svigtas Under-Seglen, samt beslås med stotgarn, under det at ena Ankaret med försigtighet vindas hem, och det andra Tåget taljas in, samsas kring Betingen och lägges til fast Beting: då det invindade visar up och ned, sättes spring på det andra Ankarets Tåg, som Skeppet ligger före, Råerne brassas som tilförene är nämt, Tåget stickes ut, Springet kortas i Ackter, Rodret lägges mot fallningen, det hemvindade Ankaret lyftes, och när Skeppet så mycket fallit af, at det kommer til Bi de vinds Coursen, utstickes Tåget med Wakare på, det hemvindade Ankaret arbetas på sit ställe, Fock och Mesan tilsättes, samt Seglen lämpas och ställas efter Coultien, vinden och Coursen. Borg-Brassar och Skot kunna då vara nödvändiga.
Är det på öppen Redd, och så, at man har tilräckeligit rum, vindas båda Ankarne hem, men mycken försigtighet bör då brukas vid påsejsningen och pallarne vid Spelet, för at undvika skada på Folket, som vinda och följa kniprarne på Tåget.
Et Ankare bör ständigt vara klart at falla; Folket väl fördelte på sine poster, på det alt Manoeuvrer må ske färmt; om Coultien är Laber at nödige Fartyg äro ute för Boxering, samt at lod med lina äro i beredskap om det är nödigt.
Blindråen trissas om, Halsar och Skot halas igenom på andra Bogen, Lof-Brassarna sättas styfva, under det fulla Segel bålles, at Skeppet får god fart: därpå lägges Rodret något i Lä, i anlofningen hales Klykorna in i Märssarne, Lä Focke-Skot kan något fyras; när Seglen börja lefva eller något förr, affyres F.S.S. Segels och Klyfverts Skot, äfvenledes de öfriga Stag-Segels Skoten för om Stormasten, och Rodret lägges dikt i Lä, samt halas på Lofmärsse-brass, samt Brambrass i det Lä-Märsse-brass, Magerman, Lä-Brambrass och Brambolin affyres: Så snart För-Seglen åter börja fatta vind brassas de tilbakars, ärvenledes förfares med Focken som med Märs-Seglen om Skeppet är trögt at gå öfver; när Focken kommer på Mast stickes up halsar, och Stag-Segels Skoten tagas öfver; när vinden kommer rätt från Fören, lossas Ackter-Bolinerne, Ackter-Seglen brassas om, samt skärpes Bi de vind, då äfven Store-Hals ryckes under och Rodret stöttas, samt Bardunerne sättes styfva, på andra bogen när Skeppet fallit 3 a 4 Streck, eller flera, efter omständigheterne, brassas För-Seglen om, samt Focke-Hals ryckes under; och då Skeppet börjar Lofva, skärpes Bi de vind För, Klykorne utsättas, och Lo-Bardunerne lättes än ytterligare an på andra Bogen. I vändningar då Skeppet är mycket Lofgirigt bör För-Seglen ej för hastigt brassas om, men är det Fallgirigt, kan ombrassning för ske skyndesammare, än enligt hvad som är nämt om vändande genom vinden med et Skepp.
När För-Seglen börjar lefva, tar man bort genom Stagsegels-Skotens fyrning, och För-Seglens upbrassning, all balance emellan För- och Ackter-Seglen, samt ger Rodret des största verkan; emedan farten sedan börjar taga af. Ackter-Seglen brassas om, när vinden är från Fören, ty de gå då om af sig sjelfva, och Store-Hals kommer lätt under. När man är säker at Skeppet vändt, brassas För-Seglen om, på det Skeppet onödigt vis ej må falla för mycket eller för länge ligga utan fart. Skulle Skeppet vid uplofningen börja stå stilla, bör Rodret läggas midskepps; och om Skeppet dejsar, lägges det på andra sidan.
Är Skeppet trögt at vända, kan äfven Krysseglet brassas om något förr, än Seglen på Stormasten. Sker vändningen med refvade Märss-Segel uti Hål-Sjö, passas på Smult-sjö. Magerman får då ej fyras, ej eller Lä-Skot af Focken förr än den är väl lefvande.
I vändningar då Skeppet är mycket Lofgirigt, bör Seglen ej för hastigt brassas om, men är det fallgirigt, kan ombrassningen förr ske och skyndesammare än enligt hvad som i föregående af denna § är nämt.
Fulla Segel hålles at Skeppet må få god fart, så lägs Rodret småningom åt Lä, när Lofvarts Liket af För-Märss Seglet börjar lefva, Brassas det något up, och när det fattat vind halas det tilbakars, när vinden är från Fören, Brassas Ackter-Seglen om, och Rodret lägs öfver, Boglinorna hales; när Ackter Seglen äro fulla, Brassas om För; när Skeppet börjar lofva, skärps Bi de vind För.
Gigas och Gårdas Stor-Seglet, äfven Gigas Mesan, samt Ackter-Seglen hålles lefvande, under det lägges Rodret Lofvart om Bord, Lof Barduns Klyckorna taljas in och Lof-Bardunerna sätta an på andra bogen, då vinden kommer något Ackterligare an tvärs, sticka up Fockehals, samt Förseglen bres eller brassas efter vinden; när Skeppet passerar vinden, brassas Ackter-Seglen Bi de vind, Mesan hales ut, samt Rodret avancerar så småningom tilbakars; När Ackter-Seglen taga fullt, brassas För-Seglen Bi, och stöttas med Rodret, samt Lof-Barduns Klykorna utsättas.
Gigas och Gårdas Stor-Seglet, äfven Gigas Mesan, under det brassas För-Seglen förkirt och Ackter-Seglen tvärskepps; då Skeppet börjar falla, lägges Rodret för dejsning i Lä, när vinden kommer sjöns från Acktern, brassas För Seglen up at ge Skeppet fart lystra Rodret, då Rodret går öfver; då Skeppet passerar vinden hales Mesan ut, Ackter-Seglen skärpes Bi de vind på andra Bogen, samt stöttas med Rodret, när Ackter-Seglen taga fullt, skärpes Bi de vind För.
Detta sättet är förmånligt, då man hastigt för grund eller Skepp, nödgas vända För de vind, eller då Lofvarts ström eller stark dyning, förhindrar Skeppet gå öfver stag, och man vil förlora i vinden det minsta som är möjeligit.
Då Gigas och Gårdas Stor-Seglet, äfven Gigas och Brokas Mesan, samt Rodret lägs Lofvart ombord och Ackter Råerna hålles efter vinden, För-Råerna hålles äfven efter vinden dock efter hand; när Skeppet passeradt vinden, uthales Mesan, Stor Seglet tilsättes, Rodret lägs öfver, när Skeppet börjar lofva skärpes Bi de vind För; sidst förfares Skot-Taljorna etc.
Med et Stor-Segel; då Gigas och Gårdas store Skot, För S.S. Segel hissas, och Rodret lägges Lofvart om Bord; när vinden kommer Sjöns från Acktern, lossas Bolin småningom, Store Hals stickes up försigtigt; (ej fortare än Gigtåg och Gårdingar blifva halte,) Ackter-Råerne brassas om, och För S.S. Segel halas ned; då Skeppet passerat vinden, ryckes store Skot före, under det Gigtåg och Gårdingar fyres efter, då äfven Ackter-Råerne brassas Bi de vind; när Skeppet kommer emot Bi de vinds strecket ryckes halsen före, under det man fyr på Gigtåget, då med det samma äfven Skotet hales, under der Gigtåget försigtigt fyras, tils Halsen är undertryckt, hales af Skotet hvad som fattas eller blifvit affyrt, Bolinen hales ut, samt Lofvarts Brassarne sättas väl styfva, hvarunder Rodret avancerar Midskepps. Sist brassas För Råerna Bi de vind. Ligger Skeppet enbart för Mesan, Gigas och Brokas den, För S.S. Segel hissas, Rodret lägges Lofvart om bord, samt Ackter-Råerna hålles efter vinden; då vinden kommer Sjöns från Acktern, hales F.S.S. Segel ned, Ackter-Råerne brassas Bi de vind; och då Skeppet passerat vinden hales Mesan ut, och För-Råerne brassas om, samt Rodret blir liggande i Lä.
Rodret lägges Lofvart om bord, Mesans Skot affyres och för S.S. Segels Skot bräckes up til Lofvart; hjelper ej det, Gigas Mesan, Ackter-Seglen brassas lefvande; Lofvar Skeppet likafullt, brassas För-Seglen hastigt förkirt, Rodret lägges för dejsning samt Klyfverts och För S.S. Segels Skot bräckes up til Lofvart så mycket det är möjeligt, synes de vilja taga fullt, halas de ner; hjelper ej det, kan Skeppet ej hindras at gå öfver, utan lägges på andra bogen, då det är i Escader, eller går runt om då därtil är rum.
Då brassas För-Seglen om, och det skarpt Bi de vind på andra bogen, Stor-Seglet Gigas och Gårdas äfven Mesan samt Ackter-Seglen brassas lefvande, när Skepper börjar skjuta fart och vinden kommer Ackter in igen, sticks up Focke-Hals och För-Seglen brassas fyrkant, sedan kan man bringa Skeppet til sin förra Cours.
Det är ganska farlig ställning för et Skepp när det blås hårt.
Man brassar på stång med Kryss-Seglet, då Skeppet skall något förlora af sin fart.
Med Kryss-Seglet och Förmärss-Seglet, när Skeppet skall förlora hela sin fart, och vara beqvämt til affalning. Med Stormärs Seglet enbart, när Skeppet skall drifva tvärs, och vara balancerat.
Med alla Segel på Mast, när det skall drifva och dejsa.
Man nyttjar Stormärs-Seglet på Mast i Linie, för at göra sin Manoeuver synbar för eftersta Skeppen; äfven vid upbrassning til Lofvart om et annat Skepp, deremot Förmärss-Seglet och Kryss-Seglet på Mast, när man vil igga i Lä om et annat Skepp, för at drifva mera och hastigt kunna falla af.
Som mycket magt ligger därpå, at Skeppet håller sig altid uti Linie, beror der uppå Befällhafvarens goda urskillning: at hålla den Courss, som bäst befodrar Linien, och ej ökar andras fel. Han bör noga känna alla de andra Skeppens Seglation, för at öka och minska Segel i tid; eljest blir för stora öpningar och felen ökas Linien utåt: Skeppen i Flottan komma i ständig olikhet, och ledrarne få då oftast brassa up. För at hålla fasta Segel, gör tilfyllest at fyra eller hala et Stag-Segels-Skot, fyra en Bolin, Brassa Kryss-Seglet lefvande, men aldrig utan nödtvång Back; och om dagen; gå heldre til Lofvart än Lä om framföre gående Skeppet tils farten är stöttadt. Det är högst nödvändigt, men och lätt med godt öga, at genom föregående Skeppets Råer och Ackter-Skeppet, jemförde mot egna Råer, se det minsta Skeppet ökar eller minskar sin distance, och derefter lämpa föregående Reglor. Man kan äfven observera distancens förändrande, genom Winklarnes tagande med Octanten, äfven som då längden på en Mast är gifven at veta precisa afståndet.
Man bringar sig något högre up i vinden än Fienden är, håller sedan af på honom tagandes honom tätt Ackterligt, i passerandet gifs honom laget, och i tjockaste röken stickes by i Lä af honom och stryker up längs hans sida; då mit Bogspröt har passerat hans Storvant, kastas Änter-Draggarne och Stormärs-Seglet bockas. Wid frångirningen kastas alla Seglen Back och Rodret lägges emot fallningen eller allenast för M.S. och Ackter-Seglen brassas tvärskepps, då Rodret äfven lägges mot fallningen; sidst fylles Seglen och Roder lättas.
Är Skeppet Lofgirigt, brassas altid För-Seglen skarpare Bi de vind än Ackter-Seglen; är det fallgirigt contrairt: Annars kan man äfven hindra Lofgirigheten med forsare För än Ackter-Segel. Är Skeppet mycket Lofgirigt kan tyngder från Fören bringas Ackter ut samt Masterna stagas förligare, men om Skeppet är fallgirigt förfares Contrairt.
Stampar Skeppet hårdt får tyngder bringas från Fören, för at lätta för Skeppet: oftare bidrager forssare Försegel härtil.
Är Skeppet fallet för slingring, bringas tyngderna högre up i Skeppet och äfven sprides så mycket möjeligt är, men gjör detta ej tillfyllest, får man gje Skeppet någon Slagsida.
Rodret lägges Lofvart om Bord, Stor-Segel och Mesan gigas, Ackter-Seglen hålles lefvande och För-Seglen brassas efter vinden; När Skeppet kommer på sin Cours, brassas Ackter-Seglen äfven efter vinden. Skall Manoeuvren ske hastigt, måste För-Seglen brassas förkirt; och Rodret lägges för dejsning: För öfrigt sker det lika.
Då hålles För-Seglen lefvande, och Ackter-Seglen brassas skarpt Bi de vind, under det Rodret lägges åt Lä när Skeppet kommer Bi de vind up, skärpes Bi För. Skall Manoeuvren ske hastigt, måste För-Seglen minskas och Ackter-Seglen ökas samt Rodret hastigare läggas åt Lä.
Detta sättet är förmånligast, då Skeppet ej skjuter stark fart; är farten stor, bidrager Rodret härtil tilräckeligen.
Gayarne sättas väl styfva i Lofvart, och Blind-Råen trissas så mycket som ärfordras i Lä, sedan göres Klyvaren Loss. Lejdare, fall och inhalare lossas, Seglet hales ut på Bommen i proportion efter Coultien, Lejdaren sättes styf, och Skotet hales igenom i Lä: så hissas, under det Skotet försiktigt fyres; när Seglet är uppe belägges Fallet, sist hales Skotet an och belägges.
Seglet göres loss, äfven nerhalaren, och hyssas på uphalaren, i proportion af Coultien, så sättes uphalaren fast, Lejdaren sättes styf, hals och skot, hales an; Seglet hyssas under det man fyr på skotet, när Seglet är nog hissadt, belägges fallet, sist hales skotet an och belägges.
De andre Stag-Segel tilsättes på lika sätt, endast man observerar, at de löpa på Standare som beständigt stå fast då deremot förenämde Segel löpa på Lejdare, som förfares.
Råen ställs i Kryss, efterses at Brassarne äro styfa, Seglet göres loss ifrån Nocken til Racken, Skoten ryckas före, under det at Reftaljor, Gigtåg och Gårdingar afskakas, Brassarna fyres, Seglet hyssas up och ställes efter vinden, sist hales igenom Tåppläntor, Reftaljor och Bramskot om det är Märs-Segel: men et Bram-Segel allenast Toppläntorna.
Wid alla Rå-Segels tilsättjande observeras, då man Seglar Bi de vind: 1:o At Lofvarts Skot hales först före, sedan Lä Skot: hälst om det blås något. 2:o At Lä Brassen lossas och Lofvarts Brassen fyres under der Råen hyssas, så at Seglet ständigt hålles något lefvande. 3:o At Bolin hales ut och sedan på Lofvarts Brassen hales så mycket up, at Råen visar en mån Ackterligt om den näst undra, samt det lösa af Lä Brassen hales igenom och belägges.
Seglas Bi de vind sättes Brassar och Tåppläntor styfva, Seglet göres loss från Nocken til Racken, Gigtåg och Gårdingar affyres, Gigtågen fyres ej fortare än Skotet hales om det Blåser; sedan ryckes Halsen under; skulle Halsen ej vilja gå under för Skotet något fyras och då Halsen är under hales Skotet före; Råen brassas med det samma dickt Bi de vind under det Lofvarts Brassen försiktigt fyres, at ej Råen löper långskepp, sist hales Bolin ut, det lösa af Gigtåg och Gårdingar hals igenom.
Seglas mer eller mindre rumskots hales ej Bolinen, ej eller halsen dickt under, och Seglet ställes efter vinden. När en Hals på et Under-Segel rycks under bör man hafva braf Folk som med det samma hala ner på Bolinen, äfven får man bruka en eller flera Taljor därtil.
Brassen hales i Lä, och Garden i Lofvart, Gigtåg och Brok lossas, Drängen hales, Skotet ryckes före och belägges.
Skotet fyres ej fortare om det blås än Gigtåg och Brok blifva halta, och då de äro förhalte belägges de.
Backs och öfver Lä Segels-Spirorne utsättas: den första genom handkraft och Talja, sedan under Lä-Segels Skot är inskurit genom et Stjertblock smygit om dess yttre Nock, och et af Förtaklen ihakat uti en stropp, ungefär mit på Bommen. Den senare genom handkraft, sedan på dess yttra ända äro smygde tvänne stjertblock, et på öfverkant; det andra inom och på underkant; under Lä Segels yttre Fall inskäres genom et stjertblock som är fastgjordt i Stång-Wantet, och derifrån igenom understa Blocket på spiran; Öfver-Lä Segels yttre Skot går genom öfra Blocket af samma spira och fästes en knäfring vid Skotet fram för Blocket, (om öfver Lä-Segel ej skall tilsättas) båda ändarna gå ned på Däck. Under Lä-Segel föres på Backen och lägges klart. En half Rå slåss på från yttersta Nocken, och yttre fallet stickes på midden, samt det indre inskäres genom et Block under Märssen och vidare genom et Stjertblock på förkant af Fock-Råen som är smyget om Fock-Råen något innan för Nocken, och påstickes i Fall-Lödran på Seglet; yttra och indre Skot påstickas, det förra med inhalare på; äfven göres en Bekajare fast på Ackterkant af Seglet och yttra Nocken af Råen samt sedermera in på Däck Toppläntorna i Lofvart samt Gigtåg i Lä sättes först styfva innan Lä-Seglen hissas, yttra Skotet ryckes före, under det yttra ock indra Fall hyssas, sist hales indre Skotet ock belägges.
Seglet slåss under en hel Rå, Bekaijaren inskäres från Ackterkant af indre Nocken genom en Kaus på yttre stående Liket, samt sedan genom en annan Kaus på indre Skothornet. En man skickas up på Märs-Råen som inskär öfver Lä-Segels fall; först genom et Stjert-block under Bramsalningarne och sedan genom Blocket på Märss Rå Nocken, skakar det så ner i Däck, på förkant af Focken, sedan slås Fallet på 1/3:del af Råen från indre Nocken; yttra och indra Skot påstickes, indre Skotet fångas vid Fallet, samt Fallet naijas ut åt indra Nocken af Råen. Märsse Tåpplänta i Lofvart och Gigtåg i Lä, halas och sättas styfva: så hyssas på yttre Skotet och Fallet, under der en man på Fock-Råen håller fallet emellan armarna, at Seglet ej får blåsa förut; när seglet kommit up til Fock-Råen, göres najiningen loss och Seglet hyssas, sedan karlen styrt Lä-Segels-Råen på Ackterkant af Märss-Seglet och under det han förfar Lä-Segels indre Liket uti sina händer, at altid hålla Råen på Ackterkant fri från Bolins Sprutorne, och Reftaljan samt vinden utur Seglet. Skotet hales under tiden småningom före efter omständigheterna; tils in emot Seglet är uphyssat, då det ryckes dickt före, sedan indre Skotet och Fallet.
Seglet göres loss, är det För de vind blir Seglet mäst hängande, dock Skoten något halta: vil man nyttja den samma Bi de vind sättes Gaijarne styfva och Råen trissas så mycket man kan i Lä, Lofversta Refvet tages in samt Toppläntorna hales til Lofvart: (likväl kan man i tått vackert väder och smult sjö undvika Refning,) Uti Skothornet hänges tyngder i Lofvart då man Seglar Bi de vind. Detta Segel nyttjas bäst För de vind.
Vater Blindan bör ej nyttjas nattetid vid Lands angörande eller uti Escader och Convoy.
Då Focken ej kan brukas, är Vater-Blindan tjenlig at läntsa före.
Skuf-Blindan tilsättes som et Märss-Segel, och nyttjas hällst Vor de vind och för en sleur, men kan nyttjas Bi de vind, då det ej går hög sjö.
Skuf-Blindan kan nyttjas närmare Bi de vind än Vater Blindan, och på Lofgirige Skepp uti Smult Sjö och vackert väder, sätter jämnvigt emellan Seglen, och bidrar til Skeppets välsegling, denna skymmer ej eller undan Horizonten som Vater-Blindan gör.
Yttre fall och Skott fyres, jämte något af indre fallet, och hales på indre Skot och indre Liket samt inhalaren til det kommer in på Backen, Bekaijaren nyttjas härvid efter omständigheterne; kommer en hastig by, kan man fyra loss yttre Fallet och hala på Bekaijaren, då Seglet gemenligen kan stå til utan fara tils man hinner bärga det.
Fallet fyres och Bekaijaren hales på tils Seglet kommer ner på Fock-Råen, då yttre Skotet fyres och hales då äfven ned på inre Skotet, (som altid blir på förkant af Fock-Råen) til Seglet kommit i Däck.
När Lä-Segel äro bärgade, afstickas Fall och Skot, Seglen beslås, Spirone hales in och surras samt Lä-Segels godset bärjas.
Fall, Lejdare och uthalare lossas, Skotet fyres litet, och hales på inhalaren tils Seglet kommer på half Bom, då göres ut- och in-halare fast, Ledare och Fall sättas styfva, Skotet hales an och belägges.
Fallet lossas, Skotet fyres försigtigt om det blåser, Nerhalaren hales på til Seglet är nere, då det beslås; om där är Gigtåg eller snyrpar så hales de först före.
Bolinen lossas, Fallen fyres och Gigtågen hales, under det Reftaljor och Bramskot blifva på Däck öfverhalde, hvarunder hales på Lofvarts Brass, så mycket at Seglet blir lefvande; när Toppläntorna tagit styft är Råen nere, då Reftaljorna hales före, först i Lofvart sedan i Lä i proportion af Refven som skola intagas; Brassarne och Fallen sättas väl styfva och belägges, Folket äntra up, taga Refsejsingarne i händerna; och hala Seglet åt Lofvart, medan karlen på Lofvarts-Nocken tar stickbulten loss, skär den in från Ackterkant åt Fören genom Reflodran och haler den dickt up, samt sedan med jämna slag så at den ej kan beknipa sig, gör ändan fast med 2 à 3 halfslag, sedan lägges stickbulten på i Lä och Folket börja Refva med lika- och Slät-Duks uptagande från Nock til Nock, samt lägga hvart Warf under Bröstet, hvarigenom kalfvar undvikes, Refbroken lyftes äfven slät up och höljes med Seglet. Högsta magt ligger också deruppå at knoparna på Refsejsingarne blifva dikt tilhalte på förkant och Seglet tätt til Råen på Ackterkant; första Refvet mit under Råen, på det de sista Refven altid må skyla de första; Knopningen sker på förkant. När alla Refven äro inne, bör Seglet ändå ej lämna några öpningar på Ackterkant mellan Råen, utan synas ganska tätt intil, och uti jämn Linia längs Råen, samt Refven ej synas från Däck uppå Råen. Den karl som går sist in, kastar alla Ref och Beslags Sejsingar på förkant; Reftaljorne affyras, Gigtågen och Lä Brassen lossas och Seglet hissas under det man fyrer på Lofvarts Brassen, hvarigenom Seglet hålles lefvande: När Seglet är upphissat hales Bolinen ut, Lofvarts Brass säts styf och belägges; sist hales igenom Tåppläntor, Reftaljor och Bramskot.
Fallet fyres, under det Reftaljor och Bramskot öfverhalas, samt Gigtågen nedhales til Tåppläntorne blifva styfva, var under Seglet Brassas litet ur vinden, eller Lofvas up med Skeppet at Seglet blir något lefvande, sedan stickes Skoten up och Gifas, (om det blåser hårdt på det Reftaljorne ej skola springa, och Folket lättare må kunna Refva,) Reftaljorne hales före i proportion af Refven som skola intagas och belägges, Brassarne samt Fallen hales styfva och belägges, sedan Refvas som i föregående punct är nämt; då Seglet är Refvat, ryckes Skoten före, (om de äro upgigade) Reftaljor och Gigtåg skakas loss, Seglet hissas och ställes efter vinden; sist hales Tåppläntor, Reftalor och Bramskot igenom.
Reftaljor, Tåppläntor och Brassar sättas styfva, Bolin lossas om Skeppet Seglar Bi de vind, och litet sättes på Fallet, om det är förskarpt hyssat, Ref utstickes från Racken til Nocken, kan äfven brassas något lefvande, Stickbultarne göres lösa, så at et á två slag äro qvar, hvarmed de affyres på en gång, och då alla Refsejsingarne äro väl lossade, (i annat fall sköras Seglet,) så affyres Reftaljorne, Seglas För de vind, lossas Brassar och Gigtåg samt Reftaljorna affyres, Seglet hissas och ställes efter vinden, men Seglas Bi de vind låssas Lä Brass, Fallet hyssas, under det Lofvarts Brass fyres; sist hales Bolin ut, samt Lofvarts Brassen sättes styf och belägges, Tåppläntor, Reftaljor och Bramskot halas igenom.
Fallet fyres och Gigtågen hales til Tåppläntorna blifva styfva under det man lofvar något med Skeppet eller Brassar Seglet at det står något lefvande, sedan upstickes Skoten, Gigas och Gårdas, Reftaljorna hales före (om Seglet ej är Refvat) och sättes styfva jämte Brassar, Tåppläntor och Gigtåg, Brok och Trumpet brytes och Seglet beslås samt Stottaljan sättes på til Lofvart; sist brassas Råen efter vinden.
Om Folket har svårighet at dämpa Seglet, kan det hjelpas med et löståg hvars buckt kastas öfver Rå-Nocken och därmed bringas Seglet inåt Racken och beslås.
Nu suponeras alla Refven vara inne; då sättes Lofvarts-Brassen väl styf, och Lofvarts-Skot upstickes, fast ej fortare, än Gigtåg och Gårdingar blifva halte, Bolinen fyres småningom; derpå stickes försigtigt på Lä Skot, Gigas och Gårdas, under det hales med mycket Manskap på Lofvarts-Brassen; när Gigtåg och Gårdingar äro före, stryckes Råen ner, Brassas i kryss, Brassar, Fall och Gigtåg sättes styfva, Seglet beslås, Stottalja sättes i Lofvart på Råen och Brassas efter vinden. På detta sätt piskar ej et Segel.
Folk stickas up at göra Råen fri från det gamla Seglet: är det et M.S. göres en Tross fast om Stången åfvan för Esselhufvudet hvar uppå trädes en Dotkopp, Trossen taljas styf och göres fast förut, så ses efter at uti Seglet är tilräckeliga Råband och Bäntslar samt Sejsingar, så beslås Seglet, dock så at alla Lödror och Skothorn komma utföre; Seglet delas i 3 delar och Styrbords Nocken lägges öfverst, Gigtågen nedrappas på ena sidan om Staget, och slås an på Seglet, sedan häftas Seglet vid Dopkoppen, Råen brassas något in på sidan Seglet ligger och så hissas det up i Merssen; Gigtågen slås af Seglet göres loss från Lejdaren, då nämde Lejdare borttages, Gigtåg, Gårdingar, Skot och Boliner påstickes äfven Reftaljorna och fångas vid Bäntsel Lödrorna, hvarmed Seglet halas ut åt Nockarne, Nockbäntslarne pålägges för det lösa, Seglet sträckes och passas, sen lägs Nockbäntslarne på för godt och Seglet knopas fast vid Råen med Råbanden, sedan kan det beslås eller tilsättas efter omständigheterne.
Är det et Under-Segel, stryckes Under-Råen ned och Seglet slås under på Däck; sen Seglet är under slagit, Gigtåg, Gårdingar, Halssar, Skot och Boglinor på stuckne, beslås Seglet och Råen hissas up.
Seglet Gigas och Gårdas, med den försigtighet, som är nämt då det bärgas, Stjertblock smyges om Nockarne, hvar igenom Gjölingar inskäras, som stickes på i Ref-Lödrorne och tjena til Reftaljor, hvarmed Refvet hales före; sedan Refvas Seglet lika som tilförene är nämt om et Märss-Segel; sist stryckes Råen ned efter Refvets djuplek, Racken öpnas så mycket at Råen kan brassas Bi de vind, sedan Brassas Råen långskepps och Seglet tilsättes.
At Refva et Under-Segel kan verkställas, antingen med Refsejsingar som på Merss-Seglet, eller med Lina som tages genom Refhålen och omkring Råliket: man börjar härmed ifrån Nocken til Gigtågs-Blocket och på samma gång ifrån Gigtågs-Blocket til Racken.
Är Refvet vid undra liket: Gigas och brokas Mesan, Spriet nedstrykes efter Refvets djuplek, och Seglet Refvas med Sejsingar eller lina, sist förfares Skotet til Ref-Lödran och Mesan tilsättes: med Lina är det samma at observera som förr är nämt om Under-Seglens Resning.
Är Refvet vid Öfra Liket eller paralelt med Spriet; Gigas och Brokas Mesan, Spriet nedstrykes helt och hållit, en Refbäntsel lägges på vid Nocken och en vid Racken, observerandes, at Smärting kommer emellan för skamfilning, Resningen verkställes sedermera med Refsejsingar eller Lina; sist hyssas Spriet up och Mesan tilsättes.
Svigt-Sarfvingen består af 5 eller 3 parter, hvilka gå tilsammans i en Dotkopp: Sladdarne göres fast på Råen; i förra Fallet göres en part fast vid hvardera Nockgårdings Blocket, en vid hvardera Gigtågs-Blocket, och den medlersta vid Cardels-Blocket, i sednare fallet blir en part vid hvardera Nockgårdings-Blocket och den tredje vid Cardels-Blocken, eller på midden, sedan bringas Sarfvingen på förkant af Seglet och taljas styf. En sådan Sarfving nöter något Seglet, men förhindrar det blåsa sönder under storm; och gör Seglets Gigande och Refvande ganska beqvämt samt säkert: men bör man ej gärna nyttja dem på nya Segel i synnerhet uti rägnväder.
Svigtsarvingar består merendels af 3 parter, hvilka gå tilsammans uti en Dotkopp: Sladdarne göras fast på Spriet, en vid Nocken, den andra på middne, den tredje vid Racken; tages så i Lä om Seglet, och Sarfvingen taljas styf.
Svigt-Sarfving påsättes bäst innan Seglet tilsättes, ty då taljas den lättast styf.
Då måste Seglet först bärgas, sedan stickes Ref ut, från Racken til Nocken, Stickbulten lossas, Reftaljan eller Gjölingen afstickes, Råen hissas up på sit ställe, därpå kan Seglet tilsättas.
Mesan bärjas, Spriet nedtryckes Refvet utstickes och Bäntslarne lossas; sedan hyssas Spriet igen, och segel kan tilsättas.
Halsen stickes försigtigt up, så fort den Gigas och Gårdas, Bolinen affyres småningom; Sedermera stickes Skotet up, Gigas och Gårdas, under det Lä-Brassen fyres, och hales up på Lofvarts Brassen; när Gigtåg och Gårdingar äro före, beslås Seglet, Stottaljor sättes på Råen, samt Brassas efter vinden.
Om Seglet skall gigas under stark by, eller hård storm, stickes Skotet först up; emedan det bidrager starkt til krängningen, och förhindrar affallning.
När storm infaller, bör Befälhafvaren efter Coultiens tiltagande, uti en redig ordning bärga Segel, och det så, at Skeppet beständigt bibehålles vid möjeligaste maklighet. Alla tyngder i Skeppet böra äfven vara väl fasta, at de ej kunna för skjuta sig och göra skada. Master, Stänger och Råer, skola väl stöttas; Masterna med Borgvant, om Under Vanten äro förslabba eller försträckta, och Taklen sättas väl styfva i Rösten; Under-Vanten kunna äfven svigtas; stängerna stöttas med sina Lof- och Slinger-Barduner samt Råttåg. På Under Råerne nyttjas Borgar och Borg-Brassar, äfven kan Borjar sättas på Halsar och Skot af Under-Seglen. Bram-Råerne nedtagas, och Bramstängerna strykes så långt ner, at Mers-Seglen med Refven uti kunna föras. Grundtaljorna inskäras och Folk sättes dervid, Rorkilarne hålles i beredskap, i fall Rodret skall fastsurras. Luckorne påläggas, äfven efterses at surrning och rotning på Canoner och Portar är god; Cajut-Luckorne hållas i beredskap. För öfrigt handteras elden försiktigt.
Skeppet prepareras nu äfven som för storm: Luckor eller Presenningar för Cajut-Fenstren fastsurras, sedan nyttjas Fock, jämte Stor-Merss-Seglet på Esselhufvudet om det kan föras, för at ge Skeppet tilräckelig hastighet undvika Sjön, och som äfven stöttar det för slingring. Wid dessa tilfällen är högst angelägit at hafva et upmärksamt öga på styrningen, och stötta Skeppet i tid vid uplosningar. Under läntsande för en slör, bör man altid bjuda til, hålla Skeppet så, at Sjön bryter Sjöns på låringen; och ej får tvinga Skeppet i vind, at Focken kommer på Mast, hvarigenom Skeppet kan få en svår krängning at det sättes i fara at förlora Master och Stänger. Skulle Skeppet göra svåra dufningar, får tyngder bringas Ackterligt, hvarigenom Skeppet lättas för Sjön, dock observeras at Skeppet ej får Ackter-lastas at det intager stört sjöar.
Sedan Skeppet är preparerat för storm, bör så mycket Segel föras som möjeligt är, och til den ändan hafva Under-Seglen svigtade, hvarigenom de stå bättre emot vindens kraft. Så många Lof-Barduner nyttjas och det til sin största förmån, som kan åstadkommas. All Maneouver bör ske med möjeligaste fermitet, och de bästa Rorgångare sättas vid styrningen. Kan några tyngder från Däcken bringas ned i Skeppet, bidrager det til styfheten.
Då göres Låfvardts Ankaret klart at fällas, hvartil tilräckeligit Tåg uphales efter djupet, och yxor hållas til reds på Backen och vid Betingen. Manskapet fördelas til Halsar, Skot, Gigtåg och Brassar på försigtigaste sätt. När vändningen skall verkställas, fälles eller kapas Ankaret från Bogen, Rodret lägges i Lä, Stor-Seglet Gigas i anlosningen, Focke-Skot upstickes, och halas i förväg til andra Bogen; när Focken kommer på Mast, och Skeppet med säkerhet blifvit genom Ankarets åtgärd forcerat i vinden, brassas Stor-Råen jämte de öfrige Ackter-Råerne om; sjelfva Ankartåget kapas på Betingen, och Rodret lägges öfver. Då Skeppet med Backad Fock fallit några streck, tilsättes Stor Seglet, och när det fyller, brassas Fock-Råen om och Halsen tilsättes, Skot och Boliner halas med möjeligaste skyndsamhet til fart på andra Bogen.
Då stickes en Cabel ut genom en Styckeport Ackter i Lä och inbändes uti Lä Ankaret, den andra ändan bringas til Spelet och göres klart at vinda; när man ny vil halsa om, lägges Rodret i Lä och så snart vinden är utur Stor-Seglet, Gigas och Gårdas det, Ankaret låter man gå och vindar på Spelet, under det man sticker något påTåget, när Skeppet är i vinden brassas Stor-Råen om, Store-Hals rycks under, och så snart Skeppet passerat vinden kapas Tåget och Springer, sist sättes Stor-Seglet kant.
Då lägges Rodret i Lä, och när Skeppet kommer mot vinden, stickes genast up Focke och Store-Halssar och hales friskt på Lofvarts Brassarne, så at alla Segel komma Back på en gång, sedan halas Lä Halssar och Boglinor För ut, så mycket man kan, at Skeppet må falla rundt på sin häl; när Stor-Seglet börjar lefva Gigas och Gårdas det, För-Seglen fylles och Rodret går öfver eller Lofvart om Bord, när vinden kommer in på andra sidan hales Store Hals under, och Skeppet bringas, Bi de vind.
Då hålles af för at gifva Skeppet fart och Taklingen på Masten kapas, sen kan man styra up igen för at få Masten i Lä.
Då hålles genast För de vind af, och Fockmasten stöttas med Förtaklen hvilka bringas så förligit som möjeligt är; äfven kan 2:ne Cablar göras fast om Mast Toppen och styfva beläggas omkring Kranbalckarne eller Manshufvuden.
Skeppet lägges at drifva för Fock och Mesan, då det vil hastigt falla af: Skeppet girar då och styr illa. Endast för Mesan, då det ej fruktar för andra Skepp; bäst är det balancerat för Stor-Seglet. I Byväder bör det läggas för Stag-Focken, Stor- och Mesans Stag-Segel, emedan de äro lättast at bärja, och äfven sätta Skeppet i god balance: blåser något af dessa Segel bort händer mindre betydande skada. Ibland, kan endast en Pressenning i Lofvarts-Wantet nyttjas at hålla Skeppet på Sjön.
På laglig distance bärgas Segel efter omständigheterna, (man går gemenligen med trenne Märss-Segel, då man går til Ankars,) hvarunder Ankrarne göras klara, samt Borjarne tagas af Råerne, och Råttåg af stängarne. Af Tåget uphalas nödig bogt, efter djupet och Coultien, samt kastas til Beting; när Skeppet kommer in emot det stället der Ankaret skall fällas, fyres det för Kranen, och då Skeppet är på stället lofvas up i vinden, Skoten stickas up, Råerna brassas fyrkant, Mesan hales ut, Märss-Seglen Gigas och Gårdas tils de komma öfver Märssarne, då fyres fallen; och när Skeppet förlorat sin fart, får Ankaret falla, nödig Tåg stickes ut, Matta lägges i Klyset och Stoppare på Tåget. Sedan beslås Seglen.
Om trenne Märss-Segel i vissa omständigheter voro för mycket, bärgas Stor-Märss-Segel först. Wil man hastigt lofva uppå sin post, kan Förmärss-Seglet bärgas först. Är mycket lös botten der man vil Ankra, får Ankaret kattas eller Skos.
Ankarne göres klara, som i föregående punct är nämt, Seglen bärgas; (man går gemenligen endast för Förmärss-Seglet,) dock så at Skeppet har någon fart, på det Ankaret må kunna gripa och ej falla oklart; när man kommer på det stället man vil Ankra, fälles Ankaret och låter Skeppet törna up i Tåget, derpå hales Mesan ut, Förmärss-Seglet bärgas, under det Skeppet svaijar up, när Skeppet börjar se up för Ankaret, stickes något på Tåget, när nödig bugt är ute lägges Stoppare därpå sedan förfares som i föregående punct är nämt.
Förr än man Ankrar, sättes Plickt-Ankaret af Relingen, Stor-Råen ned strykes för Windfång; Ankrarne göres klara, och Tågen hales up samt kastas til dubbel Beting; när Skeppet kommer in emot det stället man vil Ankra; bärgas det Seglet som Skeppet läntsar före, Mesanen hales ut, och lofvas up i Winden; då Skeppet förlorat farten, fälles första Ankaret, och stickes villigt på Tåget til et halft Tåg är ute, då stoppas det litet, och just då Skeppet börjar se up för första - fälles andra-Ankaret: Sedan stickes villigt på båda Tågen, stoppandes något up emellanåt, tils nödigt Tåg är ute, då Sarfvingar i Klysen och Stoppare på Tågen påläggas. Skule det blåsa mycket hårdt, kan Fock-Råen jämte Stängerna strykas med det samma, som andra Ankaret går; då Skeppet säkert ligger fast, så vida botten samt Ankare och Tåg äro goda. Skulle man i storm på öppen Redd vilja endast ligga för et Ankare, och fruktar at Skeppet alt för våldsamt skall törna up, kan förlorade stoppare som springa af sig sjelfva läggas på det uphalta Tåget, hvarigenom Skeppet bringas småningom up emot vinden.
I sådane Hamnar är altid Dictalber eller Ringar at göra fast uti: hvarföre man bärgar Segel så at Skeppet skjuter minsta fart; här under utsättes Barquassen eller något annat Fartyg som med en Cabel far til Dictalben eller Ringen och gjör fast, sen hales in på den samma om bord och då Skeppet passerat detta ställe, stoppas up så småningom och då Skeppet sedt up, fälles Ankaret.
Som et godt Örlogs-Skepp bör kunna Ankra öfveralt i Östersjön och Categate för at undvika Legervål, för fruktad strömsättning Höstenatt, eller då det vil behålla en viss post, så är angelägit at väl kunna värkställa, hvad här är nämt. Likväl bör ej utan särskilte dertil ledande omständigheter Under-Råerne strykas, och aldrig stängärne; samt Skeppet läggas för et Ankare.
Uti vackert väder: Sedan man Ankrat på vanligt sätt, föres Warp ut med Barquassen i den direction som andra Ankaret skall ligga, (den föres gemenligen ut 6/4 Cabellängd ifrån Skeppet;) När Warpen är fäld, ror Barquassen om bord, och svåra Ankaret nedfyres med Katten samt surras med röringen vid Ackter-stäfven, Boji och Boji-Rep intages, Boji-Repet hales väl styft, och tages et rundslag därmed om Betingen eller någon fast Tofft; kan Barquassen bära, tages något Tåg til afhåll, på det Ankaret må falla klart då det fälles deruti, sedan halas under Warpen och stickes villigt på Tåget; Blåser det något nyttjas en Eschaloup at bära up bugten af Tåget: När den kommit så nära under Warpen man vil, kapas surningen, och med det samma kastas Boji-Repet loss, sedan lyftes Warpen, Barquasen ror om bord, och Warp-Ankaret lägges på Relingen; på det utförda Ankarets Tåg vindas, medan på det första stickes, til båda Ankrarne komma uti Hanfot för Sjövind, eller den vind man fruktar mäst före; Tågen slabbas, och kläds så för skägg som klys, samt lägges til fast Beting, (eller som är det samma med stoppare på.)
Kan man segla ut Förtöijningen, sker det beqämare: Då bärgas Seglen, efter omständigheterna, man går då gemenligen för Stag-Seglen eller alla 3 Märss Seglen och Ankrarne göras klara; när första Ankarets ställe är inseglat lofvas lite i vinden och första Ankaret fälles, därpå hålles af och styres sedan uti i den direction det andra skall ligga, hvarunder stickes villigt på Tåget som förut bör vara uphalt; och då 6 fjerdedels Cabbellängd däraf är ute, lofvas up i vinden, Seglen bärgas, och då Skeppet förlorar sin fart, fälles andra Ankaret. Sedan arbetas med Skeppet som förut om förtöyning är nämt. Man observerar, Skeppets afdrift under Tågets stickande, och nyttjar Segel och Cours derefter, för at komma til det andra Ankarstället.
Förtöjningens lyftande sker endera med Barquassen eller Skeppet. Med Barquassen: man far då til det Ankarets Boji som skall lyftas, sticker den af, intar Boji-Repet och lägger det til Spels, hvarunder de om bord sticka på samma Ankarets Tåg til Skeppet ser up för andra Ankaret, sedan lyfter Barquassen svåra Ankaret och då det är lyft vindas både Ankaret och Barquassen til etc.
Med Skeppet - då stickes på ena och vindas in på andra Ankarets Tåg, när detta visar up och ned lägges andra Tåget til fast Beting under det lättas och fyres til botten förra Ankaret til Skeppet sedt up för andra Ankaret etc.
Ligger Skeppet förtöjt med Ankrarne i Hanfot och vinden kommer därifrån, då stickes lika på båda Tågen efter behof; men skulle vinden så förskjuta sig at Skeppet allenast skulle komma at ligga för ena Ankaret stickes på det Ankarets Tåg, som Skeppet då ligger före under det man taljar in på det slabba Tåget och samlar det omkring Betingen och då Tågen äro lika styfva stickes på båda efter Coultien. Ligger Skeppet åter förtöjt för Ebb och Flod, då stickes på det Ankarets Tåg som Skeppets ligger före och vindar in på det Ankarets Tåg som är Akter ut efter behof, och lägger så det invindade Tåget til fast Beting; vid sådant tilfälle får man noga passa uppå at åter vinda in på det utstuckna samt sticka på det invindade Tåget.
Är det med Floden, går man til Ankars på vanligt sätt: Sedan stickes på Flod-Ankarets Tåg, som skeppet då ligger före om man har rum 5/4 och andra Ankaret fälles, derpå vindas in på Flod- och stickes på Ebbe-Ankarets Tåg som är stabbat och klädt, tils ¾:dels af Flod samt ½ Tåg på Ebbe-Ankaret är ute, då Tågen vindas väl styfva; dock så at Skeppet kan svaija om: sedan lägges Barquassen under Flod-Ankarets Tåg, då det stabbas och kläs, kommer man in med Ebben, väntas med förtöyningen til Floden: Är Tidvattnet ej så starkt och vinden eller andra skepp förhindra sackningen, får Warp föras ut i den direction som Förtöjiningen skall blifva, och förhålles därmed som förr är nämt.
Förtöjiningens lyftande sker antingen med Barquassen eller Skeppet; Som förtöjiningens lyftande merendels ej sker utan då man ärnar gå til Segels, lyftes den under det Floden löper, på det när Ebben kommer, man då kan gå til Segels.
Förtöjiningens lyftande sker med Skeppet om tilräckeligt rum är at sacka och sker således: man sticker på Flod-Ankaret och vindar in på Ebb Ankarets Tåg, Ankaret lyftes sedermera, kattas och kipas: när Floden begynner förlora sin fart, vindas åter in på Flod-Ankarets Tåg, tils det visar stagsvis, sedan kan man med Ebben gå til Segels: skulle Skepp eller vinden förhindra sackningen lyftes förtöjiningen när Floden börjar minska sin fart med Barquassen och sedan vindas både Ankare och Barquass til Skeppet etc.
Är det god hamn, och Skeppet Förtöjit, behöfver man ej andra försigtighetsmått, än at i tid sticka eller hala in Tåg alt som vinden förskjuter sig. Plickt-Ankaret bör altid sättas af Relingen, och små Fartygen utsättas; om hård storm infaller strykes stänger och Råer. Är Skeppet Förtöjit uti Tidvatten, bör endera genom Skeppets omboxering eller med Warp; eller genom Mesan, eller För-Stäng-Stagsegel, alt som vinden fordrar, Skeppet hjelpas rätta vägen om, då tiden förändrar sig; men i annat fall, om kryss kommer i Tåget, klara det genast; hvarvid Engelska Splintsar med fördel kunna nyttjas. Ligger Skeppet för et Ankare acktas at det ej vid hastig vind förändring eller i stiltien skjuter öfver Ankaret, hvarigenom det kan blifva oklart; ligger Skeppet på öppen Redd, och får storm med svår Sjö, bör under-Råerna strykas, Bram-Råer och Bramstänger nedtagas; Märss-Råerne brassas långskepps, samt sist stängerna strykas, Rodret fastsurras, och äfven kilas, eljest slår det. Ankar-Tågen böra medelst flitig tilsyn aktas för skam filning, genom gjord Plicktning runder omkring Skeppet, bör ock bottnens egenskap vara känd. Man ligger gerna för et Ankare och mycket Tåg, då man har tilräckeligit rum, men om grund eller klippor äro nära, får man fälla Ankrarne, alt som differencen Tågen emellan det tillåter, och genom girning eller på hvad sätt det kan ske, laga så at det ena Tåget ej kommer at ligga öfver det sednast fälda Ankarets Tåg, hvarigenom det hastigt kan affilas. Skulle stormen blifva så stark, at ej Skeppet med alla Ankare ute, kan stoppa up, kapas Akter, Masterne öfver bord, därvid bör man först ge Skeppet någon slagsida at undvika skada på Skeppets Reling, och sist kapa Fockmasten, som längst bör bibehållas til Besättningens räddande. Under storm på öppen Redd: kan tyngder från Fören flyttas Akterligt för at lätta För-Skeppet och hindra det således från för svår stampning; små Farygen som ej kunna vaka insättes i tid, innan vädret tar öfverhanden etc. Så snart vackert väder infaller böra Ankrarne med största skyndsamhet hemvindas, innan vindens förändring kan göra slag i Tågen.
Ligger man til Ankars på öppen Redd och väntar Fienden, bör Spring sättas på Tågen, för at kunna vända bredsidan vart åt man vil, samt hålla Flottan väl Ambosserad tvärs öfver farvattnet; äfven bör beständigt vara Folk uti små Fartygen för at afvärja Fienteliga Brännare; jämväl bör Flottan Continuerligen hafva klart Skepp så til Action som til Segels i hvilket sednare fall Seglen bör vara fasta med Stotgarn; samt bör man om nattetid med Eschaloupe eller Båt hålla Brandvagt framför Skeppet: när nu fienteliga Flottan ankommer, uphales på Springen för at vända dem bredsidan och söker man til under Canonaden på alt möjeligt sätt at göra fienden skada til Segel, Rundholt och Rodret för at hindra dess Manoeuver, med Skeppet, hvarigenom et sådant redlöst Skepp forceras at Ankra inom Skothåll. Men skulle åter fienteliga Flottan Ankra på ungefär Skotthåll för at sacka ned bör man så snart de Ankrat och sedt up, rycka skoten före, kappa Tåg och spring och forcera sig på någon af fienteliga Flyglarne. För öfrigt bör en Chef genom goda dispositioner, gifva qvickt Krigsskepp dess största styrka, därjämte genom bibehållande af ordning och mycken vaksamhet, bör det aldrig öfveraskas af Fienden; sällan af Sjöhändelser och finnas då tilreds vid alla tilfällen.
Alla Fienteliga rörelser med Flottor, Divisioner och Skepp bör inhämtas af Sjö-Tactiquen hvarföre detta ena är endast exempel vis antagit.
Fredric Sjöbohm: Försök til et Kort Utkast om Sjö-Manoeuvern.
Kgl. Am:ts Tryckeriet, Carlskrona, 1791 [2nd]. First edition 1787.
Transcribed by Lars Bruzelius
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Seamanship | Search.
Copyright © 1996 Lars Bruzelius.