N:o 27. Stockholm, den 2 Nov. 1787.
Slutet af Brefvet, rörande Prof-Seglingen emellan Linie-Skeppen Sophia Magdalena och Gustaf Adolph*).
Men en frisk och foglig vind kallade oss efter önskan til helt andra skyldigheter. Danska Landet blef på kort tid ur sigte, och efter några timar mötte oss Ovädren ganska alfvarsamt i granskapet af Bornholm. Men Tilfället gaf Lagar åt Gjöromålen; och vi voro i snar beredskap at möta den upretade Naturen. Gamla Öfningar i Nordsjön blefvo fördenskull nu repeterade, och båda Skeppen lågo by för at afvakta fogligare Väderlek.
Lyckligtvis blef vårt uppehåll härstädes icke långvarigt. Den anbefalte Exercicen af blinda Attaquen, samt et ytterligare Försök at ankra i Östersjön återstod ännu, och var så mycket mera ämne för all möjelig skyndsamhet, som tiden at uppehålla oss i dessa Farvatten var fixerad.
Änteligen befunno vi oss uti en helt olika Stälning; vi hade knappast lämnat Storm och Våg, då vi nu voro omgifne af Eld och Rök. Krigs-Theatren var öpnad och den gamla fiendskapen til Nya Flottan tycktes nu utbrista i en uppenbar Fejd. Man gjorde från båda Skeppen sitt bästa å ömse sidor, och man tycktes läsa i de Stridandes Anleten: Dö eller Vinna. Men Tekningen af denna Händelsen, som liksom förestälte Vårt och Grannarnes möjligt vis inträffande Öde, förtjenar för sit vackra Sammanhang en skikligare Penna än min: dock efter det begrep jag kunnat fatta om denna Drabbning vågar jag med Säkerhet sluta, så väl af den förträffeliga Disposition, som gaf Styrka åt Ordningen och Lif åt Färdigheten på alla håll inom våra Förskantsningar, såsom ock, af de hos oss i alla afseenden föredelaktigare Batterier: at Gustaf Adolph på denna Strids-Bana skurit de rikaste Lagrar, om vi, i stället för Löskrut och Inbildning, fått röras med 36 och 24-pundige Värkligheter. Emedlertid var denna Attaque, som värkstältes uti en den behagligaste Väderlek, värd at åskådas.
At upfylla den sista af våra skyldigheter innan hemkonsten, nemligen at ankra, blef efter Bataillens slut föremålet för vårt bemödande. Vi sträkte våra Kryssningar fördenskull i nejden af Öland, och så långt ute til Sjös, at vi ej hade sigte af Land, befunno vi tjenligt Ställe för detta ändamål. Båda Skeppen redo då upp til ankars uti frisk blåst och håll Sjö; och visade Gustaf Adolph, under detta alfvarsamma Försök, sit tappra förhållande i så mycket högre Grad, som han icke allenast arbetade förträffeligen lätt och efter all önskan, utan låg äfven för långt mindre Tåg än Magdalena.
Men utsatte Dagen til vår hemkomst skyndade nu med snabba steg, och som Vind och Väderlek gynnade oss, at äfven i denna omständighet kunna til pricka upfylla undfångne Ordres, lämnade vi efter särdeles väl förrättat ärende denna vår Ankarplats och båda Skeppen satte nu Course på Carlscrona.
Förtoningar af Hemortens Stränder, som mötte oss oförtöfvat, slutade således här alla ytterligare Profseglings-Försök, och i dess ställe påminte oss om den Ordning som så nära vid slutet af vår Resa borde följas. Den vanliga Ärebetygelsen at låta Anföraren för Expeditionen vid sådant tillfälle segla förut försummades visst icke hos oss, tvärtom yrkades denna Formalitet så mycket mera å vår sida, som vi uti eftergifvenhet, medelst mindre Segels nyttjande, sökt i möjeligaste måtto befrämja denna Chefs-Skeppets ostridiga Rätt; men då Magdalena, med Stor-seglets förande mera än vi, likväl icke kunnat bibehålla sig i dessa förunte fördelar, och en tjock Luft med Rägn tyktes äfventyra föremålet genom all ytterligare Ceremonie; så fortsatte vi utan vidare uppehåll vårt bestämda lopp, lämnade Magdalena ansenligt efter, och med de segrande Tecken, som Hjeltar endast tilhöra, passerade vi detta Inlopp, och vår tappre Gustaf Adolph slutar således här sitt första Fält-Tåg, upfylt af Minne och Ära.
Jag hoppas, at Min Herre, såsom god Svensk och Redelig Patriot, med icke mindre glädje läsit detta Bref, än jag skrifvit detsamma; slutandes under de trognaste Önskningar för Konung, Fädernesland och deras gemensamma Sjömagt. Må väl!
Lars Bogman,
Skeps-Bygmästare
Carlscrona; d. 19 Oct.
1787.
*) Se det föregående i desse Tidningar, N:o 26.
Lars Bogeman: Bref, rörande den i år anstälde Prof-Seglingen emellan de begge Svenska Linie-Skeppen Sophia Magdalena och Gustaf Adolph.
Upfostrings-sälskapets almänna tidningar, Stockholm, 1787. s 26:201-207, 27:211-213.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Medicine | Search.
Copyright © 2006 Lars Bruzelius.