af
FREDRIC CHAPMAN,
Skepps-Byggmäst. vid K. Galère Flottan.
Jag kan ej utlåta mig öfver annat i Herr Commerce-Rådet Westermans Afhandling, än det som närmast angår Skepps-byggnaden. Herr Commerce-Rådet har i den delen så grundeligen och väl skrifvit, at jag deruti ej kan finna något, som i det ringaste skulle kunna ändras.
Skulle man vilja gå något närmare in i detail, så finner man rätta orsaken til Engelsmännernes drift i arbetet, och til deras œconomie med materialier, vid Skepps-byggnader vara följande.
En Skepps-Byggmästare är, som Herr Commerce-Rådet behagar säga, sjelf ägare af Skeppsvarfvet; Han åtager sig at bygga et Skepp för en viss summa penningar, som är i proportion af Skeppets Lästetal, och förbinder sig at lefverera det färdigt til en viss tid; Han skaffar sig alla de materialier, som äro nödige til byggnaden. På dess Varf är gerna en eller två af de bästa Timmermän, som kallas Takers, hvilka, såsom hufvudmän, accordera med Byggmästaren, och åtaga sig, at, emot en viss summa penningar, göra alla Timmermans-arbeten. De öfrige Timmermännerne accordera med desse tvänne om hvad de böra få, för det de förfärdiga den ena delen af Skeppet efter den andra: til exempel, för alla timrens insättande, en viss summa; samt en viss simma för hvar plankegång, och så vidare. Häraf följer, at deras förtjenst är i proportion af flitigheten; och som det är nödigt, at arbetet går lika fort för alla, och en flitig Arbetare ej är belåten med en senfärdig Kamerat, så måste denne senare gripa sig an, om han annars vil vara med och taga del i förtjensten. Det faller ock gemenligen så ut, at deras förtjenst kan räknas til 5 Schilling om dagen til mans. På detta sättet få alle en vana at arbeta fort: de få också et godt handalag, och påfinna åtskillige små methoder och genvägar, hvarigenom arbetet ansenligen lättas.
Deremot här i Sverige arbeta Timmermännerne för en viss dagspenning: ju mindre de bemöda sig at arbeta, desto bättre kunna de begå sig med en slätt föda, at derigenom göra någon besparing i utgiften.
När Skepp skola repareras, är det brukeligt hos många här i Sverige, at man söker ut de tjenligaste stycken af Timmer, som kunna fås, hvilka mätas til deras Cubiska innehåll, och föras på Skeppets räkning, medan de ännu ligga på Varfvet. Om timret är för stort, så får den kännas vid kostnaden, som är ägare af Skeppet; men Varfs-ägaren vinner derigenom, at räkningen blifver större. Den elacka hushållningen stadnar då på dens kostnad, som låter reparera. Deremot i Engeland mätes ej något timmer förr, än det sitter i Skeppet, och har fått den storlek det bör hafva: derefter blir dess Cubiska innehåll uträknadt. Var då timret för stort i början, blifver det Byggmästarens egen skada.
Man har ej svårt att se, det Engelsmannens drift i arbetet, och goda hushållning med materialier, samt vår långsamhet och elacka hushållning, förorsakas på bägge ställen af den hos alla människor inplanterade passionen, Egennyttan. Och som det är omöjeligt at utrota den samma, eller, rättare sagt, som denna passion är helt naturlig och bör ej utrotas, efter den gifver lif åt näringar och slögder: så böra inrättningarne gå derpå ut, at Egennyttan, i stället för at vara en last, som föder af sig mycket ondt, må blifva en dygd och en drif-fjäder til folks flit och goda hushållning, samt deras derpå grundade välmåga. Det vore väl önskeligt, om detta observerades vid alla inrättningar. Blefve detta vid våra Skepps-varf rätteligen i akt taget, skulle skillnaden ej allenast gå til 10 pro-Cent, som Herr Commerce-Rådet önskar, utan kunde verkeligen gå långt deröfver.
Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar för år 1768. Vol. XXIX.,
Lars Salvius, Stockholm, 1768. pp 318-320.
A comment on Johan Westerman's article Om Sveriges Fördelar och Svårigheter i Sjöfarten, i jämförelse emot andra Riken (1768) in the same journal.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Maritime history | Search.
Copyright © 2006 Lars Bruzelius.