Om Sveriges Fördelar och Svårigheter i Sjöfarten, i jämförelse emot andra Riken.

Då det befinnas, at Sveriges egne producter, äfvensom dess förnämsta behof ifrån utländningen, bestå uti sådane tunga och skrylliga varor, som i och för sig sjelfva gifva anledning til en myckenhet Skepps sysselsättande; at detta Rike inom sig äger tilgång på de fläste til Skepps byggnad och utredning hörande ämnen; samt at Sjöfart sålunda för Sverige är ett, ej mindre naturligt, än ganska vigtigt företagande: så synes angeläget, at noga känna dess fördelar och svårigheter, i jämförelse emot andre Riken, på det deraf anledning må gifvas, at göra samma fördelar mera gällande, och i möjeligaste måtto lindra, eller undanrödja, de dervid förefallande svårigheter.

Sveriges nu varande Sjöfart kan beqvämligen indelas i tvännde slag, nämligen den, som består uti transporten af egne producter och behof, samt den, hvilken idkas för Utländske frakter imellan främmande orter. Vid den förstnämnde gren af Sjöfart, har Sverige, igenom vissa författingar och särskilde förmåner för Svenska Skepp, satt sig i behörig säkerhet för utländsk medtäflan; hvarföre jag ock finner föga ämne, at här gå in i någon undersökning om andre Nationers deltagande häruti med Sverige. Men som deremot en större eller mindre andel i Sjöfarten för Utländske frakter ankommer på de häruti täflande Nationers förmåner eller svårigheter at kunna vända denna rörelse sig til nytta: så är det egenteligen i detta afseende, som Sverige har nödigt at känna och med någorlunda visshet kunna mäta de grunder, hvarpå dess täflan med främmande Nationer hufvudsakeligen beror.

Och som jag uti detta granlaga ämne, särdeles hvad Frakt-farten i Medelländska Sjön beträffar, såsom den mäst betydande, dels under mitt vistande i flere Utrikes orter, på hvilka Sverige idkar Sjöfart, dels ock igenom brefväxling, haft tilfälle at samla åtskilliga uplysningar och anmärkningar: så har jag trodt mig deraf ej kunna göra bättre bruk, än då jag dem til Kongl. Vetenskaps Academiens skärskådande härmedelst öfverlämnar.

De ämnen, hvarvid Navigationen i Medelländska Sjön sysselsättes, äro mångfaldige, äfven som de Orter til hvilka den plägar ställas.

Icke dess mindre synes den samma kunna indelas i följande hufvud-grenar: näml.

1:mo, Farten imellan de Italienske Sjöhamnarne och Levanten, til fortsättande af visse Italienske Staters Levantiska Handel.

2:do, Caravans-farten i sjelfva Levanten, bestående uti Varors samt Pelegrimers och Passagerarers transporterande imellan de Levantinske Hamnarne.

3:tio, Spanmåls-transporten ifrån Staden Bona samt flera orter i Barbariet, Levanten, Sicilien samt Staden Ancona i Kyrko-Staten m.m. til åtskillige andre orter i Medelhafvet, samt Spanien och Portugal.

4:to, Den öfriga farten, så väl imellan sjelfva de Medelländske orterne, til deras inbördes handels och rörelses underhållande, som ock imellan de samma och visse orter utom Gibraltars Sund, såsom Hamnarne i Barbariet och Kusten af Marocco, Cadiz, Lissabon, Kusten af Biscayen, Ostende, Havre de Grace, Dunkerque, Nantes, Amsterdam, Hamburg, Bremen, Lybeck, Stettin, Dantzig och Petersburg.

Ibland de Italienske Stater, som, til Handelens fortsättande, idka directe Sjöfart på Levanten, förtjenar egenteligen at nämnas Storhertigdömet Toscana, Republiquerne Venedig och Genua, samt Konunga-Riket Neapel.

Det förstnämnde, eller Toscana, äger fred med de Barbariske Republiquerne, samt kunde derigenom lättare umbära biträdet af andra Rikens Sjöfart. Icke dess mindre gör bemälte Storhertigdöme, äfvensom Neapel och Genua, ingen verkelig skilnad vid främmande eller egne Skepps nyttjande, til hvad fart eller rörelse det hälst må vara; men deremot har Venedig sökt förebehålla sina egne Skepp farten derifrån på Levanten, dermedelst, at alla, så väl utgående, som inkommande Varor, hvilka med främmande skepp föras imellan Venedig och de Levantiske Echellerne, blifvit belagde med 10 pro-Cents afgift, under det de varor, som ifrån berörde orter ankomma eller afgå med Venetianske skepp, ej betala mer än 1 pro-Cent.

Af alla Sjö-resor för frakter, räknas de, som göras til Levanten och imellan de Levantiske Hamnarne, i allmänhet för de minst lönande. Icke dess mindre pläga de Svenska Skeppen, som komma til Medelhafvet at söka frakter, gerna antaga nyssnämnde utväg til deras sysselsättande, dels derföre, at de dervid finna större och säkrare utrymme at bibehålla sig i en jämn rörelse, dels och derföre, at de på sådant sätt, då tilfälle til ytterligare sysselsättande fattas, äro närmare til hands, at nyttja den sista utvägen, at gå til Cagliari för at intaga Salt, eller til Cette, at inlasta Vin och Bränvin för Sverige; i det stället de, medelst antagne frakter på Hamburg, Havre de Grace, Dunkerque med flere Hamnar i Nordsjön, änskönt resan högre betalas, likväl komma utur farten, och utställa sig för det äfventyr, at, i brist på annan lägenhet til frakt, nödgas ifrån berörde orter gå med barlast, antingen directe hem, eller til St. Ubes, för at lasta Salt.

Men derjämte gör ofta några Svenske Skeppares egennytta, at Skeppen antaga mindre lönande frakter på Levanten, under det de kunde fördelaktigare sysselsättas medelst Spannemålsfrakter och annan fart de Medelländske orterne imellan, endast derföre, at bemälte Skeppare, på resorne til och i Levanten, finna bättre utväg til Kajutans uthyrande, dels för conservation af allahanda finare gods, såsom Silke, Camel-hår, med mera, dels ock til hysande af Passagerare. Härigenom händer, at en Svensk Skeppare, på en enda resa til Levanten, understundom gör sig en extra inkomst af 2 til 300 Riksdaler; men tillika, igenom fördelaktigare frakters försummande, försätter Skeppets Redare och sitt Fädernesland uti mistning af tio gånger större summa.

Denna osed se väl de Commissionairer, til hvilka de Svenske Skeppen blifva adresserade; men de hålla dock sällan rådeligt, at det tilkänna gifva, af fruktan, at ådraga sig någon ovilja af de Svenske Skepparne, hvarigenom de kunde aldeles gå qvitt de Svenske Commissionerne, vid hvilkas besörjande de, såsom Utländningar, intet annat interesse kunna hafva, än at ju förr dess häldre komma til deras provisions åtnjutande.

Hvad nu deltagandet vidkommer i den fraktfart, som idkas ifrån Hamnarne i Medelhafvet, så är til märkandes, at frakterne, som tagas til Hamburg, nästan helt och hållet besörjas af Danske Skepp, hvilka igenom en sådan resa komma så nära intil deras emvist, at de dels kunna utan särdeles tidspillan gå til Norrige, för at intaga tjenlige laddningar af Torr-fisk och andra Varor til en ny utresa, dels ock, vid ankomsten til Hamburg, til undvikande af onyttige omkostningar, förafskeda mästa delen af besättningen, til dess Skeppen kunna finna tilfälle at å nyo blifva lastade; hvarföre ock de Danske Skeppen kunna i detta fall, med mera utkomst än andre, antaga lindriga frakter.

Af enahanda skäl, som redan äro anförde, blifva frakterne på Ostende, Havre de Grace, St. Malo, Dunkerque, med flere Franske Hamnar, som äro belägne i granskapet med Holland, mästadels bestridde af Holländske Skepp, så at de Svenske dervid ganska litet sysselsättas. Och hvad frakterne på Amsterdam och de Holländske Hamnarne vidkommer, så är bekant, at, när Provincien Zeeland undantages, det Holländske så kallade Retorsions-Placatet derifrån helt och hållet utestänger de Svenske; men uti frakterne til orterna kring Östersjön deltaga de Holländske, Engelske och Danske skepp.

Uti frakterne vid Spannemåls-Transporten och den öfrige farten, så väl inom de Medelländske orterne, som imellan de samma och Cadiz, Lissabon, Barbariet och Levanten, har Sverige til medtäflare Engeland, Holland, Frankrike, Toscana, Ragusa och Dannemark, hvilket sistnämnde Rike, igenom dess neutralitet under sista kriget, haft tilfälle at utvidga dess Sjöfart til orter, som förut nästan aldrig af Danska Skepp varit besökte.

Och hvad ändteligen vidkommer Frakt-farten imellan sjelfve de Levantiske Echellerne, så deltaga vi deruti understundom med Raguseerne, Livornesarne, Engelsmännerne, de Franske och Venetianerne.

At nu med någorlunda visshet kunna döma, hvad verkeliga fördelar eller svårigheter Sverige uti förenämnde rörelse kan hafva emot sina medtäflare, synes vara nödigt, at här anmärka de omständigheter, som bidraga dertil, at en Nations Skepp uti frakt-farten hälst blifva efterfrågade och sysselsatte. Sådant beror hufvudsakeligen derpå: 1:mo, At Skeppen äro af sådan byggnad, som til frakt-farten är tjenlig. 2:do, At Flaggen är respecterad och i säkerhet för Sjö-röfvare. 3:tio, At Skepparne äro kände för et hederligt och redligt upförande, samt för ärfarenhet och skyndsamhet i Seglationen. 4:to, At frakterne kunna lämnas til lindrigt pris. 5:to, At pålitelige och väl accrediterade Consuler eller Commissionairer äro at tilgå, som, vid hvarjehanda sig yppande tilfällen, söka at skaffa sin Nations flagg företräde vid frakters slutande.

1:mo, Af hvad sort och storlek Skeppen hälst fordras för frakt-farten, kan väl ej så noga utsättas, emedan de uti nyssnämnde rörelse förefallande olika ämnen, hvarvid Skeppen sysselsättas, föranlåta deruti en äfven så skiljaktig beskaffenhet; ty när, t ex. för farten imellan Livorno och Alexandria behöfvas stora och starkt byggda Skepp, såsom de Svenske merendels äro, kunna smärre Fartyg deremot med mera fördel nyttjas vid rörelsen uppå visse andre Levantiske Hamnar, och til fortsättande af Sjöfarten för frakter i sjelfva Levanten, hvarföre jämväl Raguseiske och flere smärre Fartyg dervid mera sysselsättas, än de Svenske, som, i anseende til deras långa resa, samt så väl deras ifrån Sverige medföljande skrylliga och ringa värde ägande laddningar, som ock deras retourlaster, bestående merendels i Salt, ej gerna kunna vara mindre, än de nu brukas.

Icke dess mindre kan i allmänhet sägas, at de til Medelhafvet ankommande Svenske Skepp äro af en sådan byggnad och beskaffenhet, som finnes vara Befraktarne nog til nöjes, hälst som desse Skepp altid hafva dubbla däck, hvilket för frakt-farten är oumgängeligt. Sålunda är vid Svenske Skeppens byggnad och beskaffenhet, i jämförelse emot de främande, som äro i medtäflan om frakt-farten, intet hinder, utom hvad som redan är omförmält.

2:do, I anseende til Flaggens säkerhet för Sjö-röfvare, hafva de Svenske, sedan fred blifvit sluten med Kejsaren af Marocco, nu mera all den förmån, som de Engelske, Holländske och Danske redan i flere år erfarit, i det stället de Svenske Skeppen, tillika med de Varor som deruti blifvit lastade, tilförne, af frukttan för de Maroccanske Kaperierne, merendels varit besvärade med ½ til 1 pro-Cents högre Assecurancem än nyssnämnde Rikens Skepp, samt utomdess måst göra en dryg kostnad til deras armering, medelst intagande af Stycken, Kulor, Krut och annan Ammunition, hvarigenom mycket rum blifvit i Skeppet borttaget, som annars emot frakt kunnat uthyras. Uti den förmån och säkerhet, som Sverige gemensamt med Engeland, Holland och Dannemark, i Sjöfarten åtnjuter medelst ingångne freds-slut med samtelige de Africanske Sjöröfvare-Magterne, deltager jämväl Republiquen Ragusa, som antagit både Turkiske Kejsaren och Påfven til dess Skyddsherrar, samt, i stöd af bemälte Kejsares protection, bör njuta säkerhet endast för et visst antal Skepp; men lämpar den samma likväl til långt större antal, än dess afhandling med Turkiske Kejsaren medgifver. Således har ingen af de om Frakt-farten täflande Magter, i anseende til Flaggens säkerhet, något företräde för Sverige; men tvärtom har Sverige deruti någon fördel framför Frankrike, Toscana, Venedig, Genua och Neapel, hvilka dels äro i ofred med alle de Africanske Sjöröfvare-Magterne, dels ock ej ännu ingått fred med Kejsaren af Marocco.

3:tio, Til at kunna skönja, huruvida den Svenske Flaggen, i jämförelse emot andra, uti frakt-farten vunnit credit genom Skepparnes erfarenhet och upförande, bör anmärkas, at de Svenske Skepparne på förenämnde orter i allmänhet anses för nog skickelige och erfarne, så at de derutinnan ej lära kunna sättas efter någre främmande Nationers Skeppare, om icke de Engelske. De äro jämväl kände för pålitelighet och redligt upförande framför de fläste andre, särdeles de Raguseiske, som oftast beträdas med svek och bedrägeri. Men åtskillige af dem skyllas deremot, at visa nästan för mycken stränghet emot deras underhafvande, hvilket ofta torde gifva anledning til Svenska Sjömanskapets bortrymmande ifrån Skeppen. Det tros jämväl, at en del Svenske Skeppare ej bruka nog aktsamhet, at förekomma Haverie på skepp och gods, samt äro mycket måne om at yrka på deras rättigheter i mindre betydande saker; men ej altid så benägne at göra deras Befraktare något til nöjes, öfver hvad i Certepartiet finnes infördt, då likväl Skepparnes välvilja och foglighet i slike fall skulle mycket til Svenska Sjöfartens förmån kunna uträtta, särdeles i Medelhafvet och Levanten, uti hvilken sistnämnde ort Raguseiske, Livornesiske och Franske Skepp jämväl ofta vid frakters slutande skola præfereras för de Svenske, blott för någre Svenske Skeppares påstående, at för eget behof få behålla och nyttja Kajutan och vissa andra rum i Skeppet. I anseende til skyndsamheten i Seglationen äga väl ej våre Svenske Skepp och Skepps-Capitainer de loford, at komma up emot de Engelske; men de gifva likväl ingen af de öfrige efter, och öfverträffa vida de Holländske, som ibland alle räknas för de mäst senfärdige. Af hvilket alt, när det noga öfverväges, lärer kunna slutas, at Svenska Sjöfarten, i den delen, som beror på Skepparnes upförande, ej äger något synnerligt företräde; men at tvärtom all upmärksamhet är nödig, at på tjenligt sätt undanrödja de hinder, som kunna härvid ligga Svenska Sjöfarten i vägen.

4:to, Til at kunna utröna, huruvida Svenske Skepp, uti lindrigare frakters slutande, hvilket utgör en så ganska betydande omständighet vid företrädets vinnande i frakt-farten, äro i tilstånd at täfla med andre Rikens Skepp, blifver nödigt at skärskåda de särskilda grunder och orsaker, som i allmänhet göra, at det ena Rikets Skepp kan segla, eller idka Sjöfart, med mindre omkostnad än det andras. Sålunda komma härvid i öfvervägande: 1:o, Omkostningarne vid sjelfva Skeppens byggnad och utredning. 2:o, Hvarje uti Frakt-farten medtäflande Nations bruk, at betjena sig af större eller mindre antal Besättnings-Manskap, i jämförelse emit Sverige. 3:o, De omvägar, eller beqvämare lägenheter, som de medtäflande Rikens Skepp, i jämförelse emot Sveriges, äga, at infinna sig på de orter, där bästa tilfällen til sysselsättande med frakter förefalla. 4:to, Sjö-Manskapets eller Besättningarnes dyrare eller lindrigare Månads-hyror.

Uti Skepps byggnad och utredning til lindrigt pris, borde väl Sverige äga ganska mycken fördel för alla dess medtäflare uti Frak-farten, emedan detta Rike, dels inom egne gränsor har tilgång på de fläste til nyssnämnde företagande nödige materialier, för lindrigare pris, än nästan alle Riken, dels ock är så beläget, at det med mindre kostnad kan ifrån dess granskap erhålla de få ämnen, hvaraf det inom sig ej har tilräckeligt förråd, såsom Hampa och allehanda gröfre Ek-virke. Hvartil jämväl kommer, at de fläste til detta ämne nödige Handtverkares Dag-penningar eller Arbets-löner äro i Sverige mycket lindrigare, än de, som hos större delen af våra medtäflare betalas. Detta kan omständeligen skönjas af följande jämförelse imellan Skepps-Timmermäns uti nedannämnde orter bestådde vanlige Dags-penningar, uträknade i Daler Kopp:mt, på den grund, at en Svensk Specie R:daler är värd eller gäller 12 Daler Kopp:mt, och til dess invärtes värde blifvit jämförd emot desse orters gångbara Myntsorter, nämligen:

En ordinaire Arbetskarl vid Skeppsvarfven får til Dags-penning:

En mera öfvad Arbetare vid Skeppsvarfven, eller så kallad Skepps-Timmerman, får dagspenning:

Hvaraf befinnes, at arbetslönerne vid Skepps-byggeriet äro i förenämnde Utländske Orter ifrån 27 ända til 150 pro-Cent drygare än i Stockholm, hvarigenom Sverige borde kunna bygga Skepp til långt lindrigare pris, än desse orter, samt följakteligen jämväl för den orsaken idka Sjöfart emot billigare frakter. Men oaktadt en sådan liknelse til verkeliga fördelar å Sveriges sida vid Skepps-byggeriet, händer likväl, at Skepp både repareras och byggas til föga bättre pris i Stockholm, än i London, Sardam eller Livorno, hvilket förnämligast härrörer deraf, at en Arbetskarl och Skepps-Timmerman i förenämnde Utrikes orter med et dagsverke gör nästan dubbelt mera arbete, än en dylik arbetare i Sverige på lika tid åstadkommer; hvaraf följer, at, då et Skepp bygges i Stockholm af någon viss gifven storlek, och et dylikt förfärdigas i London, Sardam eller Livorno, nästan dubbelt flera Dagsverken måste användas på det förra än på det senare, samt at således den förmån, Sverige kunde hafva af lindrigare arbetslöner vid Skepps-byggeriet, blifver af ingen verkan. En sådan tröghet vid arbetets drift hos den Svenske Dagsverks-arbetaren kan väl mycket tilskrifvas folk-bristen, som gifvit anledning dertil, at gemene Man, hvilken mndre är förlägen at finna arbete, än arbetet behöfver arbetande händer, och för den orsaken ej särdeles känner den medtäflan, som i andre Länder är den bästa drif-fjädren til flit och idoghet, fådt en inrotad vana, at ej gripa sig starkare an med arbetet, än dess beqvämlighet medgifver. Men denna tröghet hos de Svenska Arbetarne, som nyttjas vid Skepps-byggerierne, synes tillika för en stor del härleda sig ifrån sjelfva sättet, at drifva arbetet vid de Svenske Skepps-varfven.

Då någon i Sverige vil låta bygga sig et Skepp på något af Skepps-varfven vid Stockholm, verkställes det för dens eller deras räkning, som äga del i Skepps-varfvet, af någon viss Byggmästare, som njuter årlig lön af Skeppsvarfvets ägare. Denne Byggmästare gör ritning på Skeppet, gifver förslag på nödige Materialier, som af Skepps-varfvets Idkare inköpas och hållas i förråd, anställer arbetet, samt har inseende öfver Arbetarne. Ju skyndsammare Skeppet kan göras färdigt, och ju mera besparing uti Dagsverken och Materialier brukas, dess större blifver väl deras vinst, som äro Entrepreneurer för Skepps-varfvet. Men Skepps-Byggmästaren har lika stor lön, antingen Skeppet kommer at kosta något mera eller mindre. Deremot då i de fläste andre Länder, såsom Holland, Engeland, Frankrike, Toscana m.fl. frågan är om Skepps-byggnad för enskilte personers behof, sker det således, at man vänder sig til någon Byggmästare, som sjelf för egen räkning idkar Skepps-byggeri, hvaribland många gifvas, som ofta ej hafva annan ägendom eller förmögenhet, än deras kunskap och insigt uti Skepps-byggeriet. En sådan Byggmästare, så snart han blifvit underrättad om Skeppets erfordrade storlek och beskaffenhet, åtager sig, at, emot betingat pris, inom viss utsatt tid, förfärdiga Skeppet efter åstundan, och det til Köparen bol- och bilfärdigt lefverera, utan at denne senare vid alt detta har nödigt at bruka någon annan omsorg, än at blott vid emottagningen låta besigtiga Skeppet, för at vara så mycket mera förvissad om dess tilförlåteliga beskaffenhet, hvarför eljest Byggmästarens nödvändiga omtanka at bibehålla dess Credit är den säkraste Borgen. Och ehuru sådane Byggmästare ofta sjelfve ej äga den plats, hvarpå Skeppet bygges, än mindre hålla något dyrt lager af de Materialier, som til Skepps-byggnaden fordras, så sakna de likväl aldrig det de behöfva, emedan de, med den Handpenning, som de undfå, til en tredjedel eller hälften af det betingade priset, kunna bestrida det mästa, som til arbetets drift fordras, och för öfrigt, om de äro kände för redlighet, kunna hos Trä-handlare, Järn-krämare, Beck- och Tjär-handlare med flere, på Credit efterhand köpa, hvad de hafva af nöden, til dess de igenom utbekommande af den återstående Köpeskillingen kunna alt sådant afbörda. Det är ej svårt at finna, hvad olika drift och oeconomie vid desse bägge sätt af Skepps-byggnad måste sig visa; ty de är naturligt, at en Byggmästare, då det ankommer på hans egen vinst eller förlust, måste vara mer angelägen om at få dugelige arbetare, och at noga tilse det en hvar af dem gör väl skäl för sin Dagspenning, än då arbetet fortsättes för en annans räkning. Hvarförutan Holländarne och de fläste andre Nationer, som idka Skepps-byggerier, jämväl bruka en mera aktsam hushållning vid Skepps-Materialiers användande, än i allmänhet i Sverige i akt tages. Härtil kommer äfven, at man i Utrikes orter är mera omtänksam, at, i alt hvad möjeligt är, anskaffa alla öfriga til Skepps-byggnaden nödige tilbehör för lindrigaste arbetslöner. I sådant afseende finner man, til exempel, at i Engeland, Holland och Frankrike, Dref til Skeppens Dichtning af Tukthus-hjon, vanartige barn samt personer som ej kunna göra annat gagn, blifver emot ganska ringa betalning tilredt af gammalt och obrukbart Tåg-virke. Men med alt detta medgifves gerna, at et sådant fördelaktigare arbets-sätt ej är i Sverige så lätt at verkställa, innan vår Handel först blifvit bättre reglerad, och Handlande, så väl här som i Utrikes orter, finna räkning vid, at på speculation hålla lager til salu, at allehanda för Skepps-byggnad nödigt Ek-virke.

Vid den andra omständigheten, som här ofvan blifvit anmärkt, nämligen: huruvida Sverige på dess Coopvaerdie Fartyg brukar mera eller mindre Manskap, i jämförelse emot dess medtäflare uti frakt-farten, bör anmärkas, at Holländarne väl i allmänhet hållas för, at på deras smärre Fartyg, som ej brukas til långväga Sjöresor, hjelpa sig fram med mindre Besättnings-Manskap, än andra folkslag, hvarigenom de altså kunna hafva någon ringa fördel framför de Svenske; men uti större farvatten, såsom Medelländske Sjön, kan Sverige, särdeles sedan freden blifvit sluten med Marocco, och således ej någon tilökning af Manskap behöfves, blott i afseende på Skeppets armering, sägas i denne delen i det närmaste vara i jämnvigt med Holland och Engeland; men hafva något företräde fram för de andre Riken, som deltaga uti frakt-farten. Men deremot är Sverige i mindre fördelaktigt tilstånd än alle dess medtäflare, i anseende til dess längre belägenhet ifrån de farvatten, havrest mästa tilfällen til frakter gifvas, och de nödvändig omkostningar de Svenske Skeppen äro underkastade, på en lång resa til de platser, där något med frakter är at förtjena. Svårigheten för Sverige i denna delen skulle dock ej vara särdeles betydande, om detta Rike, på samma sätt som Engeland och Holland, kunde, jämte gröfre Varor, som lasta Skeppen, assortera de utgående laddningar med finare och dyrbarare Varor, hvilka hulpe at bära frakten och omkostningarne på en så lång resa, samt derjämte hade utväg at hemma employera en sådan myckenhet af Medelländska och Levantiska Varor, som vore tjenliga at gifva Skeppen fördelaktige återfrakter, enär de blifva föranlåtne at begifva sig på hemresan. Men Sverige är, uti desse bägge afseenden, i en märkelig undervigt emot de fläste af dess medtäflare. Då et medelmåttigt Svenskt Skepps hela laddning, som afsändes directe til Medelhafvet, kan räknas til 100,000 Daler Kopp:mts värde, så bestiger sig et dylikt Skepps laddning ifrån Holland och Engeland merendels til 10 à 50 gånger större värde; hvaraf kan slutas, at de Holländske och Engelske Skeppen, utan särdeles betungande för Varorne, kunna hafva en lönande frakt vid deras utresa, under det de Svenske, som ej kunna på så ringa värde ägande Varor beräkna en emot resans längd och dervid förefallande omkostningar svarande frakt, så framt annars desse Varor skola på afsättnings-orten blifva sälgbara, nödgas anse större delen af utresan vara ersatt igenom förhoppningen, at i Medelländske Sjön blifva sysselsatte med fördelaktige frakter, hvarmedelst de kunna få tilfälle at återvinna, hvad de på utresan förlorat. Likaså är jämväl beskaffadt med hemfrakterne.

Engeland och Holland, som äga en vidsträckt Transito-Handel, och tillåta allehanda Utländske Varors införsel och förbrukning, som ej lända egne Fabriquer til synnerlig skada, kunna ej sakna tilfällen för deras Skepp, at, medelst rike Retour-laddningars intagande, förtjena lönande återfrakter, när de begifva sig hem; i det stället de Svenske, i anseende til vår inskränkte Handel och förbrukning, föga annat kunna hafva at hemföra, än Salt, samt något Vin och Bränvin; hvilka Laddningars ringa värde ej tål at belastas med svår frakt. Härigenom måste altså de Svenske Skeppen, både på ut- och hemresan, fara för föga lönande frakter, samt äro i det afseende mindre än någre af dess medtäflare i tilstånd, at vara belåtne med små eller lindriga frakter i Medelhafvet, om Skeppens Redare annars skola finna deras räkning vid den til samma Skepps-byggnad, utredning och underhållande, använde kostnad.

Hvad Månads-Hyrorne beträffar, som af de i Frakt-farten deltagande Nationer betalas til deras Skepps-besättningar, tillika med Manskapets mer eller mindre kostsamma underhåll, så synes det för Sverige vara af så mycket mera vigt och angelägenhet, at tilförlåteligen känna, huruvida det deruti har någon fördel, eller ej, i jämförelse emot andre Riken, som på denne betydande utgifts lindrighet eller storlek hufvudsakeligen beror, hvad vinst och företräde det ena Folkslaget har framför det andra i Sjöfarten.

I detta afseende har jag gjort mig mycken vinning, at härom samla pålitelige efterrättelser. Och på det, igenom jämförelse imellan de Månads-hyror, som af förenämnde i fraktfarten deltagande folkslag vanligen bestås deras Skepps-besättningar, så mycket omständeligare uplysning må kunna hämtas, så har jag trodt vara nödigt, at för hvarje särskild ort här anföra desse Månads-hyror, uträknade i Daler Kopp:mt, på enahanda grund, som här ofvanföre blifvit brukad.

I Freds-tider betalas i Månads-hyror på längre Sjö-resor, såsom til Medel-Hafvet och Levanten, til en

De öfrigas af Besättnings-Manskapet, såsom Båtsmannens, Constapelns, Kockens samt Skepps-gossarnes Månads-hyror, betalas i förenämnde orter i proportion emot de upräknade hyror. Hvarvid anmärkes, at i Dannemark och Holland Manskapets Månads-hyror ej begynna at dem beräknas, förr än Skeppet kommit uti öpna Sjön; men i de öfrige orterne, beräknas Månads-hyrorne ifrån den dagen, Manskapet på Skeppet blifvit antaget eller sysselsatt.

De Engelske och Franske Skepparne njuta, utom hvad de af Skepps-Redarne undfå i Månads-hyra, en viss afgift, kallad Primage, af alla på Skeppet lastade Varor, enligt en faststäld Taxa, hvilket ungefär svarar emot den så kallade Kaplaken, som de Svenske, Holländske och Danske Skepparne upbära, til 5 pro-Cent öfver den stipulerade Frakten. Hvarförutan de Engelske Skepparne jämväl ofta göra sig ansenlig inkomst af deras så kallade Prentices, eller Läro-gossar, dem Skepparne underhålla med den vanliga Skepps-kosten, och, emot det de på egen kostnad bestå dem Kläder, upbära hela Månads-hyran, som af Skeppets Redare för sådane Läro-gossar bestås.

Hvad de Venetianske och Raguseiske skeppsbesättningarne vidkommer, så finnes sällan någon deribland, som icke, til understödjande af dess Månads-hyror, drifver liten handel med åtskillige slags Varor af mindre betydelse. Utomdess, som de Venetianske Skeppen ej få fara med mindre än 40 Mans besättning, så framt de vilja njuta de särskilde förmåner, som för armerade Skepp äro fastställde; men Republiquen, til lindring i Sjö-manskapets underhåll, består hvad som deraf fordras til en fjerdedel af Besättningens aflöning och föda; så pläga de Venetianske Skeppare altid göra sig någon liten enskild nytta af den hjelp, som Republiquen i så måtto består til Handels-skeppens försättande i behörigt försvars-stånd emot de Barbariske Sjö-röfvarne.

Til upmuntran för det Svenska Sjö-Manskapet, bestås dem jämväl, vid deras hemkomst til Sverige, enligt Coopvaerdie-Reglementet af år 1748, en viss så kallad Förning, som är proportionerad efter resans längd, och vid Tullens clarerande godtgöres Skepparen på de Varor, som han för sig angifver, til full summa för Skeppare och Besättning.

När nu, efter föregående förteckning på ofvannämnde Länders til Sjö-Manskapet bestådde Månads-hyror, en jämförelse göres, så befinnes, at desse Månads-hyror skulle vara

högre, än i Sverige. Men som denna uträkning endast är gjord efter jämförelsen af Månads-aflöningen för 3:ne Man af hvarje Besättning, nemligen Skepparen, Styrmannen och en enda Matros, så är til märkandes, at den anförde åtskillnaden uti beloppet af de Svenske och Utländske Månads-hyrorne måste blifva något minskad, då hela Besättnings-Manskapets aflöning i föregående orter tages i öfvervägande, emedan Månads-lönen för Matroserne och de sämre personer af Besättningen, hvilka äro de fläste til antalet, ej skiljer så mycket ifrån de Svenske Matrosernes Månads-hyra, som Skepparnes och Styrmännens Månads-lön; hvarföre, til at närmare detta utröna, här bifogas 2:ne förteckningar, hvaraf den ena innehåller Besättnings-Manskapets antal och dess Månads-hyror på et Holländskt Skepp af 150 läster, som år 1760 var liggande i hamnen af Marseille, och den andra Besättnings-Manskapets antal och Månads-hyror på et Svenskt Skepp af lika storlek, som vid samma tid jämväl befant sig i nyssnämnde hamn.

Skilnaden är 145 Gyllen 5 styfer Holl. Courant, eller 38 pro-Cent, som den Holländske Skepps-Besättningens Månads-hyror bestego sig högre, än på det Svenska Skeppet.

Hvad Sjöfolkets kosthåll vidkommer, så synes Sverige i den delen ej kunna räkna någon fördel eller lindrigare utkomst än andre, om icke i jämförelse mot de Engelske, hvilka merendels äro vane at lefva väl, både til Lands och Sjös. Men, som de fläste victualie-persedlar, som til Skepps-proviantering fordras, äro i Sverige dyrare, än i nästan alle andre orter, så lärer snarare kunna tagas för afgjordt, at Svenske Sjömans-folkets Kosthåll i allmänhet faller Skepps-Redarne i Sverige dyrare, än på något annat ställe; hvilket jämväl synes kunna slutas deraf, at, då de Holländske räkna en Båtsmans Skepps-kost eller föda til 6 eller högst 8 Holl. Styfver om dagen, hvilket, à 11 Dal. 12 öre per R:dal., gör allenast 1 dal. 12 öre à 1 dal. 27 öre Kopp:mt, då likväl ingen af de Svenske Skepps-Redarne lärer kunna räkna dess Manskaps föda til mindre än 2 à 2¼ Dal. Kopparmynt om dagen för hvar person.

5:o, I anseende til biträdet af pålitelige Consuler och Commissionairer, hvilke mycket kunna bidraga dertil, at en Nations Skepp, vid sig yppande tilfällen, blifva til frakt-farten nyttjade, vore önskeligit, at Sverige kunnat vända sig det til nytta, som från många år tilbaka blifvit föreslaget, rörande förmånen af egne Nationelle Handels-Contoirs uprättande i de angelägnaste Utländske Sjö-hamnar; äfvensom ock mycket skulle båta, at de, som til Svenske Consuler blefvo förordnade, vore allmänt sådane väl ansedde eller förmögne Män, som, på den ort de vistades, kunde göra Sveriges Handel och Sjöfart alt nödigt biträde. Men erfarenheten synes ej medgifva, at Sverige i denna delen får berömma sig af nog jämlikhet med de fläste af dess medtäflare i Frakt-farten. Dessutom som de Franske, Raguseerne och Livornesarne, då de sända deras Skepp för frakter uti Medelländske Sjön och Levanten, segla, så til sägandes, uti eget farvatten, och hafva at göra med folk-slag, hvilkas språk och handelssätt de, såsom boende i granskapet, äga tilfälle at känna, så at deras vedertagne bruk, at låta Skeppen, då ej något bättre och säkrare sysselsättande gifves, företaga resor på speculation, eller för egen räkning lasta Varor på vinst och förlust, så mycket lättare at verkställa, som Skepps-Capitainerne oftast sjelfve helt och hållet, eller til största delen, äga de Skepp, som de föra. Hvarförutan desse sistnämde Nationers Skepp jämväl finna i Levanten och visse af de Medelländske orterne större lätthet, än de Svenske och flere andre, at blifva befraktade, dermedelst, at de merendels föra med sig om bord någon penninge-fond, hvilken, emot en så kallad Cambio maritimo, utlånas til Befraktaren, för at dess lättare, om han så åstundar, kunna fullborda laddningen, i hvilken händelse sjelfva varan svarar för den utlånte summan.

Sedan nu af föregående afhandling tämmeligen nära lärer kunna skönjas, i hvilka delar Sverige uti dess Sjö-fart för Utländske frakter har fördel eller undervigt, i jämförelse mot dess medtäfvlare, så förtjenar jämväl at anmärkas, hvilka medel och utvägar mäst kunna bidraga dertil, at detta företagande, som bör räknas ibland Sveriges förnämsta rörelser, må kunna än vidare uphjelpas och göras för Riket så fördelaktigt, som ämne dertil gifves, hvilket ej för ringa del derpå beror, at vårt Mynt snart får et stadgadt värde, hvarförinnan Skepps-Rederier, Sjöfart och all annan handtering äro på osäker fot och ej annat kunna än vantrifvas. De til förenämnde ändamål lämpelige anstalter synas bestå deruti:

1:mo, At våre Skepps-byggerier, särdeles här i Stockholm, i möjeligaste måtto bringas på den fot, at sjelfva Skepps-Byggmästarne, i stället för at arbeta emot årlig lön för en annans räkning, må få eget interesse uti at sätta arbetet vid Skepps-varfven i mera drift, samt hafva alfvarsammare tilsyn derpå, at hvar arbetare gör mera skäl för dess dags-penning. Äfvenså blifver och nödigt, at visse Handlande, särdeles de, som redan handla med Trä-Varor, upmuntras eller åtaga sig at hålla lager til salu af allehanda Eke-virke och andre til Skepps-byggnad hörande Trä-persedlar. Rikets fördel af Skepps-byggnad och utredning är redan mera bekant, än at den här lärer behöfva med flere skäl bestyrkas; men det är säkert, at denna vigtiga rörelse kan göra mycket större tilväxt, om den fullföljes med den principe af täflan, som i andre Riken nyttjas. Och om på sådant sätt, igenom en bättre Arbets-Oeconomie vid Svenske Skepps-varfven, Svenska Skepp kunna byggas och utredas allenast til 10 pro-Cents lindrigare pris, än förut, så är lätt at döma, huru mycket våre Handlande af Skepps-Rederierne, dermedelst, samt igenom en i samma mån vunnen besparing uti Assecurance-omkostnaden, blifva i tilstånd, at låta våra fördelar i Sjöfarts idkande blifva gällande til den Svenska Flaggens efterfrågning och utbredande.

2:do, At Sveriges utrikes vistande Agenter och Consuler må få en särskild Instruction, at noga underrätta sig om de i Utländske farvatten seglande Svenske Skeppares upförande, samt at vid ansvar gifva tilkänna, då något dervid förelöper, som på något sätt kan skada Svenska Flaggans Credit.

3:tio, At, til upmuntran för de Skeppare, som visa flit och upmärksamhet til at förskaffa deras förande Skepp et fördelaktigt sysselsättande med frakter, den författning må vidtagas, at hvilken Skeppare, som i 10 års tid berömligen fört sådane Skepp, som seglat i längre aflägsne far-vatten, bör äga rättighet, at utan gensägelse vinna Burskap på Handel, i hvilken af Rikets Stapelstäder han sig anmäler; hvarförutan jämväl ej torde vara onyttigt, at til en annan Skeppare, som besynnerligen gjort sig utmärkt för skickelighet och redeligt upförande, gifva någon heders-belöning, af sådan art, at han derigenom ej drages ifrån dess näring eller rätta föremål.

4:to, At Svenske Consuls-sysslorne ej må anses såsom lifstids-ämbeten, utan at de, som til desse Sysslors bestridande förordnas, må ombytas, när Handelens och Sjöfartens angelägenheter fordra en bättre vård, än någon sådan Consul finnes kunna åstadkomma.

5:to, At Svenske Consulerne må blifva förbundne, at vid hvarje års slut insända en omständelig berättelse om Svenske Frakt-fartens tilstånd i den ort de vistas, samt då tillika anmärka, hvad hinder och svårigheter för den samme ligga i vägen, och huru de kunna afhjelpas.

6:to, At all nödvändig omsorg och upmuntran å Publici sida må hållas ospard, til at befrämja tilverkningen och utskeppningen af hvarjehanda sådane finare Varor, som uti behörigt Assortement med våre vanlige grofva och ringa värde ägande producter, tjena at förse de utgående Skeppen med laddningar af sådant värde, at de utan särdeles betungande likafult kunna bära en för Skeppen lönande och efter resans längd lämpad frakt.

7:o, At til mera utrymme för de Retour-Varor, som Svenska Skepp skulle kunna vid hemresan til Sverige medbringa, men här i Landet ej finna tilräckelig åtgång, må beviljas fullkomlig restitution af Tull och umgälder, när sådane Varor ifrån Sverige reexporteras til Utrikes orter. Hvilken förmån i vissa afseenden och vid flere tilfällen skulle vara både beqvämligare, och af mera nyttig verkan, än den i samma afsigt redan beviljade Nederlags-friheten.

Jag förmodar, at igenom dessa ofvannämde, jämte flere dylike författningar, hvartil en upmärksam erfarenhet kunde gifva bästa anledning, skall vår Handel och Sjöfart kunna göra ansenliga framsteg, til Rikets märkeliga förmån och nytta.

JOHAN WESTERMAN.

Commerce-Råd.

Upl. d. 26 Jan. 1768.

Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar för år 1768. Vol. XXIX.
Lars Salvius, Stockholm, 1768. pp 289-318.
Comments on this article by F.H. Chapman: Tankar öfver föregående Afhandling and Johan Clason: Ytterligare Anmärkningar vid samma ämne was published in the same journal.

Transcribed by Lars Bruzelius.

The Maritime History Virtual Archives | Maritime history | Search.

Copyright © 2006 Lars Bruzelius.