af
JOHAN CLASON,
Grosshandlare i Stockholm.
Alla omständigheter tyckas fordra af oss, at kunna bygga Skepp med lindrigaste kostnad, och fara för lägsta frakt; men änskönt orsakerne til vederspelet icke äro obekante, torde de icke vara så lätt afhulpne, som de kunna synas. Den mäst betydande, som är Folkbristen, har Herr Commerce-Rådet anmärkt. Derigenom saknas icke allenast arbetare, utan ock inöfvade arbetare. Bristen af de senare kan i värde dubbelt skattas emot bristen af de förre, i det alt, hvad som til Skepps-byggnad och seglats hörer, göres derigenom kostsamt och besvärligt; hvaremot altsammans skulle af sig sjelft sammanstämma, om folknumer och rörelse vore hos oss lika, som den är i Holland, Engeland och Frankrike.
De öfrige orsaker, som Hr. Commerce-Rådet upräknar, äro fölgder af Folkbristen. Skeppsvarfven i Stockholm visa icke vederspelet, ty de äro inrättade, ej så mycket för at bygga nya, som fast mer at laga gamla Skepp, och där måste underhållas en stam af Timmermän, som, då det senare tryter, måste förtjena födan med det förra, antingen det är bestäldt eller ej, och hvarföre tjenlig väderlek och årstid ej får utväljas dertil, hvilket märkeligen ökar kostnaden, emedan Timmermännen måste få lika dagslön hela året igenom, så framt de skola kunna deraf lefva.
Uti Öster- och Vester-botten hafva väl ganska många Furu-fartyg, och i Calmare-Län och Blekinge Eke-fartyg, blifvit bygde, på sätt som Herr Commerce-Rådet föreslår; men likväl äro de blefne dyra: och på intetdera stället skulle någon Byggmästare våga upsätta Skepps-varf på det föreslagne sättet, utan at vara viss om ständig och skades-lös afsättning. I Stockholm åter skulle sådant Skepps-varf falla för dyrt för en Byggmästare at hålla, i brist af sådane utvägar, som nämnas, och den bristens afhjelpande beror på rörelsens tiltagande.
Således är klart, at alt det som är görligt i Engeland och Holland, kan icke eftergöras i Sverige, utan at rörelserne blifva lika. Mycken svårighet torde likväl kunna afhjelpas, om möjeligit vore för et tilräckeligt antal Timmermän, at hafva sin bärgning imellan det de behöfvas vid Skepps-varven. Men som sådant öfvergår enskild mans förmåga, så lärer ändamålet svårligen stå at vinnas utan allmän handläggning. Om Kronan af sine Båtsmän ville inrätta en Timmermans-stam, som vid påkommande behof kunde vara at tilgå mot betalning, skulle icke allenast en god början kunna ske, utan och hon sjelf dervid vinna, jämte det hon då altid visste tilgång til öfvade Timmermän, på hvilka ärfarenheten har visat at i krigs-tider eljest är stor brist. Ur sådan stam kunde sedan icke fela at ju nyttige grenar utspridde sig, och gåfvos både så kallade Timmermän, Båtbyggare, Sågare och Dichtare, hvilkas tilöfvade handalag skulle befrämja arbetet, at det belfve väl gjordt och icke fölle dyrt; i det stället nu öfver bägge delarne ofta måste klagas. Anmärkningen öfver hushållningen med virket vid Skepps-varfven, som til en del har sin riktighet, skulle försvinna, om virket blefve i skogen bättre apteradt, havrigenm transporten ock skulle lindras.
Hvad Sjöfarten angår, så måste Besättningens antal vara efter hvart Skepps beskaffenhet; dock, så mycket mig bekant är, fara de Engelske och Franske på visse farvatten manstarkare än andre Sjöfart idkande folkslag kunna göra, och likväl faller kostnaden Engeland icke desto dyrare, af orsak, at deras Besättningar bestå til stor del af Lärogossar, som vissa år tjena för föda och kläder, hvaremot i Sverige är lika bestäldt med Sjömännen, som med Timmermännen. Detta torde likväl icke heller vara botelöst, utan kunde hjelpas genom Lärogosse-inrättning, på det sättet, at den Skeppare, som Läro-gossar antoge, ej vore betungad med deras underhållande, medan Skeppet låge hemma, tils man komme dermed så långt här, som i Engeland sker, at Föräldrarne, för at vinna sådan utväg til sine Barns fortkomst, vore nögde sjelfve hålla dem med kläder och föda den tiden: och skulle denne inrättning mycket befrämjas, om sådane Läro-gossar då kunde sysselsättas med arbete, som hade närmaste gemenskap med Sjöfarten, til exempel, hos Segelsömmare, Repslagare, Kypare, Blockmakare, ja äfven på Skepps-varfven.
Mycken utväg til Sjömäns förökande och bärgning här hemma skulie ock gifvas, om til de så kallade Rodare- och Last-Båtar här i Staden nyttjades Manfolk, i stället för Qvinfolk, som nu brukas.
Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar för år 1768. Vol. XXIX.
Lars Salvius, Stockholm, 1768. pp 321-324.
A comment on Johan Westerman's article Om Sveriges Fördelar och Svårigheter i Sjöfarten, i jämförelse emot andra Riken (1768) in the same journal.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Maritime history | Search.
Copyright © 2006 Lars Bruzelius.