Ödmjukt Memorial!

Hos Riksens Höglofl. Ständer utber jag mig den äran, at få swara på 2:ne Memorialer, som Herrar Capitainer Lejonstén och Billberg, dels emot Galere-Flottan, dels emot min förwaltning ingifwit, och det under den tid, då jag knapt hade undansluppit en dödelig siukdom.

Jag hade redan tilförne utbedt mig denna gunst och rättwisa, om jag ej hit intil warit syßelsatt med de Relationer, hwilka Kongl. Maj:t Nådigst påskyndat, och dem jag först den 15 hujus hunnit fullborda.

Begge deße Memorialer syfta på en önskad besparing för Riket; Men om de nått sine ändamål, täcktes Riksens Högloflige Ständer döma af följande.

Herr Capitane Billberg sluter sin besparings Systeme med Regerings-Formens 27 §:s återställande uti sitt förra skick, hwilket intet annat är, än at Galere-Flottan skall gå tilbaka under Amiralitets Collegii befäl; Och Herr Capitaine Leijonstén behagar säija, at Kongl. Maj:t och Riksens Ständer lära hafwa påsyftat, igenom 1756 års förändring med Galerernes befäl, icke allenast en bättre aplicerad Corps til Galerernas manierande och Soldaters transporterande wid alla behof, utan och mera ordning och mindre utgifter, och til at bewisa sin mening, behagar Herr Capitain Leijonstén föredraga åtskillige exempel, som skola ådaga lägga mißtag uti inrättningen, hwilket är detsamma, som Herr Capitaine Billberg påsyftar, samt felsteg uti min förwaltning til en sådan grad, at mine underhafvane böra höras på Ed, eller Deputerade förordnas, til at undersöka sakerne.

Alt detta will säga, at Amiralitetet förstår Galere-Kriget bättre, än Arméen, och at jag å Arméens wägnar förwaltar deß Galerer illa.

Jag har derföre den äran hos Riksens Höglofl. Ständer, at anhålla om gunstig lof, at för så uplysta Domare, som Riksens Höglofl. Ständer, få förklara detta ämne i all sin widd, men tillika så kort, som möjeligit är.

Ämnet delar sig sielf uti 2:ne frågor, neml. 1:o, Om den gamla eller nya inrättningen är den bästa och den sparsammaste för Riket. Och den andra frågan blir, om min förwaltning warit så felacktig, som Herr Capitaine Leijonstén påstår.

Första Frågan.

Riksens Höglofl. Ständer hafwa uti sin Regerings-Form, och uti Admiralitets Collegii Instruction behagat förordna, at Galere-Flottan bör höra under Skepps-Flottan, och wid 1756 års Riksdag hafwa åter Riksens Höglofl. Ständer behagat förklara, at Galere-Flottan skal höra under Arméen. Och första frågan lär då bli, om hwilketdera beslutet kommer mäst öfwerens med Rikets nytta.

Jag begriper icke annat, än at denna författning är Oeconomisk, och at af den natur, som efter 25 §. i samma Regerings-Form kan ändras, då Riksens Ständer finna giltige orsaker härtil.

Uti åberopade 27 §. står, at Amiralitets Statens Kammarwärck skall bli ståndande, som det inrättades år 1692. Om nu detta finnes felacktigt, mån' Riksens Höglofl. Ständers mening wara, at låta det bli felacktigt til ewig tid? Äfwen så står i samma 27 §., at Amiralitets Collegium skall ha omsorg om Rikets Strußar och Lådjor, nu brukas de ej mera, må då nya skola byggas, blott af den orsak, at de nämnas i denna §.?

När man nu will upsöka grunden til Galerernas flyttning ifrån Ammiralitets Collegii befäl til Arméens, så måtte man gå tilbaka til förra tiders maner at kriga, hwilket warit wida skildt ifrån denna senare tidens.

Sedan Riket i början af detta Seculo fått en ny granne i Östersiön, hwilken brukte Galerer, hwars egenskaper en mera woro bekante, än at de til Sjös kunde göra en fiende skada; Så war det naturligt, at deße Fartyg kommo under Ammiralitetet, och då Regerings-Formen giordes, behöll Ammiraltets Collegium dem. Riket hade då nyß slutit et Krig, hwaruti Armée och Galerer aldrig hade opererat tilsammans, utan hwar och en särskildt. Riket hade fått en ny Granne i Sjön, och et nytt slags Krig, hwilket man ännu icke kände. Det war då icke underligit, at Galererna kommo under Skepps-Flottans befäl, efter wid Galererne fordrades en sort Siömanskap. Ammiralitets Collegium hade så litet idée om Skiärgårds Kriget, at det skickade Officerare til Levanten at lära detsamma, som icke äger Skiärgård, åtminstone icke en sådan Skiärgård som wår. Och ehuru deße utländske Galerer uti sielfwa wärcket icke ägde någn tactique, så for ändå Collegium fort, at sända Officerare til Levanten.

Då Riksens Högloflige Ständer wid 1746 och wid 1756 års Riksdagar förordnade, at Galererne skulle stå under Arméens befäl, och skulle wara en flytande Landt-Armée, så hade också Riket nyß haft et krig, uti hwilket det erfarit, at Armée och Galerer borde agera tilsammans, såsom en och samma Corps, och icke skiljas åt, efter begge hade en och samma Operationer.

Sålunda är det Krigs-Operationernes natur och beskaffenhet, som ha föranlåtit Riksens Höflofl. Ständer, at förändra sin förre Oeconomiska författning, och derföre hafwa Galererna blifwit flyttade ifrån Skiepps-Flottan til Arméen.

När det nu twiflas om ricktigheten af detta beslut, så kommer det an på, at se efter et Krigs natur med bägge slags flottor, och sedan bese Galere-Flottans hushållning för och efter ombytet, och derutaf sluta, om Ammiralitetet är mera fallit til at commendera Galere-Flottan, än Arméen.

Hwad det första angår, neml. et Krigs natur och beskaffenhet, så delar naturen wår Siöar och Farwattn i 2:ne särskilte delar, neml. stora Sjön och Skiärgården, at hwardera stället behöfwer sin egen flotta och sin egen tactique.

Kongl. Ammiralitets Collegium säger wäl, uti et Bref til Kongl. Maj:t, hwilket mig Nådigt blifwit communicerat, at det icke kan wara af den tanka, at wißa tracter af Haf och Sjöar höra til Skepps-Flottan, och andre åter til Galer-Flottan; Men hwilken finner icke straxt, at en Skiärgård både är för grund och för trång för en Skepps-Flotta. Et Skepp skulle antingen icke kunna wända sig där, eller skulle det stranda. Äfwen, så lätt finner man, at en Galere-Flotta icke kan giöra en Campagne i stora Sjön; Hon kan med maklig och rymlig Wind gå öfwer Ålands Haf och från Blekings Skiären til Rygen; Men ännu har ingen wågat, och icke eller wågar någon, at hålla en Campagne i Östersiön. Levantiska Galererna skulle icke wåga at hålla Östersiön. Commendeuren Giötherhielm, som warit på stället, säger, at Maltheser Galererne icke wågat sig ifrån landet uti en så makelig Siö emot wår, och at de sällan gå ut i hårdt wäder, utan wälja det wackra. Äfwen så hade Franske Galererna giordt, ehuru de äro så mycket större, än wåra, at de måste hafwa en dubbel besättning, emot wåre.

Det är sålunda en wida skilder gräntz emellan Skepps- och Galere-Flottorne, och deraf följer, at Skärgården bör ha sin serskilta Flotta, och stora Siön bör ha sin egen. Ny bör bewisas, at hwardera Flottan har sitt egit sätt at föra Krig.

Skepps-Flottan har hela Hafwet til sin Camp de Bataille, och behöfwer bara ackta sig för Skärgården. Den har ensamt wäder och wind, som tyglar sig. Den behöfwer allenast at söka och hålla lowen, at sätta sig i Bataille och retraite-ordning, och at behålla dem wid alla wäderskiften, och döruti ligger hela deß tactique.

Det är sant, at häruti ligger en stor konst, at kunna taga sitt parti wid alla de omskiften, hwarmed wäder och wind antingen gynnar eller twingar en Sjöman; Men det är lika sant, at sedan man äger fullkomligt Sjömanskap, så kan man föreställa sig i kammaren alla deße casus, och där skapa sig tjenlige reglor.

Däremot är Galere-Flottan stängd innom Holmar, Skär, Klippor och Grund. Deße staka ut Galere-Flottans farwatten, och däröfwer kan hon icke gå. Deße Holmar och Skiär gynna eller skada Flottans Operationer, och det icke absolute, lika wid alla tilfällen, utan olika, i anseende til wind och til fiendens rörelser.

Detta är icke nog, på en del Holmare kan man stiga i land, på andra intet. Man skal nu weta, hwad man kan uträtta på landet, och det blir då en del af Kriget til Lands. Det synes härutaf, at Galere-Flottan ej kan skapa sin tactique i kammaren, utan skal man wara på stället.

Men som Arméen, hwilken agerar på det Land, som äger en Skärgård, altid måtte wända en Flanque åt strand eller Skärgården, så följer naturligt, at den Flanquen bör wara bewakad, så at Arméen icke blir tagen i Flanquen eller rygg. Det kan intet Arméen göra sielf, utan häruti yppar sig Galere-Flottans rätta skyldighet. Galere-Flottan bör då icke allenast känna Holmar och Skär, utan ock Strand och Land, och weta hwilka Krigs Operationer där kunna wärkställas.

Som nu Galere-Flottan bewarar Arméens flygel, så blir hon en Camp volant och en del af Arméen, som skal antingen agera ensammen eller conjunctim med Arméen til Lands eller til Sjös.

När man examinerar denne Galere-Flottas skyldighet, så finner man ögonskenligen, at deß Officerare böra äga Sjömanskap, en noga kunskap om Skiärgården, och samma kunskap i Kriget til Lands, som en Officerare af Armèen.

Häruti ligga en hop Krigs Operationer, som Skepps-Flottan ogörligen kan känna. När Flottan icke behöfver känna Landets beskaffenhet, hur' skal hon komma på den idéen, at skapa Fartyg efter landet, at nyttja dem och Troupperne efter et land, som för dem är obekant? Och efter alt detta upfinna stratagemer, som oftast mera skada en fiende, än uppenbart wåld?

Flottan ligger säker då hon är i öpna Sjön, där är ingen surprise at wänta. Galere-Flottan behöfwer sina stationer i Skärgården, hwilka behöfwa sama säkerhet, som Arméens läger på Landet. Om det ej behöfdes kunskap, til at taga ett Läger, grundat på Landets kännedom, så hade ingen General blifwit slagen för ett illa tagit Läger; Men sådana Exempel hafwa wi likwäl mångfaldige. Wi hafwe ännu icke hunnit få den erfarnhet i Skärgården, ty wåre Nordiske Galerer äro så nyß inrättade, och de hafwa altid öfwergifwit sin station, innan det kommit så långt.

Skepps-Flottans Segel-ordning och retraite är hel simpel. Den har allenast at göra med fienden och med wind. Galerernes igen, måtte ske relativt til Arméen, och då har den icke allenast fiende och wind at tagas med, utan ock Land, Skärgård och grund. Deßutom är deß Marche eller retraite determinerad af Arméens ställning, til ett wist ställe. Hwar och en som känner Krig, finner straxt, hwilken total skillnad, som gifwes i deßa Operationer.

Skepps-Flottan känner icke, hwad dageliga Detachementer wil säga, dem har likwäl Galere-Flottan stundeligen. Skepps-Flottan har inga paß at förswara. J hwart Seculo händer, kan ske, at den får en passage at forcera eller at förswara. Men Galere-Flottan kan det hända några gånger i en Campagne, och då det dem bägge händer, äro deras Operationer merendels så skiljacktige, som natt och dag.

At gifwa Batailler, händer bägge Flottor; Men Skepps-Flottan känner icke, hwad en affaire de poste wil säga. En sådan kan icke skapas i öpna Sjön, och likwäl äro deße i ett couperat Land och Skärgården allmänna, och kunna nästan Batailler aldrig på annat sätt gies.

Då bägge Flottorne gifwa Batailler, så äro deras manouevres så olika, at ingen likhet finnes uti deras tactique. Ett Skepp har sin styrka på sidan, och Galeren fram uti. Skeppet skall då attaquera med sidan och Galeren med Spiron.

Amiralen Falckengrén och Commendeuren Giötherhielm säga bägge, at derföre hafwa deras evolutioner och Bataille-Ordningar intet sammanhang med hwarandra.

Af detta Krigs natur i SKärgården flyta nästan dageliga hasarder, som gynna eller skada, och dem man bör söka nyttja. Deße känna icke Skepps-Flottan utom dem som komma af wäder, wind och mißräkningar.

Äfwen så känner icke Skepp-Flottan den kundskapen, at underhplla dageliga kundskapare. Den är dem och nästan omöjelig och mindre nödig; Men är för en Armée och deß Galere-Flottan oumgängelig, och en af de swåra syslor.

Igenom alla deße wetenskaper til Lands och i Skärgården, winner man ett Militariskt öga, hwilket är oumgängeligt uti detta Krig. Få äro födde härmed, men större delen kunna genom öfning winna detsamma. Man gör icke lyckligt Krig, utom denne Egenskap, och den kan aldrig Skepps-Flottam få. Denna har ett annat slags Militariskt öga, som bara har at sysla med Distancen på Sjön, fremmande Fartygs kännedom, och deras läga; Men detta har Skepps-Flottan allmänt med Galere-Flottan och med alla Skeppare.

Jag will icke trötta Riksens Höglofl. Ständer med upräknandet af detaillen af deße och flere Operationer, som Galere-Flottan har och Skepps-flottan icke behöfwer.

Huru skulle Galere-Flottan utom alla deße kundskaper kunna taga den fördelacktigaste Station fram för Arméen? Huru skulle hon kunna observera fiendens rörelser, och gißa deß upsåt, samt weta, hwad en fiende kan och icke kan göra, och derefter bispringa Arméen, om hon ej kände Land och Skiärgård? Och det som mäst betydande är, om honej kände sättet at föra Krig til lands?

När det nu nödwändig måtte wara åtskillnad emellan Officerarnes upfostran, och uti deras utöfning i Krig til Skepps och til Galere-Flottorne, så ser jag ingen möjelighet däruti, at den som är wan, at ständigt operera i stora Sjön, skal med tjenste-brefwet få kännedom af Skiär och land, samt wetenskapen at föra Kriget på Landet, hwilket han icke oftare ser, än för ro skull, eller för nöd skull.

At taga skiäl ifrån det Sjömanskap som Skepps-flottan äger conjunctim med Galere-Flottan, leder icke til annat påstående, än at som en tiäck Skeppare äger Sjömanskap, så skulle han kunna äfwen commendera et Örlogs-Skepp, hwilket jag likwäl icke tror wara så möjeligt. Sjömanskapen utgiöra allenast en Sjöman så wäl hos Båtsman och Generalen, som hos Amiralen; Men det som skilljer dem åt, är kunskapen af hwar och ens Krig, och tillämpningen af Sjömanskapen til sitt sätt at kriga.

Man kan icke säga, at et tungt Cavallerie och Husarer äro et slags Krigsfolk, för det at bägge rida på hästar. En Ryttare, som rider en stor häst, kan derföre icke giöra samma tienst, som Husaren, hwilken rider på den lilla hästen.

Må icke i hela werlden hwar och en Corps behåller sitt yppersta wärde innom sin Armée, då hwar och en upfyller sitt ändamål? Hwarföre skall man willja illa upfylla flere? Jag påstår dock ej, at uti hwar och en Corps icke kan finnas de, som kunna tiena uti de andre Corpser, och äfwen commendera dem. Gref Wachtmeister, den största Man wår Flotta haft, anförde som Amiral, Westgiötha Cavellerie uti Lunds Bataille, och tog 2:ne Fästningar och hela Provincen Blekinge uti en Campagne, utan at dertil nyttia sin anförtrodde flotta. Fältherrn Wrangell war Öfwerste af Lif-Regementet til häst, då han frälste Swänska flottan, som af then Danska war instängd, och strax derpå want han på samma Flotta, ett af de härligaste segrar. Men häremot måste man medge mig, at, Gud nåde oß, icke alle äro Wachtmeistrar eller Wranglar. Man måtte därföre döma hwar Corps efter sitt Genie, at kriga, och icke efter Män, som knapt hwart 100:de år alstras fram.

Utaf föregående hoppas jag tydeligen kunna synas, huru särskilte Wettenskaper behöfwas at föra bägge Flottorne och bägge Krigen. Om intet annat skiäl gåfwos än detta, så wore det öfwerflödigt til at lämna hwardera flottan sitt egit befäl; Men all erfarenhet samtycker ännu härtil, så hemma som hos utlänningarne, ehuru deras Krig med Galerer aldeles är skildt ifrån wårt.

De utrikes Magter, som äga bägge slags Flottor, såsom Frankrike och Venedig, ha dem aldeles skilde ifrån hwarandra, både til Befäl och Stater, så at de på intet sätt hafwa någon gemenskap. Wår närmaste granne har dem skilde i Befäl, och aldrig mått illa därwid.

Kongl. Amiralitets Collegium har också år 1751 uti underdånigt Bref, äfwen underskrifwit af Amiralen Falckengrén, styrkt til skillnad af bägge Flottorne, för den stora olikhet skull emellan bägge delarne, och föreslagit, at Officerarne wid hwar Corps skulle avancera inom sig.

Amiralitets Collegium medgaf då igenom sitt tilstyrkande til en särskilt Corps, at Galererne borde inrättas annorlunda, än Skepps-Flottan. Det wil intet annat säga, än at det skulle bli en sådan Corps, som det nu är, med den skillnad, at densamma skulle stå under Amiralitets Collegium. Om Collegium hade kändt Kriget til Lands, så är det troligt, at då det wille rätta ändamålet, så hade det ock welat de sannskyldige medlen.

När man finner, at Galererna behöfwa både Sjömanskap, och en grundelig kunskap om Kriget Lands, så existerar den frågan, antingen det lättare kan ske af Sjömän, som ej känna Land-Kriget, eller af Folk ur Arméen, som ännu ej känna Galerernes Sjömanskap? Saken kommer an uppå, hwilkendera delen snarat lär den andras syssla. Jag lämnar frågan nu obeswarad, men med nådigt tilstånd, har jag tagit Officerare ur bägge Corpser, och hoppas, at Fäderneslandet en gång lär få se, at jag ej mißtagit mig.

När nu sjelfwa saken, erfarenheten, andras exempel, wårt egit Amiralitets Collegium och Amiralen Falckengrén sjelf, som med distinction commenderat wåre Galerer, alltsammans styrka til skillnad emellan bägge Flottorne, så tycks med all trygghet kunna slutas, at det beslut, som Riksens Högloflige Ständer tog wid 1756 års Riksdag, bör wara oryggelige.

Det som ännu styrker saken, är den omständigheten, at Amiralen Falckengrén ej förr tilstyrker denne skillnad emellan Flottorne, föra' han sjelf commenderat Galererne, och uti en Action fått erfara, at Skepps-Flottans Manœuvre icke är rilräckelig för en Galere-Flotta.

Sålunda hoppas jag hafwa til fullo bewist, at Galererne föra ett särskilt Krig, och böra derföre hafwa ett särskilt Befäl, och wara aldeles skilde ifrån Skepps-Flottan. Nu utber jag mig den gunst och rättwisa, at få för Riksens Höglofl. Ständer upwisa skillnaden emellan Galerernes hushållning, för och efter ombytet, relativt til Galere-Flottans ändamål och påkostnad.

Jag sade nyß, at Galere-Flottan wore stängd innom Skär och Klippor, at deße utstakade deß wäg, och at deße gynnade eller skadade deß Operationer, m.m. Det följer då så mycket däraf, at Skärgården borde i det nogaste wara känd, som af 100:de förlorade Campagner, wäl 70 eller 80 blifwit förlorade derigenom, at Generalen icke kändt det Land han krigat uti.

När denne angelägenhet icke warit känd af Amiralitets Collegium, förr'n nyß efter ett slutat Krig, så kan man säga, at Amiralitetet icke förr än efter en aflagd lärspån, begynt at känna sin brist i Skärgårds Kriget, och ändå hafwa deß idéer icke gått längre, än til yttersta Skärgården. Den innersta är aldeles utelämnad wid deß Skärgårds mätning, och inga beskrifningar mig wetterligen hafwa blifwit gjorde om beskaffenheten af Holmar eller Skärgård, relativt til Krig, til attaque eller förswar. Den ena delen af mätningen är sålundna utelemnad, hwilken likwäl directe bidrar til Flottans Operation med Arméen.

Häremot har Skärgårdens afmätning warit det första, som jag låtit göra, och altså har Galere-Flottan uti den delen wunnit.

Hwad sammansättningen af Galere-Flottan angår, så är det naturligt, at efter Skärgården, borde Flottan skapas; Men Amiralitets Collegium skickar Officerare til Italien och Levanten, at lära föra Krig i wår Skärgård och wårt Climat, och kommer intet ihog, at hela werlden icke äger en sådan Skärgård, som wår, hwilket ock Commendeuren Giötherhielm uti i sin berättelse säger; icke eller, at då Levantens besättningar kunna gå barfota på sine Galerer, så behöfwas wåra Besättningar Kappor och Pälsar, och ändå förlora hälsan.

Fölgden af denna Copia blef icke annan, än at en liten Armée låg fåfäng i Land om Somrarne, och om Höstarne lika fåfängt fröso Hälsan af sig.

Denna ofullkomliga Modell af Galerer i wår Skärgård, har icke här blifwit förbättrad, utan försämrad, hwilket ännu nogsamt kan ses af de Herrar Officerares berättelser, som rest i Levanten.

När man skal skjuta med Coursir Stycket, så måste hela Galeren ricktas. Man kan då lätteligen tänka, huru wäl och huru ofta man skal kunna skjuta med den grofwaste Canon, som gör Galerens största defension.

En lika sort Galerer är antagen ifrån ett annat ställe, näml. Häst-Galerer, som icke kunna läggas i Bataille-ordning med de andre; Men likwäl begära samma omkostnad i penningar och folk. En Bonde-skuta gjorde samma gagn med mindre omkostnad, och jag ser ingen orsak, hwarföre den icke blifwit walder, häldre, än ett odugeligt fremmande Modell.

Deße fremmande skags Fartyg äro ökade med orörlige Pråmar, i stället för utländsa Galerer, hwilka warit lika olycklige Fartyg i wår Skärgård. De hafwa sällan kunnat röra sig sielfwa, utan behöft förspann af Galerer at släpa sig fort, hwilket nogsamt de arme Soldater kunnat wittna, om ännu några äro qwar, som wid 1742 års höst måste sätta hälsan til.

Sålunda har Amiralitets Galere-Flottan warit sammansatt af Fartyg, som ej kunnat följas åt, som ej paßat til wårt Climat, och ej kunnat fullgöra Arméens behof uti ett Skärgårds Krig, hwilket de ock aldrig gjordt.

Sedan Galere-Flottan blifwit förwandlad til Arméens-Flotta, så har hon blifwit sammansatt af Fartyg, som kunnat följas åt, som conservera folket i wårt kalla Climat, som har sin Defension, inrättad til ett Land och ett Skärgårds Krig, som ej behöfwer rickta hela Galeren för ett skott, och som kan bespringa Arméen i sina behof.

Om jag fått folk i år, så hade jag kunnat wisa Riksens Högloflige Ständer, huru wanlige Galerer kunna förwandlas til nyttige Häst-Galerer, at ligga i Bataille-Ordning, och wara äfwen så nyttige, som de andre.

Jag har ingen förtjenst af deße Galerers skapnad. Den har SkeppsByggmästaren Chappman, som odisputerligt är en af de bästa Byggmästare i hela werlden; Men mig tilhör den meriten, at hafwa til honom upgifwit de Egenskaper, Fartyg böra äga uti ett Skärgårds Krig. Och denna methoden tror jag wara den lyckligaste, at tilskapa en Flotta. Om han warit lycklig uti sitt, lär ingen kunna dömma om; Men om jag warit lycklig uti min detaille, derom böra Generaler och Armée, och ingen Amiral.

En Fiskare dömmer om en Ökstock, en Lots om en Lotsbåt, en Amiral om Kriget i stora Sjön, och en General om Kriget til Lands och uti Skärgården. Man dömmer annars, som den blinda om färgen.

Här hemma klandras jag för elak förwaltning wig Galere-Flottan; Men jag har likwäl den satisfaction, at de Levantiske Stater, som warit Ammiralitets Collegii Originaler i Skärgårds Kriget, nu börjat öfwerge både sine Galerer och deras tactique, och det några år efter den tid hag begynt bygga andre sorter, än de förre slags Galerer.

Hwad Galere-Flottans Sjö-Milice angår, så har den ansenligen blifwit förbättrad under den tid Galererna kommit under Arméen. Den inrättningen af Öfwer-Båtsmän, och den upmuntran för Sjömanskap och Handtwärk, samt den exercice på Roten och i Hamn, som roterade Båtsmanshållet, jemte de öfriga fått, lär wara inrättningar, som i hela werlden behålla sitt wärde. Jag wil icke uppehålla Riksens Höglofl. Ständer med Detaillen häraf, utan bifogar härjemte Afskrift af Reglementet för Marine-Bataillon, och det roterade Båtsmanshållet, hwilket Kongl. Maj:t, uppå min underdåniga tilstyrkan, i Nåder bifallit.

Hwad Arbets-Ordningen och Cammeral-Wärket angår, så tror jag, at Arméens-Flotta äger det nog fullkomligt; Men som det ännu är skingrat styckewis för hwar Arbetsgren, har jag den äran at anhålla, om någre weckors upskof, at få samla det i ordning, och låta det tryckas, til at här undwika widlyftighet, och til at winna den lyckan, at mine Landsmän, som så länge sedt mig klandras, må få sielfwa se sammanhanget af all min förwaltning.

När nu Galere-Flottan på så kort tid fått mera kunskap om Landet, fått en bättre componerad Galere-Flotta, en til ämnet mera tjenligt Milice, ett nyttigare sätt at exercera Sjö-folket, och det som mäst betydande, en skälig upmuntran för Sjömanskap, samt en kortare, redigare och säkrare arbets och räkenskaps method. När alt detta hunnit sin början på så kort tid, så hoppas jag, at Riksens Höglofl. Ständer lära gunstigt finna, at Galere-Flottan icke förlorat uti sin inrättning uti Arméens händer.

Hwad hushållningen angår, så har under Ammiralitets Collegii Befäl Galere-Flottan här i Stockholm fått under deß 10 sista förwaltnings år per medium 396367 Dal. Silf:mynt.

För de Tijo åhren förut, neml. från och med 1737 till och med 1746, har Stockholms Escadre fått för hwart år per medium 110225 Dal. Silf:mt, och för de förutgående 10, per medium 118486 Dal. Silf:mt.

För de förutgående 7 år, nemligen ifrån och med 1720 til och med 1726, har den samma per medium fått 245219 Dal. Silfwermynt.

När man nu räknar hela Escadrens påkostnad på deße 37 år, så har Galere-Flottan i Stockholm kostat, per medium årligen en ungefärlig summa af 223893 Dal. SIlf:mt. Hwilket ännu är mera än dubbelt af det Escadren kostat, sedan den kommit under Arméens wård.

Stockholms Escadre har årligen fått en Tunna Guld på stat, sedan jag tog emot densamma. År 1757 fick den 60000 Daler Silf:mt, och år 1758 feck den ännu 3000 Dal. Silf:mt, til at reparera de 30 Galerer, om i skiul woro updragne för min tid. Deßutom har Stockholms Escadren fått behålla sina egna besparings penningar, hwilka på Escadrens reparation blifwit anwände, til en summa af 45163 Dal. Silf:mt. Alt detta tilsamans räknadt, utgör per medium på 8 år, en summa 101020 Dal. Silfwermynt årligen.

Häraf täckes Riksens Höglofl. Ständer gunstigt finna, at hwad allmänneligen påstås om Galerernes drygare kostnad ny, än tilförene, icke få förhåller sig, utan at det aldeles icke liknar sanningen.

Hwad detaillen ad den förra och den nu warande hushållningen angår, så hoppas jag, det Riksens Höglofl. Ständer uti följande äfwen lärer finna samma olikhet med sitt Original.

Jag hoppas nu, at den första frågan fullkomligen är uplöst, så i anseende til Galere-Flottans angelägenhet at blifwa qwar under Arméens befäl, som i anseende dertil, at samma Flotta icke förr, är under mitt befäl, hunnit at nalkas det ändamål, som wår Armée och wår Skiärgård träfja.

Andra Frågan.

Hwad den andra hufwud-Frågan angår, näml. min elaka förwaltning, så säger Herr Capitaine Lejonstén, 1:o, At det warit en för dryg kostnad, at dra up 7 stycken stora Galerer på Diurgården, då man likwäl hade gamla bäddar på Skieppsholmen: At ingen besicktning föregått: At Galere-Byggmästaren fått en dryg belöning, och at Galeren Lövens mindre påkostnad, som är updragen på en gammal bädd på Skeppsholmen, skal wisa hwad som är slösat på de andra, som äro updragne på Diurgården.

Härpå swaras, at Kongl. Maj:t uttryckeligen befalt, at alla Galerer skulle updragas på Diurgården, utom 2:ne, som altid skola ligga i Siön.

Om på Skieppsholmen än hade warit så många bäddar, som Galerer, neml. 14 större och mindre; men nu fins där ej mer, än 5 bäddar, så hade hag ändå icke satt Galererne dit, ty derigenom hade jag handlat emot Kongl. Maj:ts Nådige Befallning; Jag hade borttagit et rum, som behöfs wid Flottans utrustning och wid andre förefallande byggnader; Jag hade äfwentyrat deße Galerer för eld och brand, och jag hade wida söndrat mig ifrån den hushåldnings Systeme, som Herr Capitaine Lejonstén påsyftar och icke råkat, ty reparation af de gamle förfalne bäddarne, och den tidsspillan, som deße afsöndrade Galerer ifrån de andre och ifrån sine behof hade förordsakat, at wid deras skötsel och utrustning, hade långt öfwer, öfwerstigit den nu giorde kostnaden, och blifwit en beständig källa til onödiga utgifter.

Jag hade då derföre bordt straffas för en sådan operation, som Herr Capitaine Lejonstén tilstyrker.

Herr Capitaine Lejonstén behagar säga, at ingen besicktning gått förut; men han har häruti icke warit underrättad. Der är besicktning hållen öfwer alla stora Galerer, hwilka först skola repareras. Deßutan ske under sielfwa Arbetet besicktingar på hwart stycke, och deßutom byggas icke Galerer så mycket igenom formaliteter, som igenom trogit Arbete.

För öfrigt tror Herr Capitaine Leijonstén sig kunna mäta den fåfänga omkostnaden, som skal wara giord igenom jemnförelsen emellan Galeren Lövens påkostnad, som är updragen på Skeppsholmen, och de andre Galerers påkostnad, som äro updragne på Diurgården; Men af följande lär kunna synas, at häruti är intet sammanhang.

Löven drogs up för det den behöfde en snar reparation och ej kunde wänta ut tiden, til Diurgårdsbäddarne blefwo fullbordade, och til öfwerflöd fick den icke rum på Diurgården. Denne Galere borde derföre straxt dragas up eller förgås, äfwen som de öfrige, hwilka likwäl kunde wänta ut de nya bäddarnes fulbordan. Detta är också orsaken, hwarföre Galeren Löven icke kommit på sitt ställe, utan bör han gå i siön, och blifwa där liggandes så snart han blir färdig, och Galeren Zeraphim i stället då updragas på land.

Sålunda ligger uti samtel. Galerernes updragning en absolut nödwändighet, at antingen göra, såsom jag giordt, eller låta dem allesammans förgås. Följackteligen är här ingen jemförelse at göra uti deßa saker, imellan det jag giordt och det jag haft befallning at göra, hwilken omständighet Herr Capitaine Lejonstén med stillatitigande [sic] gått förbi.

Jag hade Kongl. Maj:ts Nådiga Befallning, at Stenskiul skulle byggas, och det kunde ej ske under Kriget, och nu har det ej eller kunnat wärkställas i penninge brist, emedlertid lågo 14 större och mindre Galerer i Sjön och ruttnade. De behöfde då hastig hielp. Om jag hade bygt träskiul wid den strand, där stenskiulen warit ämnade, så hade jag, innan updragningen bordt ränsa Siöbottn, och borttaga de gamle wrak der ligga, hwilket hade kostat odrägligt både tid och penningar.

I stället för denna widlyftiga och kostsamma Operation, widtog jag häldre en kortare, nämligen at bygga Galere-skiulen af trä och bak om stenskiulen, der marken war hård, tienlig och minst kostsam til nya bäddar.

Jag lät en gammal Galere dragas ur sitt skjul, och sättas på en af de nya bäddar, och lät 6 andra passera ur siön igenom samma skiul, och flyttas på sidan så långt, at 2:ne Galerer nu stå i en linea efter hwarandra, at framdeles kunna löpa ut efter hwarannan, och igenom ett och samma skiul. Den sidsta Galeren som drogs up, sattes i det gamla Stenskiulet, der den tilförene updragne Galeren stådt.

Härigenom spardes Stenskiuls byggnaden, Sjöbottns upränsning, och äfwen hindrades Galerernes förruttning. Denne besparing lär ungefär i deße tider stiga til 100000 Dal. Silf:mynt.

Denne Operation, at på Landet flytta Galerer på sidan, lär i hela werlden wara ny och sällsynt, men där uppå berodde sparsamheten. Må en Kongl. Maj:ts belöning af 1500 Dal. Silf:mt för Galere Byggmästaren Acrell, som wärkstälte flyttningen, war för stor tiltagen, när så stor summa spardes igenom hela Operation.

Sålunda bör icke någon jemförelse göras emellan Galeren Löven och Djurgårds-Galerene, utan emellan den författning och deß omkostnadm som jag hade ordres at göra, och den författning och besparing, som jag med Kongl. Maj:ts Nådiga tilstånd har gjordt.

För det andra klandrar Herr Capitain Lejonsten den flyttning jag giordt af Galerernes Inventarier, sedan Riksens Höglofl. Ständer förleden Riksdag besedt dem; At Inventariernes rum äro anwände til Betjeningens inrymmande, och at deß gamle rum blifwit med porcelains kakelugnar och fönsterlufter prydde; Och på ett annat ställe säger Herr Capitaine Lejonstén, at dyre Handtwärkare blifwit anwände, til wåningshusens otaliga ändringar och zirater.

Hwad det första angår, så förhåller det sig icke så som blifwit berättadt. Då Ständerne besågo Skeppsholmen, hade hwar Galere sin klargiöring tilsammans i ett rum; men alle Galererne hade hwar sort utredning uti en Kammare tilsammans uti östra huset, och sålunda skulle hwar Galere söka sin utredning uti 12. à 14. differente kammare. Som detta hade förorsakat trängsel wid Galerernes utrustning, så är detta senare flyttadt uti Galerernes egen Rustkammare, så at hwar Galere har alt sitt behof tilsammans, och kan uttagas, utan at den ena hindrar den andras utrustning. Men detta ligger ännu icke så wäl som det borde ligga, och det af ingen annan orsak, än at rum icke dertil finnes på de ställen, där de framdeles böra ligga.

Emedlertid ligga de nu det bästa de kunna och det bästa de ha legat, samt fullkomlig ordning.

Uti Betjeningens inflyttande uti de tome belfne rummen ligger et godt, men intet ondt. Den betiening, som ständigt har at sysla här på Skeppsholmen, bör bo nära sine Ämbetsrum: Och äro alle deße rum icke ens tilräckelige härtil. Emedlertid har Kronan icke giordt någon annan påkostnad, än at tre släta gröna Kakelugnar blifwit upsatte i 3:ne Betienings kamrar.

Uti det andra huset äro 10 stycken Fönster-lufter reparerade, hwars öfwerlefwor ännu förwaras, och kunna sielfwa bära wittnesbörd om sin förruttnelse.

Uti samma hus äro 4 stycken Porcelains Kalekugnar upsatte uti sådane rum, som Kronan borde låta upsätta nya Kakelugnar; 2:ne deraf äro betalte af Öfwerste-Lieutenanten Schönström, och altså har Cronan icke blifwit betungad med större utgift, än om Kakelugnarne warit gröna.

Häruti ligga de oändeliga Zirater, som Herr Capitaine Lejonstén omtalar. Om något i min frånwaro i Pommern är giordt, så må de Herrar Ammiralitets Officerare swara derföre, som under den tiden hwar i sin detaille haft detta wärk om händer. Åtminstone har ingen zirat fallit mig i ögonen wid återkomsten, och hwilken som känner syslorne i Fält, wet wäl, at ingen tid lämnas, at hemma disponera en sådan liten detaille, som här omtalas. Det skall de giöra som äro hemma, och man är glad i Fält, at kunna föra den generelle dispositionen.

Uti 3:die och 4:de puncterne talar Herr Capitaine Lejonstén om Timmermans statens indragning, och den drygare bekostnad Kronan nu skall giöra, i stället för egne Timmermän och Båtsmän, hwilka tilförene niutit mindre dagspenning, än fremmande nu skola niuta.

Härpå swaras, at det är fåfängt inbilla sig, det Cronans Handtwärkare skola kosta mindre, än privatas, och om så händer, så är det ett slöseri af Cronans penningar, och teckn, at arbets Directeuren ej förstår Cronans Interesse. Detta intresse består däruti, at hafwa de bästa Handtwärkare som gifwas, och at betala dem som private, men därjemte hålla dem til ett willigt, men stränigt och flitigt arbete, på det sätt får man skäl för Cronans pengar, men aldrig på annat sätt. När det så är, at Cronans och privatas Handtwärkare äro lika at anse, så blir det onekeligt, at när man har arbete hela året igenom, så är det beqwämare, och kan ske mindre kostsamt, i anseende til mer eller mindre tilgång på Handtwärkare, at hafwa egne, än fremmande Handtwärkare; Men när man för sine egne Handwärkare allenast har arbete för halfwa året, kosta icke då deße dubbelt mer än fremmande, och när man allenast har arbete för 3 Månader om året, kosta icke då egne Handwärkare fyra gånger så mycket, som fremmande, och så widare?

Denne räkning är handgripelig, och lämnar intet twifwelsmål, och i den belägenheten har Galere-Escadren warit i Stockholm. Samma skaffenhet har det warit med Båtsmanshållets upfordring. När Galererne drogs på Land, behöfde man någre dagar mycket folk, men icke där emellan. Om jag til deße Handträckningar hade upbodat så mycket folk, som behöfdes de dagar Galererna drogos ur wattnet, och icke haft arbete för dem den öfrige tiden, så hade hela deß påkostnad blifwit mångdubbelt drygare, än at betala fremmades dagspenning, allenast de dagar Galererne drogos up och icke där emellan. När nu så är, så ser jag ingen orsak, hwarföre en Marine Soldat icke då skal få samma betalning, som en Gardes Soldat eller Artilleri-karl, emellan den tid han gör sine wanlige skyldigheter. Herr Capitaine Lejonstén får ju sjelf tractamente, när han commenderas utom wanlige syslor, hwarföre skal intet Marine Soldaten få dagspenning på de dagar, som Kongl. Maj:t lämnat honom frihet til egen förtjenst. Uppå hwilken frihet likwäl alle Wärfwade Regementers Capitulationer grunda sig. At denne hushåldning, då man ej har arbete året igenom, är och blir den bästa, lär ingen kunna neka, och då händer, at man med Cronans winst kan nyttja fremmande Handtwärkare med större dagspenning, än egne.

För det Femte klandrar Kerr Capitain Lejonstén, at de på Borgmästar Kiermans Warf byggde Fregatter för bittida lupit af Stapeln, för länge legat utan barlast, och at Cronan härwid tager skada, igenom Befälhafwares och Besicktningsmäns ur ackt låtande sine skyldigheter.

Deße Fregatter hafwa stått på sine Staplar, den ena mäst i 5 och den andra mäst i 7 år, och sålunda äro de icke i anseende härtil förbittida aflupne. Dockan har icke blfwit färdig, förrän nu i winter wäntar jag henne fullt utsprängder. Altså hafwa de kommit i Sjön i lagom tid, i anseende til den omständigheten; Men orsaken hwarföre de aflupo i Höstas, och icke drögde til Wåren, war den, at intet rum gafs til Masters och Rundholtz förfärdigande på Warfwet, så länge Fregatterne stodo på Staplarne. Skulle nu Fregatterne i Wår kunna gå härifrån, så skulle ju master och rundholtz wara färdige, til at undwika ny transport omkostnad. Deßutom ägde jag ingen rättighet af Contractet, at låta Cronans Fregatter stå på en privat Mans Warf, så länge som jag welat, och icke eller hade jag orsak, at wilja detsamma.

Men denne Fregatternes aflöpning har icke kostat Cronan ett rundstycke, ty Borgmästar Kierman, har skrifteligen förbundit sig, at sielf bestyra om all den kostnad, aflöpningen skulle förorsaka. Ochså har han, på egen bekostnad isat, med mera.

Herr Capitain Lejonstén påstår, at Master och Rundholtz, Block, Takling, med mera, hade bordt wara giordt, innan Fregatternes aflöpning, efter slutadt Contract. Men nu igen är Herr Capitain Lejonstén illa underrättad. Det står icke så i Contractet, utan endast i 2:dra puncten. Aldenstund denne Fregatt, medan den ännu står på Stapelen, bör få nära fullbordas, at den sedan efter undfången takling kan, utan långwarigt uppehåll, til Escadren i Finland afsegla, och således ej komma at blifwa längre liggande uti det härwarande bracka wattnet, så skal Borgmästaren Kierman göra goda Staplar med mera, så lyda sielfwa orden i Contractet.

At taklingen icke är färdig, är ingen Crime. Om alt annat samtycke til Fregatternes transport til Finland, så skulle de blifwa ditförde, utan at klä taklingen på dem. Detta wore tids nog, då med dem en gång skulle exerceras. Men at Capitaine Lejonstén tycker illa om, at ända til Snickare arbetet icke blifwit giordt, innan Fregatterne lupo af Stapelen, det faller mig så mycket mera fremmande, som jag knapt tror, at sådant händt, efter det wore emot all hushållning.

Capitaine Léjonstén tror widare, at Fregatterne blifwit illa wårdade derigenom, at de öfwer wintern legat utan ballast i Sjön. Jag wet icke hwad som händer i Carkscrona. Men jag wet, at i Brest händer altid, at stora Skepp ligga utan Ballast, tils de få sina Master, och at någon liten del då af ballasten först behöfs.

Riksens Höglofl. Ständer täckes gunstigast finna, huru alla de orsaker förswinna, för hwilka Capitaine Lejonstén rubricerar mina göromål så swåra, som de hårdaste förbrytelser.

För det 6:te talar Capitaine Lejonstén med hårdhet om, huru jag welat bidraga så mycket hos mig stod, til at frälsa Stockholm från hungers nöd år 1762, då Spannemåls tunnan kostade 72 Dal. Kopp:mynt.

Jag fick Kongl. Maj:ts Nådiga tilstånd härtil, och hade intet annat skäl, än menniskeligheten, och at få Cronans Sjöfolk exercerat, samt om möjeligit wore, at öka Galerernes knappa Stats-summa med någon tilökning. Expeditionen slog icke lyckeligen ut, för den sena årstiden skull, hwarigenom de mäste Cronans Fartyg fröso in. Af de privates förgecks ett par.

Om det är en skyldighet af Öfwerheten, at bispringa sina undersåtare i hungers nöd, så kan det icke bifwa en Crime hos en Ämbetsman, at bidraga dertil, och för utgången kan ingen menniska wara answarig.

För öfrigt om Capitaine Lejonstén behagar, så kan han af Mäklare Attester underrätta sig, at Cronan fått större fragt, än private wid detta tillfälle.

Uti 7:de puncten säger Capitaine Lejonstén, at Marine Bataillon blifwit annorlunda uprättad, än som förordnades wid 1756 års Riksdag, och at denna Bataillon icke allenast fått Volontair och Coopvardie Compagnierne til stam, utan ock de wärfwade af Fri-Battaillion, jemte flere förmoner, dem han upräknar, och sluter deraf, at denna Battaillon kostar 3 gånger mer, än alla andra wärfwade Troupper.

Widare tror Capitaine Lejonstén, at Galerernes stat af 100000 Dal. Silf:mt, omöjeligen skall kunna förslå, i synnerhet som aflöningen skall stiga til 83013 Dal. Silf:mt, då allenast 16986 Dal. skall blifwa öfrige, och likwäl skal siukhus Räkningarne för 1763 stiga öfwer 29999 Dal Silf:mt.

Widare tycker han, at et så litet Wärck har för dryg aflöning, och til exempel anförer han, at Öfwerste-Lieutenanten har mer, än Öfwerstar och Generaler, samt Cammereraren 1500 Dal. Silf:mt, och så widare.

Uti Marine Bataillons uprättande på annan fot, än som den förordnades 1756, ligger icke en swarande förmon emot tidernas skiften då och nu? Året 1756 nyttiades frugten af et fredligt lugn, och året 1762, slutades et långsamt Krig, som alstrat tusende swårigheter, och deße gåfwo anledning til denne ändring.

Samtlige wärfwade Regementer känna tyngden af detta tidehwarf. Och fast denne Bataillon tycks hafwa fördelacktigare wilkor, än de andre wärfwade; så har likwäl Skepps-Flottans Volontair Regemente dem ännu långt större, med mindre skyldigheter, och så ser man äfwen af effecten, at de icke äro tilräcklige. Ty på ungefär 2 år äro 453 Man anwärfde, hwilket redan är et större antal, än Bataillons rätta styrka. Men Bataillons effective styrka är ändå icke nu större, än 221 Man. Och sålunda 232 Man rymde eller förgångne af siukdom och hunger. Jag åberopar mig härutinnan de Herrar Officerare, som kunna wara närwarande af de wärfwade Regementer. Det låter stort, at få 2:ne Compagnier och et stycke af Fri-Bataillon til stam för Marine Bataillon. Men af Volontair Compagniet, som skulle wara 90 man dugligt Manskap, existerade wid General-Munstringen, ej mer än 63 man, af Coopwardie Compagniet feck Mariner-Bataillon allenast 17 man, och af Fri-Bataillon feck Bataillon ingen til skänks, utan hade tagit Wärfnings-penningar och Capitulation, äfwen som annat fritt Folk, och förmonen bestod endast deri, at Bataillon feck tlfälle at wärfwa flere på en gång.

Sålunda har Marine-Bataillons stam icke bestått uti mer än 63 Volontairer, och 17 Coopvardie-Män, tilsammans 80 man; Men deremot har Bataillon ifrån deß första upsättning måst giöra tienst, hwilket tilförne icke lär hafwa händt med någon ny Corps.

Då Ammiralitets-Collegium förde befälet wid Galer-Flottan, begärte det at få uprätta 1500 à 3000 Mariner; Men på långt ofullkomligare fot, och nu klandras en Bataillon af 400 man, som är en af de fullkomligaste, och det af en Ammiralitets Officerare; Men orsaken lär wara, at kan icke wetat, hwad som förut i deßa saker passerat.

Til at ej uppehålla Riksens Höglofl. Ständer, så har jag här hos bifogat en afskrift af denne Bataillons Capitulations förmoner, och anhåller, det wille Riksens Höglofl. Ständer jemföra dem med rätta ändamålet, som är, at utur denne Bataillon, såsom en Under-Officers Schola, så tilräckelige under-Officerare, då de som bäst behöfs. När man besinnar, at, utom Flottornes egne Under-Officerare, alla Köpmäns Skeppare ännu icke förstå til bägge Flottorne wid påkommande Krig, hwarigenom likwäl alla Commerce skulle ödeläggas, så lär det finna, at denne Bataillon snarare har fått snäfwa, än för stora Capitulations wilkor.

Den som har gifwit Capitaine Lejonstén den underrättelsen at Kongl. Stats Contoiret til Kongl. Maj:t i underdånighet berättat, uti sitt underdånige betänkande, af den 4. October 1763, at Marine Bataillonen kostade tre gånger mera än andre wärfwade Troupper, har gufweligen mistagit sig. Det säger ingen ting mindre än detta; Men det säger, at recruteringen wid Farsoter wore för dryg projecterad. Och sådant Exempel har ej händt på mer än 60 år. Däremot säga bägge Collegier, Kongl. Krigs-Collegium och Kongl. Stats-Contoiret, af wärfningen och Capitulations wilkoren wid denne Bataillon är lindrigare, än både wid Kongl. Lif-Gardie och Artilleriet.

Det är icke på Capitaine Lejonsténs sätt man dömmer om Trouppers kostnad; Man bör jemföra omskiften af tider och författningarm och det wil jag nu göra.

Sålunda har Cronan nu en Bataillon af 400 Man, då den blir complett af stridbart folk, Handwärkare och Sjömän, och en besparing af 4023 Dal. årligen.

Amiralitets Collegium hade tilförene 251 Man mindre, och 4023 Dal. Silf:mt större omkostnad. Hwar skulle Collegium wäl hafwa tagit de 251 Man i den belägenhet af folkbrist bägge Flottorne äro.

Det har och derföre warit twungit, at låna sina Artillerie Besättningar af Artillerie, hwilket icke sielf är tilräckeligt i Krigs tider, utan måste få hjelp ur Arméen. Igenom en sådan hushållning skulle Arméen på Flottorne och i Garnizonerne förswinna, och sielfwa Landet bli utan förswar.

Det lär nu wara ögonskenligt för hwar Man, at jag icke illa hushållat.

När nu under den förre tiden förenämde 237 Rote Båtsmän woro upbådade, så anwändes 181 Man härutaf til Wackthållningen allena och ständiga Poster, hwilket nogsamt wisar, at då warande Volontair-Compagniet icke giorde hela Wackthållningen wid Galererna.

Och sålunda hoppas jag, at den 8:de puncten förswinner uti Capitain Lejonstéens Memorial.

Hwad de dryga omkostningar angår, som Capitain Lejonstén uprepar, och för hwilkas skull han icke tror, at Galerernes lilla Stat skal bära sig, så wisar erfarenheten, at den bär sig, och at man icke bör hushålla i den minsta detaillen, utan uti hela sammanhanget.

Han tar Öfwerste-Lieutenanternes inkomster för större, än Öfwerstars och Generalers, och Cammererarens för större, än Tro-Mäns. Om man examinerar sakerne något närmare, lärer det icke förhålla sig så, och när man ser efter, hwad en Vice-Amiral skulle efter tilökningen njuta, så lär det icke wara för mycket för Generalens närmaste Man, hwilken nu gör wid Escadren samma sysla, som tilförene Vice-Amiralen giorde. När jag tjenar Cronan utan lön, eller minsta förmon mer, än de gamle husrum jag bor uti, och likwäl nu gör den syssla, som Amiralitets Collegium tilförene giorde; Så må man icke mißunna mine närmaste Camerater den lön de nu njutam hwilke göra samma syslor, som Vice-Amiralen tilförene gjorde.

Deßutom äga Öfwerste Lieutenanterne sielfwa inga Compagnier, på det de deß owäldugare må kunna observera Cronans Interesse. När Cronans folk behöfwa hugsa sig om andre utwägar til at lefwa, än Cronans lön, hwar tar Cronans säkerhet wägen?

Hwad Cammererarne angår, så komma de, at nu njuta större löner för den orsaken, at de nu hafwa mer at sysla, än tilförene, och trägnare upsickt.

Man räknar icke lön efter Tro-Män, eller efter Rangordningen, utan efter syslornes arbete. Öfwerste-Commissarien i Carlscrona har 1800 Dal. S:mt, och Öfwerste-Lieutenanten wid Gardet har allenast 1370 Dal. 1 öre S:mt. Commendeurerne wid Ammiraltetet, Cammar-Revisions Råder, med flere, som äro Tro-Män, hafwa alla mindre, än förenämde, hwilken icke äro Tro-Män. Man ser då, at icke Rangordning, utan arbete ger hwar och en sin Lön.

Hwad nu Galere-Flottans Cammarwärck angår, så är hela Räkenskaps Methoden ändrader, och på kortare och redigare fot inrättad, och synes effecten häraf uti sielfwa Räkenskaperna.

Här i Stockholm hafwa wäl Hufwud-Böckerne något kommit at dröja; Men dertil är ingen ting annat wållande, än at de förra årens Hufwudböcker för den tid jag war i Pommern, och Galererna i Stockholm ännu stodo under Ammiralitets Oficerares upsikt, hafwa icke blifwit afslutne, förän sedan jag kom hem, och arbetet kommit under den nya betieningens händer. Nu är likwäl 1760 års hufwudbok sluten, och skola de öfrige, innan årets slut wara inlefwererade. Men i Finland, där likwäl så ansenlig byggnad warit, har redan 1763 års hufwudbok blifwit ingifwen i Kongl. Cammar-Collegio, och Cassa och Material Räkningar för 1764 afslutade och under Cammererarens Revision, hwilket likwäl icke något annat publiqt wärk i Riket ännu lär hafwa medhunnit. Det samma skal hända här i Stockholm, så snart de gamle Räkningar icke mera hindra den löpande tidens.

At denne räkenskaps Methoden närmast lärer komma nu warande tiders fullkomlighet, kan dömas af den skyndsamhet, som Fästnings byggnads Räkenskaper gådt, hwilkens Cassa Räkningar äro inlefwererade til och med 1764, och i synnerhet af Pommerske Fält-Commissariatets Räkenskaper, hwilka för min tid nu lära wara reviderade. Landshöfdingen Baron Sparres upmärcksamhet och skyndsamhet wid deßa granlaga räkningar, har icke på mera, än 100:de år sin make, och lär wara och bli et mästerstycke i alla Länder.

I följe af denne Räkenskaps methode, består Betieningen nu af följande:

En Cammererare med 1500 Dal., en Casseur 800 Dal., en Tygmwacktare för Wärfs- och Material Upbörden 700 Dal. En Tygwacktare för Artilleriet och Amunitions Upbörden 600 Dal. 2:ne Revisorer af 700 Dal. hwardera. En Contoirs Skrifware och 3:ne Tygskrifware à 300 Dal. hwardera. En Regements Skrifware 400 Dal., och en Militiæ Skrifware 190 Dal., tilsammans 12 Personer, och hela aflöningen 6790 Dal. Silf:mt.

Förra Ammiralitets-Staten hade 25 Civil betiente wid Zifran, hwars löner, med den bestådde tilökning, som Ammiralitets Staten feck på sine löner, och hwartil deße äfwen warit berättigade, i fall Galere-Flottan ej kommit under Arméen, bestiger sig til 7638 Dal. 16 öre Silf:mt. Deras hufwudböcker kommo likwäl först efter 4 à 6 år intil Kongl. Cammar-Collegium. Det begärtes derföre wid 1755 års Riksdag, en tilökning af 10 Skrifware, hwars löner utgiorde 1926 Dal. Silf:mt, och hufwudböckernes drögsmål rättfärdigade Ammiralitetets begäran.

Denna sammanlagd til den förra, utgjör 9564 Dal. 16 öre, som är 2773 Dal. 16 öre Silfwermynt mera, än denne Betiening har.

Men detta war til de wanlige syslors bedrifwande.

Då någon större Byggnad föreföll, fick Ammiralitetet lof, at antaga extra Skrifware, som skiedde wid byggnaden af Skieppet Lovisa Ulrica, då Fem Skrifware antogos, hwars löner bestego sig til 600 Dal. S:mt.

När Krig inföll, så antogs ännu tilökning af Civile Betjente, såsom wid Finska Kriget, då 9 Skrifware antogos, hwars lön upgeck til 1784 Dal. Silf:mt, förutan 2 Revisorer efter Kriget, som hade 18 Dal. S:mt hwardera i månaden.

Deremot är denna Methode och inrättning på den for, at om Galere-Flottan skulle ökas, så ökas allenast betjeningen med et par Tygskrifware, och om Krig infaller, behöfwes kan skie någon at skrifwa rent.

Skilnaden består sålunda deruti, at Ammiralitets Collegium nyttjade flere Skrifware, större summa penningar til deras aflöning, och kommo ändå senare in med sine Hufwudböcker. Deremot har jag minskat Skrifwares antal, föreslagit större lön för hwar och en Skrifware, sålunda bespar Cronans Cassa mera, än tilförene, och har wunnit kortare och kan ske säkrare Räkenskaps Methode. Nu går arbetet igenom mindre händer, och måtte derigenom få en fortare gång, och sakerne mindre dölja sig, under en widlöftig och onödig omgång, samt en lång utdrägt på tiden.

Sluteligen måste jag, innan denne Anmärckning slutas, erindra wid den Expression Herr Capitaine Leijonstén anför, at detta skal wara et för litet Wärck til så store utgifter, som här blifwit upräknade.

Galere-Flottan är icke så litet Wärck, som Capitaine Leijonsten tror. Anses Cronans utgifter, så är det wißerligen litet, relativt til Skieppsflottan. Men anses angelägenheten för Riket, så blir Galere-Flottan äfwen så betydande, och äfwen så angelägen, som Skiepps-Flottan, och tör hända, at wåre efterkommande finna den ännu angelägnare.

Capitaine Leijonstén, som iband andre utgifter räknar Siukhusets kostnad til 20000 Dal. S:mt, har deruti warit illa underrättad. Deß kostnad har stigit för år 1763, det första året Galerernes egne Officerare togo emot Siukhuset, til 11480 Fal. 23⅓ öre, och för 1764 allenast 7501 Dal. 21 öre Silf:mt, och hoppas jag, at denne kostnad hädanefter som hittils skal minskas, så fort man hinner förbättra de gamle inrättningar.

År 1757, då Commissariatet ännu lät förwalta Siukhuset, så steg omkostnaden också öfwer 11000 Dal. Silfmt. Om Siukhusets kostnad än hade stigit så högt, som Capitaine Leijonstén säger, må det annat hade bewist, än at wederbörande fullgiordt sine skyldigheter som Ämbetsmän, som Medborgare och som Menniskor. Man kan aldrig wara nog öm om en Menniska i et så fattigt land på Folck, som wårt kära Fädernesland, och hwarifrån ändå så många menniskor årligen flytta ut til fremmande länder.

Jag frucktar för at uppehålla Riksens Höglofl. Ständer med ytterligare detaille af hushåldningen. Den omkostnad, som Cronan giordt under min tid på sin Galere Escadre i Stockholm nu i 8 år, jemförd emot den, som Cronan giordt uti Ammiralitets Collegii tid, wisar nog skillnaden uti hushållningen.

Den har kostat nu per medium 101020 Dal. Silf:mt, och den kostade då på 37 år, per medium 223893 Dal. S:mt årligen, men på de 10 sista åren 396367 Dal. Silf:mt, och när detta så förhåller sig, och Escadren är i godt stånd, och bättre, än då jag tog emot honom, så blir alla detaille öfwerflödig.

Men Riksens Höglofl. Ständer täckes gunstigt tillåta mig, at nämna Escadren i Finland. Den är ökt med 7 större och mindre Galerer, dels bygde i Pommern, dens i Sveaborg, hwilka äro långt bättre än deße i Stockholm, af hwilka likwäl 2:ne ännu icke aldeles fullbordade, den ena i Dockan och i sin fulla förtimring, och den andre på Warfwet, aldeles bordlagd, och föra de större 20, 22 à 24 st. 12:pund. Canoner, utom de smärre.

Äfwen täckes Riksens Höglofl. Ständer tillåta mig, at få berätta, at i Finland en liten Stat är uprättad af Officerare, Under-Officerare och Civil-betiening, ungefär proportionerad, til den där warande lilla Escadre, och at hela denna omkostnaden på begge Escadrer, både i Stockholm och i Finland, til sammanstagne, icke kostat årligen på långt när, så mycket, som Stockholmske Escadren ensamt kostade uti Ammiralitets Collegii tid.

Kronan har sålunda 2:ne Escadrer nu för mindre penningar, än hon hade en tilförene.

Sådan har min Förwaltning warit wid Rikets Galere-Flotta, och hoppas jag, det Riksens Höglofl. Ständer icke lära finna den lik den ihyggeliga målning, som Capitaine Leyonstén öfwer den samma har giordt.

Jag kan icke öfwerlämna hans upförande emot mig uti uplystare och rättwisare händer, än Riksens Höglofl. Ständers, och det giör jag med fullt förtroende och utan något förbehåll.

Min ödmiuka anhållan är endast, at få hos samtel. Riksens Ständer aflämna detta mitt swar, och sedan at få lika gunstigt tilstånd, at låta trycka så wäl Capitaine Leyonsténs Memorial, som detta mitt swar. Stockholm den 20 April 1765.

A. EHRENSWÄRD

Augustin Ehrenswärd: Ödmjukt Memorial!
[Kongl. Tryckeriet], [Stockholm], [1765]. 4to, 28 s.

Transcribed by Lars Bruzelius.

The Maritime History Virtual Archives | Naval history | Search.

Copyright © 2007 Lars Bruzelius.