Af
Carl Christian Hagerman.
Concordia Res parvæ Crescunt.
Det bör beklagas, at någon dylik Fråga under förra Swenska Krig icke skedt. Man har icke ens tänckt dit åt, at Landt-Milice-Transporter, i synnerhet för Cavallerie-Regimenter kunnat förrättas med Ost-Indiska Handelsfarare, utan har man, wid alla dylika tilfällen nytjat Rang-Skeppen, ehuru de wärkeligen äro mindre tjenlige, samt deßutan, från sit rätta ändemål förryckte och saknade, fordrat mycken Tid och Arbete, at åter i stånd sättjas til Örlogs-Manna-Bruk: Men uti denna, så wäl som ganska många andra Saker, synes Uptäckterne wara wißa Tidehwarf förbehållne, för at kunna utwecklas ur det mörker som omgifwer de flästa Sanningar.
Omtäncksamheten, äfwen i Örlogs-Manna Wetenskaperne, har i detta Århundrade gjort stora Fynd: Ibland dem, har man nyligen sedt Klnkbåtar, sammansatte med Trä-Naglar, genom Konstens tilhjelp, göra samma Tjenst, som de aldrabäst förbundne Bombarder-Fartyg, utan at den starcka reculaden, af en kastad Bomb, utur sin 60:pundige Mörsare, det aldraminsta skadar Fartyget, emedan hela denna, annars så förfärliga stöt, stannar i några sammanwridne Wurstar af Halm och et litet partie Såg-Spån.
Har sådant kunnat låta sig göras, och et så owigt Wapen föras i en Bonde-Båt, med häpnad hos Örlogs-Folk, för fölgden af första Försöket, må man ock genast, utan widare förbehåll, beswara denna Fråga, med försäkran, at Swenska OstIndiska Compagniets Skepp, som äga de mästa af Örlogs-Skeppens betydeligare egenskaper, både i styrcka och rymd på Däcken, wärckeligen kunna besättas med Canoner til flere behof i Krigs-Tider, och bidraga til Fäderneslandets wärn, med ganska mycken fördel.
Ibland de ansenliga Handels-Flottor som sågs på Vampoe-Redd Åren 1754 och 1755, utmärckte sig allena et enda Skepp med beslagne Portar för undra Lags Canoner: En sådan nyhet, gaf anledning efterfråga orsaken, som upgafs wara den, at Skeppet, bygdt på Entreprenad, ämnadt för Flottan i Brest, blifwit, Bil- och Bolfärdigt, försåldt til Handelsfarare. Detta blir et Bewis, at ÖrlogsSkepp blifwit brukade til China-farare; men det är obekant, huruwida Dannemark, eller någon annan Nation brukat sine Handels-Farare til Örlogs.
Inga betydande hinder tyckes ligga i wägen, at ju icke sådane swåra Skepp kunna med mycken nytta brukas i Krig, hälst om de genast under byggnaden på det sätt förtimrades, at de, i Örlogs-Tider kunde föra 2:ne Batterier. Detta låter sig säkert göra, genom en skickelig Byggmästares upmärcksamhet, under Spantningen, så at Skeppen, oacktadt Canon-Portarne för undra Laget, kunna ärhålla all ärforderlig styrcka, med undwikande af minsta tilökt kostnad för byggnaden: Dock tyckes försigtigheten fordra, at undra Lagets Portar genom hel Bordläggning och Garnering igenklädes på Stapelen, på det et Last-Skepp ej må blifwa utmärckt å främmande Orter som Örlogs-Skepp; utan denna egenskap liksom förtigas eller undandöljas; kunnandes sådane Portar snart upskäras och med sine tilhörigheter förses, då Skeppet skulle utredas til Örlogs tjenst.
Således förtimrade, kunde icke allenast respective Ost-Indiska Compagniet, utan ock samtelige Swenska Skepps-Redare i Krigs-Tider med fördel nytja sine swårare Skepp, som annars ofta ligga obrukbare: Om de ej fick någon Kongl. Commission, kunde de likwäl tjena til Convoy för andre Last-Skepp, eller genom Caperier förtjena sig.
I en sammansatt Escadre, jemte wåra Swenska Krigs-Skepp, i synnerhet dem nyare Certen, torde sådane til Botn-Last byggde Skepp wara mindre tjenlige, äfwen som Ost-Indiske Handels-Fartygen äro för swåra til Repeter-Fregatter: Alla dylika Skepps Bäring och Skapnad i Wattnet, hindrar til wißa delar evolution och snäll Segling, enär de, under samma Befäl med Örlogs-Skeppen, böra göra lika och enahanda rörelser med dem; men i en särskild Escadre, eller til Kust-Bewarare och Kreutsning för sig sjelfwa, måste Ost-Indiska Skeppen kunna göra ofelbar och betydelig wärckan på en Fiende, i brist af tilräckeligit antal Örlogs-Skepp.
Ost-Indiska Skeppen äro wanligen på Mellan-Däck försedde med helt Lag Canoner, förmodeligen af 6 a 8 Punds caliber. I anseende til deßa Skepps starcka byggnad, är ingen twifwel, at ju något gröfre Canoner kunna plaįeras i Laget, högst 12:pundingar, jemte 6:pundingar på Back och Skants. I denna Rustning, med någon liten och obetydelig förändring inom Bords, kunna de redan göra tjenst som Örlogs-Fregatter, emedan Understa Däcket swarar emot den på Örlogs-Fartyg nödiga Troß-Bottn, hwarpå Inrättningarne lätteligen kan ske, och åter uttagas, när Skeppet en annan tid til Handels-Farare bör nyttjas. Härwid lärer då i ackt tagas, at Barlasten så plaįeras, i anseende til deße Skepps plattare Botn, at Canonernes tyngd icke gör Skeppet för mycket ranckt, utan lagas så, at jemnwigten i det nogaste bibehålles, efter Skeppets egenskaper.
I sådant skick kunna äfwen deßa Skepp nyttjas som Lettre-Marcs, at föra Last och förswara sig sjelfwe, åtminstone mot Fregatter eller wanlige Kapare.
Wil man åter på et så swårt Skepp inrätta twänne Batterier, hwilket i synnerhet Ost-Indiske Skeppen, i anseende til sine dimensioner wäl kunna tola, torde wara bäst, på öfra Batteriet plaįera lättare eller 6:pundige Canoner, jemte 4:pundige på Back och Skants; men undra Däcket inredas för gröfre Artillerie, såsom 18 ā 24:pundige Canoner: Alt efter som Skeppets förbindningar kunna tillåta. Härtill fordras
1:mo Styckeportars uphuggning, hwilket en skickelig Byggmästare med acktsamhet, utan någon synnerlig skada för Skeppets sidor, torde kunna göra, helst om
2:do Slagstinnare från öfra Däck ned mot Watngången kunna insättjas af Järn, samt Trä-följare utanpå, at styrcka sidorne, i stället för de Spant, som för Canon-Portar hafwa måst afhuggas.
3:tio Är nödigt at söka, så mycket möjeligt är, bringa Tyngden eller Tryckningen af undra Batteriet ned i Rummet, som torde låta sig göras på följande eller annat dylikt sätt.
Under Däcks-Balkarne, Lång-skepps, ungefär midt under Drufwans platts på Canon, då han står til Bords, fästes en god Karfwel, och på Zittrorne, eller wid Botn-Stockarnes ändar, där största rundelen af Skeppets Buk formeras, lägges en swårare Balck-wägare, som tilbultas: Sedan gjöres af stadiga Furu-Balkar en dubbel stöttning, från hwarje Däcks-Balk ned på Balk-wägaren, med Fals eller Läpp på Stöttan, så på för- som ackterkant af Stöttan, så på för- som ackterkant af Däcks-Balkarne, som slutar jemt, sättes under Balken mot Karfweln, men jagas Lång-skepps med Foten emot Balk-wägaren i Rummet, samt knapas och kloßas så til på bägge ändar, at Stöttorne ej må wridas eller skrida då Skeppet arbetar. Bägge deße Stöttor kunna sättas tätt tilhopa, som Trä i Trä med sine öfra ändar under Däcks-Balken, men Fötterne, mot Balk-wägaren i Rummet böra stå något åtskilde, så at hwart par Stöttor likna en likbent Triangel, på det, at samma Spant i Sidan, som upbär Däcks-Balkens ända, samt följackteligen Fäldtet på Canon, ej må tillika få denna tryckning i Rummet; utan tyngden delas på de nästa Spanten för och ackter om Balken, hwarigenom, med Wägarens tilhjelp, som styrcker Sidan Lång-skepps, Watn-Linien inom Skeppet winner en någorlunda lika tryckning öfwer alt, samt Skepps-Kroppen i Sjö-brytning mindre lider.
Det Mellan-Rum, som från Stöttorne liknar en trubbig winkel mot Sidan, blifwer tomt, at nyttjas til den wanliga, och under en Action nödige Slaggången, långs efter begge Skeppets Sidor.
Utom denne förbyggning bör äfwen
4:to Et Lös-Däck eller Troß-Bottn i Rummet gjöras, hwars Balk-ändar hwila emot ofwannämnde inhäftade Balk-wägare, eller ock, kan en ny Balk-wägare dertil gjöras, under eller öfwer den förra, utom det deße Troß-Bottns Balkar stöttas från Kjöl-öfwer-loppet och flere ställen. På denne Troß-Botn gjöras alla i et Örlogs-Skepp nödige afdelningar, til Prowiant och Munitions Rum p.p.
5:to Hwad förut är anmärckt om Barlastningen, ärhindras äfwen här, såsom en ganska angelägen omständighet, i anseende til Batteriernas tyngd i öfwer-Skeppet.
Således och på detta eller dylikt sätt, kan med säkerhet hwart Ost-Indiskt Skepp inredas, at få, och kunna tola en armatur af 60 eller 70 Canoner, alt efter som öfra Lagets Styckeportar förut äro, under Skeppets byggnad, til mer eller mindre antal inrättade. Mindre Last-Skepp, med 2:ne Däck, kunna äfwen, på lika sätt apteras til Örlogs-Fregatter, antingen at nyttjas til Kunskapare och Kreutsning, eller Repeter-Fregatter i en Escadre, sammansatt af nyß beskrefwen sort Rang-Skepp; men som de mindre Coopvaerdie-Skeppen i allmänhet, i anseende til sine swagare förbindningar öfwer Wattnet, behöfwa mer och mindre styrckas, och pundigetalet af Canonerne derefter lämpas, torde en nogare pröfning af hwarje Skepps egenskaper och structur wid deß aptering til Örlogs-tjenst behöfwa ske, hwilket ärfarne Örlogs-Skepps Byggmästare tilhörer.
Det kan icke fela, at ju wid et Last-Skepps apterande til Örlogs-bruk, flere omständigheter förelöpa, hwilka förut icke kunna påtänkas, mindre någon wiß Regel dertil determineras, hwarwid liksom i förbigående må nämnas någre små, men obetydelige ändringar på Takling och Rundholt; men en omtäncksam Örlogsman kunna de icke undfalla, hwarföre deße Tanckar, til äfwentyrs mycket ofullkomlige, hemställas til nogare pröfning af sådane Män, som äga mognad kännedom uti Örlogs-Manna Wetenskaperne och dertil tjenlige Byggnaders egenskaper, hwilket icke kan begäras af en Man, placerad aldeles utom deßa Handwerk.
Troligen hade, en Örlogs-Escadre, sammansatt af så inredde Handels-Farare, i Cattegatt detta år, wäl anförd, kunnat freda Coopvaerdie-farten, och emot Ryska Amiral Desten gjordt en betydelig diversion — försäkrat Kusten — tagit många Ryska Handels-Skepp, jemte de från Archangel komne nya, men mästadels obewärde Örlogs-Skeppen, — samt til äfwentyrs räddat den andra Ryska Örlogs-Fregatten, hwilken, som äröfrad, måste släppas, m.m.
Sluteligen får man hafwa den äran ärhindra följande: Ibland de förnämsta och mäst hedrande af alla omsorger är wißerligen at Fäderneslandet förswaras; men hwad kunna de bästa Wapen uträtta i oöfwade Händer? Om änskönt alla möjelida Lastdragare apteras til Krigs-Skepp, blefwe ändå den stora Omständigheten återstående, at få dem wäl bemannade. En kjäck Sjöman äger altid sit wärde, men är derföre aldeles icke Örlogs-Man: At med eftertryck kunna handtera Wapen, ärfordrar särskilte Kunskaper och god Öfning. På Sjön under långa Resor, gifwes många tilfällen til det senare, såsom i synnerhet under Passaderne på Ost-Indiska Resor, liggandet under Quarantain i Medelländska Hamnar och andra lediga tilfällen för Sjömanskapet. Blefwe denna omständighet, äfwen i Fredlig Tid wederbörande Befälhafware som en skyldighet ålagd, med någon Upmuntran för den Flitige, men tjenlig Reproch eller Straff för underlåteheten deraf, kunde Riket i Krigs-Tider wänta sig betydeligt förswar och en ny tilökning af sine Örlogs-Män. Ingen Handels-Farare är så liten, at icke någon sort excercitie i denna wägen låter sig gjöras, om man fick den wanan, at roa sig med Örlogs-Lek, i stället för andra Tidsfördrif i wackert wäder om Skepps-Bord: Åtminstone kunde man wänjas at kasta Granater, handtera Bößor och Pistoler, bruka en Sabel eller Wärja, lära Ladda, skjuta säkert, skjöta sit Gewär, m.m.: Hwilket sednare Bonde-Goßarne på Landet borde få lära från Barndomen. Utan at til det aldraminsta wåga klandra Öfwerhetens Författningar, hwilka hwar enda rättskaffens Undersåte bör med wördnad åtlyda, synes det, som stridde de mästa af wåra Skogs- och Jägeri-Författningar deremot, med de goda afsigter, at hämma Krig mot Harar, Rapphöns och andra wilda Kreatur, samt förekomma mißbruk och wåld af oförskämde Bränwins-Supare pch annat Okynnes-Folk; men just af denna orsak förekommer Krigstjensten så odrägelig i början för Recruter, hwars swidande Rygg måste beklaga exercitiens swårigheter, tillika med Författningarne mot Skjut-Gewärs bruk hos Allmogen på Landsbyggderne: Önskeligt wore, om någon allmännare exercitie-method kunde, icke allenast widtagas, utan och bragtes til sådan wärkställighet, at den liksom blef en Nationel wana, på det Ynglingen, med starcka Lemmar och i alt öfrigt skapad som Krigsman, icke häpnade för et afbrändt Fäng-Krut, eller knallen af et swagt skott, då han, i Krigstider, nyß anwärfd, skulle genast gå emot Fienden. Indelte och Roterade Krigsmagten är fördeld i alla Landsorter och utgöra förmodeligen Kjärnan af både Flottans och Arméens Armstyrcka: Om man tager för afgjordt, at, åtminstone de mäst brukade af deße Troupper, wärkeligen äga Kundskap och Handlag til sine Gewärs bruk, så torde til äfwentyrs deraf kunna uttagas så många i hwarje Sockn, som under Fredlig Tid behöfdes, at, hälst om Sommaren, Söndags Eftermiddagarne, mot Aftonen, et par Timar i sender, lära de öfrige och Allmogens Barn någon del af Gewärs-handteringen, tacten i en march, wändning på stället, til höger och wänster, ställning, m.m.; Om Goßar från Barndomen lämnades Musquetter af Trä, at exercera sig med, under Soldatens inseende, men efter några inhemtade begrep förundtes, såsom en upmuntran, bruka Bössor och skjuta med löst Krut och til måhls, under Jägeri-Betjeningens och någon Militairs upsigt, hwilka efter exercitiens slut, på Kyrkowalln, eller ennan tjenlig Plan, hwarje gång, förwarade Gewären i Wapnhusen wid Kyrkorne, under Lås och Nyckel; så torde, med Förbudets bestånd mot Skjut-Gewärs bruk på Landet, ändamålet af Ungdomens öfning til Landets förswar i påträngande nödfall någorlunda kunna förenas. Just för detta bruk, hafwa alla Förstugor wid Kyrkorne fått namn af Wapnhus, emedan de i äldsta Tiderne tjent til något dylikt; men detta har, genom mångårig Fredslugn råkat komma så utur moden, at de mäste Swenskar icke torde begripa, hwarföre deßa Förhus fått et så underligt Namn.
Denna lilla digression, som händelsewis kommit at något afwika från egenteliga Ämnet om Skepp, torde benägit förlåtas. I öfrigt förmodas den upgifne Frågan enfaldigt wara beswarad, och möjeligheten för Last-Skepp bewist, at kunna brukas til Örlogs på flerehanda sätt, så wida brist på Folk och nödiga requisita tillåter utförandet af en desein, som först torde behöfwa försökas på et enda Skepp, under en Kreutstogt, at utröna hwarjehanda nödige omständigheter til förbättring af dylika Inrättningar; ty man kan, i sådane fall, sällan wara nog Warsam *).
*) För detta Swar har Författaren erhållit den stora Skådepenningen i Silfwer, såsom accessit.
Ny Journal uti Hushållningen för Martius til April, År 1790.
Stockholm. Tryckt hos Johan A. Carlbohm, 1790. pp 54-67.
Published by Patriotiska Sällskapet, Stockholm.
Transcribed by Lars Bruzelius.
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Shipbuilding | Search.
Copyright © 2009 Lars Bruzelius.