En widlyftig Afhandling skulle härom kunna skrifwas; om man något wille raisonera öfwer Ämnet.
Inskränkt tid och jag frugtar, felande Kännedom föranlåta mig till den kortthet här finnes: Och vore alla Försök till en god sak skamliga, för del de ej lyckas, wore jag wärkeligen härutinnan än korttare, eller rätt att säga, ej min Penna synlig.
Jag begifver mig till Ämnet: Och jag anmärker därvid genast, at som förmodeligen meningen med Ost-Indiefarares förändrande till Krigsbruk måtte hafwas afseende på de nyare däraf, såsom Skeppet Gustaf III, eller de som efter det blifwit byggde och ingalunda på de äldre, hwaribland lär finas sådane, som blifwit byggde till Örlogs-Skepp; så har ock, hwad här finnes anfört, sitt afseende på de nyare Ost-Indiefarare.
Det förekommer straxt, at det är skilnaden och olikheten, emellan et Örlogs-Fartyg och en Ost-Indiefarare, som är första Orsaken till Frågans framställande, och därföre synes det mig wara i sin rätta Ordning, at först undersöka, hwad Orsaken är till den Skilnad som finnes emellan deße 2:ne slags Kroppar, samt hwari den består, då man därigenom bereder sig en rätt wäg till de förandringars iagttagande, som böra göras å det ena för at likna det andra.
Orsaken till denna Olikhet är Ändamålet hwartill deße olika Fartyg äro byggde.
Det är så allmänt at olika Ändamål måste winnas med olika Medel, at deße Fartygs olikhet ej eller kan förekomma underligit.
Ett Örlogs-Fartyg och en Ost-Indiefarare äro wäl däruti like, at de byggas för at bära en wiß tyngd och at med den beqwämligen kunna röras ifrån et til annat ställe. Men det förra måste ha sin egenteliga Last eller Tyngd, öfwer Watnet, ty den utgjör dess bestyckning, då däremot det senare har sin Last i Botnen, så långt den därstädes kan få rum.
Det wore öfwerflödigt bewisa, at desse så olika lastade Skepp böra äga skilnad uti Skapnaden, så wäl utwärtes, som inwärtes, hwilken senare har namn af Inredningen.
Den utwärtes Skapnaden delas med skäl i 2:ne stycken, nemligen uti den som är under och öfwer Watnet.
Skapnaden under Watnet på en Ost Indiefarare äger den för alla Handels-Fartyg allmänna egenskap, at hafwa mycken rymd, emot Byggnaden öfwer Watnet, den är således fyllig i Botnen.
Et Örlogs-Fartyg har ej så wäsenteligen i behof mycken rymd under Watnet, utan snarare öfwer Watnet för beqwämt utrymme för Canonerne och deras serwerande, behöfwer således en wara fylligt i Botnen: det är eller åtminstone bör wara härstädes skarpt och fylligt i Watnbrynet.
Uti Skapnaden öfwer Watnet är en Ost-Indiefarare wid snart påseende ej olik en Örlogs-Fregatt; ty den har ej glatt lag Canon-portar: dock wisar sig skilnaden i den stora Öfwer-byggnad som för et Örlogs-Fartyg blott med et lag Canoner är owanlig och onödig.
Uti Inredningen finner man den betydeliga skilnad, som uti deße till så olika behof byggde Fartyg är oumbärlig.
En Ost-Indiefarare har under sit undra Däck, som äfwen kallas Tysel-däck, knappast någre afdelningar. Den har sit Hål-skepp endast för Lastens inrymme.
Ett Örlogs-Skepp har under sit undra Däck et Last-däck eller Last-lafwe för Hyttor, Prowiant, Tågwirke, Segel, m.m. samt härinunder Krutdurkarne, Watn, Prowiant &c. Deße Saker ha uti et Örlogs-Skepp altid sine wißa Ställen, hwarmed förehåller sig helt olika uti en Ost-Indiefarare, där det mästa häraf på ut- och hem-gåendet, förmedelst Lastens utrymme är på olika ställen placerat.
En Ost-Indiefarares öfra Däck eller som det kallas Mellan-däck, är i likhet med et Örlogs-Skepps öfra Däck däruti, at wara bestyckadt, dock är det förstnämda äfwen af Lasten så occuperat, at Canonerne oftast ej kunna serweras.
Back och Skants äro de, som på båda Skeppen äro hwarandra närmast like i bruk och nyttjande.
Jag har nu korteligen wisat hufwudorsaken til Skilnaden emellan et Örlogs-Skepp och en Ost-Indiefarare, samt hwaruti den består, det kommer således i Ordning at undersökas, huru denna Olikhet och Skilnad kan hjelpas och således Ost-Indiefararen förändras til Krigsbruk.
Til denna ända bör först afgjöras til hwad sort Örlogs-Fartyg en Ost-Indiefarare kan tjenligast blifwa nyttjad eller det wil säga: antingen bör Ost-Indiefararen förändras til Örlogs-Skepp eller Fregatt.
Efter gjord Calcul har jag funnit at en Ost-Indiefarare armerad såsom Örlogs-Skepp med 2:ne lag, Back och Skants, skall färdig at segla ej få mer än 4½ fots Batterie wid paß, och blir därjämte ganska ranck.
Et sådant Örlogs-Skepp är efter min tanka nog otjenligt, ty uti någon Cultie kan det ej nyttja sit undra lag, och då är det at anse ingalunda bättre, utan snarare sämre, än en Fregatt, som wid denne storlek wißt hade swårare Canoner, än detta Skepp har på sitt öfra Lag, hwilket endast wid detta tillfälle kan nyttjas. Deßutom är för det närwarande inga Canon-portar på undra Däcket, och at upphugga deße håller jag före skulle mycket förswaga Skeppet; Ty Timrens förskjutning accordera aldeles icke härmed. Fölgden blefwe känbar då Skeppet en gång komme at gjöra sin rätta tjenst hwartill det är byggdt.
Härtill kommer äfwen at emellan undra och öfra Däck är så lågt, at det för Manskapet, som skall serwera Canonerne, är alt för beswärligt.
Den idéen at förändra Ost-Indiefararen til ett Örlogs-Skepp bör således förswinna och i det ställe antagas deß förändring till Örlogs-Fregatt.
Ju flera Canoner af stor Caliber et Krigs-Fartyg kan hafwa, deß större kan man räkna effecten af elden; och därföre bör Ost-Indiefararen, som endast kan tjena till Fregatt, få så många swåra Canoner möjeligit är, hwilket är at blifwa af största sorten Fregatter; men som swår bestyckning orsakar mycken öfwertyngd och denne åter förtager andra goda egenskaper, såsom Styfhet, så fordras äfwen en gränts härutinnan.
Jag håller före at denna Örlogs-Fregatt bör hafwa 40 st. Canoner, hwaraf 26 st. 18 p:ge samt 14 st. 6 p:ge.
Det måste nu tilses, hwarest denna Bestyckning skall få sitt ställe för at därmed gjöra bästa och längsta nytta.
Ost-Indiefararens undra Däck såsom starkast wore wißt det hwarpå bestyckningen af de 18 p:ge Canonerne borde placeras, men som Fregatten i denna händelse får endast wid paß 5½ fots Batterie, hwilket är alt för litet, så böra ej Canonerna där emplojeras; ty de skulle uti blåswäder, ej kunna göra så länge tjenst, som hos en Örlogs-Fregat bör fordras. Deßutom infinna sig äfwen de förutnämde olägenheter af Undra Däckets nyttjande till bestyckningen.
Man blir således nödsakad at placera de 26 st. 18 p:ge Canonerne på Mellandäck och de 14 st. 6 p:ge på Back och Skants. Fregatten får wißt nu icke et för lågt, utan snarare nog högt Batteri, nembligen wid paß 12 fot.
Huru Ost-Indiefararen widare skall förändras till sådan Örlogs-Fregatt, som här är beslutat, följer nu i rätt wäg at tillse.
I samma ordning jag förut gådt wid Undersökningen af Skilnaden emellan Ost-Indiefararen och et Örlogs-Skepp will jag äfwen här följa: Den war i betraktande af Skapnaden under och öfwer Watnet samt Inredningen.
Under Watnet finnes straxt at ingen förändring i Skapnaden låter sig wärckställa, den måste förblifwa sådan den är. Jag får därföre i det ställe litet omnämna hwad olika egenskaper i allmänhet härflyta af olika Skapnad under Watnet på et ifrån sin första början ämnat Örlogs-Skepp eller Fregat och på en Ost-Indiefarare eller Handels-Fartyg, för at däraf göra någon slutsats til annan ärsättning i stället för Skapnadens förändrande, som ej kan tillåtas.
Ett Örlogs-Skepp och Fregatt bör altid wara skarpt i Botnen, samt fylligt i Wattenbrynet. Däraf kommer Centrum Gravitatis af Deplacementet högt upp, så wäl som ock Meta Centrum. Skeppet blir härigenom af sig sielf styft, behöfwer liten Ballast, ty Ballastens moment blir stort (emedan Ballastens distance från Centrum gravitatis af Deplacementet är stor) i den mån, som öfwertyngdernas moment blir litet: (ty deße tyngders afstånd ifrån samma Centrum Gravitatis blir då litet).
Hos en Ost-Indiefarare eller Handels-Fartyg, som till sin Lasts inrymme altid är fylligt i Botnen, förehåller det sig aldeles contrairt. Det får Centrum Gravitatis af Wattenhålan lågt ned, Meta Centrum äfwenledes, och Fartyget blir af sig sjelft ranckt, särdeles om det får någon betydelig öfwertyngd. Styfhets momentet skall då nödwändigt bli litet emot Krängnings-momentet, som blir stort: och som deße böra wara proportionella måste det förra ökas, hwilket ej kan ske utan genom mera Ballast, då de andre tyngder ej kunna få annat läge än de innehafwa.
Slutsatsen blir således i afseende på Ost-Indiefararens förändrande til Örlogs-Fregatt, at den måste få wäl Ballast, emedan deß Canoner komma högt och deß Botten är af sednast nämda beskaffenhet: Och denne Ballast hälst i Järn-tackor, hwilken emot annan bäst låter stufwa sig och såsom specifice tyngst bringar sitt Centrum Gravitatis lägst ned.
Förändringen öfwer Watnet blir helt obetydelig. Canon-portarne på Mellan-däck upphuggas större och til sine rätta proportioner och antal, hwarigenom twänne på hwarje sida Ackter ut blifwa tillökte.
Bog-portar så wäl som Portar i Spegelen böra tillses at kunna inrättas, för at med de närmast stående Canonerne wid jagande och retirerande betjäna sig.
Wid Inredningen är däremot mera at iagttaga. På Back och Skants är dock det minsta, ty där blir ingen särdeles förändring. Canonernes antal därstädes är förut nämt och deras ställen gifwa sig sjelfwe.
Mellan-däcket hwarifrån hufwud-effecten skall gjöras, bör ej wara beswäradt af det minsta, som möjeligen därifrån kan umbäras; Således blir inga Hyttor Ackter ut. Däcket bör wara aldeles fritt för alt hinder til Canonernes sereerande.
Undra Däcket, som för Canoner är fritt, blir för gemenskapen til Logie ganska beqwämt, jämte Hyttor för en del af Befälet och Uppbördsmän. Ackter ut straxt wid Mesan-Masten blir et Skått twärs öfwer, hwarifrån blir Archeliet.
Under undra Däck måste likwäl et Last-däck eller Last-Lafwe inläggas för Uppbördsmännens Inventarier, Prowiant, Tåg, Segel &c. och under detta komma Krutdurkarne, Watten och Prowiant m.m.
Det blefwe för widlyftigt at fullkomligen beskrifwa denna Inredning med sine Afdelningar: Och det wore mig et nöje at genom Ritingar sådant få wisa och detaillera om jag dertil nu hade läglighet.
Jag måste därföre innehålla härmed, så mycket häldre som jag nog befarar at mitt uppgifne Project, (hwilket ej kan falla särdeles kostsamt), till hufwud-förändringen winner föga och torde hända aldeles intet förtroende, i hwilket fall fall mitt Arbete wore till ingen nytta.
Dock får jag nämna, at Inredningen på och Under Last-lafwen, så wäl som generailt kan blifwa i alla afseenden commode.
Skulle de här felande Ritningar fordras, skall jag på en så angenäm händelse genast söka upfylla min skydighet härutinnan.
Hittils har jag aldeles förbigått at nämna om Taklingen, och jag tänker det ytterligare göra; emedan den kan förblifwa oförändrad.
Kortt och, jag wet, ofullständigt har jag här uppgifwit min Tanke. Den kunde wara annorlunda, ty flere Projecter behöfwer man icke länge efterleta till en Ost-Indiefarares förändrande til Krigsbruk, af hwilka de mig förekomne, jag tyckt det anförda wara lämpeligast, utan at därföre äga den Prejugé därom af det är:
L'Avis qui Court.
Då jag i October Månad förledit år i Stockholms Posten eftersökte en annonce, blef jag warse en helt annan: Den war en redan i Aug. intimerad Pris-fråga, om det lämpeligaste och minst kostsamma sätt till Ost-Indiefararnes inredning till Krigsbruk.
Tiden till Swarens inlämnande den 1 nästföljande November, war så nära för handen, at jag i förstone ansåg föga möjligt författa något Swar, som, stödjande Sig på Calculer och en god disposition, fordrade mera ledighet, än mine göromål, hwilka mig då fullkomligen occuperade, kunde medgifwa: Men som åhågan at skrifwa i detta Ämne, såsom i min wäg war större, än at den, aldeles kunde tilbaka hållas, blef mit Swar et sådant hastwerk, som jag sjelf defierade.
Det war därföre en surpris för mig at uti Stockholms Posten N:o 174 den 30 Julii sistl. finna mit Swar hafwa wunnit priset *), och at af mig blifwa begjärdt de Ritningar dem jag på en sådan händelse borde aflämna till Förändringarnes och Inredningens detaillerande.
Deßa Ritningar, hwilka härjemte följa, hade före detta bordt wara uppdragne och insände, om icke alt måste ge wika för Tjensten. **)
Jag har uti inredningen och ändringarne bjudit til at följa det lämpeligaste och minst kostsamma. Ritningarnes jämförande med de nyare Ost-Indiska Skeppen och kännedom af bestyckade Fartygs disposition innom Bords kan bäst utwisa det.
Bestyckningen på Ost-Indiefararen, såsom Orlogs-Fregatt, har jag uti mitt Swar uppgifwit; Men wid närmare undersökning finner jag, at på Mellan Däck kan bli rum för 13 st. Canoner på hwarje sida, hwilka kunna wara af nya sorten lätta 24 p:ge.
Som det är ganska angelägit at kunna skjuta rätt För och Ackter ut wid jagande och retirerande, och intet dera ifrån Mellan Däck för flere obeqwämligheter låter sig gjöra, måste på undra eller Tysell-däck 2:ne Canoner på hwardera sidan wid Skeppets ändar placeras, hwilka gjöra gagn så wäl genom upphuggne Bog- och Archelie-portar, som och ifrån Skeppes sida efter behofwet.
Däckets språng För och Ackter gör at deße Portar ej komma otjänligt lågt ifrån Watnet.
På Ritningarne äre alla Canon-portarne utmärckte för Fartygets rätta bestyckning, som således blir 28 st: 24 p:ge lätta Canoner och 16 st: 6 p:ge, tilsammans 44 Canoner.
Om en sådan ifrån Ost-Indiskt Skepp förändrad Fregatt blefwe Örlogs-Flottan följacktig, kunde den til alla delar ligga uti Linie de Bataille, och wore den såsom ganska rymlig, beqwämlig at intaga en god del af Flagg-förråderne, hwilka fordra stort utrymme, och nedlasta Fartygen, hvilket här kan tålas.
Carlskrona d. 4 October 1789.
Fred. Lud. Klinteberg.
Under-Skepps-byggmästare
wid Kongl. Amiralitetet.
*) Tretio Ducater, som blifwit aflemnade.
**) Berörde Ritningar förwaras i Kongl. Patriotiska Sällskapets Boksamling, hwarest de kunna få ses af hwar och en som det åstundar. I anseende til deras storlek, hafwa de icke kunnat Journalen bifogas.
Ny Journal uti Hushållningen för Januarius til Februarius, År 1790
Stockholm. Tryckt hos Johan A. Carlbohm, 1790. pp 5-19.
Published by Patriotiska Sällskapet, Stockholm.
Transcribed by Lars Bruzelius.
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Shipbuilding | Search.
Copyright © 2009 Lars Bruzelius.