Alla slags vetenskaper, som behörig tid ock vane brakt för en dag, synas väl kunna vara all Theori förutan, så väl hädanefter, som här tils, i någre tusende år, Men likvist kan ei betagas konsten den frihet, at värka så väl något i förståndet, som i blotta handa öfningar ock blinda godtycken. Som til exempel: en gammal väl öfvad Constapel, kan skiuta så rätt på fri hand, som en oöfvad med quadrant; men det sker icke med lika tid ock omkåstnad, at komma til bägge delars färdighet: dock om så vore, så är likvist intet dera til förkasta, så vida det ena kan förbättras til större fördel igenom det andra.
Jag vil komma mit ämne närmare ock för en begynnelse föreställa et sådant exempel, som bäst kan utvisa, hvad grund man här vil bygga uppå.
När man hänger et Jul eller en rund kula på en så smal ock slät axel, at ingen särdeles motgnidning där uti sker; då utvisa de tvänne slags egenskaper i sin rörelse; nämligen, 1:° der uti, at man kan se, om centrum æquilibrii ock Cent. gravitatis äro bägge uti en punckt eller ei: det förra skönjes deraf, at de stå stilla i hvad stånd de hälst ställas, men det senare märckes, då de vela rå sielfva, när Centrum gravitatis vil altid hänga under Centrum æquilibrii, 2:° det Jul eller en kula, som har Cent. gravitatis ock Centrum æquilibrii å et ställe, löper längre tid omkring, af lika gifven rörelse, än de, som hafva desse centra någon distance ifrå hvarandra, ock ju större skilnad ock olikare tyngderne äro, ju större åtskilnad i deras omlop.
Nu vil man komma til Skepen igen, ock i synnerhet til de uträkningar ock prof, som utreda det som lofvat är: hvar vid förekomma följande frågor ock svar.
1:° at finna på hvad sätt Skepets hela tyngd kan uträknas ock sökas.
2:° at finna distancen emellan Centrum æquilibrii ock Cent. gravitatis, bägge hörande til den kunskap söm här åstundas.
At finna Skepets hela tyngd, sker väl på almänt vis, at des concavum i vatnet uträknas Stereometrice: det en geometra bäst kommer til rätta med: Men på simplare sätt, sker det sålunda: Man lägger Skepets modell på vatnet ock fyller däruti så mycken sand, at det kan siunka til den vattu linea, som det stora Skepet bör ligga, nu tomt, nu lastadt, efter behag: Samma modell, med sin sand, väges på vågen, ock befinnes til exemp. 5 Lisspund; Med detta 5 multipliceras rationens cub af måtståcken, såsom, om modellets fot vore ¼ eller 1/40 fot, som skepet är bygt efter; då cubiceras 40 til 64.000, hvar med 5 multipliceras, så kommer huru många Lisspund skepet väger, som sedan kan reduceras til Skeppund etc.
At finna centrum æquilibrii efter bredd ock längd; så tager man denna Medelpuncten på den linean, som går midt igenom skeppet, ifrå fram- til bakstammen, på det sättet, at man lastar skeppet, antingen i fram eller bakstammen ock tilser, huru stora bägge siunkningarna äro, som der af förorsakas, uti fram- ock bokstammen [sic]; desse skilnader i siunkningarna, lägger man tilhopa, ock säger: som summan hafver sig til hela skeppets längd; så har sig ock en siunkning för sig, til skeppets jämvigts puncts distance från samma ställen. Här under är både centrum æquilibrii: ock centr. gravitatis i en perpendicular linea, hvars distancer sökas sålunda:
Man lägger en grof segelrå eller bjelka öfver bägge Sudarne på skeppet ock hänger på ena ändan så stor tyngd, at skeppet der af litet kränger. Denna krängnings graden ock längden från prof tyngden til medelpuncten af skeppets bredd, sätter man sålunda til regels, likmätigt statiquen: Som skeppets hela tyngd, har sig til prof tyngden; altså har sig denna vågarmen til en liten distance, som i andra regelen sålunda brukas: Som Sinus anguli af krängnings graden, har sig til denna lilla distancen; altså har sig ock radius, til distancen emellan punctum æquilibrii ock centrum gravitatis.
Denna är den distance, som kan utvisa åtskilnaden i olika lastande: ty ju längre den blir, ju styfvare är skeppet i krängning, ock tvärt om, ju kortare, ju mera rankt.
När man nu har rätta förfarenheten af det, som de bästa ock förfarnaste Skeppare funnit för vara bäst. Då tager man den längden pro unitate, hvare efter alla oöfvade Skeppare, så ock reddare i skep, kunna pröfva, om skeppet är rätt lastadt: Ty med lika varor, såsom järn til under-last ock trävärke til öfverlast, etc. har man väl ei stor svårighet at finna det samma, medelst skeps olika sänkning bekanta distancer, men när tvänne slags olika varor äro af en såden olika tyngd, at det vela intaga rummet för hvar andra; Då måste väl barlasten först göra säkerheten förut. Men som man der igenom lätteligen kan förlora något i den nödvändigaste lasten, medelst brist af rätta proportion dem emellan; Då är ingen närmare visshet at tilgå, än at pröfva ock uträkna först distancen emellan bägge centra, som sagt är, ock sedan derefter de rum, som hvar materia för sig fördrar: Ty när dessa centra stöta tilsammans i en eller lika punct, då är lasten rätt ock riktig, men eljest icke. Den som är väl hemma i statiquen, han finner bäst huru saken hänger tilhopa. Der kommer altsamans förnämligast på behöriga uträkningar an, som mit minne nu mera intet vil tåla, til flere exemplers uträknande. En man, som har lust at lära det samma, med hvad mera dertil hörer, vil jag betjäna dermed, i sinom tid.
Christopher Polhem: Ny Method at pröfva lasten i et Skep, til lagom
styfhet ock rankning.
Kungliga Vetenskapsakademien Handlingar Vol. IV, Stockholm, 1743, pp 270-275.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Shipbuilding | Search.
Copyright © 1994 Lars Bruzelius.