De af Handlanderne Lång och Durkman åren 1744 och 1745 byggde skepp hwilka af Herr J. N. M:s omtalas, hafwa efter den kunskap jag derom äger, hämtad af trowärdige mäns berättelser, warit af färskt och godt wirke i bottnen, men af både moget och torkadt wirke i öfwerbyggnaden eller den del som warit öfwer wattenkolumnen. Deraf härflöt deras waraktighet.
Alle de, hwilka nu för tiden bygga skepp i Österbottniska städer, söka med yttersta sorgfällighet att få torrt wirke helst uti öfre delen, såsom en nödwändighet för waraktigheten. Jag tänker äfwen bygga skepp ännu, och om jag kunde få hwarje träbit af torkadt wirke skulle jag anse det för en wäsendtelig fördel: Så öfwertygad är jag för min del om nyttan af det torra wirket uti skepp fram för det råa eller färska.
Att nu mera wilja föra allmänheten på den tankan att ett skepp byggt af tortt och NB. moget wirke snarare försämras än det som bygges af rått, torde wara ett fruktlöst företag, så länge det står fast och är af hwar bonde kändt, att en torkad gärdesgårdsstör emotstår luftens och wäderlekens förödande werkningar nästan dubbelt emot den som hugges färsk och genast i jorden nedsättes.
Herr J. N. M:s säger, att under torkningen af ett träd förloras de safter och oljaktiga ämnen som fylla deß porer och till äfwentyrs bidraga till deß fasthet; att derigenom uppkomma toma ihåligheter jemte större och mindre sprickor allt igenom; att när ett skepp, sammanfogadt af torrt och genomspruckit wirke, kommer i sjön, skola sådane porer och sprickor insupa watten och fuktigheter som förorsaka röta.
Om frågan endast angår den delen af skeppet som oupphörligen är under wattenbrynet, och om allt torrt wirke nödwändigt skall wara genomspruckit, så wille jag gerna närma mig till Herr J.N.M:s princip. Men har man twertom sällan eller alldrig att befara röta uti den delen af skeppet som är under watten, utan endast i öfre byggnaden som är utsatt ömsom för wäta och torka samt luftens werkningar, och måste man taga för gifwit att ingen rättskaffens Byggmästare tillåter genomspruckit wirkes insättande i ett skepp, så måste Herr J. N. M:s ofelbart hafwa orätt.
Att trädet under torkningen förlorar en del af de oljeaktiga ämnen som fylla deß porer, får icke nekas; men utom det torkningssättet är olika, så blifwa icke deße porer öppne genom torkningen. I denna händelse skulle trädet genom torkningen förlora något af sin storlek som likwäl alltid sker; ty ett rätt torkadt träd blir alltid mindre än ett eått, alltid mera hårdt och kompakt, hwaraf naturligen följer att porerne gå tillsammans och trädet får en hårdhet i likhet med sjelfwa benet. Att nu ett träd med en sådan hårdhet bättre skall emotstå både wäta af regn, torka af solen och frost af wintern tyckes säga sig sjelf. Min egen och andras erfarenhet bestyrker äfwen sanningen häraf. Den som twiflar derpå får öfwertygelse af försöket. Jag befarar ingen motsägelse af andre än sådane hwilka uppgifwa exempel på sanningens bekostnad.
De skeppsbyggnader Herr J. N. M:s. säger sig åren 1773 och 1776 werkställt af rått wirke med så mycken fördel äro mig icke så noga bekante, att jag specielt kan wederlägga honom med annat än hwad allmänt är kändt, att man då hade lättare tillgång på bättre bygnadsämnen än sedermera. — Händelsen med den 1773 under oupphörligt regnwäder af rått wirke byggde Galeas, som warit sur och swullen så att den swårligen kunde diktas för att flyta på wattnet, som sedan gistnat och torkat i öfwerbyggnaden så att regn slagit in öfwer allt och å nyo gjort den wåt, sur och möglig, men utan röta eller minsta skada, förekommer åtminstone mig otrolig. Må der derföre mig förlåtas om jag yttrar ett twifwelsmål som är styrkt af både egen och andras erfarenhet. På wäta och mögel följer wanligen i ett skepp swamp och röta. Att det förra infinner sig och det sednare uteblifwer måste hafwa någon sällsynt ouppgifwen orsak, eller ock historien om denne Galeas wara ogrundad. Har Herr J. N. M:s rättighet att twifla på en sats som är allmänt antagen och erkänd, så har åtminstone jag samma rätt att twifla på hans alldeles oantageliga motskäl.
De på en tid af 20 år wid Nyby Glasbruk byggde 16 skepp af särskild storlek säger Herr J. N. M:s. icke uthärdat mera än det ena 13, de andre 10 och en del sex år innan de i öfre delen warit förruttnade. Nu will jag tro honom, ty i denne del är jag om sanningen af hans uppgift öfwertygad. Till och med, det förundrar mig att deßa skepp kunde så länge hålla ut, men om orsaken till deßa skepps hastiga förruttnande är jag med honom något skijaktig. Wi äro af alldeles olika tankar om det som egenteligen kan kallas torkadt wirke. Jag kallar det torkade, som wintertiden, genast wid huggningen från roten, bilas och på alla sidor skiljes från barken, som derefter innan den påföljande hösten wid torr wäderlek föres under tak så att det hwarken lider af höstwätan, winterfrosten eller snön öfwer wintern samt deß uppsmältning om wåren och sommaren derpå. Ett på sådant sätt torkadt wirke har ostridigt företräde för det färska till hwad byggnad man helst will nyttja det. Men hurudant war der wirket hwaraf de nämnde 16 skepp byggdes? Jag war händelsewis i tillfälle att se och känna både upphandlingen, timmerlefweransen och byggnaden. Wirket köptes sådant det för bästa pris kunde erhållas utan urwal, framsläpades wintertiden, låg under bar himmel, en stor del men sin bark, oflängt och obiladt 2, 3 och 4 år samt en del derutöfwer. Detta kallades torrt wirke, men i sjelfwa werket war en del mera än halfruttit då det i skeppen insattes och med annat, som war mindre skadadt och halftorkadt, samt en del åter alldeles färskt, sammanblandades. Wid byggnaden iakttogs den möjeligaste besparing ända ifrån största pjesen till minsta spiken eller trädbiten. Sålunda byggda skepp kunde föjakteligen icke länge äga bestånd. Men att de såldes med fördel får man tillskrifwa då warande Bruksägarens Herr Hofrådet Nylanders sällsynta lycka i handel och obestrideliga förtjenst i skeppsbyggnadskonsten, ty alla deßa skepp hade den wackraste skapnad och den mäst begärliga inredning. Med denna kännedom af den åberopade skeppsbyggnaden på Nyby kan jag således icke antaga skälen till förswar för det råa wirket i skepp framför det som är riktigt torkadt.
Fördelen af fähusbyggnader af färskt träd lemnar jag derhän; men tror likwäl att om fähuset ömsom är fuktigt och torrt inuti, skall en förut wäl torkad stock längre uthärda denna omwäxling än den färska.
Icke för att wilja tillmäta mig någon auktorlig förtjenst, ännu mindre för att inlåta mig i någon twist med Herr J. N. M:s. uti en långt för detta utwecklad och afgjord fråga, men att förekomma mißtag hos oförfarne skeppsbyggare, har en uppriktig medborgerlig anda pålagt mig denna wederläggning af Herr J. N. M:s. om skeppsbyggnaden gjorde otroliga uppgifter.
Uleåborgsbo.
Åbo Tidning N:o 60. Onsdagen den 24 Juli 1805.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Shipbuilding | Search.
Copyright © 2006 Lars Bruzelius.